Gå till innehåll

Örnsköldsviks Särskola - En Socialförvaltning?


Pe4r

Recommended Posts

Hej, jag är en ung man på 30 år som ramlat mellan stolarna,

lever idag på bidrag och går hemma, saknar utbildning och därmed arbete.

 

Har lämnat min hemort i Norr och försöker slå mig till ro lite längre söderut.

 

Går idag hemma, väntar på att komma in i sjukförsäkringen och eftersom

jag fallit så fel med mitt liv så tänkte jag faktiskt göra en filmdokumentär

om min story, en typ av filmbiografi.

 

 

 

SYNOPSIS

 

Titel: Örnsköldsviks Särskola - En Socialförvaltning?

 

 

Syfte: Sverige är ett starkt land, men med många brister,

dessa brister måste vi lösa, Svenska skolan är exempel som

det finns många brister i, t.ex. särskolan, och det är oftast eleverna

som blir mest erfarna av de bristfälliga undervisningsplanerna som

antingen inte finns eller inte följs som dom skall.

 

Med denna filmbiografi kan jag visa upp vad jag själv gått igenom

och belysa denna problematik för andra. Denna film kan också kanske

ge chans till en upprättelse och ett svar / en ursäkt, kanske t.o.m.

att jag som skapare får ersättning för det jag gått igenom tack vare denna filmbiografi.

 

 

Budskap: Särskolans vara eller icke vara, ska den finnas?

Vilka platsar in där och vilka är det som inte ska gå där.

 

 

Målgrupp: Personer som jobbar inom skola, kommun,

landsting men även inom vård och omsorg. Lärare Politiker m.fl.

 

Längd 60 minuter eller mer.

 

 

Vi följer Per Tjärnström, idag 30 år som lever på bidrag, anser sig

leva i utanförskap och ständigt blir felaktigt behandlad av samhället.

Då Per efterfrågar stöd av myndigheterna får han NEJ som svar och

antingen far han mer illa av detta, eller så får kyrkorna rycka in och

ta myndigheternas ansvar. Detta enligt Per är följden av 4 års gymnasiesär

där han blev helt felaktigt bemött, istället för utbildning blev han utredd

och blev påtvingad god man, istället för utbildning med fokus på praktik

som kunde leda till arbete så skulle han ägna en stor del av sin skoltid

till att lära sig städa, laga mat men också till praktiska yrkesämne Park & Fastighet men men någon teoretisk utbildning i kärnämne MA / SV / EN

o.s.v. var inte allt aktuellt, för vem är intresserad av att se Pers betyg i framtiden?

 

Denna filmbiografi skulle kunna leda till att Per får ett svar av kommun och skola och kanske blir erbjuden kompensation för denna behandling han fick utstå under 4 års tid.

 

 

 

 

Handling:

 

Filmen skall börja med några bilder eller rullande film från

berörd skola i Örnsköldsvik där man får se tydliga bilder på skolan

alternativ rörlig långsam film där man långsamt visar skolan ur olika synvinklar.

 

Nästa scen är Per själv (jag) sittandes i ett rum liknande ett bibliotek

alternativt ett rum med väggar tapetserade med biblioteksböcker.

Per sitter i en äldre skinnfottölj med ett stearinljus av lite större bredare modell och läser en bok i Geografi, tittar upp ur boken och berättar om sina erfarenheter av skolan.

 

 

Detta skall följas av arrangerade scener där man får se hur det exakt

gick till (iallafall enligt Per själv) mellan åren 1999 och 2015.

Alla betydande minnesbilder skall visas upp.

 

Då denna film börjar producerat kommer jag Per att bo i Nyköping

och hoppas verkligen att jag får kontakt med nån typ av organisation

som jobbar med film, gärna lokalt, kan vara ett studieförbund eller vad som helst, typ "Film i Västernorrland" fast den motsvarighet som finns i Nyköping.

 

 

Har just knåpat ihop en början på manuset, men tror jag ska

bearbeta det kraftigt redan från första början.

 

http://www.fildirekt.se/dl/1432538323.pdf

EDIT: Bytte ut originalfilen så inte några personer hängs ut.

 

Jag tror att om man varvar berättande med olika scener så kan det

bli en bra blandning, istället för ett ständigt berättande.

 

 

 

 

EDIT: Jag sitter här och skriver och funderar lite på om man inte

ska göra det lite till en Talkshow, om ni minns Hasselhoff i svensk TV.

 

Jag sitter i en soffa/fottölj,berättar och tar hjälp av olika filmsekvenser/scener

och bjuder in personer till intervju och diskussion.

Länk till kommentar
Share on other sites

Ämnet är intressant, men synopis känns väldigt partiskt och subjektivt. En dokumentär har som syfte att skildra vad som hänt i någon opartiskt mening. Det hämns t ex att han blir "felaktigt" bemött, men jag tror inte att den som benötte honom "felaktigt" upplevde det så eller hade den avsikten. Jag tror sponant inte att det är rimligt att du ska kunna skriva ett objektivt manus om ditt eget liv.

 

Skriv manuset i ett manusprogram och följ standard för hur ett manus ska se ut. Sedan börjar en lång monolog. Är tanken att vi ska sitta och titta på en som pratar?

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 månader senare...

Hej och tack för svar och ursäkta dröjsmål.

 

Alltså jag satt där hemma i Sala och spånade och gjorde lite på mitt eget sätt,

min brainstormning ledde till att jag gjorde ett manus på hur jag skulle vilja

att det såg ut - tyvärr skrev jag ut vad folk skulle besvara mig.

 

Jag har nyss fått ett mail av Öviks Kommun att dom tar varken ansvar

eller vill möta mig och diskutera och föra en dialog över mitt missnöje

över min tid i särskolan.

 

Så jag har sagt det till dom nu att jag kommer härmed att göra en självbiografi

i filmform där jag svartmålar öviks särskola och dess brister då ingen vill ta ansvar.

Ja dom vill ju ha en dom eller anmälan på sig som gått igenom innan dom ger sig till känna.

Så är det att agera myndighet idag.

 

 

Tillbaka till trådens riktiga ämne - arbetet med filmen.

Det ska ju bli nån typ av självbiografi, men frågan är om man ska klassa den som

dokumentär eller om den faller direkt under självbiografi för den tar ju upp en för mig

stor story som påverkat mitt liv stort, att nu gör jag detta sen går jag vidare i livet ungefär.

 

 

Antingen blir det lite Hasselhoff med en talkshow i en soffa eller så blir det en berättarröst,

kanske t.o.m. min egen röst duger gott att berätta om det jag gått igenom.

Men sen vill jag också arrangera några scener, sådana som starka minnen och olika

uttalanden som gjorts som ingår i min "story". Sånt kan man flika in med och det kan

ge en stor känsla av att folk verkligen förstår vad det handlar om.

 

Kanske göra scener där man berättar före och efter vad som menas och vad handlingen är.

Men sen då, slutprodukten, ska man försöka få SVT UR att visa eller ska man själv försöka

göra kopior och kanske sälja, kom just på Tradera som kunde vara ett alternativ och så skapar

man en egen webbplats där man kan ha försäljning av den slutliga produkten.

 

Mycket att tänka på men jag kommer inom en snar framtid få kontakt med Film i Sörmland och

höra lite vad dom kan göra, dom kan nog inte göra mycket men dom hade visst kontakter och

kunde hjälpa mig hitta rätt i denna djungel, kanske få tag på nån på lokal nivå som vill sätta sig in

i mitt projekt och som vill hjälpa mig att få göra nått av detta.

 

Det går att göra detta på många olika sätt, storyn är lång och komplicerad men jag vill verkligen

få ut den på en "DVD-skiva" som man kanske t.o.m. kan sälja.

Länk till kommentar
Share on other sites

Det låter snarare som du ska kontakta Dokument Inifrån eller något sådant. I vilket fall, att skriva ett manus till något som ska sittas och berättas spontant i en soffa blir lite krystat.

 

Jag tycker också du ska fråga dig om du verkligen kommer att må bättre av att hämnas. Du lämnar det inte bakom dig genom att göra det på film. Tvärtom kommer du att tvingas släpa det med dig resten av livet. Är det verkligen det du vill?

Länk till kommentar
Share on other sites

Låt mig uttrycka mig så här. För att påpeka psykiatrins brister har jag gjort massor med humor kring den fiktive försupne psykiatriläkaren Adolf Galenos som är chefsöverläkare på den lika fiktiva kliniken Råttboet som ligger på Giftblandarvägen 13. Drygt 200 korta sketcher, 3 kortfilmer på vardera 26 minuter och för ett år sedan äntligen en första nollbudgetlångfilm. Jag har för länge sedan vant mig vid att personer som har noll erfarenhet av psykiatrin skrattar åt doktorns tokigheter. Grönköpings Veckoblad har gett mig tillåtelse placera handlingen å deras ort.

 

Fundera på om det inte vore mer relevant för dig att tänka i liknande banor.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...