manus: Armlös, benlös, meningslös

Hejsan! Jag har under en tid ruvat på en filmidé som jag nu bestämde mig för att göra ett manuskript av, efter att ha fått det rådet från vänner och släktingar. Jag hade från början inga djupa avsikter med storyn men då en kusin hade hittat djupa teman i den och gett mig rådet att göra något av idén så gav det mig mer motivation.

Okej, nog svammel om bakgrundshistorien.

Detta är mitt första manuskript. Stundoms är det kanske lite väl detaljerat men det är upp till er att bedöma. Vissa detaljer kanske hör hemma i storyboarden men sak samma. Here it goes!

Angående titeln är det en arbetstitel som kan komma att ändras, antingen till "Armlös, benlös, sorglös" eller "Lemlös och sorglös". Bedöm ni vad som passar!

Armlös, benlös, meningslös.pdf

Det här var den största dyngan jag någonsin läst.

Fast på ett sätt är det så idiotiskt att det kan bli bra.

Det må vara hårda ord från Tolin men jag måste tyvärr hålla med honom/henne lite grann. Trots det så skrattade jag lite också, så om det är en komedi du försöker göra så kanske du har en bra grundidé. Problemet är bara att din idé mer känns som en sketch som absolut inte lyckas hålla intresset uppe i 10 min (10 sidor). Det blir alldeles för få skratt per sida och det känns som en väldigt ofokuserad historia.

Mitt tips till dig är att klippa de första sidorna, eller åtminstone låta dem flyta på snabbare. Dessutom så måste du fokusera på en huvudperson, eller snarare samma huvudperson. Först får vi följa Kalle och hans olycka och sen vid typ sida 6 försvinner Kalle helt och vi får följa Oscar (eller vad han nu hette). Varför inte bara låta oss följa Oscar från början?

Sammanfattningsvis tycker jag att du ska in lägga till fler skratt, kapa sidantalet och fokusera storyn. Det kommer bli mycket roligare att läsa (alt se filmen) då :)

Gott nytt år

/Like A Virgin

Nej, det jag tror är att om det här är menad att vara en komedi så borde någon ta och bränna upp manuset genast. Däremot går det att se det som en provocerande omvänd tolkning av grupptryck på ett experimentellt sätt - För faktum är att vi byter både huvudkaraktär och story halvvägs in i berättelsen, och berör väldigt känsliga ämnen som helt ärligt får mig att vela slå näven i någons ansikte (vilket kan ses som en positiv sak).

Manuset känns nästan som en Friends-reklam som hamnat i en mobbares redigeringsrum och styckats ihop till något helt åt helvete.

Det finns en attraktion och publik för den här sortens film då det lyfter diskussion kring ämnet på ett nytt sätt. Ta vara på det :)

Ta inte illa upp men detta var verkligen inte bra.

Detta svar riktar sig mest till likeavirgin men ni andra kan läsa också:

Jag borde kanske inte låtit vuxna människor läsa den (Jag utgår ifrån att ni är vuxna) då jag tänkte att filmen skulle rikta sig till ungdomar, som överlag gillar flamsiga filmer (Jag tycker filmen har en flamsig handling). Har ni inte märkt budskapet så ska den handla om att våga stå emot grupptryck, speciellt när det involverar galna eller rent av farliga saker. Anledningen till att en del av filmen tillägnas den något utstötte Oscar är för att han är den sista killen att amputera sig, och jag får här med mig en av de dåliga sidorna av grupptryck, att falla för det bara för att passa in.

Allt som händer innan olyckan är som en slags upptakt. Den innehåller lite viktiga detaljer. Hoppar man över dem blir det alldeles för mycket pang på rödbetan.

Alla detaljer jag nämnde kan få det hela att verka långdraget, men visualiserar man så blir det inte lika långdraget.

Ta inte illa upp över vad jag skrev för jag tror att du har en idé du kan göra något av. Jag förstod också budskapet om grupptryck men det blir väldigt svårt att ta till sig det när man inte riktigt visste vad det är för slags film du försöker göra. Vill du att det här ska vara en komedi så visa det på varje sida. Klipp bort delarna som inte är roliga eller tillför något till historien eller skriv om dem så de blir roliga. Du säger att filmen riktar sig till ungdomar så du måste även komma ihåg att ungdomar har otroligt dåligt tålamod. Om det går två minuter utan ett skratt kommer nog de flesta stänga av.

Det känns som att det är Oscar du vill fokusera mest på så varför inte låta oss se olyckan från hans perspektiv. Skriv om Kalle så han blir mer som en biroll. Utveckla Oscar lite mer också. Du skriver i beskrivningen att Oscar är den som alltid är sen med alla trender etc men du visar det aldrig i för en potentiell publik. Show, don't tell.

Vad jag skulle gjort är att jag skulle göra en rejäl omskrivning från sida ett och försöka göra varje scen rolig, eller åtminstone låta den berätta något, och samtidigt skapa karaktärer som är lite mer älskvärda/roliga/galna. Om det är en flamsig komedi kan du inte bara ha ett flamsigt koncept, du måste göra ALLT lite galnare.

Anledningen till att en del av filmen tillägnas den något utstötte Oscar är för att han är den sista killen att amputera sig, och jag får här med mig en av de dåliga sidorna av grupptryck, att falla för det bara för att passa in.

Dåliga sidorna av grupptryck? Oscar amputerar sig och helt plötsligt är han en av gänget, och alla är lyckliga. Och allt det här tillsammans med Handikapps-SM retar upp mig något vansinnigt. Du har misslyckats att framföra ditt budskap och resultatet är skräp.

Kalle är huvudkaraktären, för det är mer eller mindre pga honom som trenden börjar. När Oscar kommer in tillförs filmen en karaktär men handlingen förändras inte. Man får följa när Oscar blir en del av handlingen.

Kalle är huvudkaraktären, för det är mer eller mindre pga honom som trenden börjar. När Oscar kommer in tillförs filmen en karaktär men handlingen förändras inte. Man får följa när Oscar blir en del av handlingen.

Men du visar ingen baksida av grupptryck i filmens första halva heller. Det känns mer som om du skrivit något och sen kommit på syftet efteråt.

Men du visar ingen baksida av grupptryck i filmens första halva heller. Det känns mer som om du skrivit något och sen kommit på syftet efteråt.

Det är en upptakt till syftet.

Det är en upptakt till syftet.

Men du visar inte syftet i andra halvan heller ;)

Ni kanske har rätt om att manuset inte håller, men gör det bättre själv då! Haters gonna hate!

Ni kanske har rätt om att manuset inte håller, men gör det bättre själv då! Haters gonna hate!

Du kan inte förvänta dig att du ska skriva ett kvalitativt manuskript på första försöket. Nu vet du ju vad du ska jobba på till nästa gång, eller hur?

Förresten, frasen "Haters gonna hate" känns så 2011.

Ni kanske har rätt om att manuset inte håller, men gör det bättre själv då! Haters gonna hate!

Jag skulle absolut kunna skriva manuset bättre, men idén till att börja med är för kass för att jag skulle få för mig att lägga ner tid på den :) Vill du nu utveckla det du påbörjat så ta åt dig av kritiken och arbeta på att få in ditt syfte i manuset, samt att kanske strukturera det bättre :)

Du kan inte förvänta dig att du ska skriva ett kvalitativt manuskript på första försöket. Nu vet du ju vad du ska jobba på till nästa gång, eller hur?

Jag förväntade mig inte att du skulle se på manuset som om det vore en episk uppföljare till Terminator eller vad din favoritfilm heter. Det vore att hoppas för mycket.

Men jag förväntade mig inte heller att du och de andra skulle ta det som ni gjorde.

Jag kanske gjorde fel som lät vuxna människor bedöma manuset (Jag själv är 17).

Jag förväntade mig inte att du skulle se på manuset som om det vore en episk uppföljare till Terminator eller vad din favoritfilm heter. Det vore att hoppas för mycket.

Men jag förväntade mig inte heller att du och de andra skulle ta det som ni gjorde.

 

Jag kanske gjorde fel som lät vuxna människor bedöma manuset (Jag själv är 17).

Dessa taggar utåt på er ungdomar nu för tiden. Förundras. Eller jag bara naiv? Jag visste att du var runt 18 år och hoppades innerligt på att du skulle ta åt dig av kritiken som en man, men jag hade uppenbarligen fel.

Jag hade älskat att få höra din kusins opinion om manuskriptets "djupa teman" förresten.

Var glad över att folk orkar läsa igenom ditt manuskript över huvud taget, istället för att börja tjafsa om Terminator och andra episka filmer.

Du tjatar om att det är riktat till ungdomar, problemet är att jag är 18 och jag tycker också att det är skräp. Ta åt dig av kritiken folk har givit dig istället för att tjafsa tillbaka och säga "gör det bättre själv". Det får dig bara att framstå som dum.

Ni kanske har rätt om att manuset inte håller, men gör det bättre själv då! Haters gonna hate!

Om du vill ha feedback på ett manus måste du vara beredd på att den respons du får inte alltid är positiv.

Om jag förstått det rätt är detta det första manus du skrivit. Det är inte konstigt att det är dåligt. Det tar tid att lära sig skriva filmmanus. Mitt första manus skulle jag inte visa för folk längre, men då visade jag det för så många jag kunde och hade svårt att tåla att ingen gillade det. Det var bara jag själv som förlorade på att inte lyssna på kritiken.

Så dra in taggarna, lyssna och lär.

Annars kommer följande att hända:

1) Ingen kommer att läsa nästa manus du lägger upp

2) Du utvecklas inte som författare

3) De fantastiska filmidéer du har i ditt huvud kommer aldrig att bli förverkligade.

Aj då, jag får väl trilla in lite som en "Good Cop" här. Det folk tyvärr inte har berättat som du verkligen borde få höra är att din formattering/själva skrivandet är rätt bra här: Du har smala och korta actionparagrafer, vilket gör det väldigt lätt att följa handlingen. Dessutom har du inte några "onödiga" scener med, alla scener på något sätt för storyn vidare. Fast även fast du berättar din historia bra....så är det inga bra historia till att börja med, som många redan har anmärkt på.

Jag har dock ett par anmärkningar angående formatteringen:

Sida 1:

"Alla utom Kalle radar upp sig för att titta på när Kalle ska göra sitt trick." det är väl ganska uppenbart att alla förutom Kalle radar upp sig för att titta på Kalle, eller hur? Visst, man ska vara tydlig i manus, men detta är bara onödigt.

Sida 2:

När ambulansen anländer (efter att Conny har ringt upp dem) bör detta vara en ny scen (EXT. MOTORCROSSBANA - DAG (SENARE) ). Det sker ju ett ganska stort tidsglapp mellan när Conny har ringt 112 och när ambulansen anländer. Två helt olika tagningar. Samma problem hittar vi i sida 5: Ny dag = Ny scen.

Sida 6:

OSCAR

Det ska jag FAN visst det! (Argt)

Parentes-direktiv ska du ha under karaktärshuvuden, alltså:

OSCAR

(Argt)

Det ska jag FAN visst det!

Men tips i framtiden är att vara restriktiv med parentes-direktiv. I detta fallet är det bara onödig upprepning; vi förstår ju av innehållet i vad Oscar säger att han är arg.

Sida 9:

"Killarna tar en kort paus från deppandet för att titta på

affischen. Plötsligt skiner de upp när de ser vad som står

vad som står på affischen. Kameran filmar affischen på

vilken det står Handikapp-SM i friidrott."

Här begår du en manusförfattar "ajabaja" genom att direkt säga var kameran ska gå. Det är inte ditt jobb att regissera, det är regissörens jobb.

Det är en enstaka gång, så då oftast är det "lugnt". Är det verkligen nödvändigt för storyn, eller om du verkligen inte vet ett annat sätt att förmedla din syn på, så får du ta den nödvändiga risken att lägga in ett kamera-direktiv. Men det är bra att veta redan nu att du ska verkligen göra allt för att undvika lägga in kamera-direktiv eller på något sätt "regissera" filmen redan i manuset.

Men varje gång du ställs inför en situation där du tror dig själv vara tvungen att lägga in kamera-direktiv, ställ dig frågan: "hur kan jag förmedla detta utan att faktiskt skriva det rakt ut?".

När du ska beskriva en ond skurk i ditt manus så skriver du inte "Det här är Darth Ond. Han är ond", eller hur? Du beskriver hans attribut som väcker associationer av ondska hos läsaren, hans förhållningssätt till omvärlden, andra människors reaktioner på honom, etc. Här har du förresten Darth Vader's introduktion i det fjärde utdraget av Star Wars manuset:

      The awesome, seven-foot-tall Dark Lord of the Sith makes his 
              way into the blinding light of the main passageway. This is 
              Darth Vader, right hand of the Emperor. His face is obscured 
              by his flowing black robes and grotesque breath mask, which 
              stands out next to the fascist white armored suits of the 
              Imperial stormtroopers. Everyone instinctively backs away 
              from the imposing warrior and a deathly quiet sweeps through 
              the Rebel troops. Several of the Rebel troops break and run 
              in a frenzied panic.

Exakt samma princip gäller för när du vill att din scen ska utspela sig på ett viss visuellt sätt. Exempel taget ur Nottingham (transkriberat):

EXT. CASTLE UNDER SIEGE - NIGHT

The same CATAPULT CREW loads up another BOULDER and the same 
Crewman YELLS UP to the walls:

CYPRIOT CREWMAN
>

The crewman goes to fire the catapult -- but before he can 
make a move he's run through with a SWORD!

Robert Tornham yanks his blade from the Crewman's chest then 
leads his SCREAMING, BLOODY AND HALF-NAKED TUNNEL SOLDIERS
OUT THE ENTRANCE OF THE CYPRIOT SIEGE MINE in a MERCILESS
SURPRISE ATTACK ON THE ENTIRE CYPRIOT ARMY

Vad manusförfattaren ville förmedla är att scenen ska utspela sig först genom Cyprernas POV; när katapult soldaten blir stucken av Tornham ska detta komma som en plötslig händelse, inte bara för oss utan även för läsaren/publiken. Omvänd dramatisk ironi: karaktärerna har information som inte läsaren/publiken har. Istället för att rakt ut säga det så beskriver manusförfattaren situationen på ett sätt som implicerar det; genom att först rama in Cyprerna som fokus/subjekt i scenen, sedan genom ordföljd och handlingsföljd beskriva först vems handlingar vi följer, till en handling som drabbar karaktären som sedan agerar som en övergång till vem som blir det nya subjektet i scenen.

Detta är vad manusförfattande i grunden handlar om. Den lilla hemlighet som regissörer, och tyvärr även majoriteten av manusförfattare, inte vet om: vi dikterar allt genom manipulation av bokstäver: Bokstäver är ordens fundamentala beståndsdelar, dess atomer som i kombination med andra atomer utgör molekyler. Ord är verklighetens beståndsdelar. Meningar sammanväver orden till att forma verklighetens form. Meningsföljd dikterar verklighetens kausalitet.

Så för att återgå till ditt fall: hur kan vi skriva på ett sätt som indikerar att kameran ska fokusera på vad som står på lappen utan att rakt ut säga att kameran ska göra det? Så här hade jag gjort det:

Killarna tar en kort paus från deppandet för att titta på

affischen. Plötsligt skiner de upp när de ser vad som står

på affischen:

HANDIKAPP SM I FRIIDROTT.

Ja, det där var skitlätt. Jag hade lika gärna bara kunnat skriva "gör så här istället". Men jag vill att du ska förstå VARFÖR man gör så. Jag hoppas du tar in detta.

Lycka till i framtiden. Du är absolut ingen dålig författare, men detta var en dålig story, helt enkelt.

Aj då, jag får väl trilla in lite som en "Good Cop" här. Det folk tyvärr inte har berättat som du verkligen borde få höra är att din formattering/själva skrivandet är rätt bra här: Du har smala och korta actionparagrafer, vilket gör det väldigt lätt att följa handlingen. Dessutom har du inte några "onödiga" scener med, alla scener på något sätt för storyn vidare. Fast även fast du berättar din historia bra....så är det inga bra historia till att börja med, som många redan har anmärkt på.

 

Jag har dock ett par anmärkningar angående formatteringen:

 

Sida 1:

"Alla utom Kalle radar upp sig för att titta på när Kalle ska göra sitt trick." det är väl ganska uppenbart att alla förutom Kalle radar upp sig för att titta på Kalle, eller hur? Visst, man ska vara tydlig i manus, men detta är bara onödigt.

 

Sida 2:

När ambulansen anländer (efter att Conny har ringt upp dem) bör detta vara en ny scen (EXT. MOTORCROSSBANA - DAG (SENARE) ). Det sker ju ett ganska stort tidsglapp mellan när Conny har ringt 112 och när ambulansen anländer. Två helt olika tagningar. Samma problem hittar vi i sida 5: Ny dag = Ny scen.

 

Sida 6:

OSCAR

Det ska jag FAN visst det! (Argt)

 

Parentes-direktiv ska du ha under karaktärshuvuden, alltså:

OSCAR

(Argt)

Det ska jag FAN visst det!

 

Men tips i framtiden är att vara restriktiv med parentes-direktiv. I detta fallet är det bara onödig upprepning; vi förstår ju av innehållet i vad Oscar säger att han är arg.

 

Sida 9:

"Killarna tar en kort paus från deppandet för att titta på

affischen. Plötsligt skiner de upp när de ser vad som står

vad som står på affischen. Kameran filmar affischen på

vilken det står Handikapp-SM i friidrott."

 

Här begår du en manusförfattar "ajabaja" genom att direkt säga var kameran ska gå. Det är inte ditt jobb att regissera, det är regissörens jobb.

 

Det är en enstaka gång, så då oftast är det "lugnt". Är det verkligen nödvändigt för storyn, eller om du verkligen inte vet ett annat sätt att förmedla din syn på, så får du ta den nödvändiga risken att lägga in ett kamera-direktiv. Men det är bra att veta redan nu att du ska verkligen göra allt för att undvika lägga in kamera-direktiv eller på något sätt "regissera" filmen redan i manuset.

 

Men varje gång du ställs inför en situation där du tror dig själv vara tvungen att lägga in kamera-direktiv, ställ dig frågan: "hur kan jag förmedla detta utan att faktiskt skriva det rakt ut?".

 

När du ska beskriva en ond skurk i ditt manus så skriver du inte "Det här är Darth Ond. Han är ond", eller hur? Du beskriver hans attribut som väcker associationer av ondska hos läsaren, hans förhållningssätt till omvärlden, andra människors reaktioner på honom, etc. Här har du förresten Darth Vader's introduktion i det fjärde utdraget av Star Wars manuset:

 

      The awesome, seven-foot-tall Dark Lord of the Sith makes his 
              way into the blinding light of the main passageway. This is 
              Darth Vader, right hand of the Emperor. His face is obscured 
              by his flowing black robes and grotesque breath mask, which 
              stands out next to the fascist white armored suits of the 
              Imperial stormtroopers. Everyone instinctively backs away 
              from the imposing warrior and a deathly quiet sweeps through 
              the Rebel troops. Several of the Rebel troops break and run 
              in a frenzied panic.

 

Exakt samma princip gäller för när du vill att din scen ska utspela sig på ett viss visuellt sätt. Exempel taget ur Nottingham (transkriberat):

 

EXT. CASTLE UNDER SIEGE - NIGHT

The same CATAPULT CREW loads up another BOULDER and the same 
Crewman YELLS UP to the walls:

CYPRIOT CREWMAN
>

The crewman goes to fire the catapult -- but before he can 
make a move he's run through with a SWORD!

Robert Tornham yanks his blade from the Crewman's chest then 
leads his SCREAMING, BLOODY AND HALF-NAKED TUNNEL SOLDIERS
OUT THE ENTRANCE OF THE CYPRIOT SIEGE MINE in a MERCILESS
SURPRISE ATTACK ON THE ENTIRE CYPRIOT ARMY

 

Vad manusförfattaren ville förmedla är att scenen ska utspela sig först genom Cyprernas POV; när katapult soldaten blir stucken av Tornham ska detta komma som en plötslig händelse, inte bara för oss utan även för läsaren/publiken. Omvänd dramatisk ironi: karaktärerna har information som inte läsaren/publiken har. Istället för att rakt ut säga det så beskriver manusförfattaren situationen på ett sätt som implicerar det; genom att först rama in Cyprerna som fokus/subjekt i scenen, sedan genom ordföljd och handlingsföljd beskriva först vems handlingar vi följer, till en handling som drabbar karaktären som sedan agerar som en övergång till vem som blir det nya subjektet i scenen.

 

Detta är vad manusförfattande i grunden handlar om. Den lilla hemlighet som regissörer, och tyvärr även majoriteten av manusförfattare, inte vet om: vi dikterar allt genom manipulation av bokstäver: Bokstäver är ordens fundamentala beståndsdelar, dess atomer som i kombination med andra atomer utgör molekyler. Ord är verklighetens beståndsdelar. Meningar sammanväver orden till att forma verklighetens form. Meningsföljd dikterar verklighetens kausalitet.

 

Så för att återgå till ditt fall: hur kan vi skriva på ett sätt som indikerar att kameran ska fokusera på vad som står på lappen utan att rakt ut säga att kameran ska göra det? Så här hade jag gjort det:

 

Killarna tar en kort paus från deppandet för att titta på

affischen. Plötsligt skiner de upp när de ser vad som står

på affischen:

 

HANDIKAPP SM I FRIIDROTT.

 

Ja, det där var skitlätt. Jag hade lika gärna bara kunnat skriva "gör så här istället". Men jag vill att du ska förstå VARFÖR man gör så. Jag hoppas du tar in detta.

 

Lycka till i framtiden. Du är absolut ingen dålig författare, men detta var en dålig story, helt enkelt.

Tack så himla mycket! Det här inlägget har jag väntat på, och jag trodde aldrig det skulle komma då det såg mycket mörkt ut. Visst var det lite dålig kritik men all den goda kritiken övervägde. Dessutom presenterades kritiken på ett konkret och passande sätt. Jag tyckte andra klankade ner lite på mig, men det förlåter jag er för.

Det finns en chans att storyn inte håller, men det är den inte ensam om. Jag tänker absolut fortsätta med manusförfattande.

Jag har tagit lärdom av dina tips och kommer få stor nytta av dem framöver. Tack igen! :)