Manus utbildningar och tusen andra frågor

Finns det någon bra manusutbildning i Sverige? Det finns ju ett antal och skulle man fråga rektorn eller någon ansvarig skulle de säga att deras utbildning är toppen. Jag har sett en hel del dåliga manus i film som kommit upp på bioduken skrivna i detta land.. har vi inga bra utbildningar i det här landet eller har vi dåliga producenter som inte kan känna igen ett bra manus? Har regeringen lagt något i vattnet så att vi inte kan skriva GRYMT BRA storys eller har jag bara fel? Vad gör man för att inte bli en medioker manusförfattare? Måste man dra utanför gränserna och vad är det för superhemligt som dem lär ut i USA och inte här? Samma böcker som finns i USA är tillgängliga här och man kan läsa rekomenderade böcker, analysera film efter vad man lärt sig och skriva skriva skriva. Finns ju säkerligen många i Sverige som har önskan att bli bra manusförfattare men varför lyckas dem flesta inte? Är det något man föds med eller formas till under livets gång, en bra eller dålig manusförfattare? Kan alla bli manusförfattare? Måste man vänta tills man är 50+ innan man har tillräckligt med livserfarenhet? Ska man satsa på att gå på soc bidrag i några år medan man läser, skriver och analyserar efter sin utbildning? Slutar det med att man skiter i sina drömmar och börjar undervisa på nåt gymnasium och blir bitter och skyller allt på ens flickvän som tvingat en att stanna kvar i landet och låtsas vara hemkär och på sin mamma som inte uppmuntrade en som barn? Önskar det fanns ett orakel som gav objektiva svar till alla ens frågor. Avundas enkla människor som älskar sina liv med jobb på donken och nöjen på helger. Dem trivs med whatever och har inte lika höga ambitioner som vissa andra. Önskar jag vore en sådan, eller att jag sålde spec manus som jag älskar och blev en erkänd manusförfattare världen över (Sverige duger också). Guldstjärna till den som läst ända hit!

skaffa jobb som manusförfatare. Genom att känna folk. Jag skriver inte själv, fast jag skrev faktiskt 5 sidor för två veckor sedan, whatever. Det var en bekant som har en fri grupp som frågade mig om jag ville skriva nu förra veckan. jag kanske kommer försöka fast jag har sagt att jag inte kan. vad jag vill komma till är att det gäller att man har kontakter, folk som vet att man finns och man vet vilka folk som kan ge jobb betalda eller ej. och folk som vet när jobba dyker upp.

lite social kompitens, bra samarbetsförmåga, inte sno andras ideer.

Lär känna folk och få saker gjorda och publicerade.

utbildning ja di har högst status och mest resurser. klart bäst för karriären.

( som du ser ovan förstår du varför jag inte tror på mig som författare)

mvh

henrik

[citat=Henrik.Andersson]skaffa jobb som manusförfatare. Genom att känna folk. Jag skriver inte själv, fast jag skrev faktiskt 5 sidor för två veckor sedan, whatever. Det var en bekant som har en fri grupp som frågade mig om jag ville skriva nu förra veckan. jag kanske kommer försöka fast jag har sagt att jag inte kan. vad jag vill komma till är att det gäller att man har kontakter, folk som vet att man finns och man vet vilka folk som kan ge jobb betalda eller ej. och folk som vet när jobba dyker upp.

lite social kompitens, bra samarbetsförmåga, inte sno andras ideer.

Lär känna folk och få saker gjorda och publicerade.

utbildning ja di har högst status och mest resurser. klart bäst för karriären.

( som du ser ovan förstår du varför jag inte tror på mig som författare)

mvh

henrik[/citat]

Jobb som manusförfattare... jo det vore nåt. Jag tror att man kan skaffa kontakter rätt enkelt om man är en skicklig manusförfattare, problemet är vägen dit. Eller har jag fel? I Hollywood är det en annan grej, där är det så många fler som skriver manus och skickar runt genom agenter och managers men här i Sverige borde det väl vara lättare att lyckas, att iaf få ett manus sållt, dåligt eller bra, eller? DI låter ganska lockande men dit kommer jag inte in (ska söka iaf). Social kompetens och god sammarbetsförmåga.. kontakter.. Det är eteppen efter att man skrivit klart sin spec. Tror jag på och har mitt hjärta i mitt långfilmsmanus och ser att jag undvikt många klyschor och skapat något jag tror många andra kan relatera till blir jag glad.

Hur menar du med att du inte kan? Alla kan om dem verkligen vill och försöker.. kan man inte är man inte redo än eller så gör man fel. Nu motsäger jag mig själv men om jag ska svara på mina egna frågor så kan man bli vad man vill om man lär sig att göra det, lägger ner tid på det och gör det rätt. Sen om jag har fel eller inte är en annan grej men det är vad jag vill tro. Även om man inte är en naturbegåvning så kan man gå väldigt långt har jag lärt mig, att vara en naturbegåvning tar en bara fortare mot sitt mål. Ibland tror jag på det medan jag andra dagar skriver såna här meningslösa inlägg =)

Kolla in den nystartade manusutbildningen i Umeå (högskoleutbildning).

Den verkar vara genuin och utvecklande.

För övrigt så håller jag med dig om att om man tror på något tillräckligt mycket, och har tillräckligt med motivation (att man inte ger upp) så kan man komma dit man vill.

Att svensk film just nu är ganska liksidig och tråkig är lite klurigt, det har ju inte alltid varit på det viset. Kan vara något med att när det är så svårt att få ihop en budget till en svenskproducerad långfilm, så satsas det hellre på någorlunda säkra kort än på potentiella blivande klassiker, för de kan även tokfloppa.

Dock tycker jag inte allt som gjorts på senare år är tråkigt, personligen tar jag upp Babylonsjukan som exempel, den kanske inte axlar rollen som en blivande klassiker bland folk, men jag är dock helt förälskad i den...

Guldstjärna tillbaks

[citat=JoeyC]Kolla in den nystartade manusutbildningen i Umeå (högskoleutbildning).

Den verkar vara genuin och utvecklande.

För övrigt så håller jag med dig om att om man tror på något tillräckligt mycket, och har tillräckligt med motivation (att man inte ger upp) så kan man komma dit man vill.

Att svensk film just nu är ganska liksidig och tråkig är lite klurigt, det har ju inte alltid varit på det viset. Kan vara något med att när det är så svårt att få ihop en budget till en svenskproducerad långfilm, så satsas det hellre på någorlunda säkra kort än på potentiella blivande klassiker, för de kan även tokfloppa.

Dock tycker jag inte allt som gjorts på senare år är tråkigt, personligen tar jag upp Babylonsjukan som exempel, den kanske inte axlar rollen som en blivande klassiker bland folk, men jag är dock helt förälskad i den...

Guldstjärna tillbaks[/citat]

Har hört talas om den, tror dock inte att jag flyttar ifrån Stockholm någonsin (tyvärr). Funderar på en manusutbildning på distans i Sunne. Den är på ett år så om jag skulle känna att den inte ger mig nåt är jag fortfarande ung och kan söka mig in på något annat (kanske till och med utanför Stockholm om jag blir tillräckligt desperat). Men liksom bra manus är bra manus, alla filmer kan floppa. Har jag rätt när jag säger att svensk långfilm finansieras från flera olika håll (i norden) för att komma upp på biograf? Låter väldigt krångligt. Men om man har ett bra manus får man väl hoppas (och terra folk en del) att den hittar fram till någon som ser kvalitén i det och ger sig fan på att få upp den på vita duken tillslut. Man kan väl försöka att pitcha sitt manus för så många som möjligt och sen efter 2 år testa igen med peruk och annat namn =)

Börja med att skriva ett manus med målet att du ska kunna vara stolt över det i lång tid framöver, efter det kan du fundera över hur du ska få det filmatiserat. Då har du åtminstone gjort det allra viktigaste.

[citat=Daniel Hållquist]Börja med att skriva ett manus med målet att du ska kunna vara stolt över det i lång tid framöver, efter det kan du fundera över hur du ska få det filmatiserat. Då har du åtminstone gjort det allra viktigaste.[/citat]

Ifall du verkligen vill jobba som manusförfattare å typ slå igenom, eller så. Gör som mig ja bestämde mig för att jobba som manusförfattare, så började att söka utbildningar, ja hittade en privat intesinkurs utan några intagningsprov eller så. Efter en vecka fick ja ett diplom, där de står att ja har utbildats till att skriva manus. Så ja började att skriva men tro mig att vara manusförfattare s skit svårt. Ja menar ok om du har bra fantasi och lätt för att skriva så är de ju inga problem men att sedan få dina filmer producerade e ganska så svårt. För mig tog de 3 år innan ja fick en film igenom. Så de pengarna ja la ut på en privat kurs va verkligen värt de.

Annars så behöver man inte så mkt kurs. läs här på Voodoo, å resten kommer från dig. Ha en bra story bra idé å ge dig inte föränn du har skrivit å frågat varje bolag i hela landet. Lycka till

Jag tror att det finns två typer av aspirerande manusförfattare.

"De med idéer" och "De som kan skriva".

"De med idéer" är filmentusiaster som skulle kunna sälja sin morsa för att Matrixidéen skulle ha varit deras. De är alltid eld och lågor över sina egna idéer tills de inser att det tar mycket tid och arbete att få ihop ett helt manus. Oftast ligger idéutkasten på hög och inte alltför sällan betraktar "De med idéer" sig som ett missförstått geni och finner det helt oförklarligt varför de inte får en budget på X tiotalsmiljoner bara för att de öppnar munnen.

"De som kan skriva" vet hur man skriver. De kan alla regler och vet också hur man kan bryta mot dem. De är belästa, både på skönlitteratur och facklitteratur. I hyllan har de förmodligen ett antal klara noveller/kortfilmsmanus, och kanske någon roman/långfilmsmanus, som de själva har skrivit. Problemet är att de inte har lågan! Alla manus som "De som kan skriva" har gjort är antingen väldigt pretentiösa eller totala kopior av deras älsklingsfilmer.

Sedan finns det just manusförfattarna. Det är de som antingen har föds ur en "en med idéer" eller "en som kan skriva". För det händer att "en med idéer" inser att manusförfattande är ett yrke som kräver erfarenhet och disciplin och som efter att ha kämpat med sin bästa idé i ett år lyckas med sin entusiasm övertyga någon producent att satsa några kronor. Det händer också att "de som kan skriva" inser att en manusidé inte behöver vara så storslagen. Istället så tittar de på sin egen vardag och skriver en strålande och utlämnade vardagsskildring om sitt eget liv.

Vem är ni? Två guldstjärnor om ni har läst hit och tre om ni accepterar vilken typ ni är och 5 om ni beslutar er att ta steget till att bli manusförfattare!!!

Själv var jag "en med idéer" när jag var mellan 15 och 20 år. Nu är jag dock ingen då jag har förflyttat min kreativitet till konsten istället.

[citat=erik_m]Jag tror att det finns två typer av aspirerande manusförfattare.

"De med idéer" och "De som kan skriva".

"De med idéer" är filmentusiaster som skulle kunna sälja sin morsa för att Matrixidéen skulle ha varit deras. De är alltid eld och lågor över sina egna idéer tills de inser att det tar mycket tid och arbete att få ihop ett helt manus. Oftast ligger idéutkasten på hög och inte alltför sällan betraktar "De med idéer" sig som ett missförstått geni och finner det helt oförklarligt varför de inte får en budget på X tiotalsmiljoner bara för att de öppnar munnen.

"De som kan skriva" vet hur man skriver. De kan alla regler och vet också hur man kan bryta mot dem. De är belästa, både på skönlitteratur och facklitteratur. I hyllan har de förmodligen ett antal klara noveller/kortfilmsmanus, och kanske någon roman/långfilmsmanus, som de själva har skrivit. Problemet är att de inte har lågan! Alla manus som "De som kan skriva" har gjort är antingen väldigt pretentiösa eller totala kopior av deras älsklingsfilmer.

Sedan finns det just manusförfattarna. Det är de som antingen har föds ur en "en med idéer" eller "en som kan skriva". För det händer att "en med idéer" inser att manusförfattande är ett yrke som kräver erfarenhet och disciplin och som efter att ha kämpat med sin bästa idé i ett år lyckas med sin entusiasm övertyga någon producent att satsa några kronor. Det händer också att "de som kan skriva" inser att en manusidé inte behöver vara så storslagen. Istället så tittar de på sin egen vardag och skriver en strålande och utlämnade vardagsskildring om sitt eget liv.

Vem är ni? Två guldstjärnor om ni har läst hit och tre om ni accepterar vilken typ ni är och 5 om ni beslutar er att ta steget till att bli manusförfattare!!!

Själv var jag "en med idéer" när jag var mellan 15 och 20 år. Nu är jag dock ingen då jag har förflyttat min kreativitet till konsten istället.[/citat]

Så sant så sant.

Jag tror på McKee´s syn på kreativitet. Det krävs allt från 5 till 15 eller fler lösningar på ett problem för att man inte ska överföra klyschor till sitt manus från filmer man sett eller böcker man läst osv. De flesta som skriver skriver ner den första idé dem kommer på och dem idéerna som vi har högst upp på toppen av idéer är klyschor. Tar man grymt mycket tid på sig och är ärlig mot sig själv tror jag att man kan undvika många klyschor. Det finns också en del som säger att allt är klyschor och att det är ok men då är man lat tror jag. Teori är en grymt stor del av manusskrivande. Kan man inte filmens struktur är chansen liten att man skriver ett bra långfilmsmanus. Den bittra sanningen som jag ser det är att om man inte går en bra manuskurs eller utbildning eller kan engelska och läser bra manusböcker har man nästan ingen chans att skriva något bra. Hur ska man hålla en publik intresserad i 90 minuter+ om man inte vet hur en scen, sekvens eller akt är uppbygd? Det finns så mycket att lära sig om struktur att man måste studera det ett bra tag.

Sen anser vissa att man måste vara lagd åt det kreativa hållet, att ha talang. Själv vet jag inte om det stämmer att man måste spotta ut kreativa lösningar på löpande band, tror mer att om man ger en idé tid att utvecklas och skriver om scener så mycket att man har många hundra sidor material att plocka från blir scenerna mer än medelmåttiga. Tror att man med tiden lättare upptäcker vad som är bra och vad som bör tas bort. Jag hoppas på en utbildning efter sommaren, McKee´s seminarium i November och studerar böcker (=läser tills jag förstår) nu och tänker analysera och använda all kunskap jag samlat på mig. Det är skitsvårt men ändå enkelt om man tar ett steg i taget och tar tid på sig. Hoppas mina ansträngningar tar mig dit jag vill. Weey jag fick 5 guldstjärnor (;

[citat=Neo]

Ifall du verkligen vill jobba som manusförfattare å typ slå igenom, eller så. Gör som mig ja bestämde mig för att jobba som manusförfattare, så började att söka utbildningar, ja hittade en privat intesinkurs utan några intagningsprov eller så. Efter en vecka fick ja ett diplom, där de står att ja har utbildats till att skriva manus. Så ja började att skriva men tro mig att vara manusförfattare s skit svårt. Ja menar ok om du har bra fantasi och lätt för att skriva så är de ju inga problem men att sedan få dina filmer producerade e ganska så svårt. För mig tog de 3 år innan ja fick en film igenom. Så de pengarna ja la ut på en privat kurs va verkligen värt de.[/citat]

Kurs verkar skit bra.. bättre än böcker om det är en bra kurs tror jag. Jag tror ändå att det finns duktiga producenter och annat folk i landet som ifall man har ett bra manus som tilltalar många hookar upp en.

[citat=Neo]

Annars så behöver man inte så mkt kurs. läs här på Voodoo, å resten kommer från dig. Ha en bra story bra idé å ge dig inte föränn du har skrivit å frågat varje bolag i hela landet. Lycka till[/citat]

Voodoofilms filmskola täcker inte en så stor del av struktur. Det är en bra början och lär en lite grunder och termer och så men en kurs eller bok är ett måste.

Mitt msn funkar inte föresten men jag har läst det du skrivit och hör av mig när det funkar igen.

tomasz

Det ligger mycket sanning i det du säger. För att nå framgång inom kreativa områden har jag kommit fram till att det är främst två egenskaper som är viktigast: produktivitet och objektivitet!

Man kan läsa hur många böcker, ha hur många idéer som helst, om man inte producerar kommer man ändå bara att stå och stampa. Objektivitet gör så att man inser ens förbättringsmöjligheter samt att man inte fastnar för en dålig idé som man tyckte var sååå bra.

Att gå en utbildning tror jag är en bra lösning. De flesta utbildningar är upplagda så att man skall få just det som jag har nämnt här. Ofta är det höga krav på att man skall ha material eller att man skapar under utbildningen - produktivitet. Och i brist på ens egen objektivitet så lånar lärarna ut sin vilket oftast är mycket viktigt.

Kreativitet är inte få förunnat. Alla har kreativitet!!! Dock så fördelar sig vår kreativitet ojämnt inom alla områden. En del kan skriva manusdialog på rak arm, en del kan utan problem skapa och se strukturen i sitt manus .... Alla är vi olika. Det viktigaste är att man försöker komma på vad det är man har lätt, respektive svårt för i sitt skrivande. Gläns med det du har lättast för, arbeta med det du har svårast för.

Jag tror så här: Läs böcker, lär dig struktur, lär dig vilka tillvägagångssätt det finns för att öva upp din kreativitet, gå kurser eller utbildningar (inte bara filmrelaterade), skriv, läs bra manus, kolla på film med analyserande ögon och skriv ännu mer. Ibland tvivlar jag på att jag kommer att nå mina mål men det gör väl dem flesta som kämpar för att nå enorma mål.

Har jag rätt när jag säger att svensk långfilm finansieras från flera olika håll (i norden) för att komma upp på biograf?

En liten parantes, men såna här problem borde inte avskräcka oss som manusförfattare eller överhuvudtaget ge oss någon form av huvudbry. Det är möjligt att det är så krångligt, säkert ännu krångligare, men det är producentens problem. "Vårt" enda problem är att skriva bra manus. Och det är ju tillräckligt krångligt!

/Fredrik