Gå till innehåll

Dagspressens dåliga råd till nybörjare


ghijohansson

Recommended Posts

Gratistidningen Metro hade i torsdags tips på hur man kommer in i filmbranschen.

 

Suck. Ungefär 2,000 personer försörjer sig som filmarbetare. Samtidigt försöker 10,000 ta sig in i branschen. Det går inte ihop. Det hade varit bättre om tidningen skrivit det, för att varna. Som det nu är så finns det många optimister som satsar helhjärtat, bränner ut sig och försvinner. När sannolikheten för att lyckas hade varit större om de vetat om hur hård konkurrensen är.

 

Tidningen vill att man ska samarbeta med andra filmare. Men det stora problemet för många är ju att hitta någon att samarbeta med.

 

Tidningen vill att man vänder sig till filmcentrum, som de påstår finns i nästan alla kommuner. Suck, tidningen har överskattat antalet filmcentra med en faktor tio. Och filmcentra vill att man har 10,000 timmars erfarenhet samt inregistrerat företag för att ens kunna söka stöd.

 

Tidningen skriver att man lär sig en hel del genom att gå filmutbildning. För all del, men det är svårt att komma in på de bästa filmutbildningarna i Sverige. Respektive dyrt att komma in på de bästa filmutbildningarna som ges av privata utbildningsinrättningar, i Sverige eller utomlands. Så jag uppmuntrar hellre folk att engagera sig i närmaste föreningsdrivna lokal-TV-station.

 

"Våga be om hjälp." Tidningen förstår tydligen inte hur svårt det är att hitta någon som kan hjälpa.

 

Vad har ni andra för exempel på massmediala praktgrodor?

Länk till kommentar
Share on other sites

Konkurrens är inte för hård och det finns ingen brist på folk att samarbeta med. Problemet är att filmindustrin i Sverige, i allt från finansiering till produktion och distribution mer eller mindre är ett oligopol mellan resurscentrum, distributörer, ett fåtal etablerade produktionsbolag och filmskapare. Detta är ett resultat av att marknaden för Svensk film är så gott som icke-existerande.

I större länder, te.x. Indien, USA, Kina, Spanien har du stora möjligheter att hitta finansiering till nischade lågbudgetfilmer och få dessa distributerade - samt att gå i vinst. För där är marknaden så mycket större, att även om du gör en film som bara tilltalar 1% av befolkningen så är denna 1%, om vi tar Indien som exempel, 13 000 000 människor.

 

Om jag får överdriva lite för poängens så hade ju Svenska storfilmen "Arn" i princip vart tvungen att ses av halva Sveriges befolkning för att göra någon slags märkvärdig vinst, och budgeten där var ändå hälften av vad en typisk biofilm i USA snittar på.

 

För att sammanfatta så är inte konkurrensen hård och folk väljer inte att inte satsa pengar på oetablerade filmskapare för att det finns så mycket bättre i landet - Utan det är för att pengar satsade på Svensk film är pengar kastade i sjön.

Mitt tips är att vill du komma någonstans så gör du film mot en större marknad - Engelska, Spanska, Indiska, Kinesiska osv. Lyckas du sälja en film som faktiskt går i vinst kommer alla möjliga dörrar att öppna sig för dig som filmskapare.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag förstår vad du menar men jag trodde det framgick av min rubrik att Metros artikel vänder sig till nybörjare.

 

Saknar man pengar för att avlöna medarbetare så är det svårt att hitta någon att samarbeta med eftersom andra filmare ofta hellre genomför sina egna idéer..

 

Vad man behöver som nybörjare, det är ett kompisgäng. Vissa kompisgäng skapas på filmutbildningar. I andra fall så är det någon i ett befintligt kompisgäng som drar igång filmande. Och så har vi kompisgäng som startats genom att flera personer samtidigt varit aktiva i samma filmskaparförening. Så det hade varit bättre om Metro uppmuntrat nybörjare att ansluta sig till närmaste filmskaparförening.

 

Ja, jag känner till Bollywood och Nollywood. Där skapas filmer som ger vinst. Sverige skulle nog kunna lära en del av dem. Men filmpolitiken har den bakvända konsekvensen att bara folk som inte får stöd har anledning lära av framgångarna i andra länder.

 

Ja, jag vet att vissa svenskar gjort långfilmer på engelska för en internationell marknad. Olika varianter av ond bråd död kan i viss mån vara säljbart, men flertalet sådana långfilmer går med förlust. Inte så konstigt. Konkurrensen är stor och det tar tid att lära sig göra allt rätt. Så i praktiken är det i grova slängar bara 1/10 som ens lyckas spela in sina teknikkostnader bland dem som gör sina filmer tillgängliga på engelska.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...