manus: Manus - Vinterns Viskningar (83 sidor)

Mitt första manus. Handlar om en pojkes förfall efter sin mors död. Det är en mörk historia om att växa upp idag och ett försök att väcka folks uppmärksamhet på vilket egoistiskt samhälle vi lever i. Det hela kretsar omkring pojken Vincent som bryter ihop efter att hans mor dör i en bilolycka.

Hoppas ni uppskattar det. :)

Lämna gärna kritik!

Vinterns viskningar.pdf

Hej, jag läste igenom manuset och allt som allt var det bra för att vara ditt första manus. Det jag framför allt gillade var Vincents relation till Johan och resten av gänget. Jag gillade även lotten som var en smart idé att lägga in och fabriksmiljön som gav en bra känsla. Men tyvärr hade du även många problem som du bör tänka på till framtida manus.

HANDLINGEN:

Det största problemet med manuset är att det inte finns något direkt mål hos någon av karaktärerna. Speciellt Vincent, som är din huvudkaraktär, MÅSTE ha ett slags mål som han försöker uppnå. Det behöver inte vara så konkret som att han måste ta sig till plats A innan en viss tidpunkt utan det kan även vara ett mer personligt mål. Ett bra sätt att tänka sig ett mål är att man i slutet av manuset kan se om personen lyckats med målet eller inte.

Bristen på mål gör att manuset blir väldigt långsamt och vi vet aldrig riktigt vart historien är på väg. Det gör även att det finns många sega scener som inte bidrar till storyn. Försök att ändar om i din logline så att huvudkaraktären får ett mål så lovar jag att manuset kommer bli bättre :)

Sen tycker jag även du kan klippa bort de första tre sidorna som bara är en lång monolog framför spegeln. Den säger inte mycket utan är mest filosofiskt snack som inte känns relevant. Använd istället dem sidorna för att visa oss vem Vincent är; genom hans handlingar och beslut, inte vad han säger. Kom ihåg: Show, don't tell.

KARAKTÄRERNA:

Du har även lite problem med karaktärerna. Jag fick till exempel aldrig riktigt grepp om vem Vincent var. Ibland var han jätteöppen och ibland jättetyst, ibland var han känslosam och ibland var han iskall. Försök istället definiera honom tydligare, så vi verkligen får en bra bild av honom. Jag menar inte att en person inte kan ha flera sidor utan jag menar mer på att ge honom tydligare karaktärsdrag.

En annan sak som jag också kände om Vincent var att jag inte sympatiserade för honom. Jag läste ett bra citat om just det häromdagen: "Suicidal characters aren’t automatically sympathetic. In fact, it takes a lot of work to elevate them above annoying. Wanting to die just isn’t a narrative-friendly goal." Jag vet inte om det nånsin nämndes att Vincent var självmordsbenägen men han betedde sig helt klart som så. Och tyvärr kände jag faktiskt att Vincent stundtals var väldigt irriterande. Han klagade mest om sina känslor men gjorde inte särskilt mycket åt det. Ibland sprang han hemifrån och ibland gick han på promenad.

Jag hade istället velat se när Vincent tar tag i sig själv och säger emot mobbarna eller nåt liknande. Han måste göra något och vara den som tar alla beslut, om inte så tycker jag du skulle kunna fokusera på Johan som din huvudkaraktär istället, då han verkar mycket intressantare.

OKLART

Sista saken jag ska gnälla på, lovar :) Ibland kände jag att storyn var rätt så oklar. Det är självklart okej att ha mysterium i manuset men att förvirra läsaren är aldrig ett bra tecken. Situationen jag tänkte på är först och främst mammans död. Jag hade tre gissningar på när hon dog (jag väntade på hennes död då du skrivit det i din logline) men jag är fortfarande osäker. Var det en bilolycka? Eller var det så att hon var död hela tiden och Vincent bara drömde henne? Hursomhelst tycker jag du ska göra det lite tydligare så att man inte som läsare missar det mest fundamentala i storyn.

Andra händelser som jag tyckte var oklara: Pappan bar helt plötsligt en fågelmask, Vincent hoppar ut genom lägenhetsfönstret och har på sig en annan tröja när han landar (rätta mig om det bara är jag som minns fel) och när Vincent helt plötsligt knivhugger Emmy (var kom det ifrån?).

Hoppas du inte känner att jag sågat dig alltför mycket nu, jag försöker bara ge lite tips. Jag kan även passa på att säga att mitt första manus jag skrev var 10 gånger sämre än det här, så det är helt klart en bra start :)

MVH Like A Virgin

Hejsan Lika a virgin!

Först av allt så vill jag tacka för din kritik, alltid kul att läsa! Själva idén med att inte ge Vincent som karaktär ett direkt mål var för att på något sätt avbilda en ungdom som bara kastas ut i vuxenlivet utan att veta vad han vill göra. Han vill ju senare i filmen bli accepterad av Therese och fabriken vilket filmens senare del kretsar omkring. Hela tanken med Vincent är att han lider av ett Oidipuskomplex, detta försöker jag avslöja med pratet om telefonerna i början. hur han föredrar den likadana telefonen istället för den nya han ska få. När hans mamma dör så försöker han ersätta henne med Therese som jag skrivit så lik Vincents mamma (Maria) som möjligt. Så det var en liten tanke att ge en hint om vad som är Vincents problem.

Min grundtanke med Vincent är att han inte är en karaktär man ska sympatisera med helt och hållet, främst på grund av det faktumet att han vägrar rädda sig själv. Han väntar bara på att bli räddad av Emmy, men väljer senare att följa en mer destruktiv väg tillsammans med Therese. Han slits hela tiden mellan sin kärlek till Emmy, medan han behöver Therese då hon blir som en modersfigur för honom då hon påminner honom om hans mamma.

Fågelmasksekvensen är en scen jag raderat ur det färdiga manuset, den passar inte in kände jag. Det var bara att förtydliga vad allt snack om fåglarna betydde, hur Vincent och de andra i gänget inte klarade av folk som såg ned på dem.

Angående mordet: Jag väljer att skriva en film som handlar om utanförskap och ensamhet. I Vincents sista dialog med Johan så förklarar Johan att "Du är inte ensam Vincent. Fabriken

accepterar inte den som inte är

ensam. Och du är, i högsta grad,

vid liv fortfarande Vincent."

Jag väljer att se död på följande vis: När ingen i världen vet att du existerar, när ingen längre bryr sig om dig, då är du i samhällets ögon död, du finns inte. Om vi väljer att se Fabriken som helvetet, en plats dit dessa döda ungdomar kan fly, så kan inte Vincent accepteras av dem så länge inte han är död. Emmy bryr sig fortfarande om Vincent, men Vincent behöver Therese. Det enda sättet för Vincent att följa Therese ned i helvetet är om Emmy slutar bry sig om honom, om hon inte finns. Som Vincent säger själv i dialogen i början " Om bara en person i världen

vet något, vad händer då med den

vetskapen när den personen

försvinner? Tänk om det föds en

bebis som har svaret på meningen

med livet, den är ämnad att berätta

allt för mänskligheten, tänk om den

bebisen drabbas av sån där plötslig

spädbarnsdöd innan den hinner

berätta allt den vet. Då försvinner

allt den vet för evigt."

När Emmy försvinner så försvinner Vincent.

Hoppas det besvarade lite frågor!

Tack så jättemycket för kritiken, ska se över manuset och försöka se över det du har pekat på. Tackar och god jul! :D

Ägnade julaftons senare timmar till att läsa ditt manus. =)

Jag måste erkänna att i början kändes historien ganska seg, man undrade om inte något skulle hända, så man skulle få hum om vad storyn handlade om, vem huvudkaraktären var o.s.v. Samtidigt kände jag att det fanns en bakomliggande hotfull stämning i berättelsen som sög in mig och tvingade mig läsa vidare. Upptäckte sedan att ju längre jag läste, ju mer började det säga klick. Jag tror det avgörande var när vi fick stifta bekantskap med Johan, deras första möte var otroligt laddat.

Det jag verkligen gillar är gänget Vincent träffar en bit in i filmen. Hela settingen vid fabriken och deras annorlunda liv, som ingen förstår sig på. De berättar ju också om honom, för de har mycket gemensamt.

Jag tycker också om relationen mellan huvudkaraktären och Emmy. Detta är laddat och behövs för att vi ska förstå honom bättre.

Tycker filmen fungerar riktigt bra rent dramatiskt. Du intensifierar storyn steg för steg och bygger upp något som varken känns krystat eller överdrivet pretantiöst. Man känner verkligen vad Vincent känner och om man inte sympatiserar så grips man åtminstone av den historia du berättar. Slutet sålde historien för mig.

Så till lite kritik:

Jag har inget emot att huvudkaraktären är vilsen och saknar mål (detta är väl en av poängerna), problemet är snarare att vi aldrig förstår varför. Och det är min kritik. Man undrar hela tiden varför huvudkaraktären beter sig som han gör, och inte ens i slutet är det klart vad han egentligen lider av och varför han måste mörda tjejen han varit kär i. Jag tycker om vaghet, mysterier, men vi måste få ledtrådar så att vi till slut kan lösa mysteriet själva. Just nu travar han mest runt och mår dåligt. Jag tycker om de partierna, men vi behöver lite mer substans, så att vi kan förstå huvudkaraktären, för det är väl detta det handlar om? Vi vill förstå varför han agerar som han gör.

Kanske skulle du kunna strama upp manuset lite och delvis ersätta de flyktiga partierna med något mer substantiellt? Något mer än: "Det är synd om Vincent, han har ingenstans att gå".

Slutligt omdöme: En intressant och gripande men kanske lite väl vandrande berättelse, som skulle må bra av att vara lite tydligare.

Tjenare ingo! :) Tack så mycket för den fina kritiken! Speciellt slutet är något jag är riktigt nöjd med så är glad att du gillade det! :D

Nu till kritiken: Jo, du har nog rätt angående att ett lite mer tydligt manus kanske inte vore så dumt! Ska försöka tighta ihop det hela en aning och försöka förklara Vincents inre konflikt snyggare!

Tack så mycket och god jul! :) (Tar tag i ditt Alien-manus efter jag sovit ;) )

Tjenare ingo! :) Tack så mycket för den fina kritiken! Speciellt slutet är något jag är riktigt nöjd med så är glad att du gillade det! :D

 

Nu till kritiken: Jo, du har nog rätt angående att ett lite mer tydligt manus kanske inte vore så dumt! Ska försöka tighta ihop det hela en aning och försöka förklara Vincents inre konflikt snyggare!

 

Tack så mycket och god jul! :) (Tar tag i ditt Alien-manus efter jag sovit ;) )

Det låter förträffligt! Ja, slutet är verkligen grymt. De sista sidorna läser sig själva, man är totalt uppslukad av berättelsen. Jag märker att du har en egen röst, och att du lagt ner mycket energi på det du skrivit. Kul att du addade mig på Facebook. Yes, God jul och gott nytt år! :)

Väldigt intressant berättelse!

För det mesta så skriver du väldigt bra och man kommer in i storyn.

Lite kritik: Tycker inte att du skulle ha framställt huvudkaraktären som fullt så hjälplös i början, eftersom det då nästan får motsatt effekt än vad man ofta vill frammana med en huvudkaraktär. Borde kanske bygga upp förhållandet mellan far och son lite innan han blir utkastad.

Vad det gäller berättelsen som helhet så kan jag inte säga att jag egentligen förstår vad som händer, men min tolkning: Han försöker befria Emmy från denna grymma värld genom att döda henne? De tre vid fabriksområdet är spöken eller kanske någon del av hans fantasi? Sen förstod jag inte alls det som rörde väggarna och jag antog att "Tornet" symboliserade vad varje människa kan bli eller uppnå, fast det borde enligt min logik strida mot att de är spöken:q

Som du ser så har jag nog inte alls fattat vad det hela handlar om, men det var ändå en väldigt intressant story.:bire

Tycker om titel och handling. Håller inte med om att karaktärer måste ha ett mål däremot. Ska man brätta en annorlunda berättelse behöver man inte vara mainstream. däremot kan väldigt mycket press läggas på skådisarna, men annars tror jag filmens budskap är fint och personligt!