synopsis: John Westlund Vampyr Jägaren

mmmmmmmmmmmmmmmmm

Varför utspelar den sig 1855? Varför återuppstår hon som vampyr?

Vad är det du vill säga? Att det är okey att slakta vampyrer? Varför skulle det var det? Varför skulle det inte vara det?

Varför skulle jag bry mig om John? Vad finns det i hans liv som jag kan känna gemenskap med och bry mig om?

"Får gå igenom en massa saker" skriver du? Vad går han igenom? Vad lär han sig? Vilken förändring går han igenom?

Han får också även reda på att om man blir biten av en vampyr.

Med ett par andra vampyrer som Eva har samlat ihop och driver på honom.

Konstiga meningar. Tänk på ditt språk! Det är det du säljer i slutänden.

Det finns en hel del legender kring vampyrer. Så när vampyer dyker upp förväntar man sig vissa saker. Helt nytt var är att det dröjer en vecka innan man blir en vampyr själv och att man kan få motgift genom att döda vampyren som orsakat det. Väldigt ologisk "regel". Om du har fått i dig i ett gift så spelar det i regel ingen roll vad du gör med den som har gett dig giftet. Och det är vanligtvis inte en silverpåle som ska slås genom hjärtat på en vampyr.

Hur vet han att det är sin fru han ska jaga? Slår det honom aldrig in att frun bet honom för att hon ville han hans sällskap? Hur vet han var han ska börja leta.

Historien verkar dåligt genomtänkt, utan syfte och mening och smått slaffsligt skriven. Den har inte fångat mig.

"Johan Andersson Ögonblicket" och "John Westlund Vampyr Jägaren" (Vampyrjägare är för övrigt ett sammansatt ord)

Jag förstår inte

mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

Varför utspelar den sig 1855? Varför återuppstår hon som vampyr?

Vad är det du vill säga? Att det är okey att slakta vampyrer? Varför skulle det var det? Varför skulle det inte vara det?

Varför skulle jag bry mig om John? Vad finns det i hans liv som jag kan känna gemenskap med och bry mig om?

"Får gå igenom en massa saker" skriver du? Vad går han igenom? Vad lär han sig? Vilken förändring går han igenom?

 

 

 

Konstiga meningar. Tänk på ditt språk! Det är det du säljer i slutänden.

 

Det finns en hel del legender kring vampyrer. Så när vampyer dyker upp förväntar man sig vissa saker. Helt nytt var är att det dröjer en vecka innan man blir en vampyr själv och att man kan få motgift genom att döda vampyren som orsakat det. Väldigt ologisk "regel". Om du har fått i dig i ett gift så spelar det i regel ingen roll vad du gör med den som har gett dig giftet. Och det är vanligtvis inte en silverpåle som ska slås genom hjärtat på en vampyr.

 

Hur vet han att det är sin fru han ska jaga? Slår det honom aldrig in att frun bet honom för att hon ville han hans sällskap? Hur vet han var han ska börja leta.

 

Historien verkar dåligt genomtänkt, utan syfte och mening och smått slaffsligt skriven. Den har inte fångat mig.

Jag håller absolut inte med. Jag tycker det finns potential för en bra film här.

Angående vampyrmytologin så är det inte alls så "ologiskt" att man ska kunna omvända processen/förbannelsen genom att döda "ursprungsvampyren", detta hittade man exempelvis i Fright Night som kom ut nyligen. Men förövrigt tycker jag inte alls det är något problem att ändra om lite i "vampyr reglerna", när var det vi sist såg en "ren" vampyrfilm (eller bok, eller serie, eller t.o.m. TV-spel) som förhåller sig 100% i enlighet med någon "vampyrkanon" egentligen? (och VAD skulle den vara, för den delen?)

I Blade introducerades idéen om halvvampyrer som kunde vara ute i sol.

I Stakeland och 30 Days of Night är vampyrer nästan oskiljbara från zombies.

I Buffy, och i Fright Night, ändrade vampyrer skepnad när de använde sig av sina krafter.

I American Vampire så har vampyrer utvecklats genom evolution till att kunna vandra i sol och inte skadas av vatten.

Finns fler exempel. Det är inte alls fel att leka med och dekonstruera gamla myter och sagor, tvärtom tycker jag att detta borde uppmuntras.

Sen finns det bra strukturell grund i denna berättelse: vi har ett tydligt mål (döda vampyrerna), vi har "stakes" (uppfyller inte karaktären sitt mål så förvandlas han själv till en vampyr), och vi har brådska/urgency (han har en vecka på sig). Sen har vi en intressant inre konflikt att leka med: Döda frun och förlora det han älskar mest i hela världen, eller ge efter åt ondska och leva "lyckligt i resten av sitt (odödliga) liv"? Detta är en stark och urgammal filosofisk problematik: Pig satisfied or Socrates unsatisfied?

Detaljerna må vara lite luddiga och behöver omarbetas (Hur får Johan reda på att Eva bet honom? Varför bet Eva honom? Varför just 1800-talet? Etc..) Men överlag så tycker jag det finns en bra berättelse här.

Jag håller absolut inte med. Jag tycker det finns potential för en bra film här.

 

Angående vampyrmytologin så är det inte alls så "ologiskt" att man ska kunna omvända processen/förbannelsen genom att döda "ursprungsvampyren", detta hittade man exempelvis i Fright Night som kom ut nyligen. Men förövrigt tycker jag inte alls det är något problem att ändra om lite i "vampyr reglerna", när var det vi sist såg en "ren" vampyrfilm (eller bok, eller serie, eller t.o.m. TV-spel) som förhåller sig 100% i enlighet med någon "vampyrkanon" egentligen? (och VAD skulle den vara, för den delen?)

 

I Blade introducerades idéen om halvvampyrer som kunde vara ute i sol.

I Stakeland och 30 Days of Night är vampyrer nästan oskiljbara från zombies.

I Buffy, och i Fright Night, ändrade vampyrer skepnad när de använde sig av sina krafter.

I American Vampire så har vampyrer utvecklats genom evolution till att kunna vandra i sol och inte skadas av vatten.

 

Finns fler exempel. Det är inte alls fel att leka med och dekonstruera gamla myter och sagor, tvärtom tycker jag att detta borde uppmuntras.

 

Sen finns det bra strukturell grund i denna berättelse: vi har ett tydligt mål (döda vampyrerna), vi har "stakes" (uppfyller inte karaktären sitt mål så förvandlas han själv till en vampyr), och vi har brådska/urgency (han har en vecka på sig). Sen har vi en intressant inre konflikt att leka med: Döda frun och förlora det han älskar mest i hela världen, eller ge efter åt ondska och leva "lyckligt i resten av sitt (odödliga) liv"? Detta är en stark och urgammal filosofisk problematik: Pig satisfied or Socrates unsatisfied?

 

Detaljerna må vara lite luddiga och behöver omarbetas (Hur får Johan reda på att Eva bet honom? Varför bet Eva honom? Varför just 1800-talet? Etc..) Men överlag så tycker jag det finns en bra berättelse här.

Det kommer vara med i manuset och de kommer gräva upp kistan och den är tom eva ligger inte i den. Hon har hittat ett nytt gömställe för hon sover på dagarna hon tål inte solen. Om hon hade legat kvar i kistan så hade de kunnat dödat henne lätt med en silverpåle genom hjärtat sen är det bara slut och det är ju tråkigt. Eva har minne kvar och vampyrer funkar på det sättet att de suger blod från sina nära och kära. Varför 1800 tal? Jag vill ge Sverige en bra häftig historia och inte någon actionfilm där de använder bazooka som i nutid. På 1800 fanns knappt såna vapen så i denna använder de bara yxor och knivar. Thats it :D

Det kommer vara med i manuset och de kommer gräva upp kistan och den är tom eva ligger inte i den. Hon har hittat ett nytt gömställe för hon sover på dagarna hon tål inte solen. Om hon hade legat kvar i kistan så hade de kunnat dödat henne lätt med en silverpåle genom hjärtat sen är det bara slut och det är ju tråkigt. Eva har minne kvar och vampyrer funkar på det sättet att de suger blod från sina nära och kära. Varför 1800 tal? Jag vill ge Sverige en bra häftig historia och inte någon actionfilm där de använder bazooka som i nutid. På 1800 fanns knappt såna vapen så i denna använder de bara yxor och knivar. Thats it :D

Varför gräver dom upp Evas grav?

Det ska jag förklara.

Doktorn som heter Thomas han vet ju mest om vampyrer och tänker på varför de jagar just John. Då kommer ju frågan upp från Thomas till John om han känner någon som nyligen har dött varit elak mot och så vidare. John berättar att han har en fru som nyligen har dött men han har aldrig varit elak mot henne. Tomas vill kolla ändå så de gräver upp henne.....

Senare då i filmen när John har chans att döda Eva när hon går runt John och berättar om den kvällen hon brann inne i huset när hon dog. Så hade John chans att rädda henne men John trodde hon var död så han gick aldrig in i huset.

Det är därför Eva är ute efter John för att han aldrig gick i huset och räddade henne.

Ser ut som att du skärpt dig lite, så jag ger detta en chans till:

Synopsis är av en lagom längd och jag kan hänga med i handlingen.

En mindre mängd invändningar. Först får du jobba mer på språket.

Sen är det själva filmtiteln: John är ingen vampyrjägare vad jag föstått. Han börjar jaga vampyrer först när han blivit biten. Och då enbart för att situationen kräver det. Precis som att Iniana Jones inte är en soldat eller hemlig agent, trots att han skjuter nazister.

Sen är frågan om filmens moral: du skriver att Johns fru inte vet om att hon skadar människor. Då är hon ju inte direkt ond. Detta i kombination med att John troligtvis älskade henne bör innebära att han bör tvivla. Bör han döda henne för att förbli människa, eller omfamna sitt öde och bli tillsammans med den han älskar för evigt? Kanske ska han bör ha självmordstankar: att han inte själv vill bli vampyr, men inte kan förmå att döda sin älskade? Och oavsett vilket tror jag inte att han bör sätta henne i en bur och låta solen bränna henne, det känns kallt och brutalt. Döda henne snabbt och smärt/ångestfritt.

Det du bör motivera mer än någonting annat är: vad gör henne till en skurk?

Vad händer efter att Johns fru är död? Kommer han under filmens gång hitta en ny kvinna så att han kan leva lyckligt i alla sina dagar? Eller blir han vampyrjägare på riktigt, med en evig och spännande kamp för sig, vilket öppnar för en uppföljare?

Du får se när jag lägger ut manuset Hogge jag tror inte du kommer bli besviken :D

Titeln kan man ju faktiskt döpa till vampyrjägaren eftersom John skapar sig själv i filmen till en vampyrjägare.

Om du tar reda på fakta om vampyrer som jag gjorde innan jag började skriva ner hela historian. Så kommer det stå att de har sitt minne kvar men de kan inte ro för om de skadar eller dödar någon. Eftersom vampyrer är såna och kommer alltid att vara.

Och jag lovar dig han kommer tvivla i manuset det är redan nedskrivet på iden som jag har på papper 20 sidor är det.

Manus/Pitchar & synopsis | Söker en producent till John Westlund Vampyrjägarn | FILMCAFE.SE

;) Lycka till med det :bire

Tack Tolin :D

Jag håller absolut inte med. Jag tycker det finns potential för en bra film här.[/Quote]

 

Vad bra.

 

Angående vampyrmytologin så är det inte alls så "ologiskt" att man ska kunna omvända processen/förbannelsen genom att döda "ursprungsvampyren", detta hittade man exempelvis i Fright Night som kom ut nyligen. Men förövrigt tycker jag inte alls det är något problem att ändra om lite i "vampyr reglerna", när var det vi sist såg en "ren" vampyrfilm (eller bok, eller serie, eller t.o.m. TV-spel) som förhåller sig 100% i enlighet med någon "vampyrkanon" egentligen? (och VAD skulle den vara, för den delen?)

[/Quote]

 

Nu är inte vampyrer det som roar mig mest, men som jag skrev så såg jag det som att vampyren för över ett gift via bettet, som en orm, inte att offret fick en förbannelse. En förbannelse borde givetvis kunna hävas om man dödar den som gav förbannelsen. Om vi pratar ett gift, borde det vara fullständigt orelevant vad som händer med den som gav giftet.

 

Det är inte alls fel att leka med och dekonstruera gamla myter och sagor, tvärtom tycker jag att detta borde uppmuntras.[/Quote]

 

Självklart så är det kul att "leka" med gamla sagor och myter, MEN, det finns en liten hake, och det är att man leker med kända sagor och myter och att folk förväntar sig vissa saker då. Detta bör man bemöta. Det behövre inte betyda att man måste följa sagans regler, men att man ska vara beredd på att läsaren/publiken undrar eller blir förvirrad om man inte klargör vad och varför.

 

Sen finns det bra strukturell grund i denna berättelse: vi har ett tydligt mål (döda vampyrerna), vi har "stakes" (uppfyller inte karaktären sitt mål så förvandlas han själv till en vampyr), och vi har brådska/urgency (han har en vecka på sig). Sen har vi en intressant inre konflikt att leka med: Döda frun och förlora det han älskar mest i hela världen, eller ge efter åt ondska och leva "lyckligt i resten av sitt (odödliga) liv"? Detta är en stark och urgammal filosofisk problematik: Pig satisfied or Socrates unsatisfied?[/Quote]

 

Ja, det finns en grund i historien precis som du skriver. Konflikten med att döda frun vs bli vampyr vad något som jag efterfrågade. Du ser den också som en potensiel konflikt, men observera den finns inte med i synopis alls. Jag ser inga konflikter överhuvudtaget i den historia som han skrivit, än mindre någon utveckling av karaktärerna. Utan konflikt och utan karaktärer man kan ta till sig, så ser jag inget att hämta hur mycket början-mitten-slut som än är skrivet. Utan konflikt ingen story.

 

Att både du och jag ser en potentiell ganska spännande konflikt med känslomässiga problem och ställningstaganden, betyder ju inte alls att Byllan har samma åsikt. För att ett synopis ska vara något värt i mina ögon måste kärnkonflikten framgå. Om den ska framgå redan när man skriver ett treatment på en mening för att beskriva filmen, så ska den framgå än bättre i synopsis. Det är ju det filmen handlar om.

På 1800 fanns knappt såna vapen så i denna använder de bara yxor och knivar. Thats it :D

Att bara ha yxor och knivar - det är väl järnåldern ungefär, tidig medeltid kanske. Om vi pratar stickvapen så fanns värjor och svärd. Gevär med hjullås fanns redan på 1500-talet. I mitten av 1800-talet uppfanns den patron som är grunden för den som finns nu, dvs du behövde inte hälla i krut och kula löst utan allt fanns i ett "kit" som du laddade med.

Och vad det gäller bazookor så fanns kanoner redan på 1300-talet. Mörsare som är föregångaren till dagens granatkastare fanns också på 1800-talet.

Sen har vi ju pilbågar och armborst, icke att förglömma.

Det är inget fel i att sätta sin historia i en historisk miljö, men det sätter större krav på författaren när miljön inte längre är ens hemmiljö.

JApp

Nu är inte vampyrer det som roar mig mest, men som jag skrev så såg jag det som att vampyren för över ett gift via bettet, som en orm, inte att offret fick en förbannelse. En förbannelse borde givetvis kunna hävas om man dödar den som gav förbannelsen. Om vi pratar ett gift, borde det vara fullständigt orelevant vad som händer med den som gav giftet.

Är villig att ge Byllan 'benefit of doubt' här och antar att han/hon egentligen menade en förbannelse som manifesterar sig fysiskt sakta över tiden.

Självklart så är det kul att "leka" med gamla sagor och myter, MEN, det finns en liten hake, och det är att man leker med kända sagor och myter och att folk förväntar sig vissa saker då. Detta bör man bemöta. Det behövre inte betyda att man måste följa sagans regler, men att man ska vara beredd på att läsaren/publiken undrar eller blir förvirrad om man inte klargör vad och varför.

Ah, visst. World building. Men det gäller bara för honom/henne att motivera det i storyn.

Ja, det finns en grund i historien precis som du skriver. Konflikten med att döda frun vs bli vampyr vad något som jag efterfrågade. Du ser den också som en potensiel konflikt, men observera den finns inte med i synopis alls. Jag ser inga konflikter överhuvudtaget i den historia som han skrivit, än mindre någon utveckling av karaktärerna. Utan konflikt och utan karaktärer man kan ta till sig, så ser jag inget att hämta hur mycket början-mitten-slut som än är skrivet. Utan konflikt ingen story.

 

Att både du och jag ser en potentiell ganska spännande konflikt med känslomässiga problem och ställningstaganden, betyder ju inte alls att Byllan har samma åsikt. För att ett synopis ska vara något värt i mina ögon måste kärnkonflikten framgå. Om den ska framgå redan när man skriver ett treatment på en mening för att beskriva filmen, så ska den framgå än bättre i synopsis. Det är ju det filmen handlar om.

Mmm, det är sant. Jag tror Byllans egentliga problem är att han/hon inte riktigt förstår vad som en berättelse består av.