Gå till innehåll

Filmfinansiering


ghijohansson

Recommended Posts

Då någon ibland postar angående finansiering av filmande så gjorde jag en sammanställning av mina synpunkter.

-

Att få konsulentstöd till långfilm är svårt. Dels måste man ha företag. Dessutom måste man ha en producent som redan varit producent för två långfilmer som lyckats få biografdistribution. Regissören ska dessutom helst ha tidigare erfarenhet av långfilmsregissering, eller ha motsvarande erfarenhet. Manusförfattaren ska helst ha tidigare erfarenhet av att skriva manus till långfilm som faktiskt blivit inspelad, eller ha motsvarande erfarenhet.

 

Det finns dock ett kryphål. Sök kortfilmsstöd. Då räcker det att ha företag. Gör sedan filmen längre än planerat så att den får långfilmslängd. Möjligheten har faktiskt utnyttjats. Men obs, försök bara med detta om du vill göra barnfilm eller dokumentärfilm.

 

Dessutom finns två påtagliga nackdelar. Med en begränsad budget så lär timpenningen bli bedrövlig. När filmen är färdig lär det knappast finnas några pengar till distribution, så det lär bli minst sagt få biobesökare.

-

Regionala resurscentra satsar ibland 100,000-tals kronor på långfilm skapad av oetablerade filmare. När jag gjort statistisk analys så har jag funnit att de är benägna att satsa på alla som har tillräckligt bra manus.

 

Det förutsätter dock att du har företag. Dessutom är de benägna att satsa på de filmer som har relativt lite publikpotential. Och de vill ha festivalvisning. Samt att åtminstone en biograf visar filmen vid minst ett tillfälle.

 

Så risken finns att "det kostar mer än det smakar". Och räkna med att det blir inga pengar till löner.

-

Crowdfunding har ju diskuterats en hel del sedan internet slog igenom. Och visst har ett antal filmer skapats på det sättet. Men när en film är färdig så är ju målsättningen att dra in så mycket pengar på visningsrättigheterna att de som satsat pengarna blir glada.

 

På den punkten finns problem. Dessutom, långtifrån alla som provar crowdfunding lyckas få ihop lika mycket pengar som de hoppats på.

-

Att sälja visningsrättigheter till sin egenhändigt skapade långfilm är svårt. I praktiken får du räkna med att inget svenskt företag kommer att vilja distribuera din långfilm på bio. Och videomarknaden är i fritt fall.

 

Vissa svenska filmskapare har dock gjort sina långfilmer tillgängliga på engelska. Endera engelsk textning eller dialogen intalad på engelska. För våldsamma filmer kan du schablonmässigt räkna med att den maximala vinsten blir en miljon kronor. I praktiken är det dock bara 1/10 av alla långfilmer som ens spelar in sina teknikkostnader.

 

För andra typer av nollbudgetlångfilmer kan du i stället räkna med att sannolikheten schablonmässigt är 1/100 att du lyckas få in så mycket pengar att det täcker teknikkostnaden.

-

Offra en blygsam summa på att spela in ditt egenhändigt skrivna långfilmsmanus. Förvandla sedan berättelsen till teaterpjäs. Sälj spelrättigheter. Jag menar, genom att du har filmen att visa upp så blir det ju lättare för teatrarna att göra en bedömning av din berättelse. Använd pengarna till att finansiera nästa film. Upprepa proceduren med den filmen. Osv.

 

På internet finns listor över teatrar i Sverige och i Svenskfinland. Det är några hundra som det är meningsfullt att kontakta. Så arbetsinsatsen är överkomlig. Och att förvandla långfilmsmanus till pjäsmanus bör bara ta i runda slängar 100 timmar.

 

Ett krux är att kulturpolitiken har gjort så att berättelser för barn är lättast att sälja. Av de 150 svenska nollbudgetlångfilmer som jag känner till så finns ingen barnfilm. Nåväl, det finns efterfrågan på teaterpjäser som är lättsamma men inte för barn. Har du ett sådant manus så kan du försöka sälja in det. Räkna med att en mindre andel av de teatrar som du kontaktar kommer att läsa ditt manus. Men bara 5 % av alla svenska nollbudgetlångfilmer är lättsamma.

 

Tillhör din film de 95 % av svenska nollbudgetlångfilmer som är allvarliga och för en vuxen publik så blir det svårt att utnyttja detta förslag. Men för all del, om du lyckas sälja spelrättigheter till en enda teater så kan du räkna med minst 100,000:- i royalty.

-

En besläktad variant är som följer. Kontakta någon som skrivit teaterpjäs. Erbjud dig att spela in pjäsen som långfilm, om rättighetsinnehavaren betalar teknikkostnaderna. Poängen är att det blir lättare för rättighetsinnehavaren att sälja spelrättigheter till ännu fler teatrar om berättelsen finns som film. Så det finns en poäng för rättighetsinnehavaren.

 

Obs dock att du lär bli tvungen att skriva om rejält. Det som är optimalt för pjäs är långtifrån alltid optimalt för film.

-

Ideella föreningar kan få bidrag till massmediala insatser. Själv fixade jag en gång så att en patientförening fick 50,000:- från Anders Miltons psykiatriutredning. Varpå jag stod för filmandet. Allmänna Arvsfonden har finansierat en del anti-mobbing-filmande.

 

Nackdelen är att det är relativt begränsade penningsummor som kan skaffas på detta sätt. I praktiken långt under miljonen.

 

Fördelen är att du behåller copyright till det du filmar. Du behöver inget företag eftersom föreningens kassör står för bokföringen. Du behöver inte redovisa intäkter för donatorn. Redovisningen består i praktiken av att du skickar donatorn ett exemplar av filmen tillsammans med en kort text.

 

Tyvärr är det svårt att intressera ideella föreningar att söka pengar till filmande, men om du lyckas så är sannolikheten relativt hygglig att ansökan beviljas.

 

Eller rättare sagt, det är möjligt för studieförbunden att ansöka, liksom för föreningsdrivna lokal-TV-stationer och andra filmskaparföreningar.

-

Då det är svårt att skaffa pengar så är alternativet att skaffa naturaförmåner. Att skaffa praktikanter är ju populärt. Själv har jag haft ett flertal. Men det finns fler möjligheter.

-

Inför inspelandet av min första nollbudgetlångfilm så kontaktade jag ett begränsat antal företag angående produktplaceringar. Jag kunde ha besparat mig besväret. Så var beredd på att bli besviken om du provar denna metod. Å andra sidan, att skicka stora mängder e-post är inte särskilt ansträngande.

-

Det enklaste sättet att låna lokal är att din filminspelning arrangeras i form av studiecirkel. När jag kontaktade studieförbunden inför inspelandet av min första nollbudgetlångfilm så var de mycket välvilliga. Formaliakravet är att minst 4 personer är närvarande på sammankomsterna.

 

Det finns dock praktikaliteter. Störande ljud kan vara ett problem. Och det är lättast att låna lokal sommartid.

-

Det finns exempel på att de som filmat vänder sig till någon filmutbildning för att få materialet redigerat. Gymnasieskolor är relativt välvilligt inställda till sådana förfrågningar. Men räkna med att det tar ett läsår att redigera en film som ska bli en halvtimme lång.

-

Vissa filmare har skaffat medarbetare genom att ta jobb inom vårdsvängen. På en dagverksamhet för förståndshandikappade träffade jag två anställda som var utbildade filmare. Genom att vara anställda på arbetsplatsen så hade de fått möjlighet att både filma och sända närradio tillsammans med klienterna. Arbetsgivaren betalade omkostnaderna.

 

En annan variant vore att bli tillfälligt anställd på ett kulturkollo och sedan filma tillsammans med barnen.

-

Så där ja, nu får ni andra lägga till.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...