Filmfoto / Cinematografi

Det verkar vara "i tiden" att köra udda cinematografi, även om t.ex. Public Enemies tog direkt skada av stilvalet IMO. Man kan väl vända på det och se det som att cinematografi är en så "perfektionerad" gren att det ger spelrum för just udda foto. Många hollywood-filmer ser ju krasst taget rätt lika ut, vilket kanske är en medveten strävan efter att få det se ut som the golden standard (film) och nu kanske det blivit "mer okej" att experimentera, folk i största allmänhet hatar ju film numera... GH2 är mycket bättre!! mvh/troll

Det verkar vara "i tiden" att köra udda cinematografi, även om t.ex. Public Enemies tog direkt skada av stilvalet IMO. Man kan väl vända på det och se det som att cinematografi är en så "perfektionerad" gren att det ger spelrum för just udda foto. Många hollywood-filmer ser ju krasst taget rätt lika ut, vilket kanske är en medveten strävan efter att få det se ut som the golden standard (film) och nu kanske det blivit "mer okej" att experimentera, folk i största allmänhet hatar ju film numera... GH2 är mycket bättre!! mvh/troll

Ah, min tanke var inte att diskutera om det är okej eller inte att "experimentera", snarare att diskutera / analysera stilvalet och hur det uppfattas av andra :)

Ah, min tanke var inte att diskutera om det är okej eller inte att "experimentera", snarare att diskutera / analysera stilvalet och hur det uppfattas av andra :)

Tycker jag känner igen stilvalet. Rätt vanligt förekommande i svensk film och tv-serier. Väldigt ljus bild (närapå överexponerat) och mycket motljus. Sett det de senaste åren i t.ex. Snabba cash, Solsidan och Äkta Människor. Garanterat är det mycket medvetet att ha mycket motljus och exponera så det blir väldigt ljust. Dock känns det som att detta kan vara ödesdigert om man tänker på tidspressen som finns i svensk film och tv-serier. Vissa av de exempel du tidigare tog upp i form av stillbilder känns helt enkelt som misslyckade. Men "fotostilen" borgar lätt för misslyckanden under ett hektiskt inspelningsschema, att det är svårt att rädda i post gör inte saken bättre.

Om vi frångår de eventuella misstagen så är jag osäker på vad jag tycker om stilen. Själv upplever jag bilden som lite utmejslad och platt med den stilen. Kan tycka att den passar bättre för tv-serier än långfilm.

Många här som säger "hur det är"

Jag har sällan varit på en inspelning där allt fungerat likadant.

Men min åsikt är att det bästa sättet o arbeta för en cinematograf är med insikten att det faktiskt är regissörens film o inte A-fotografens. Mitt mål är alltid att hjälpa regissören till att få den där looken och känslan som regissören är ute efter. Men sen är det min uppgift att hålla reda på ljus o kamera o ljusfolk o assistenter och regissörens att hålla i skådisarna. Har man bra kommunikation så går det smooth ju. Sen har jag nog aldrig jobbat med någon regissör som har begärt en åkning eller någon shot som jag inte planerat in. Eller jo, men då får man ju säga: det där går, det där går inte, det där tar för lång tid eller blir bara fult.

Mina regissörer vet oftast att jag vet mer om filmteknik (föredrar verkligen o jobba med renodlade regissörer som inte har fått något sug på att filma själv. Ännu bättre: Teknikrädda regissörer!)

Sen tycker jag också det e lite naivt att säga att film eller digitalt är bättre eller sämre. Det handlar ju om hur man vill att filmen ska se ut. Något man får komma överrens om med regissören. Ska det va super 8, 35mm eller DSLR filmning eller en Alexa, de handlar ju bara om looken (haha och budgeten).

Många här som säger "hur det är"

Det är en diskussionstråd, vi förväntar oss/antar därmed att allt som sägs har ett "Min åsikt är att" före sig, även om det inte skrivs ut ;)

Men min åsikt är att det bästa sättet o arbeta för en cinematograf är med insikten att det faktiskt är regissörens film o inte A-fotografens. Mitt mål är alltid att hjälpa regissören till att få den där looken och känslan som regissören är ute efter.

Precis, därmed blir DP'ns roll så ytterst viktig. Regissören förlitar sig på chefsfotografens förmåga att förmedla filmens historia på ett effektivt sätt - Och det är detta som öppnar upp för diskussion kring olika stilar och teknik som använts (Vad upplever vi andra som effektiv berättarteknik och inte ex.)

Sen tycker jag också det e lite naivt att säga att film eller digitalt är bättre eller sämre. Det handlar ju om hur man vill att filmen ska se ut.

Jag tycker att det är naivt att jämföra filmteknik med det artistiska. Att 2K ser bättre ut på duken än DV är till exempel ett teknikfakta, eller att en 5D Mark II producerar mindre grain än super-8 i samma upplösning.

Att valet av teknik handlar om hur man vill att filmen ska se ut är en självklarhet.

Är ganska säker på att folk kommer bli irriterad nu, speciellt han jag citerar men jag orkar inte med de som vill ha speciella åsikter för att just vara speciell och anti-mainstream utan att tänka igenom ifall det faktiskt är mainstream utav en anledning.

Jag måste vara ganska ensam om att starkt ogilla den nyare artificiella hollywoodlooken. En film som exempelvis "Den siste samurajen" har helt magnifikt foto, men det är ett undantag bland allt skräp.

Dessutom är färgerna helt fel nuförtiden. Dagens färgton är oftast orange/turkos om man kollar på amerikanska serier (tänk; CSI Miami...urk...).

Skitsnack. För det första, att färger är fel är det sista du någonsin kan säga. Det beror helt och hållet på publiken, vad du vill ge för känsla och framför allt din egen smak.

Till exempel så använder ofta amerikanska eller europeiska filmer gula nyanser för att få fram en lite mer aggressiv och osäker känsla medan asiater i allmänhet uppfattar gul som majestätisk och mäktig. Så för att du tycker en färg är rätt i en scen i en film så kan den högst sannolikt istället vara helt fel framför en annan publik. Och som jag sa, det är framför allt vår individuella smak som avgör vad vi uppskattar och tycker om, inget är rätt eller fel och kommer aldrig vara.

Sen stör jag mig på att alla tycker det är så coolt att kritisera stora filmer och hollywood bara för att det känns bra att tycka något är dåligt i proffsiga produktioner. I det här fallet nämner du den "nya" hollywood-looken blue/orange som har blivit väldigt populärt att visa att man inte tycker om. För det första så är det inte ens en ny look, det är en look som alltid funnits, inte bara i film utan i all konst. Att sätta färger i konst är sjukt mycket psykologi och de som jobbar med sånt vet hur vi påverkas av dessa färger och vad vi uppfattar som visuellt vackert, och denna blue/orange är en populär sådan som alltid har fungerat och varit snygg. Den används för att ge looken en starkare konstrast istället för att ge den mer kontrast genom att krossa lågdagarna eller bränna ut högdagarna mer. Och det finns även en anledning till att det är just dessa färger, först så kan man ju dra slutsatsen att kombinationen ger en kontrastfylld känsla eftersom blue/orange är sina exakta motsatser i ett färghjul. Men en anledning till att det är så vanligt är att dessa färger förekommer oftast i scener naturligt, vita men även svarta människor har en orange ton i sin hud medan ofta förekommande saker som skuggor, himlen och vatten är blått.

För att bevisa att det inte är en ny look som så många vill tro att det är och börja hata så kollade jag snabbt igenom trailers på de första två lite äldre filmerna som jag kom att tänka på, The Abyss och Forrest Gump och gjorde print screens på alla scener som hade den där blue/orange looken. Jag har bifogat dessa bilder i det här inlägget. Och värt att tänka är att på den tiden hade man långt ifrån samma kontroll i gradingen som man har idag, så man kunde inte på samma sätt ge alla delar i scenerna vissa toner, då ser man däremot att de fått fram blue/orange looken genom ljussättning och färger på t.ex. kläder.

Sen tyckte jag det skulle vara kul att se delar av filmen du nämner, "Den siste samurajen", ifall även den har samma koncept i sin look som de flesta filmer har och som du i samma inlägg sa att du ogillade, så jag kollade igenom trailern och gjorde samma sak där och som du kan se i den bifogade bilden så kör även dom väldigt starkt på den looken. Men det är som sagt just för att i scener där t.ex. man bara har en himmel som bakgrund, så vill man få något slags djup i bilden och även få fram en kontrast utan att behöva göra det med ljuset i lågdagarna eller högdagarna, så då ger man en starkare färgmättnad på hudtonerna för att få de att sticka ut.

Hollywood anno 2012 undviker jag helst om jag kan. Westerns från 1950-70 talet har den där skitiga, gryniga och "matta" looken som nyare filmer aldrig har och som jag saknar något oerhört. Bilderna liksom "skakar" och vibrerar på ett äkta sätt. Den typen av foto är helt underbar och jag är nyfiken på hur dessa filmer kan se så gryniga och naturliga ut medan dagens filmer, trots att de är skjutna på 35-millimeters har en artificiella ofelbar look?

Dagens filmskapare, speciellt proffs, kan utan problem få den där looken om de vill. Antingen så väljer de bara att spela in på de gamla skitkamerorna (tyvärr så tycker jag så) eller så gör de bara det i post. Och jag garanterar er att om de verkligen vill få den looken så kan de det. Ge proffsen i filmfoto eller post en referens så kan de skapa ett identiskt material. Enda problemet är att de inte vill det av den enkla anledningen att allmänheten idag vill ha bra kvalité utan en massa smuts och fel i bilden.

Dagens filmmakare verka gå mer för att finna den perfekta bilden med superblueraykvalitèt. Minsta lilla millimeterstora skråma ska väck. Men trots att det filmas med 35-millimeters känns det som digital video de fotar med. När jag kollar på en gammal film med en kompis brukar jag ironisera och säga "Här har dom en riktig filmkamera, sånt används inte längre".

Det hade varit sista gången jag hade kollat på film med dig om du sagt det till mig ;)

Svensk film brukar det vara blandade skurar med. Jag vet inte om t.ex. Beck-filmerna är Video eller Film, men det ser väldigt Video ut. Bilden är så platt och så tråkig att man får gråstarr i ögonen. "Smala Sussie" och "Fucking Åmål" är trevligare för mig att titta på sett till hur bilden är (purister klagar ofta på grynigheten, men jag älskar det!).

Där delar vi faktiskt åsikten förutom att jag även tycker "Smala Sussie" och "Fucking Åmål" är nästan ännu vidrigare att kolla på. Men jag håller med, i allmänhet är svensk produktion sjukt dålig när det kommer till det visuella i en film. Men det beror även på att vi har så otroligt mycket lägre budget i Sverige än vad filmer i t.ex. Frankrike eller Hollywood har i och med att filmindustrin är sjukt mycket lägre prioriterat här.

 

Ray Harryhausen är ett geni av sällan skådad art.

Det där är ju bra med tanke på när det är gjort men du kan väl omöjligt tycka att jämfört med dagens filmer så är det där snyggt?

Nu får jag nog mycket skit men lika bra att jag förklarar min irritation till anti-mainstreamare som enligt mig är det bara för att. (Värt att nämnas är att det börjar bli mainstream att vara anti-hollywood och anti blue/orange)

Sen Bigmackorgen så har vi som sagt olika smaker och tycken, och det respekterar jag. Jag blir bara lite irriterad när jag såg att du först ville kritisera en viss look när du nästan i samma mening höjde en film med samma look, även om den inte var lika extrem som vissa filmer idag är. Och ja, vissa filmer kör väldigt extremt på den looken och hade kunnat gjort det lite mildare, men jag tycker inte det är fult för det.

Jag tror att de flesta som ogillar den "nya" looken inte har något emot komplementfärger i sig. De har, precis som du säger, använts i alla tider. Det "nya" är när pressar kurvorna väldigt hårt så att de där färgerna sticker ut. Det görs även rätt ofta i scener man ljussatt helt neutralt vilket enbart gör att det ser färgkorrigerat ut. Det är i alla fall då jag personligen tycker att det kan se lite smaklöst ut. Det har inget med att ogilla Hollywood eller att vara reaktionär att göra. Faktum är att det redan verkar vara på väg att försvinna. Det är mest vissa typer av barn/ungdoms -filmer man fortfarande gör det. Men även där finns det filmare som inte gör så där. Nolans batmanfilmer t ex. Och den nya Stålmannen, som ser jäkligt fin ut i teasertrailern.

Det är som med klippning, helst ska det kännas utan att uppmärksammas. Om några år tror jag det kommer vara just teal&orange som skvallrar om att filmen gjordes runt 2010.

Jag tror att de flesta som ogillar den "nya" looken inte har något emot komplementfärger i sig. De har, precis som du säger, använts i alla tider. Det "nya" är när pressar kurvorna väldigt hårt så att de där färgerna sticker ut. Det görs även rätt ofta i scener man ljussatt helt neutralt vilket enbart gör att det ser färgkorrigerat ut. Det är i alla fall då jag personligen tycker att det kan se lite smaklöst ut. Det har inget med att ogilla Hollywood eller att vara reaktionär att göra. Faktum är att det redan verkar vara på väg att försvinna. Det är mest vissa typer av barn/ungdoms -filmer man fortfarande gör det. Men även där finns det filmare som inte gör så där. Nolans batmanfilmer t ex. Och den nya Stålmannen, som ser jäkligt fin ut i teasertrailern.

 

Det är som med klippning, helst ska det kännas utan att uppmärksammas. Om några år tror jag det kommer vara just teal&orange som skvallrar om att filmen gjordes runt 2010.

Jag håller med!

Teasern för superman ser SJUKT fin ut! Älskar allt i den, lite blå/orange look som vi pratat om här men ändå lite slaskigare och mindre perfekt än typ Iron Man t.ex. Väldigt ovanligt för att vara superhjälte film, de brukar vara väldigt stilrena i både färger och kameraåkningar medan den här känns mer jordnära typ. Spännande att se om det kommer en ny teaser snart!

Ja. Man får hoppas att stämningen i teasern är representativ för den färdiga filmen. Superman blir lätt lite glättigt.

Till David:

Hej!

Nu får du ett väldigt sent svar, har varit väldigt väldigt upptagen på senare tid. Men senare är väl bättre än aldrig. :)

Du har väldigt rätt i det du säger om att det handlar om tycke och smak. Tolin ville dock att man skulle hävda sin åsikt och stå för den i den här tråden och det gjorde jag av hela mitt hjärta genom mitt inlägg. När en tycker en sak så kommer alltid någon med en helt motsatt åsikt. Det är totalt oundvikligt men också bra eftersom världen skulle stå helt stilla om alla tyckte lika.

Det som gör mig mest besviken är det som du skriver, hur vissa "väljer" att använda en viss look. För mig är det t.ex. totalt obegripligt hur serier som "One Tree Hill" och "OC" kan vara filmat med 16mm. När jag tänker 16mm är det grynigt, lite suddigt, oskarpt och Cross Process (Heter det så?). "One Tree Hill" tycker jag ser ut som digital video. För mig både som konsument och kreativt aktiv mår jag illa och känner en otroligt stor potential gå till spillo. Vissa kanske det är vackert, grattis till dom. Men med vetskapen om vilka pionjärer, fantastiska perfektionister med så mycket pengar och stort utrymme att få tillämpa sin kreativitet och sedan går allt ändå åt spillo. För mig ( jag talar bara om mig ) är det frustrerande.

Samtidigt blir jag väldigt inspirerad av båda nya som gamla filmer. Det finns så fantastiskt mycket fotografer, scenografer, kostymörer, stylister och regissörer, alla täta team som lägger ner ett enormt arbete, oftast under stor tidspress på att leverera en fantastiskt produkt. Och när dom gör filmen med själ och hjärta märks det rakt av när man ser på filmen. Det är ingen dussinprodukt gjord enbart för att tjäna pengar, regissören och fotografen och alla andra runtomkring har en tanke och en vision med filmen, att kunna ge tittarna någonting utöver det vanliga; en fantastisk stund, en tankeställare, en liten verklighetsflykt.

Det var tråkigt att du blev irriterad, det var inte alls min mening att irritera folk. Men som sades; Tolin ville veta andras åsikter och jag behövde få förklara min frustration eftersom jag inte sett någon annan tala om det här tidigare. Ett viktigt ämne att ta upp på bordet tycker jag! För mig är det här ingen tävling, inte på något sätt. Jag väljer bara att gå ut med min åsikt på ett diskussionsforum Det var fina bilder du hade där, bra jobb med att hitta allt. Tyvärr var inte mina exempel de bästa, det är lite svårt att förklara vad som händer med en bild. "Forest Gump" tycker jag har en för "perfekt" bild. Det är för mycket "blurr" i bakgrunden och det är för mycket "grönt" i bilden"? Det är lite jobbigt för mina ögon. Men vissa bilder där var bättre.

Det är väldigt svårt att hitta exempel, men om jag ska ta ett: "The Great Escape" från 1963. Jag kan inte hitta en enda bildruta att klaga på i hela den filmen. Och handen på hjärtat; fotot är så långt ifrån "One Tree Hill" man kan komma.

Avslutningsvis får jag väl säga att vi har olika visioner, vi är alla kreativa, arbetar med ett visst mål och har olika smak. Vi måste försöka utveckla oss som filmskapare och ta med oss både det gamla och det nya. Inspiration är nyckeln till utveckling.

---

Ett par serier inspelade på 16mm:

Scrubsd2

Sex and the City

Buffy the Vampire Slayer (säsong 1-2)

Förhäxad (Säsong 1)

Gilmore Girls

Veronica Mars

Monk

Burn Notice

Chuck

Kände inte alls till att dessa var filmade med riktig film och framförallt inte 16mm. Jag tycker inte dom där serierna gör formatet rättvist överhuvudtaget. Men då får man vara försiktigt och kolla efter noga innan man beblandar sig med någonting som har med 16mm att göra. Jag vet inte hur många gånger det har visats på tv:n. Olyckligtvis för dom hade jag hoppat över till TCM istället. Fast det kanske beror på att sån typ av drama inte direkt faller mig i smaken. Vem vet?

Den här diskussionen riktade sig främst till medlemmarna med lite mer tekniskt know-how. Jag kan förstå hur dina lösa och subjektiva uttalanden är aningen frustrerande. Om det är någonting du är ny till, som komplimentfärger eller varför 16mm var standard för tv-serier på 90' - tidigt 2000-tal så är det bättre att väcka dessa ämnen som frågor istället för påståenden.

Jag erkänner att mitt tekniskt kunnande har sina brister; MEN jag vet vad det är JAG ser och jag vet vad det är JAG gillar. Om något inte ser bra ut i mina ögon finns det ingen vetenskap i världen som kommer kunna ändra på detta. Men nu spelar det egentligen ingen roll vad jag tycker. Vill producenterna i Hollywood filma med ett "perfekt" 16mm format får dom väl göra det. Men ingenting i världen kommer ändra på det faktumet att jag saknar "den gamla stilen". Jag har exempelvis sett flertalet unga skickliga filmskapare göra filmlook av digitalt material. Det är magic bullet, Det är massa filter och blurr/skärpedjup. Det är fortfarande långt ifrån min vision av filmlook, men det liknar det hollywoodproducenterna eftersträvar. Så då återstår frågan: Vad ska dom med 16mm till om Magic Bullet kan lösa alla världens problem? Det låter lite ignorant och möjligtvis kanske det vänds emot mig; Men nu fick du iallafall en väl legitimerad fråga.

Jag kan ingenting om 16mm. Aldrig har jag heller hållit i en 16mm kamera. Det enda jag känner till i denna djungel av format är vissa filmer och dokumentärer inspelade med en viss typ av filmkamera, i många fall 16mm. Jag har fullkomligt älskat vad jag har sett där. Men uppenbarligen finns det fällor och fallgropar (som OTH) att passa sig för. Har du tips på vad vi "don't-know"ers kan göra för att eftersträva den gamla looken med en sådan kamera ifall man eventuellt skulle komma över en? Inte bara till mig, utan till eventuella läsare av den här tråden.

Jag gjorde ett test för ett tag sedan. Se infogad bild längst ner för referens. Digitalt filmad med ett antal pålagda filter. Testet är helt inspirerat av en 16mm film. Inget Magic bullet. Inget blurr. Inget skärpedjup. Bara färgkorrigering, grynigare bild och några avancerade filter. Det är det fotot jag vill åt.

Rekommenderar du några speciella filmrullar? Märke? Kanske modell på kameran? Måste man ha en stock som är 10 år gammal? Etc. Alla tips är välkomna. Jag har en enorm entusiasm och jag älskar att lära mig mer om olika format. Jag är helt öppen för samtliga förslag. :)

EDIT: Länkarna fungerade nu. Märkligt. Tack igen, David!

---

Bigmackorgen: Nu är du helt off-topic :-)

Lite Kanske. Lätt att sväva iväg ibland. :D