manus: Stasis (kortfilmsmanus)

Det var ju det där med att presentera sig.... men det är jag väldigt dålig på så jag tänkte att jag kunde lägga upp ett litet manus istället.

Berättelsen handlar kortfattat om en man som har lite problem med självförtroendet.

Det var ju det där med att presentera sig.... men det är jag väldigt dålig på så jag tänkte att jag kunde lägga upp ett litet manus istället.

 

Berättelsen handlar kortfattat om en man som har lite problem med självförtroendet.

Alltså... Du har skrivandets gåva, och imponerande engelska... Men jag fattade ingenting... Det var omöjligt att första vad som var verklighet och inte, om allt bara var en haschtrip, eller någon sorts lång serie med metaforer. Sedan var den ju rätt "grotesk" men det tror jag lite var poängen. Hela manuset känns mer som något sorts konstprojekt än ett filmmanus.. Du får gärna förklara det för mig...

/E. D

Jag hade problem med läsningen, främst för att mycket av beskrivningen var subjektiv - "like the background

buzzing of a small fan that after a while you don’t even

realize you hear." - "walking like his limbs might fall off". Försök beskriva så objektivt som möjligt så vi slipper undra hur du menat att allt ska tolkas. Jag vet te.x. inte hur du anser att man går när man är rädd att kroppsdelarna kommer lossna.

Du har även beskrivit scenens plats rätt löst. Att det finns en snabbmatsrestaurang i närheten är te.x. sånt du bör nämna i den ursprungliga scenbeskrivningen.

Älskar däremot dialogen, väldigt fint skriven och formulerad.

Tack! och tack! Jo jag misstänkte att det kunde bli lite svårt att förstå, det var lite därför jag lade upp just denna också för att kolla hur berättelsen uppfattas, jag vill inte att det ska vara övertydligt förståss men det får ju inte vara för förirrande heller. Grundidéen är ganska enkel: En deprimerad och ensam man som försöker desperat att få ordning på sitt liv, han väntar på att något stort och bra ska hända, men det kommer ju inte av sig självt. Han funderar på att ta självmord och gör det symboliskt redan i början på berättelsen då han sparkar kråkan, och resten av berättelsen därifrån handlar om att han försöker övertyga sig själv om att det är rätt beslut att ta, en intern konflikt, och till slut blir han slagen av sin "mörka sida" och fullföljer uppgivet självmordet. Grotesk kan nog vara rätt ord, grotesk och väldigt mörk, en tragisk berättelse. Film är konst! Det svåra är ju att övertyga någon att ta sig an projektet....

Alltså... Du har skrivandets gåva, och imponerande engelska... Men jag fattade ingenting... Det var omöjligt att första vad som var verklighet och inte, om allt bara var en haschtrip, eller någon sorts lång serie med metaforer. Sedan var den ju rätt "grotesk" men det tror jag lite var poängen. Hela manuset känns mer som något sorts konstprojekt än ett filmmanus.. Du får gärna förklara det för mig...

 

/E. D

Ok. För mycket prosa kanske, ska tänka på det. Snabbmatsrestaurangen har hamnat väldigt konstigt till, så som den är beskriven var inte så som jag tänkte den, det ska fixas! Tack så mycket för era kommentarer, det uppskattas! Går lite blind på texten efter en stund.

Jag hade problem med läsningen, främst för att mycket av beskrivningen var subjektiv - "like the background

buzzing of a small fan that after a while you don’t even

realize you hear." - "walking like his limbs might fall off". Försök beskriva så objektivt som möjligt så vi slipper undra hur du menat att allt ska tolkas. Jag vet te.x. inte hur du anser att man går när man är rädd att kroppsdelarna kommer lossna.

Du har även beskrivit scenens plats rätt löst. Att det finns en snabbmatsrestaurang i närheten är te.x. sånt du bör nämna i den ursprungliga scenbeskrivningen.

 

Älskar däremot dialogen, väldigt fint skriven och formulerad.