Gå till innehåll

Jobba med barn


Amze

Recommended Posts

Hej hej :)

 

Jag håller just nu på att skriva på ett manus jag jobbat med ett tag. Det är inte helt säkert att något kommer hända med det men om det gör det så behöver jag lite tips när det gäller skådespelare. Huvudpersonen i manuset ska vara en 6 årig flicka, alltså måste ett barn spela den rollen. så min första fråga är:

 

1. Hur jobbar man med barn inom film? Jag anser lite att man inte kan bemöta ett barn på samma sätt som man bemöter en vuxen i en film. Vuxna kan man bli lite arga på medan man antagligen inte ska bli det med barn.

 

2. Hur gör man med casting när det gäller barn? Ger man dem lite repliker som man gör med vuxna? eller hur gör man? :)

 

Tack för svar :D

Länk till kommentar
Share on other sites

1. Jag skulle nog säga att man i de flesta avseenden bör bemöta en barnskådespelare på samma sätt som en vuxen: med allvar och respekt. Om du hittat en 6-åring som verkligen VILL delta så är det viktigt att hantera det intresset lika seriöst som för en vuxen skådespelare.

 

Och det där med att bli arg är sällan en bra hantering av ett problem, oavsett personens ålder. Försök istället genomskåda varför personen gör som den gör: Är hen nervös, trött, hungrig? Då kan du bättre hantera situationen än genom att skrika "Jamen, skärp dej nu för tusan"

 

2. Att ge repliker kan vara bra för att komma igång, men ännu viktigare är att se hur barnet förmår att leva sig in i rollen med tonfall, mimik och kroppsspråk. Det barnet saknar av skådespelarerfarenhet kan vägas upp av otvungenhet och spontanitet. Ofta kan det vara bättre att skissa en situation och låta barnet utforma egna repliker till detta, snarare än att ge exakta repliker.

Länk till kommentar
Share on other sites

Rent allmänt så tycker jag att barn tenderar tycka det är så spännande med film att de lyder minsta vink. Liksom att vara med på en film, hur coolt är inte det? I deras värld finns inte alltid ett brett spektra som behandlar flera nivåer av film. Om du däremot inte vill lura i barnen att de kommer att stå sida vid sida av Persbrandt (hur intressant nu han är för ett barn låter jag vara osagt) i den slutgiltiga produktionen, så tänker jag rent konkret på en sak; belöning. Gör bra - få en godispåse, typ. Sen gäller det förstås att vara pedagogisk och göra sig förstådd, jag tror inte termen "idiotförklaring" är bekant för ett barn. Usch vad jag låter nedlåtande. Det är inte alls meningen.

 

Men att hålla sig på nivå med barnet, dvs. sitta ned/huka sig tror jag är ett bra sätt att få kontakt. Så att man undviker den där känslan av dominans. Att uppmuntra lite extra är ju en annan sak man kan göra. Liksom generellt sett att tänka på det man kan göra, snarare än det man inte bör göra. Men såklart, så bör man ju inte bli arg. Då barn (beroende på ålder förstås) ofta är väldigt emotionellt styrda.

 

Det var mest lite tankar, har bara varit på en mer professionell inspelning med barn i, och det där är ungefär vad jag har att säga från den. Det blev rätt många omtagningar där, så just att förklara, och låta barnet prova kan vara ännu en sån grej att implementera.

Länk till kommentar
Share on other sites

Gäst shakeshake

Jag måste instämma med signaturen "Tolin", naturligtvis måste det finnas någon som kan reglera dessa unga barn, föräldrarna vet ju inte alltid hur de ska bete sig i en sådan situation heller. Det kan dessutom vara en bra idé med belöning (som signaturen "smörgåsmannen" påpekar) vilket jag själv kan titta tillbaka och säga att det fungerade. Visserligen inte inom skådespeleri men inom sång och musik på scen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Har en del erfarenhet av barncasting och produktion med barn. Det är såklart olika från barn till barn (precis som med allt annat), men i det här fallet en sexåring kan vara knepig, trotsåldern sitter i och koncentrationen går upp och ner. Det viktigaste i den här åldern är att göra det till en lek. Man kan inte be barn låtsas för då kommer det bli precis så FEJK. Förklara att det ska filmas och se ut som om "du är jätteldsen för mamma är sjuk". Men gör om det till en lek där dom sen får utrymme att just leka. Belöningar är såklart också av högsta vikt, på samma sätt som vi vuxna vill få komplimanger gillar barn att få höra att dom är duktiga. Godispåse är dock ett no-no fram till dagens slut, ett sockerchockat barn är ingen barnlek (pun intended) utan spar godiset som en slutgiltig morot(hehe) vid inspelningens slut.

 

Föräldrar kommer vilja vara med på inspelningen, och castingen, det skall dom också få va. Det finns såklart orosmoment med att låta sina barn vara med i film och de vill veta hur deras barn porträtteras och var filmen kommer visas.

 

Maggie Widstrand är en legend inom branschen gällande barncasting och hon har jobbat med det i flera år och i princip varje barn som syns i svensk film har gått genom henne, hon är jätteduktig och jättesnäll, om du är seriös och vill veta mer skulle jag råda dig ta kontakt med henne.

Länk till kommentar
Share on other sites

Nu är jag inte alls insatt i hur det funkar med barn i film och det är något jag gärna vill undvika, men jag skulle bli förvånad om det inte finns någon som arbetar som barn-skådis-coach eller liknande - Lite som djurtränare för djur i film, som man kan gå via för att få barnet att göra som man vill. För visst är det en konst i sig att lyckas tala en 6-åring till att följa manus, och om ingen gjort ett yrke utav detta blir jag riktigt överaskad.

 

Har du barn, Tolin? Ursäkta, men det här inlägget gav mig rysningar.

 

Barn är människor, individer, precis som vuxna. Skillnaden är att barn kan ha svårare att greppa konceptet med vad en filminspelning innebär, men deras spontana skådespelartalanger kan slå en vuxens presationer med hästlängder om de får rätt förutsättningar. De får du inte fram genom att träna dem som apor. Det känns otroligt respektlöst och kränkande.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tror du tog min liknelse lite för bokstavligt :D Menade helt enkelt på att om jag som regissör saknar pedagogisk kunskap om hur jag bäst kommunicerar mina tankar till ett barn, så är det säkerligen bättre att anställa någon som vet hur man gör sig förstådd; någon som vet hur man förklarar konceptet kring inspelningen för ett barn på bästa sätt.

 

 

Det lät bättre.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag gjorde en reklamfilm förra helgen med 3 familjer med barn inblandade. Jag är glad att det bara var 20 sek skarpt som skulle med. Även om barnen vara fantastiska så var föräldrarna inte lika avslappnade;) Tror nog som många säger att det krävs nog en pedagogisk instruktör eller liknande som är med. Tänk på att sockernivån, det får inte vara för lågt, ej heller för högt... på barnen alltså. (griniga/överhispiga)

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag har jobbat med barn.

Tur som är var det nyligen, 2 år sedan. Varför tur? Jo, min kära mor har efter 30-års jobb-erfarenhet som "barnskötare" (läs: ej "förskolelärare" och får därför mindre betalt än idioter som kommer direkt från högskola) gått ut en utbildning vid namn "Vägledande Samspel". Den är flummig och sekt-liknande. Inte alls bra, MEN hon använder vissa saker från deras material, ihop med sin egen erfarenhet och intresse för kreativitet och konst för att göra såna grejer med barnen att det är helt sinnessjukt. Hon vägleder dem verkligen till att göra ett beslut som de lär sig något av, oavsett om det är positivt eller negativt. Tvisten är att det negativa resultatet blir så tydligt att de lär sig att det är det positiva som funkar bäst.

 

Jag försöker övertala henne att spela in en podcast med mig om det, då jag länge har velat göra en ej nöjes/teknik-relaterad podcast. Behövs mer sånt. När folk som är forskare säger att man "får allt att låta så enkelt" - då ska man fan höras.

 

Huuur som helst, det går ut på att vägleda barnet till att ta beslut. Det är en serie förhållningssätt som är sjukt flummiga, men min mor har styrt upp dem! Här är 5 sätt jag använde det på och du kommer nog ha nytta av dem då HUVUDROLLEN är 6 år.

 

*Prata mycket för att sätta dem in i rollen, varje scen - Var trevlig, i stil med "jättebra, nu prövar vi lite argare, typ ARRGGH! *viftar med näven*, nej inte riktigt så, tänk att någon har varit jättedum mot dig och så gör vi det tre olika gånger! Kör INTE på "bra, men"-stuket. Det går bort. Prata mer och mer, så blurrar man ut det negativa. Det fungerar verkligen.

 

*Var tyst vid resultat - Låt barnet göra vad de vill om det börjar bli bra. Säg absolut inte att de ska göra det igen, för då kommer de att gå motsatt väg. Det finns en skaparsjäl i barn och den skall inte kvävas.

 

*Informell start på dag #1 - Ta reda på vad barnet gillar och ta emot det helt själv först av allt. Sätt upp lite fika och låt alla andra droppa in och en efter en hälsa på barnet. Tänk själv om du skulle slängas in i en situation med 10+ vuxna som springer runt, med ljus överallt. Det bästa är om du har träffat barnet innan och lärt känna så att du helt enkelt kan låta föräldern droppa av sitt barn. De behöver ett par timmar för att lugna ner sig - men inte så länge att de hinner bli trötta! Kan du få till det så att allt riggas, folk tar paus och kommer tillbaka och inte börjar hetsa så gör det OTROLIGT mycket.

 

*Utforma setet efter vad barnet skulle göra. En sån enkel sak som vad barnet är vant vid hemma kan göra otrolig skillnad. Om barnet bor i en villa och det spelas in i en etta någonstans med kok-vrå - hur ska det kännas naturligt att äta frukost där? Man måste kompromissa, men kom ihåg att det handlar om vad BARNET associerar med frukost - inte du. Jag frågade om de hade några speciella glas/koppar (för dem OCH föräldrar) eller favorit-flingor och det funkar. En scen funkade inte alls och kändes helt fel, så jag frågade barnet hur dess pappa brukar vara klädd vid frukost och efter inköp av en sådan morgonrock (det var normalt sätt helt klätt) så fick vi en kanon-scen som dessutom la till lagret att denna till synes självupptagna pappa ändå äter frukost med sina barn i morgonrock tidigt i filmen. Det gav karaktären lite mer djup - även fast det var en kompromiss!

 

*Se till att barnet blir belönat - ej föräldern. Jag betalade 30% av pengarna till barnen kontant, i ett fint kuvert med deras namn på. De fick det 3 dagar innan, levererat med bud. Det blev verkligen en "event" för barnet och jag tror att det funkade bra. Barn är otroligt kapabla och svarar starkt när man visar att man litar på dem.

 

Hoppas detta hjälper!

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 1 år senare...

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...