manus: Civilisationens Sandlåda

Hallå där!

Jag är något så förbannat långsam på att skriva men nu har jag äntligen lyckats färdigställa mitt första manus.

Det här är någonting som jag skulle kalla för en politisk metafor. Jag har upptäckt att barn är väldigt effektiva verktyg (hemskt ordval, jag vet) när man berättar en historia, så jag kom helt enkelt på idén att beskriva vår världs tillstånd med hjälp av just ungar. Storyn har enligt mig två budskap:

1. Folk är alldeles för försiktiga med att lära barn hur världen ser ut och hurdan människan verkligen är. De tycker att barn är alldeles för unga för att veta sådana saker och väljer då att "skydda dem" genom att hålla dem borta från sådant så att de växer upp med en falsk "gulligull" bild av världen. Barnen får sedan en ordentlig chock då de växer upp.

2. Värdens tillstånd suger. Hela konceptet med att världen är uppdelad i olika länder är hemskt; dock tycker folk att det är helt naturligt och precis så det ska vara. Jag anser att det finns fler nackdelar än fördelar med att ha det så och de fördelar som finns kan uppnås hur bra som helst ändå.

Som sagt är det hur jag ser på manuset; ni kanske kan hitta andra saker. Jag måste tillägga att jag nu ser att jag låter som en ganska oskön och överdrivet cynisk snubbe i min förklaring av manuset ovan och bör då förklara att jag absolut inte är sådan. Jag kände helt enkelt bara att jag var tvungen att formulera mig sådär just nu. =3

Hoppas att ni gillar storyn! Ni är högst välkomna att skriva vad ni tycker om den!

Civilisationens Sandlåda.pdf

Bra idé och upplägg, och felfritt tekniskt. Bra jobbat.

MEN. Jag gillar inte slutet alls. När jag började läsa så hoppades jag att storyn inte skulle sluta som den just gjorde.

Det blir ett fint budskap, men rent storymässigt blir jag inte överrumplad. Det blir för förutsägbart enligt min mening.

Kan du inte kanske avsluta med den färgade pojken från TV'n? Att hans sandlåda är helt söndertrasad eller liknande?

Alright, sweet att du gillar grunden i alla fall! Känns trevligt att manuset är skrivet på rätt sätt också då det är det första jag har gjort och då jag mest har gått efter hur jag själv antar att det ska vara.

Men då har vi alltså ett lite väl förutsägbart slut här då. Jo men det stämmer ju, absolut. Nu är det ju jag som har skrivit den här berättelsen så jag kan inte riktigt veta hur det känns för en person som inte har läst den, men jag kan tänka mig att slutet inte precis blir särskilt märkligt. Saken är den att jag egentligen bara vill dra fram ett, enligt mig, trevligt budskap med hjälp av en fin film och låta folk tänka på det de har sett efteråt. När jag vanligtvis ser på film brukar jag tycka att slutet inte behöver vara asbra så länge vägen dit tilltalar mig. Nu är det klart att det finns undantag, t.ex. förväntar man sig oftast en plot twist i en Christopher Nolan film då det är väldigt passande i hans filmer. Men visst förstår jag att inte alla tycker likadant; det där är bara jag.

Om jag bara får fråga angående slutet du nämnde; menar du att slutet ska ändras till någonting som har att göra med pojken på TV:n eller ska hela alltet sluta där vid scen 20?

Om jag bara får fråga angående slutet du nämnde; menar du att slutet ska ändras till någonting som har att göra med pojken på TV:n eller ska hela alltet sluta där vid scen 20?

Det förstnämnda. Kanske att du har med ditt originalslut precis innan och avslutar med en sandlåda som skildrar hur det egentligen är i världen. Med en massa streck överallt (gränser) och sönderbombade sandhus, kanske lite vattenpölar och dylikt. Du fattar poängen. Då får man en fin film med ett fint budskap och även en liten tankeställare.

Aha, jag förstår. Så du skulle vilja ha ett lite mer nedstämt slut som säger "glöm nu inte bort hur det faktiskt är i världen". Det är inte illa tänkt, tycker jag inte! Man kan ha ungen sittandes i en sandlåda med rejäla kratrar och liknande som tyder på att det är riktiga bomber som har slagit ned där för att det ska bli ännu effektivare. I bakgrunden kan man se en riktig stad med ordentligt slitna byggnader som ryker. Det här tycker jag om; tackar så mycket för diskussionen!

Det som är bra med manuset är att det är tydligt skrivet och lätt att visualisera framför sig. Däremot är det en film jag inte skulle vilja se. Slutet tilltalar inte mig alls och jag har oerhört svårt för barnskådespelare.

Jag hade förresten föredragit en animerad version av den här filmen. Tänk dig typ "Up" eller "Megamind".