Gå till innehåll

Långfilmsmanus


HenkePenke

Recommended Posts

Trevligt att upptäcka att någon vill göra film om mänskliga rättigheter. Själv har jag i sommar spelat in min första nollbudgetlångfilm. "Mullan i Grönköping" har den legendariske muslimske kanaljen Nasreddin Hodja som hjälte.

 

Är din berättelse krim, drama eller komedi?

 

Vad har du tänkt dig för reklamfras till den färdiga filmen?

 

Titeln ger intrycket att din film är en religiös berättelse. Men så vitt jag kan se efter att ha läst synopsis så är inte det fallet. Så hur har du valt titel?

 

Jag läste inte själva manuset, men jag hoppas du vet att det är nästan omöjligt sälja manus. Så jag hoppas du tänkt igenom allt så att du kan spela in som nollbudgetlångfilm.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hej Henrik

 

Först och främst vill jag säga att jag tycker du är något på spåret. Manuset gav mig läslusta och jag hade lätt att visualisera det.

 

Lite blandad feedback i oordning:

 

Det skiner igenom för mycket med Vellbo (eller Vellby som det också hette på ett ställe i synopsis). Jag och de flesta andra kan räkna ut vilka kommuner/byar du menar. Tycker du kan kalla det något helt annat, trots att du skruvat till det med Vellbook. Tyvärr är Svinarp redan taget, men jag tror du är kreativ nog att hitta på något som är helt annorlunda eller åtminstone mycket mer subtilt än Vellbo.

 

Tycker du tappar du tråden när Abdi och Hassan har typ tredje Skypesamtalet, med Hassan blåslagen.

 

På tal om scenernas ordning: Du hade t ex kunnat öppna med att Abdi sitter framför polisen i Malmö och drar en vals om sin utsatthet och farliga flykt, och sedan rullat upp bakgrunden i olika trådar. På så sätt kan vi lista oss till att han är egentligen inte är en asylsökande flykting, vilket också ger dig överraskningsmoment och utrymmet att svänga sympatierna fram och tillbaka flera gånger för Abdi, och avslöja hans intentioner bit för bit.

 

Men som du har det nu tycker jag inte dramaturgin stämmer helt. Prova att kasta om. Det finns ett par andra exempel där jag tycker du går fram för enkelspårigt, där du skulle kunna leka fram handlingen med mer annan tajming istället för att följa synopsis slaviskt.

 

Du beskriver manuset som "ett drama som med humor och värme berättar om rasism och solidaritet (...)". Nja, tycker det framstår mer som en skruvad komedi än drama. Det är inte precis tätt mellan scener med fara, våld, sorg och andra yttringar. Det är väldigt mycket mer Hipp-Hipp än Jägarna, om man säger så.

Det är helt okej i sig, men framställ det gärna på ett ärligare sätt i synopsis då.

 

Dialogen känns överlag bra, för min del tycker jag du lyckas balansera rasistiska uttryck, sexism och klyschor så det funkar i sammanhanget. Och jag är säker på att några inte tycker som mig...

Tyvärr tenderar dialogen att berätta för mycket. Det kliar i mina fingrar att stryka dialog från scener som blir för pratiga och avslöjande, där du skulle kunna "gå in senare, lämna tidigare" både i scener och dialog, och visa mer handling istället. Språkförbistringarna tycker jag du utnyttjar rätt, en del för humor, men samtidigt gör du Abdis svenska bättre över tiden. Bra där.

 

Samma med karaktärerna; överlag bra (för Hipp-Hipp-stuket), men några karaktärer skulle må bättre av att vara djupare skildrade, tänker främst på Sven.

 

Sven skulle kunna få långt fler motgångar och därmed vinna mer sympati vid hans förändring. T ex scenen där de börjar samla in pengar till honom; Någon invånare skulle kunna kalla typ honom en "rasistsvin", "hustrumisshandlare", "den jävla idioten" etc. Dörren skulle kunna slås igen framför Abdi och Eva utan en replik ens. (Men annars bra grejer där!). Insamlingen kunde gett ännu mindre pengar, typ 712 kronor och tio Eurocent, om du nu vill hålla slapsticknivån.

 

Han skulle kunnas utsättas för mer fara, mer sorg, mer förnedring, mer våld, mer ovisshet och mer utsatthet - ironiskt och träffande nog precis vad en flykting kan genomlida! Men då får du fundera på vilken typ av balans du egentligen vill ha mellan drama och humor. Tycker idén med scenen när han är oförmögen att slakta svanarna är god, men för enkel, för pratig och för snabb.

 

Andra karaktärer skulle du kunna fundera på att tona ner eller rent av ta bort. Vad tillför egentligen Patrik? Hur skulle Svens döttrar kunna skildras på ett annat sätt: med mer drama och mindre humor? Eller ännu mer humor?

 

Manusformatet hade sina brister här och där som jag störde mig på, t ex alla onödiga övergångar, några enstaka stavfel, svengelskan (CONTINUED:), det onödiga innehållet på omslaget (ja, du har redan upphovsrätt på ditt verk i Sverige utan att behöva skriva ut det) osv. Men nuförtiden orkar jag inte lista alla dessa detaljer. Jag bara meddelar att du kan förbättra den delen, men konstaterar att jag sett mångt mycket värre i andras manus.

 

Jo, jag snabbläste, så du får ta kritiken med en skopa salt!

 

Lycka till!

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...