Resultat 1 till 7 av 7

Ämne: dokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare

  1. #1
    Nybörjare
    Reg.datum
    jul 2010
    Inlägg
    28
    Karma
    0

    Standard dokumentär 5 min pedagogisk universitetslärare

    Nuvarande titel: Det här är Måns

    Synopsis
    När Måns undervisar blivande lärare blir det inte bara fina teorier i text. Som student får man se, höra, prova, uppleva det som forskningen talar om. Det handlar om synen på saker som kunskap, lärarens roll och examination. Måns är drivande och engagerad. Men vad är det som Måns gör rätt? Var kommer inspirationen ifrån, har han några svaga sidor, och vilka motgångar möter han? Det här är berättelsen om universitetsläraren som vågar gå före.

    Min synopsis är alltså min filmidé för en dokumentär på omkring 5 minuter.

    Filmidé
    • Speaker som är lärarens röst från intervjun
    • Filmmaterial från lärarens arbetsvardag som kopplar till det som berättas: läraren, människor, saker, miljö (mkt närbilder). Ljud från filmning när passar in utan att störa till exempel skratt, steg, dörrar, annars mute.
    • Låg bakgrundsmusik som blir högre när speaker är tyst vid några tillfällen. Stämningshöjande
    • Dramaturgi som kopplar till något som kommer fram vid intervjun till exempel en motgång eller kamp och som kan ge upp och nergång i berättelsen och sedan ett lyckligt slut, exempelvis. Kan också tänkas komma fram något som är möjligt att illustrera genom en stegvis övergång i val av perspektiv, zoom eller något annat för ökad dynamik
    • Skapa närhet mellan läraren och tittaren genom att tittaren kan känna igen sig i läraren, situationen eller berättelsen på något sätt
    • Väcka nyfikenhet genom att allt inte avslöjas


    Intervjun kommer ske tidigt under arbetet och det som kommer fram där kommer att bli avgörande för resterande arbete. Sitter just nu och planerar hur jag ska lägga upp intervjun för att få material för en dramaturgi och för att det som läraren säger ska passa in som speakerröst som talar direkt till tittaren. Har du kanske några tips? Mottages i så fall tacksamt. Återkommer snart med mina tankar kring detta.

    Tack för att du tagit dig tid att läsa!

    hälsn
    Johan

    PS Det går att läsa mer om mig i presentationsdelen av forumet.

  2. #2
    Nybörjare
    Reg.datum
    jul 2010
    Inlägg
    28
    Karma
    0

    Standard

    Övergripande planering
    Förberedande intervju 90 minuter
    Huvudintervju 30 minuter - ljudinspelning
    Askultation 1 arbetsdag med kamera (enbart filmning ej intervju)

    Mer om Måns. En tidningsartikel i UNT:
    Artikel UNT - CV i videoformat - Måns.pdf

  3. #3
    Nybörjare
    Reg.datum
    jul 2010
    Inlägg
    28
    Karma
    0

    Standard filmanalys

    Jag har kommit in en bit in i skapande av filmen, och mer om det lite senare, men här analyserar jag en kortfilm som jag låtit hämta inspiration ifrån under processen och som jag i och med detta försöker få ut ännu mer ifrån.
    ----
    Filmanalys:
    (2009, 6 min)
    Regissör: Eliot Rausch



    Kort synopsis
    Jason Wood älskar sin hund Oden, som måste avlivas för att den har cancer. Vi får blicka in i deras gemensamma vardag precis innan Oden tas bort, och får också närvara när de är hos vetrinären. Jason berättar känsloladdat för oss om sin hund, deras liv tillsammans och den kärlek och sorg han känner.

    Bakgrund
    Jason Wood (huvudperson och regissör)
    För att få veta mer om Jason än vad som kommer fram i filmen kan vi se dokumentären som gjordes 2-3 år innan (8 min). Den regisseras gemensamt av "Woody" själv (Jason Wood) och Eliot Rausch (som också regiserarLast minutes..) och vi får lära känna Woody främst genom hans vänners ögon men också genom en del saker han säger själv. Woody har suttit 10 år i fängelse tidigare men är nu ute och nykter. Han säger att när han var ung så visste han allt men att han nu insett att han egentligen vet väldigt lite - "What I don't know keeps me wise". Han berättar också att saker i livet som han gillar är att skejta, ta en kaffe på café, sina barna, att göra dokumentärer, och sin hund.
    Woody ställer frågor till sina vänner och vi får veta mer om deras syn på vänskap, kärlek och gud. Vi får höra att Woody är den som ställer upp och har villighet att hjälpa andra. Mot slutet av filmen får vi höra woody själv beskriva vänskap vilket blir lite av en fin avrundning på dokumentären:

    friendship is love, you know, a friendship is like when you love someone its so much that you don’t interfere with whats gonna happen in their life, you back up, you let them experience things, it´s a rad (radical) thing man friendship



    Eliot Rausch (regissör)
    Även Eliot Rausch går att lära känna närmare genom att titta på ett filmklipp: (5 min). Eliot blir intervjuad och berättar om att han tidigare hade fått in en fot i mediabranchen och där omgivits av droger. Det slutade i ett beroende och han insåg att han behövde lägga av. Jason Wood träffar han i en samtalgrupp och de blir snabbt vänner. Eliot beskriver Jason som ett föredöme och en god människa för att han bryr sig om andra. Vid sin sida har Jason sin hund Oden, lite som en sidekick, men den har cancer. Eliot berättar att Jason ringer dagen innan hans hund dog och ber om stöd som vän. Elliot frågar om han får ta med några kameror och det går bra. Vi får under intervjun också höra Eliot berätta att han inte vill dö med trofeer i sin hand. De flesta dokumentärer är personliga projekt och nyfikenheten och genom att han ser det som att ta sitt ansvar, driver honom att genom film ge röst till de som inte har en röst, de marginaliserade och institutionaliserade, filmer som inte ses som attraktiva i den kommersiella världen.



    Lång synopsis
    Vi ser Jason ta sin cykel över axeln som han förvarar i sin lägenhet och går igenom en mörk trappa och kommer till vinden där han tar några bloss. Samtidigt som vi ser detta berättar Jason med speakerröst om hans tidigare liv med fängelse och droger och rädsla. Oden var där hela tiden och visste inte om att vännerna var konstiga personer. Vi får se en kort sekvens där Oden ligger på en matta. Jason har tagit upp cykeln på axeln igen och går nu ner genom en mörk trapp ned på gatan, vi ser honom cykla iväg. Under tiden vi ser detta berätta Jason vidare om hur Oden brydde sig om de som Jason älskade, och att han visade Jason vad kärlek är.

    Nu kommer ett klipp in där vi ser och hör Woody prata i telefon med sin vän Synthia. Det pendlar lite mellan cykelturen med speakerröst och telefonsamtalet med Synthia. Speakerrösten berättar att Oden sedan en tid bor hos Synthia då Jason (Woody) bytt boende till en lägenhet med många trappor. Cykelturen tar slut när Jason kommer fram till ett hus, det är där Synthia bor. Oden som vi tidigare fick se kort ligga på en matta får vi nu se igen och hunden reser sig som att den vet att Woody har kommit fram till huset. Rösten fortsätter att berätta och vi ser Jason gå igenom en grind, och sakta gå igenom innergården, han har cykeln över axeln.

    Vi ser sedan Jason komma in till Synthia och Oden och de hänger ett tag och klappar hunden och sedan ser man de tre gå ut ur lägenheten och Oden har koppel. Vi får sedan se Oden träffa en av Jasons vänner för att ta avsked. Vi får se Jason och Synthia åka i bilen. De anländer till djursjukhuset. Jason bär Oden och de går tillsammans med Synthia in i entreen, och står inne i huset ett tag. Speakerrösten, Jason, berättar under tiden om Oden. Han säger att det är som att Oden fått ett uppdrag av gud och att det nu är genomfört och att det är dags för hunden att åka hem. Som en mardröm för Jason. Oden har varit ett föredöme, har inte slutat bry sig när människor är idoter och bryr sig inte om att vara populär. Jason säger att han inte längre är den hårda killen, han är väldigt mjuk och känslosam nu.

    Vi ser någon sekvens där vi också hör ljudet och Jason pratar med hunden och säger att han älskar den. Jason, Synthia och en veterinär är i rummet tillsammans med Oden och alla är mycket ledsna. Veterinären ger Oden en spruta. Jason gråter. När Oden somnat in tar han kopplet av honom och går ut. Han tar en cigg där han står utanför djursjukhuset. Denna sen varvas med att han är ute och cyklar. Man kan tänka det som att han cyklar hem från Synthia till där filmen började. Kronologin bryts alltså lite här i och med att sjukhusscenen inte är slut innan cykelscenen dyker upp emellanåt. Speakerrösten fortsätter som tidigare och man får ett intryck att det han säger nu är inspelat efter veternärsbesöket men det som sägs av speakerrösten är liksom innan ganska tidlöst. Kan vara inspelat när som helst på dagen. Jason talar kring att gud är kärleken och vänder sedan på detta, att Oden därmed var lite av gud. Vi ser Jason cykla i rengnet lite som att det som sägs är det han funderar på när han cyklar och bearbetar händelsen i sitt huvud. Kameran som filmar Jason cyklandes framifrån åker nu ifrån Jason så han blir mindre och bilden hamnar ur fokus och filmen är slut.

    Till filmen spelas två låtar med mycket gitarr och piano och en del sång. De spelas samtidigt som speakerrösten och de gånger vi hör ljudet från scenen som filmas. Musiken är känslosam och växer under tiden.



    analysen fortsätter i ett senare inlägg
    Senast redigerad av sparq den 2012-04-07 klockan 19:57. Anledning: komplettering

  4. #4
    Nybörjare
    Reg.datum
    jul 2010
    Inlägg
    28
    Karma
    0

    Standard film klar

    Nu är filmen klar:
    youtube (1080p)
    (720p)

    Ny synopsis:
    Måns Hansson berättar om sin erfarenhet och kunskap kring undervisning där studenter på lärarprogrammet vid Uppsala universitet aktiveras, engageras och bidrar till gruppens lärande.

    Längd: 4 min

    Bilder från filmen:
    vlcsnap-2012-04-05-15h14m53s36.pngvlcsnap-2012-04-05-15h14m53s361.pngvlcsnap-2012-04-05-15h17m37s113.jpgvlcsnap-2012-04-05-15h19m16s103.jpgvlcsnap-2012-04-05-15h20m00s242.jpg

  5. #5

  6. #6

  7. #7
    Nybörjare
    Reg.datum
    jul 2010
    Inlägg
    28
    Karma
    0

    Standard fortsättning recention ovan

    Del ett av analysen finns lite längre upp.

    Själva analysen

    Nu när vi tittat på bakgrund och dramaturgi tänkte jag koppla filmen till ett kapitel i boken Filmanalys : en introduktion (Andersson, Hedling. 1999) som är en filmanalys av Il Decameron (Pasolini. 1971). Det är en italiensk film som bygger på en bok som innehåller nio olika berättalser och är den första som Pasolini regisserar på egen hand. Filmen är en känga till kyrkan och ett utsvävande i liberalt leverne. Exempel från de nio berättalserna (från IMDB):

    • A man poses as a deaf-mute in a convent of curious nuns
    • A scoundrel fools a priest on his deathbed
    • Two friends make a pact to find out what happen’s after death


    Är tre saker som jag tycker är speciellt intressant när jag kopplat Last minutes of Oden till analysen av Il Decameron:

    Berättandet
    Boken talar om Pasoline, regissören till Il Decameron, som en väldefinierad autur i motsats till hur det vanligen är i hollowoodfilm. Det betyder att filmskaparen har en egen karakteristisk stil för berättandet i sina filmer. Man pratar om filmskaparens ideolekt, alltså stil, som problematisk i denna film i förhållande till klassiska berättarnormer där klippningen sker lite väl abrupt och osammanhängande vilket gör att filmens karaktär av fiktion görs synlig. När jag ser Last minutes with Oden upplever jag att detta filmklipp, liksom filmen Il Decameron, inte heller följer den gängse mallen, i detta fall för dokumentärer, men detta utan att riktigt sticka ut. Till skillnad från klippningen i Il Decameron flyter klippning i Last minutes.. på ganska bra, och här är det inte fråga om fiktion, utan en sann berättelse som man trovärdigt vill berätta.

    I den gängse mallen för dokumentärer tänker jag mig att huvudpersonerna tydligare är placerade i en synlig intervjusituation, och att man pendlar mellan att visa filmningen från denna intervju och att visa annat material medan ljudet från intervjun fortfarande spelas upp. En speakerröst som inte är huvudpersonen och som är förklarande och agerar bro mellan olika delar av filmen och deltar till att skapa och tydliggöra dramaturgin, tänker jag mig också är vanlig, men som här inte finns med. Utan speakerrösten är Woody själv som också är huvudperson och intervjusituationen visas aldrig i bild. Däremot finns det filmsekvenser som klipps in där tal finns med men där filmandet inte är en konstlad intervjusitution utan ett dokumenterande av vad som ändå pågår. Under större delen av kortfilmen hör vi dock speakerrösten och till den visas filmklipp ur vardagen.

    Vi kan i Last minutes.. se två dramaturgispår, berättelser, en som utgörs av det som berättas av speakerrösten som är ett förhållandevist tidlöst berättande om förhållandet mellan Woody och hans hund. Det andra spåret är sekvenserna ur Woody’s vardag som dels visas till speakerrösten, dels sekvenserna med både bild och ljud från inspelningstillfället utan speakerröst. Detta spår ger ett intryck av kronologi. Det växlas sömlöst mellan spåren och samverkar för att skapa intresse och känslor.

    Eftersom filmen inte följer mallen för dokumentärer, iom de dubbla dramaturgispåren och de sömlösa klippandet, upplever jag lite att Woody och Rausch som regissörer likt Pasoline har ett eget ideolekt, att de är auturer. Men för att mer säkert kunna ha åsikten att så är fallet behöver man nog ha en djupare och bredare kännedom om dokumentärer, och även titta på andra dokumentärer som de skapat. Men jag tycker det är intressant att diskutera begreppen autur och ideolekt och göra ett jämförande när det gäller så skilda genrer som spelfilm och dokumentär, långfilm och kortfilm, film med karaktär av att fiktion görs tydlig med ruff klippning och film med karaktär av autentiskt berättande med sömlös klippning.

    Regissören konstnären
    När det gäller Last minutes.. karaktär av att vara ett autentiskt berättande så är det dock något som kan problematiseras. När man talar om autur i Filmanalys – en introduktion berättar man att det att sätta detta fokus på regissörens arbete har varit ett sätt att lyfta fram perspektivet film som en estetisk produkt av regissörens arbete. Och om vi nu väljer att se Last minutes.. som en sådan produkt, vad händer då med trovärdigheten? Kan regissörernas arbete genom urval, montage, klippning och så vidare delvis berätta en annan berättelse än den objektiva? Finns det objektiva berättandet, och om inte, hur kan vi veta graden av subjektivitet/objektivitet i berättandet?

    Boken Filmanalys resonerar också kring att filmen inte har sitt ursprung i regissörens huvud, utan att den utgör ett resultat av en omfattande arbetsproces. Om vi nu talar om Woody och Rausch som auturer som har en egen stil, så blir det ändå tydligt att filmen som en helhet inte härstammar från deras huvuden, det är ju en dokumentär de skapat. Men där blir kanske det motsatta mer intressant att fråga sig: vad i dokumentären härstammar från deras huvuden, från dem som konstnärer, skapare. Och sedan kan vi fråga oss, vad härstammar från en omfattande arbetsprocess och inte ur deras huvuden; från deras föreställningsförmåga och känslor?

    I berättar Rausch om hur han dagen inna blir uppringd av Woody som är i behov av stöd som vän. Rausch frågar om han får ta med några kameror och får svaret att det är okej. Vi får alltså intrycket av att filmandet inte är särskilt förberett och uttänkt, att ett tillfälle uppstår och att man med ganska kort varsel står där med kameran och filmar, med begränsad tid att arrangera och jobba med montage. Men när vi ser filmen ser den mycket välproducerad ut. Filmteknik och hur klippen hänger ihop är avancerat. Kan Rausch och Woody ha spånat på idén sedan en längre tid tillbaka utan att bestämma att detta är en dokumentär som faktiskt ska göras. Odens sjukdom har ju varit känd en längre tid. Eller kan Rausch ha haft idéer på egen hand som han jobbat med sedan ett tag tillbaka? Eller är det bara så att de är duktiga regissörer som vet vad som ser och känns bra ut, och att detta i kombination med att det är en verklig och för dem känslosam händelse där den nakna verkligheten är intressant? Att saker som kommer från hjärtat helt enkelt blir bäst. Att de är auturer. Att det går att göra bra saker, ja kanske rentutav de bästa, genom ha en grundläggande kompetens och erfarenhet, men sedan låta processen gå av sig själv, låta den vara okomplicerad, att det blir som det blir, att den bra filmen i första hand inte är en produkt av en omfattande arbetsprocess. Att vi ska fokusera på auturer. Jag kan säga att jag lutar lite mot att fokusera på auturer, samtidigt som jag tror att arbetsprocessens betydelse för resultatet inte är att förringa, och att auturen, som hämtar inspiration från sitt inre, inte hade haft något där att hämta om det inte vore för alla intryck, konstverk och idéer som regissören mött tidigare som är vårt kulturarv, vår samtid och de personer vi omger oss med.

    Kommersialism
    Men om vi nu fokuserar på auturer, vilka har sin personliga stil och som har stor betydelse för det som blir produkten, hur kan då kommersialism förhålla sig till detta? En sak Filmanalys tar upp är lite av en motsättning till hollywoodfilm. Hollywodfilmer är ju lite av ett koncept att följa som inte ger duktiga regissörer spelrummet att bli auturer. Hollywood-produktion är ju också känd för att vara lite av en pengafabrik. På ett annat ställe i kapitlet skriver man just det att autur-teorin är en motsättning mellan kreativ individ och ekonomisk organisation. Att ”auteuren har att bekämpa eller kontrollera en kapitalistisk produktionsapparat som inte efterfrågar konstnärlig kvalitét i största allmänhet utan de kvaliteter som förbinds med ekonomisk vinst”. Om du läste under bakgrund ovan om Elliot Rausch så såg du möjligen att han sagt att han gör film främst som personliga projekt och om de saker som andra inte berättar, det som inte har ett kommersiellt värde. Man kan här tänka att detta bidrar till kvalitén på filmen: den äkthet och det flyt jag upplever.

    Filmanalys skriver att det varit vanligt att de som blivit väletablerade auturer tex Bergman, fått den möjligheten genom statliga bidrag. Jag tycker därför att det är intressant att prata om auturer och Last minutes.. eftersom webben används som distributionskälla, vilket är näst intill kostnadsfritt, och för att det idag inte behövs alltför dyr utrustning för mycket hög kvalité. Kameran som de använder kostar omkring 15000 (Canon 7d). Det är något som i stort alla som har ett jobb skulle ha råd med om de sparar. Många fler än de som får möjligheten att få statliga bidrag kan i och med den tekniska utvecklingen när det gäller filmningsutrustning och internet alltså ändå utveckla sin autur, och inte på bekostnad av konstnärlighet och särart behöva vara beroende av kommersiella intäkter.
    Senast redigerad av sparq den 2012-04-07 klockan 19:44.