Efter att ensam ha skrivit manus till två långfilmer så vore det trevligt att i framtiden ha medförfattare.

Du kan bo var som helst eftersom vi lär kommunicera via internet.

Vem jag vill ha som medförfattare? Någon med annan begåvningsprofil än jag själv.

De två långfilmer som jag egenhändigt skapat har haft en budget på 5,000:- vardera. Så jag är i stånd till att skriva manus som är extremt enkla att spela in. Och mina manus blir inspelade. Folk som samarbetat med mig kommenterar ibland spontant att jag utnyttjar deras tid väl.

På tidigare manus har jag fått ett fåtal kommentarer,som varit uppmuntrande, men själv är jag inte nöjd.

Jag får händelsekedjan att gå ihop. När det gäller personbeskrivningar och relationer så lär jag mig gradvis.

När det gäller repliker så lider jag av samma problem som många andra författare. Alla rollfigurer har en tendens att prata på samma sätt som manusförfattren själv gör. Jag är alltså väl medveten om att jag som medelålders gubbe ibland uttrycker mig lite ålderdomligt. Så här behöver jag förslag från en medförfattare.

Jag lyckas relativt väl med att få hög informationstäthet i dialogen. Samtidigt tenderar enskilda repliker att bli för långa.

Mina manus tenderar att innehålla för mycket dialog och för lite rörelse. Men jag lär mig gradvis. Så ibland lyckas jag skriva scener där ingen säger något, jag menar att handlingen säger allt.

Jag skapar somriga komedier eftersom jag är samhällsdebattör som vill maximera antalet tittare. Den första långfilmen är barntillåten medan den andra fick åldersgränsen 7 år.

Jag försöker skriva mina manus så att det i efterhand ska gå att ha samma berättelse som pjäs. Jag menar, som nollbudgetfilmare får man räkna med begränsad publik, så att sälja spelrättigheter till teatrar är det mest relevanta sättet att dra in pengar. Jag har bara 10,000-tals tittare per film, genom att skänka bort visningsrätten till föreningsdriven lokal-TV.

Givetvis är min förhoppning att så småningom få budget till professionellt filmande, men vägen dit är lång.

När det gäller persongalleriet i mina filmer så utgår jag från vilka personer som lättast kan övertalas att ställa upp gratis. Då dubbelt så många kvinnor som män vill skådespela så är könsfördelningen därefter. Även åldersfördelningen bland mina rollfigurer motsvarar åldersfördelningen bland dem som är lättast att värva. Dvs övervikt för unga vuxna. Personer som är lagom gamla för att vara på väg ut i arbetslivet är nämligen lättast att värva som skådespelare. I övrigt skriver jag rollfigurerna så att åldern ska ha så liten betydelse som möjligt. Vilket gör det möjligt att rollsätta med personer som är på väg ut från arbetsmarknaden.

I mina filmer finns inkompetenta maktmissbrukare och starka kvinnor. Det är tänkt att publiken ska sympatisera med den som är i underläge. De båda långfilmerna är dessutom antirasistiska. Båda långfilmerna och mycket av mitt tidigare filmande har utspelat sig på psykiatriska kliniken Råttboet i Grönköping. Ja, jag har tillstånd från Grönköpings Veckoblad att placera min humor å deras ort.

Jag räknar med att nu i vinter börja skriva på manus nummer 3. Hur lång tid det beräknas ta?

Låt mig säga så här. Mitt första manus tillkom så här. Först ägnade jag 500 timmar under 2 år till att skriva en pjäs. Sedan offrade jag 100 timmar under 3 månader till att förvandla pjäsen till långfilmmanus. Mitt andra långfilmsmanus krävde lika många timmars skrivande, men 8 månader räckte. Först skrev jag pjäsmanus, men efter några månader övergick jag till att förvandla den halvfärdiga pjäsen till långfilmsmanus.

Förhoppningen är att det ska gå ännu lättare att skriva manus till film nummer 3. Helst vill jag ha manus färdigt så snart att jag kan spela in under sommaren.