Gå till innehåll

Kariktärer


Recommended Posts

hur formelera man så alla blir en udda persson

 

flicka i 4 års ålder

flickor ii 10-13 år

pojken 15 år

pojke 10 (ADHD)

 

ungflickor 16-25 års åldern

kvinnor 25-35 år

män 25-35 år

män 35-45 år

kvinnor 35-45 år

män 45-60 år

kvinnor 45-60 år

 

äldre män 60+

äldre kvinnor 60+

 

så man verkligen kan förstå det här är en persson som är iden åldern hon pratar som en ung flicka han har Adhd, damp hon tall svårgheter . han är lite bögig , mm

Länk till kommentar
Share on other sites

Du beskriver genom handling och dialog hur personen är och beter sig.

 

Sedan får du också fundera över vad som är viktigt för historien. Om historien fungerar alldeles utmärkt oberoende av karaktärens röstläge eller stereotypt associerbara sexuella läggning är det inget som behöver tas med alls.

 

När vi stöter på karaktären första gången så ska det bara stå det vi kan uppfatta vid en första anblick, typ kön, ungefärlig ålder, klädstil, hållning - och återigen bara om det är relevant, annars kan du lämna det till regissör och skådespelare.

 

Var noga med att inte använda stereotyper. Det är bara förutsägbart tråkigt och bidrar till fördomar.

Länk till kommentar
Share on other sites

så här började jag en secen med en jurist

Carl i 45 års åldern kläd i sliten kostym sitter vid det äldre bruna skrivbordet bakåt lutad med telefonen*i handen

På skrivbordet ligger det massor med papper över hella skrivbordet på skrivbordet har Carl fötterna

 

KJELQVIST

(bestämd toning på orden)

ingen tallar om för mig*

CARL

(rör på sig som en kvinna, bestämd sluddrar lite*)

hade du läst skylten så hade du set att det var rökningsförbud

 

 

lite så här jag har gjort i från den första scenen

Länk till kommentar
Share on other sites

() under dialogen ger direktiv om uttal och bör användas mycket sparsamt. I ditt exempel är den första repliken ett exempel på onödighet, då det är rimligt att anta att han är bestämd och om skådespelaren väljer att göra det på ett annat sätt så funkar det ändå. I den andra repliken har beskrivnignen ingenting med hur repliken ska uttalas och ska också bort. Ett exempel på när () kan användas är när man viskar eller hojtar, om det inte är uppenbart utifrån situationen. Om du har en familjemiddag t ex och Farmor håller tal och Lille Erik säger "Mamma är hon inte färdig snart?" så gör det stor skillnad om han viskar eller talar högt, så där bör man markera att han viskar.

 

Första gången vi stöter på en karratär ska dennes namn skrivas med versaler.

 

Hur ser man att Carl rör sig som en kvinna om han sitter med fötterna på skrivbordet?

Är det inte ganska motsägelsefullt att han är bestämd och samtidigt sluddrar? Försök att inte klämma in för mycket på en gång. Och glöm inte att det är sannolikare att beskrivningen inte behövs, än att den verkligen är nödvändig.

 

Sen måste du köra en noggrann stavnings- och grammatikkontroll innan du lämnar ifrån dig manus. Kommatecken och punkt är dina vänner. Din förmåga att stava och ha en läslig grammatik har inget med din förmåga att berätta att göra, men mediet du valt att berätta i kräver att läsaren finner njutning och inte irration. Irritation leder fokus från historien och till texten istället, vilket inte är gynnsamt.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag gissade att du hade dyslexi och jag är imponerad av att du ger dig i kast med att skriva trots detta. Det är en härlig anda du uppvisar och den hoppas jag att du kan hålla kvar.

 

Dock måste jag envisas med vikten att du hittar någon som kan korrekturläsa och rätta innan du försöker sälja ditt manus. Helst någon som korrekturläser och rättar eventuella förfrågningar till bolag också. I en marknad där det skrivs fler manus än det görs film krävs det väldigt lite för att ett manus ska bli oläst.

 

För att få karaktärer unika föreslår jag att du börjar titta på människor och kanske umgås med människor utanför din normala bekantskapskrets. Studera dem och fundera på varför två människor som vid första intrycket är lika, visar sig vara olika. Du måste också gå utanför dig själv och dina egna referensramar. Vad du tycker är rätt och fel är inte samma för en annan, och för att en karaktär ska bli bra måste du förstå den andres rätt och fel. En annan sak är att alla måste ha bra och dåliga sidor. Annars blir det änglar och djävlar av dem. Även din bästa kompis har sina irriterande sidor, eller hur?

 

Det här är inget man lär sig över en natt, så kämpa på.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...