Gå till innehåll

En osäker måndag - Första manuset för kortfilm


KliMax

Recommended Posts

Hej,

 

Jag postade det här manuset för snart 3 år sedan. Jag skrev det visst inte på det vis som ett manus ska utformas på. Så det blev dåligt med respons på själva manuset. Nu tre år senare så tror jag att jag fått till själva formateringen på det hela.

 

Skulle uppskatta väldigt mycket att få kritik och respons på manuset.

 

Mvh

KliMax

Sanningens måndag.pdf

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag önskar verkligen att jag hade kunnat skriva något översvallande positivt, när du nu faktiskt kommer tillbaka med manuset tre år senare. Det är underbart att du fortsatt jobba med det. Tyvärr kan jag inte ge så mycket beröm för insatsen annat än att jag tycker att du inte ska ge upp. Att lära sig skriva filmmanus kan ta tid.

 

Format:

Är så långt från standardformat på manus man kan komma. Jag rekommenderar dig verkligen att följa standardformatet. Det gör att det ser ut som ett filmmanus och de du vill jobba med får ett positivare första intryck. Börja t ex här: http://www.voodoofilm.org/filmskola/manus-dramaturgi/. Pröva att skriva i Celtx. Det är gratis och avsett att skriva filmmanus i. Läs andras manus som här: http://gointothestory.blcklst.com/free-script-downloads/ (Det är överlag den bästa bloggen om manusskrivande - finns massor med bra material där.)

 

Bakgrund ska inte skrivas i text på det sättet. Den bakgrund som behövs ska visas i filmen. Vi som ser filmen kan inte veta att Peter har en nyckel till Toms lägenhet t ex om vi inte ser det på något sätt, eller får veta det via dialog.

 

Filmmanus har inte kapitel. De har scener, kort och gott.

 

En sida manus bör motsvara ungefär en minut film. Du skriver väldigt kompakt och sammanfattande, vilket gör att det är svårt att få en uppfattning om längden.

 

Mobilens ljud skrivs i regel inte ut som dialog.

 

Berättarteknik:

Redan i första scenen blir det problem. Hur ska vi veta att Tom vill berätta något för Peter? Eller är det Peter som vill berätta något för Tom? Det är något vi inte kan se. Det vi kan få veta är vad Peter och Tom gör och vad de säger.

 

Sedan blir det förvirrande. Först väcks Tom av att Peter kommer in i lägenheten, och sedan sover han tungt?

 

Återigen, hur vet vi som åskådare av filmen att snoos-funktionen inte kommer att hjälpa honom? Och doften från kaffet? Det finns massor av sådana referenser, som en dusch vi aldrig ser att han tar m m. Bara det vi ser och hör ska finnas med.

 

Historien:

Det är spännande med psykologiska thrillers. Den här storyn är inte ny, men det är inget hinder för att den skulle kunna bli bra. Där känner jag inte att vi är än. Du har väldigt mycket prat, ofta upprepat, och historien går långsamt framåt. Slutet kommer som en total överraskning för mig och det är inte riktigt bra. Det är bättre om man får subtila ledtrådar så att bitarna faller på plats på slutet istället för att falla isär. Som Fight Club.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hej tack för svar. Nej inte jobbat med det i tre år. utan fixade till det efter tre år för att få mölighet på feedback på historien. Detta med format verkar vara svårare än jag trott. Försöket att få till ett fungerande format var mer för att lyfta historien.

 

Berättartekniken: Där har jag ingen anning vad som gäller regelmässigt. Ska ta till mig och se hur det blir när jag ändrar efter det du säger.

 

Feedback för historien: Jag tänker mig en miljö som "låt den rätte komma in". Där det går lite långsamt i en "tråkig" miljö. Tanken är att det ska öka på effekten av Toms psykiska hälsa. Ja, att lägga till ett till avsnitt som blir som en brygga för psykbrytet. Vad är faran egentligen med att låta pratet ta över. Det är en väldigt viktig del i sjukdomsförloppet. Allt går ut på röster och kommunikation som då är vanföreställningar.

 

Idén är inte från Fight Club utan mer från egna erfarenheter. Haft det som jag skrev om. Utan tragiska dödsfall osv.... :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Vad är faran egentligen med att låta pratet ta över. Det är en väldigt viktig del i sjukdomsförloppet. Allt går ut på röster och kommunikation som då är vanföreställningar.

 

Faran ligger i att det är film, rörliga bilder. Inte radioteater eller skönlitterär text. Film måste vara visuellt intressant. Ska man se två människor prata måste bilden fortfarande vara intressant. Om det inte går att ordna, är film troligen inte rätt format för att berätta historien.

Länk till kommentar
Share on other sites

Det håller jag med om. Att det kan vara svårt att lyfta fram det vardagliga, gråa och tråkiga på ett intressant och för historien givande sätt. Detta är en historia som bygger på personerna det är de som blir "färgstarka" och lyfter filmen framåt. Det är också det som allt går ut på. En vardag för en person med psykisk sjukdom där det får ett abrupt slut. Med psykotiskt utbrott av värsta formen. Skulle det kanske vara så då att antingen lägga en brygga innan eller att psykbrytet får större utrymme. Att bygga vidare på det.

 

Som kortfilm med starka personer så kan detta visa väldigt tydligt hur det kan vara att leva och att något går snett. En brygga skulle kunna vara att Tom varit hos läkaren men man får aldrig reda på vilken typ av läkare han träffat. Bara hans ångest av oförståelse och sjukvårdsinkompetens.

 

Tack för input. ska titta på det. Formatet irriterar mig. för det verkar vara väldigt viktigt att det visas på rätt sätt för andra att kunna bedöma historien.

Länk till kommentar
Share on other sites

Formatet irriterar mig. för det verkar vara väldigt viktigt att det visas på rätt sätt för andra att kunna bedöma historien.

 

Som Désirée vart inne på så är film ett visuellt medium. Dialogen i sig flyter på men den är extremt platt och tråkig. Som ett kapitel ur ett liv jag hellre skippar. Du behöver använda dig av det visuella (såväl som dialogen) för att ge oss en anledning att bry oss om karaktärerna; och den visuella berättartekniken kan väga upp för mycket av det annars mundana innehållet.

Länk till kommentar
Share on other sites

Som Désirée vart inne på så är film ett visuellt medium. Dialogen i sig flyter på men den är extremt platt och tråkig. Som ett kapitel ur ett liv jag hellre skippar. Du behöver använda dig av det visuella (såväl som dialogen) för att ge oss en anledning att bry oss om karaktärerna; och den visuella berättartekniken kan väga upp för mycket av det annars mundana innehållet.

 

Så att tydligare beskriva omgivning eller lyfta fram scenmiljöerna skulle stärka intresset för personerna?

 

Sen kan jag alltid få till en mer levande dialog. Vet inte om tanken med den "platta" dialogen gör att psykbryt förloppet blir mer som en överaskning. Att det tråkiga gör att du inväntar något extra. Vilket du får.

 

Om du läste hela vägen, hur var känslan när det går från att vara tråkigt till psykbrytet?

Länk till kommentar
Share on other sites

Formatet irriterar mig. för det verkar vara väldigt viktigt att det visas på rätt sätt för andra att kunna bedöma historien.

 

Jag förstår att det är irriterande, både formatet och att det spelar sådan roll som det gör. Nu är jag van vid formatet sedan många år och ser fler fördelar än nackdelar med det, men jag fann det fult och stötande i början. Att det spelar roll är tyvärr bara att befinna sig i. Jag tror att du i vilken bransch som helst förväntas kunna det mest basala när du försöker få jobb eller presenterar ett projekt. Formatet finns inte bara där för att jäklas med nybörjare. Det är för tydlighet och en enhetlighet som underlättar.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag förstår att det är irriterande, både formatet och att det spelar sådan roll som det gör. Nu är jag van vid formatet sedan många år och ser fler fördelar än nackdelar med det, men jag fann det fult och stötande i början. Att det spelar roll är tyvärr bara att befinna sig i. Jag tror att du i vilken bransch som helst förväntas kunna det mest basala när du försöker få jobb eller presenterar ett projekt. Formatet finns inte bara där för att jäklas med nybörjare. Det är för tydlighet och en enhetlighet som underlättar.

 

Jag är helt med på det. Att sitta och läsa folks försök till verk och det inte följer ett fungerande format kan såklart bli frustrerande. Ibland blir det så att jag tänkte väl skit i formatet för den här gången.

 

Jag försökte följa en beskrivning som finns i klistrade trådar. Därför trodde jag att jag gjort någorlunda rätt.

 

Men som sagt förstår att du säger till om det. Inga problem.

 

Tycker om mitt tema och ämne. Står mig nära och vill göra något bra av det.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...