Var med och påverka tv-serie om historiens viktigaste filmer!

Var Psycho (1960), med sin berömda dusch-scen, verkligen så viktig för filmutvecklingen som ofta anges? Hur inflytelserik var Till Sista Andetaget (1960) med sina jump cuts och skakig handkamera? Och kan Rocky (1976), som populariserade användandet av steadicam, kvalificera sig på en lista över historiens viktigaste filmer? Vad tycker du?

UR börjar nu arbetet med en tv-serie om filmhistoria med sändning i SVT under 2015. Serien, med arbetsnamnet ”Filmerna som förändrade vita duken”, ska porträttera historiens viktigaste filmer och vi vill ge Dig möjlighet att vara med och påverka seriens innehåll.

Den här tv-serien kommer inte i första hand lyfta fram filmer bara för att de varit ekonomiskt framgångsrika, eller för att de pekats ut av kritiker som filmhistoriens ”bästa”. Vi vill istället hitta filmerna som verkligen satt sin prägel på mediets utveckling, de som infört något nytt - i både liten och stor skala - och påverkat det som kommit efter.

Titanic (1997) är en av filmhistoriens mest framgångsrika filmer, den första att dra in över en miljard dollar, men har den verkligen varit viktig för filmens utveckling? Stanley Kubricks 2001 (1968) är ofta med på kritikers topplistor och Nyckeln till frihet (1994) har högst betyg på filmsajten IMDb, men på vilket sätt har dessa konkret påverkat filmer som kommit efter?

Finns det i själva verket andra filmer som haft en större påverkan på utvecklingen och det som synts på vita duken? Kan man exempelvis hävda att Kyle Cooper’s förtexter till Seven (1995) blev stilbildande och satte en ny ribba för branschen? Och kan man säga att Enter the Dragon (1973) var viktig för att den tog Bruce Lee och kampsport till Hollywood?

Nu undrar vi om Du har några konkreta förslag på filmer som borde vara med i en sån här serie, såna som kanske glömts bort i den traditionella historiebeskrivningen? Släng ut ett förslag med en motivering så kan diskussionen starta – och kanske leda fram till ett inslag i ”Filmerna som förändrade vita duken”.

(PS: Serien har ett västerländskt perspektiv - dvs, vi letar efter filmer som påverkat den västerländska filmhistorien - och vi är främst intresserade av filmer från 1955 och framåt, av den enkla anledningen att vi vill ha en möjlighet att träffa personerna som var med och jobbade med dem.)

Här kommer ett par förslag från redaktionen. Tyck till!

Toy Story (1995) Motivering: Markerar brytpunkten där den animerade filmen gick in i en ny tidsålder, där tecknat blev till datorrenderat. Såväl studion Pixar själva, som exempelvis DreamWorks och Disney, fortsatte på den banan med filmer som Ants (1998), Shrek (2001), Lilo & Stich (2002) och Hitta Nemo (2003)

Ringu (1998) Motivering: Populariserade vad som kallats New Asian Horror, och skapade globalt intresse för samtida japansk film. Den fick amerikanska remakes och lade grund för en våg av liknande asiatiska skräckisar som Ju-On, The Eye och Dark Water. Varianter av den, i japansk mytologi, klassiska vålnaden onryō (ett oftast kvinnligt spöke i vit kimono, med långt svart hår över ansiktet) blev vanliga efter dess breda genomslag i Ringu.

Ghost In The Shell (1995) Motivering: Innan denna fanns visserligen Cyberpunk i allra högsta grad, men det var fortfarande en subgenre få kände till. Efter den här filmen var cyberpunk fortfarande en subgenre få kände till, men fyra år senare hade den varit en direkt inspirationskälla till en filmserie som satte genren på kartan med besked - The Matrix. Nu norpade visserligen den filmen friskt från alla möjliga filmer, exempelvis Dark City, men från inga andra filmer var referenserna så tydliga. Den (Ghost) var även en av de första filmer som följde William Gibsons konceptfrån Neuromancer väldigt troget, då tidigare Cyberpunk-filmer antingen var mer SciFi än Cyber, eller för vardagliga för att kännas särskilt Cyber, exempelvis Wedlock med Rutger Hauer.

Wall-E (2008) Motivering: I vad jag minns som ungefär en halvtimma yttras inte en enda replik. Lite grunts och reaktionsljud, men inte en enda replik. Detta till trots, så går det inte att sluta titta på filmen, den verkligen trollbinder. Genom åren har få filmer visat som denna hur effektivt rent ljudarbete kan vara rätt hanterat, och även om det är svårt att sätta fingret på exakta efterträdare, så ljudarbetet generellt tagit ett steg framåt det senaste.

The Evil Dead (1981) Motivering: Det fanns mer än gott om skräckfilm innan denna, men den arbetade på ett annorlunda sätt med demoner. Då demoner tidigare för det mesta var ganska mänskliga varelser, Exorsisten undantagen (misstänker en hel del inspiration därifrån), så var dessa surrealistiska och jävligt ondsinta. Det går att diskutera exakt hur stor inflytandet varit över exempelvis Hellraiser och Event Horizon, men jag tycker mig se vissa likheter även om de utan tvekan är verk på egna ben.

Deep Throat (1972) Motivering: Innan denna fanns det (givetvis) nog med snuskfilm för att hålla alla världens bubertala skolklasser sysselsatta tills solen slocknade, men det var tabu att diskutera, och ingen kände till några faktiska titlar. Vad Deep Throat gjorde för den högerhandsvänliga filmkulturen kan enbart jämföras med var exempelvis Graham Bell och kleptomanen Edison gjort för modern vardagsteknik.

Eraserhead (1977) Motivering: Det finns så oändligt mycket som är inspirerat av detta makalösa verk, en helt otrolig rulle som håller sig stark rakt igenom, men tydligast märks det på dem som inte faktiskt förstod filmen. Sann surrealism är en konstart som kräver förståelse för vad man gör. Utan tanke bakom så är det bara intetsägande. Vad vore två generationers slumpartade debut-mästerverk som är konstiga för det konstigas skull om vi inte hade Eraserhead?

Wall-E (2008) Motivering: I vad jag minns som ungefär en halvtimma yttras inte en enda replik. Lite grunts och reaktionsljud, men inte en enda replik. Detta till trots, så går det inte att sluta titta på filmen, den verkligen trollbinder.

Den Onde, den Gode, den Fule börjar på samma sätt, och så har vi ju Le Dernier Combat av Luc Besson som är helt utan dialog.

Den Onde, den Gode, den Fule börjar på samma sätt, och så har vi ju Le Dernier Combat av Luc Besson som är helt utan dialog.

Amen! :-)

Hm, blandade ihop den med Once Upon A Time In The West. Minns inte Good Bad Ugly måste jag medge.

Wall-E (2008) Motivering: I vad jag minns som ungefär en halvtimma yttras inte en enda replik. Lite grunts och reaktionsljud, men inte en enda replik. Detta till trots, så går det inte att sluta titta på filmen, den verkligen trollbinder. Genom åren har få filmer visat som denna hur effektivt rent ljudarbete kan vara rätt hanterat, och även om det är svårt att sätta fingret på exakta efterträdare, så ljudarbetet generellt tagit ett steg framåt det senaste.

I den här kategorin bör ju även Björnen (1988).

Matrix (den första 1999) är väl erkänt genombrytande och nyskapande för action/sci-fi genren, samt typ 300k bullet-time efter-apor. Kanske inte den slamkryparen ni efterfrågade men, ofrånkomlig.

Vet inte om det är de första av sitt slag, men Short cuts och Magnolia skapade onekligen en trend av spindelnätsliknande filmer där flera historier vävs samman på ett nästan orgasmiskt tillfredsställande sätt i slutet. Filmer som följde trenden var bla. Crash, Babel, Love actually, Amoros Perros mfl.

Sen tycker jag bioaktuella Boyhood är värd att nämna i sammanhanget. Vet inte om den kommer få så många efterföljare pga de tålamodskrävande mödan i att låta en skådespelare gestalta en fiktiv karaktär under 10 plus år och åldras med rollen under filmen.