manus: Discomamma

Okej, allihopa. Jag är tillbaka här igen, tidigare hade jag UvenEye och något annat, som jag har glömt bort. Men jag satt och tänkte på tiden då jag satt uppe hela nätterna och skrev manus och lade upp här för att få härlig feedback och för att läsa andras manus. Sen så gick jag två år på Biskops-Arnös kurs i att skriva dramatik, slipade till mig lite men har visst lyckats tappa motivationen för att skriva. Så jag tänkte att jag ska återvända till rötterna för att kanske hitta gnistan igen!

Hoppas att ni alla mår bra?

Nu till manuset här. Jag skrev det för två år sedan och det är tänkt att vara en liten kortis. Ett första utkast av DISCOMAMMA, om en ensamstående mamma som försöker hantera att pappan till hennes två söner inte finns längre, genom att festsupa.

Discomamma, Marcus Berguv (första utkast).pdf

Mycket bra story, jag rycktes med och läste allt i ett streck!

Har du tänkt filma detta själv, eller låta något annan (t ex producent) läsa?

För formateringsstilen var jag ovan vid, den följde inte Hollywoodstandard.

Men om det nu är OK så tyckte jag mig bara se ett par småfel här och var.

Beskrivningarna i texten var ibland för generösa, för pratiga för ett manus i mitt tycke. Jag föredrar kärnfullhet, "ekonomiskt" skrivna manus som går direkt på det viktiga och bara accentuerar då och då, med något stilfullt, något lakoniskt eller liknande.

Första scenen, till exempel, skulle jag skriva om så här:

INT. NATTKLUBB - NATT

En hektisk bar vid ett dansgolv. Spriten flödar. På danskgolvet dansar och ler ett

hav av ungdomar till takten av KLUBBMUSIK och stroboskopljus.

 

Plötsligt exploderar rummet ut i glada färger. Mitt på dansgolvet dansar en kvinna

som är betydligt äldre än omgivningen. CARINA (45) har kort-kort kjol och en lite

för djup urringning. Hon spiller nästan när hon tar en sipp ur ett ölglas.

Det här störde min läsning: "Det här mina vänner är CARINA, 45 år."

Jag vill veta mer om storyn och Carina, inte om vårt förhållande ;)

Dina KLIPP TILL: är onödiga. Det framgår ganska tydligt vad som händer.

Du skulle kunna göra så här:

CARINA

(stönar)

Snart. Mamma trött.

 

Hon drar täcket till sig och försöker somna om. En ballong blåses upp, tills

den smäller: PANG!

 

Carina rycker till och spärrar upp ögonen, stirrar med öppen mun på --

 

DAVID,

 

som viker sig av skratt. Carinas sexårige son har en glugg i i tänderna.

Notera att jag skriver sexårige son, för du verkar mer inne på att han går i skolan snarare än dagis, men ändå är såpass ung att han inte riktigt har kläm på vad hans mamma lever för liv nuförtiden.

Här är ett exempel på en parentes som är onödig:

CARINA

(med en nyvaken hes röst)

Vad håller du på med David?

Vi vet att hon är nyvaken, vi vet att hon varit ute och slirat. Hur mycket instruktioner behöver vi ge skådespelare och regissörer? Om de är duktiga ska vi inte behöva många, utom när det är otydligt - det tycker jag inte det är i det här fallet. Se över dina parenteser.

Dialogen kändes mestadels naturlig. Vid något tillfälle var det tveksamt, som när David precis blivit uppspelt för att mamma ville hitta på något tillsammans till helgen, men sen lyder han blint sin storebror när de har bråttom? Och när Patrik påpekar för sin mor att hon ska träffa sin fyllevän tycker jag inte Carina reagerar tillräckligt defensivt/aggressivt/manipulerande. Och när Gun och Carina tar avsked; "Varsågod"?

Show - don't tell: "Hon försöker hålla tillbaka massa känslor. "

Hur då? Och vilka känslor menar du? Sorg, ilska, hopplöshet... alla dessa? På vilket sätt ska vi se att hon försöker hon hålla tillbaka det?

Tyckte mig se ett par såna här ofilmbara beskrivningar här och var. Se upp med dom.

Kom in sent i scenen, lämna den tidigt - är ytterligare ett manusknep. Jag tycker du gör det ganska bra generellt, men här och var kan du ta fram yxan, eller åtminstone den lilla sudden: "Hon smäller handen mot dörren. Hon går därifrån."

Varför behöver se henne gå därifrån? Kanske räcker det med "Hon lutar pannan mot dörren." -> Nästa scen.

Det här fattade inte jag:

LJUDET AV MUSIKEN FÖRÄNDRAS SAKTA

OCH FÖRSVINNER MER OCH MER ”IN I CARINA”.

Jo, jag har en aning, men jag tycker det är otydligt beskrivet. Och jag tycker det rimmar märkligt med nästa scen när hon går ut från discot. Kan tyvärr inte bli mer konkret än så, du får förstås göra vad du vill med min feedback, även om den är känslobaserad här och var.

Allt som allt en trevlig läsning. Det här tror jag kan bli riktigt bra!

Ursäkta sena svaret. Kul att du hade en trevlig läsning, och din synpunkter tar jag åt mig på ett tacksamt sätt!

Jag har inte tänkt filma själv, men vill gärna hitta nån som kanske skulle vara intresserad av att göra något av det här. Har tänkt göra en skriva en ny version snart som kommer att förändra väldigt mycket.

Så hör du någon som eventuellt skulle vara sugen så säg till!

Ursäkta sena svaret

Holy Resurrection, Batman! Bara lite över 1,5 år sedan, men det är OK, feedbacken kom fram ;-)

Lycka till med att ta manuset vidare!