Manus: Escape Room Game

Escape Room Game - Sept 2011.pdf

Kortfilmsmanus på engelska.

All konstruktiv feedback välkommen. Tack för att ni tog er tid att läsa.

Jag är en sucker för sånt här.

Varför inte göra en serie av det hela istället? Det hade blivit ett väldigt bra pilotavsnitt i min mening. Tittaren skulle med spänning kolla på avsnitt två för att få reda på varför hon satt inlåst i ett rum, vem Robert är, osv.

Kör på.

Nu får någon annan kommentera själva formateringen av manuskriptet.

Jag var tvungen att verkligen pusha mig själv för att inte sluta läsa efter "fully dressed upon a sofa", men antar att det kan vara något som slunkit in i hast.

Annars är det ganska stabilt skrivet :) Kunde varit lite mer intressanta karaktärer, personligheten kändes en aning platt, men så kan det väl lätt bli i kortfilmsmanus.

Intressant plot ivarjefall :)

Det är inget fel med "upon a sofa"...

Får ta och läsa manuset när jag får tid - det verkar som en lovande idé. :)

Det är inget fel med "upon a sofa"...

Inte rent stavningsmässigt men att använda "Upon a sofa" är onödigt omodernt och är inte ett vardagligt språk. Jämföra "Skola - Skulle", "Icke - Inte".

Jag var tvungen att verkligen pusha mig själv för att inte sluta läsa efter "fully dressed upon a sofa", men antar att det kan vara något som slunkit in i hast.

Annars är det ganska stabilt skrivet :)

Jag är alltid angelägen om att förbättra min engelska, så misstolka mig inte nu, men jag kan faktiskt inte hitta någonstans att det skulle vara fel med "upon a sofa". Men "on a sofa" skulle kunna funka lika bra.

Kunde varit lite mer intressanta karaktärer, personligheten kändes en aning platt, men så kan det väl lätt bli i kortfilmsmanus.

Karaktärerna ska kunna vara väl så intressanta i ett kortfilmsmanus, så det tar jag till mig och funderar på.

Intressant plot ivarjefall :)

Tack.

Varför inte göra en serie av det hela istället? Det hade blivit ett väldigt bra pilotavsnitt i min mening. Tittaren skulle med spänning kolla på avsnitt två för att få reda på varför hon satt inlåst i ett rum, vem Robert är, osv.

Jag skrev det faktiskt ursprungligen som ett långfilmsmanus, men intresset för att se henne i rummet går inte att dra ut på hur länge som helst. Man vill inte se henne lösa gåta på gåta. Så fokus hamnade på skurken istället, som var den som genomgick den stora förändringen och blev huvudpersonen. Fungerade inte så bra så som jag skrev det då i allafall. Världen utanför blev mycket intressantare, eftersom det är fler karaktärer inblandade, än rummet.

TV-serieformatet har jag inte övervägt. Kanske är en tanke.

Inte rent stavningsmässigt men att använda "Upon a sofa" är onödigt omodernt och är inte ett vardagligt språk. Jämföra "Skola - Skulle", "Icke - Inte".

"A somewhat elevated word" säger Wiktionary. En poäng till dig Tolin.

Jag tyckte den var nästintill klockren. Skön omväxling med att se en karaktär som är i kontroll i ett sådant här scenario. Normalt sett brukar karaktärerna vara lika ovissa i dessa scenarion. En stark och aktiv protagonist, om man nu ska köra på manusterminologi.

Exemplarisk formattering. Jag tycker att alla ni som skriver stora onödiga och förvirrande blockparagrafer bör läsa detta. Korta och smala action paragrafer, bra "beat" uppdelade, om du förstår vad jag menar.

Några små grejer jag har att anmärka på är att jag tror du kan skippa flera stycken "It is" formuleringar. Alltså exempelvis:

"It is Furnished with a sofa, a coffee table, a bookshelf, a cupboard and a big pot with a green bush."

"Tries the handle for the door. It is Locked."

Angående "Witch of Agnesi" tycker jag att du kunde stoppa in en liten mening som förklarar att det är en matematisk formel eller princip eller vad det nu än är, för att underlätta. Jag förstod inte alls vad du menade fören Isabel säger "Why would he use the Witch of Agnesi? That boy hates maths."Förresten, borde det inte vara "hates math", utan "s"?

Enda "stora" problemet jag har är att jag förväntade mig en tvist på slutet. Att manuset slutar plötsligt när hon bara kommer ut i ett lager tyckte jag kändes ofullständigt, så att säga. Förväntade mig något i stil med att hon skulle hamna i en ny fälla (dock redan gjort).

Men jag gillade det! Bra jobbat :)

Jag tyckte den var nästintill klockren. [..]

 

Exemplarisk formattering. [..]

TACK!

Några små grejer jag har att anmärka på är att jag tror du kan skippa flera stycken "It is" formuleringar. Alltså exempelvis:

"It is Furnished with a sofa, a coffee table, a bookshelf, a cupboard and a big pot with a green bush."

 

"Tries the handle for the door. It is Locked."

Tack. Du har helt rätt. Ska tänka på det.

Angående "Witch of Agnesi" tycker jag att du kunde stoppa in en liten mening som förklarar att det är en matematisk formel eller princip eller vad det nu än är, för att underlätta. Jag förstod inte alls vad du menade fören Isabel säger "Why would he use the Witch of Agnesi? That boy hates maths."Förresten, borde det inte vara "hates math", utan "s"?

Jag funderade på hur jag skulle lösa det. När man ser filmen så är det lätt att få med en bild, men det blir svårt att beskriva i ett manus. Särskilt för en icke matematiskt skolad läsare. Å andra sidan så är ju formlen ett villospår, så man behöver inte veta.

Vad det gäller "maths" vs "math" så verkar jag ha blandat ihop brittisk och amerikansk engelska. Inte så snyggt.

Enda "stora" problemet jag har är att jag förväntade mig en tvist på slutet. Att manuset slutar plötsligt när hon bara kommer ut i ett lager tyckte jag kändes ofullständigt, så att säga. Förväntade mig något i stil med att hon skulle hamna i en ny fälla (dock redan gjort).)

Jag tror slutet känns lite abrupt för man inte känner hur ont om tid hon har. Jag ska försöka få fram stressen lite mer.

Men jag gillade det! Bra jobbat :)

Tackar.

[ATTACH]4975[/ATTACH]

 

Kortfilmsmanus på engelska.

 

All konstruktiv feedback välkommen. Tack för att ni tog er tid att läsa.

Du fångar mig direkt med ditt upplägg, något liknande har jag inte sett förut. Man tänkte först på "Panic Room" av David Fincher men detta är något annat. Det som fångar mig sedan är dialogen, som är riktigt underhållande. Karaktären kommer direkt fram på protagonisten. Det är intressant med pusslet som läggs upp, och sedan dramatiken när man misstänker att det är kört.

Har inget problem med karaktärerna alls faktiskt. Deras sammanflätade öde i matematikens värld kommer fram tydligt. Det är intellektuella typer, som har en konflikt och detta är resultatet.

Själv är jag sedan imponerad av engelskan, men detta är en annan sak. ;)

Formateringen på manuset var perfekt, så detta är inget att anmärka på.

Min kritik, ja det blir lätt en ploj av sådant här. Det är ett manus som lever på sitt koncept. Men det är ju bra utfört så varför klaga?

Det hade förstås varit ännu bättre att se detta utvecklas i en längre film, där relationen mellan lärare/elev utvecklas. För det är väl lärare/elev det är frågan om?

Riktigt bra. Jag är underhållen. =)

Du fångar mig direkt med ditt upplägg, något liknande har jag inte sett förut. Man tänkte först på "Panic Room" av David Fincher men detta är något annat. Det som fångar mig sedan är dialogen, som är riktigt underhållande. Karaktären kommer direkt fram på protagonisten. Det är intressant med pusslet som läggs upp, och sedan dramatiken när man misstänker att det är kört.

 

Har inget problem med karaktärerna alls faktiskt. Deras sammanflätade öde i matematikens värld kommer fram tydligt. Det är intellektuella typer, som har en konflikt och detta är resultatet.

 

Själv är jag sedan imponerad av engelskan, men detta är en annan sak. ;)

 

Formateringen på manuset var perfekt, så detta är inget att anmärka på.

 

Min kritik, ja det blir lätt en ploj av sådant här. Det är ett manus som lever på sitt koncept. Men det är ju bra utfört så varför klaga?

 

Det hade förstås varit ännu bättre att se detta utvecklas i en längre film, där relationen mellan lärare/elev utvecklas. För det är väl lärare/elev det är frågan om?

 

Riktigt bra. Jag är underhållen. =)

Tackar så hjärtligt! Kul att höra.

Ja, tanken är att det är lärare och elev. Jag började skriva det som ett långfilmsmanus, men det som hände utanför rummet blev intressantare än tankenötterna inne i rummet :-) Det kändes som att det var svårt att få en fungerande plot. Att titta på hur en ensam person löste mysterier inne i ett rum blev liksom lite för enahanda för en långfilm, även om hon inte skulle sitta inne i rummet under hela filmen. Och så kommer praktiska saker som mat och toalett in i bilden om man pratar längre tid. Men visst skulle det vara kul att få veta vad som hände innan och efter? Kanske jag får till det nån gång.

Okej. Roligt att du gillade kritiken. =)

Jag fick en idé: Tänk om hon skulle bli utsatt för flera sådana här fällor under en långfilm? Att lärare/elev försöker spela ut varandra, överlista varandra på olika sätt. Det kan vara helt olika slags fällor. Man får ju hint om att eleven sysslar med sådant här ofta, detta kallades ju hans mästerverk, vad annat har han gjort?

Man börjar fundera och tänker att detta skulle fungera i längre format. Då blir det inte bara en häftig idé, som fungerar i en kortfilm, utan något med substans och djup som man kan ta till sig av.

Man fördjupar dramat, lägger in flera fällor, och karaktärerna gestaltas under tidens gång. För det är ett intressant spel de spelar, inte sant?

Okej. Roligt att du gillade kritiken. =)

 

Jag fick en idé: Tänk om hon skulle bli utsatt för flera sådana här fällor under en långfilm? Att lärare/elev försöker spela ut varandra, överlista varandra på olika sätt. Det kan vara helt olika slags fällor. Man får ju hint om att eleven sysslar med sådant här ofta, detta kallades ju hans mästerverk, vad annat har han gjort?

 

Man börjar fundera och tänker att detta skulle fungera i längre format. Då blir det inte bara en häftig idé, som fungerar i en kortfilm, utan något med substans och djup som man kan ta till sig av.

 

Man fördjupar dramat, lägger in flera fällor, och karaktärerna gestaltas under tidens gång. För det är ett intressant spel de spelar, inte sant?

Tack för dina funderingar. En helt annan historia än jag hade i åtanke när jag försökte få till det som långfilmsmanus. Men det gör ju inte idén sämre. (Särskilt som jag inte fick det att fungera som långfilm.) Jag lagrar idén i den grå fettklumpen på toppen och ser vad den hittar på att göra med materialet.

Tack för dina funderingar. En helt annan historia än jag hade i åtanke när jag försökte få till det som långfilmsmanus. Men det gör ju inte idén sämre. (Särskilt som jag inte fick det att fungera som långfilm.) Jag lagrar idén i den grå fettklumpen på toppen och ser vad den hittar på att göra med materialet.

Det låter bra. Har upptäckt att det är roligare att dela idéer med varandra än att komma på allting själv. =)

Jag fick en idé: Tänk om hon skulle bli utsatt för flera sådana här fällor under en långfilm? Att lärare/elev försöker spela ut varandra, överlista varandra på olika sätt. Det kan vara helt olika slags fällor. Man får ju hint om att eleven sysslar med sådant här ofta, detta kallades ju hans mästerverk, vad annat har han gjort?

 

Man börjar fundera och tänker att detta skulle fungera i längre format. Då blir det inte bara en häftig idé, som fungerar i en kortfilm, utan något med substans och djup som man kan ta till sig av.

 

Man fördjupar dramat, lägger in flera fällor, och karaktärerna gestaltas under tidens gång. För det är ett intressant spel de spelar, inte sant?

Tror absolut det hade funkat, faktiskt. Men hade nog varit viktigt att lägga in en sido-handling för att inte göra det för monotont. Jag tänker mig något i stil med en sido-handling som utspelar sig i det förflutna där vi får reda på hur de träffades, eller något i den stilen.

Hej Desiree!.

Undrar lite grann vad du vill säga med den här historien? Med andra ord point of view.

Vad är temat och premiss?

Personligen känns historien inte trovärdig. Du är medveten om att detta handlar människorov och för det andra är ett dödshot genom att anlägga en bomb? Varför skulle en snubbe göra allt detta som hämnd för att han inte fick ligga, känns ganska barnsligt måste jag säga? Om han nu gör detta är han en psykopat eftersom hon tydligen har ansett honom som normal innan. M.a.o skulle detta vara en extrem chock eftersom hon inser att han är en psykopat på "riktigt" nu som utsätter henne för detta bisarra spel. Hennes reaktioner känns inte naturliga eftersom de inte känns som de är gjorda efter orsak och verkan. Vidare är det inte bra när du beskriver vad som händer i historien genom dialogen. Till sist så har din protagonist sluppit undan bomben men inte besegrat antagonismen i historien. Att du sedan ser detta som en långfilm har jag svårt att se. Det är en scen helt enkelt och inte mer än så eftersom du inte beskriver dina karaktärer speciellt mycket.

/K

Hej Desiree!.

 

Undrar lite grann vad du vill säga med den här historien? Med andra ord point of view.

Vad är temat och premiss?

 

Personligen känns historien inte trovärdig. Du är medveten om att detta handlar människorov och för det andra är ett dödshot genom att anlägga en bomb? Varför skulle en snubbe göra allt detta som hämnd för att han inte fick ligga, känns ganska barnsligt måste jag säga? Om han nu gör detta är han en psykopat eftersom hon tydligen har ansett honom som normal innan. M.a.o skulle detta vara en extrem chock eftersom hon inser att han är en psykopat på "riktigt" nu som utsätter henne för detta bisarra spel. Hennes reaktioner känns inte naturliga eftersom de inte känns som de är gjorda efter orsak och verkan. Vidare är det inte bra när du beskriver vad som händer i historien genom dialogen. Till sist så har din protagonist sluppit undan bomben men inte besegrat antagonismen i historien. Att du sedan ser detta som en långfilm har jag svårt att se. Det är en scen helt enkelt och inte mer än så eftersom du inte beskriver dina karaktärer speciellt mycket.

 

/K

Tack för dina synpunkter. Intressant med totalsågningar.

Svar på frågorna först:

Point of view är Isabels. Det är hon som gör valen, handlar och klarar alla proven.

Vad jag vill säga med historien? Att det är ditt liv, du som styr och dina val, och var och en av oss har makt att handla stället för att vara ett offer.

Kommentarer till de övriga kommentarerna:

Eftersom jag i huvudsak skriver långfilm, så såg jag min idé som en långfilm från början, men om du läser tidigare inlägg så tycker åtminstone jag att det framgår att jag la den idén åt sidan för jag kände att det inte funkade att ha henne inlåst i ett rum så lång tid som behövdes och skrev en kortfilm istället. Det var andra läsare som tog upp funderingarna kring långfilm och jag svarade på dessa funderingar.

Vad det gäller hur du uppfattade manuset, så har du självklart rätt till dina åsikter och om jag inte har fått fram karaktärerna på ett trovärdigt sätt, så har jag skrivit otydligt.

Det handlar inte om att inte få ett ligg, utan om att hela ens person och uppenbarelse inte duger för den man eftertraktar och "älskar". Män och kvinnor som blivit försmådda gjort de mest horribla och bissara saker, i alla tider. Det är alltifrån att försökt sabotera ett nytt förhållande till att döda olika inblandade personer. Det är väl inte direkt vad som är att kalla normalt beteende, men det förekommer ändå i levande livet.

Bob är försmådd. Han ville vinna hennes hjärta, men misslyckades. Så dels vill han imponera på henne, dels döda henne. Vi pratar inte om dödshot och människorov. Vi pratar inte om en tonåring som tänder eld på en moppe som fjuttar på huset den står bredvid och ett "oj, jag tänkte inte på det". Han tänker verkligen döda henne. Visst, det finns ett sätt att avaktivera bomben, men om det inte fanns, så skulle han ju inte vinna, eftersom det då inte fanns någon chans att han skulle visa sig smartare än hon. Genom att ha en kod att avvaktivera, som han räknar med att hon inte kommer att räkna ut, så har han visat sig smartare och "vunnit". Om han bara velat döda henne, skulle han ha gjort det direkt, men då skulle han ju inte fått visa sig smartare först.

Jag tycker verkligen att hon hamnar i chock när hon inser att det är en riktig bomb. Att hon skulle hamna i chock en gång till när hon faktiskt får ett kvitto på att hon gissat rätt, känns konstigt, tycker jag. Hon har ju redan gissat vem det är som ligger bakom långt innan och blir chockad och handlingsförlamad när hon inser att han faktiskt riggat ett bomb som skulle kunna döda henne. Men som sagt, det står dig fritt att tycka annorlunda. Hur skulle du föreslå att jag visualiserar hennes chock?

Det är en tolkningsfråga om hon har besegrat antagonisten eller ej. Hon har bevisat sig smartare än han, hon har vunnit över honom. Hon vet vem han är så det är bara att ringa polisen och låta dem ta över. Här är det ju inte bara en fråga om symbolik utan även om budget. Visst, det skulle vara "kul" att se grabben ledas ut till en polisbil i handbojor, men det är inte värt den kostnaden. Redan detta att man måste bygga upp ett rum i en studio kan vara avskräckande, budgetmässigt.

Tack än en gång för dina synpunkter.

tack för dina synpunkter. Intressant med totalsågningar.

 

Svar på frågorna först:

Point of view är isabels. Det är hon som gör valen, handlar och klarar alla proven.

Vad jag vill säga med historien? Att det är ditt liv, du som styr och dina val, och var och en av oss har makt att handla stället för att vara ett offer.

 

Vad är premissen?

 

Kommentarer till de övriga kommentarerna:

Eftersom jag i huvudsak skriver långfilm, så såg jag min idé som en långfilm från början, men om du läser tidigare inlägg så tycker åtminstone jag att det framgår att jag la den idén åt sidan för jag kände att det inte funkade att ha henne inlåst i ett rum så lång tid som behövdes och skrev en kortfilm istället. Det var andra läsare som tog upp funderingarna kring långfilm och jag svarade på dessa funderingar.

 

Vad det gäller hur du uppfattade manuset, så har du självklart rätt till dina åsikter och om jag inte har fått fram karaktärerna på ett trovärdigt sätt, så har jag skrivit otydligt.

 

för mig handlar det inte om att uppfatta ett manus utan mer hur en historia berättas. Det hade lika gärna kunnat vara formaterat som novellform.

 

det handlar inte om att inte få ett ligg, utan om att hela ens person och uppenbarelse inte duger för den man eftertraktar och "älskar". Män och kvinnor som blivit försmådda gjort de mest horribla och bissara saker, i alla tider. Det är alltifrån att försökt sabotera ett nytt förhållande till att döda olika inblandade personer. Det är väl inte direkt vad som är att kalla normalt beteende, men det förekommer ändå i levande livet. absolut jag håller med dig men, du skall berätta en historia och du måste rättfärdiga personens agerande på något sätt. Om nu din antagonist har såpass mycket problem varför har du då inte gjort en bra beskrivning? Det är väldigt mycket "deus ex machina" över den här karaktären. En människa "tranformeras" inte över en natt om det inte finns starka skäl till det.

bob är försmådd. Han ville vinna hennes hjärta, men misslyckades. Så dels vill han imponera på henne, dels döda henne. Detta ser jag som högst inte trovärdigt. Vi pratar inte om dödshot och människorov. hmmm...faktum kvarstår, du låser faktiskt in din karaktär och placerar en bomb i rummet. vi pratar inte om en tonåring som tänder eld på en moppe som fjuttar på huset den står bredvid och ett "oj, jag tänkte inte på det". Han tänker verkligen döda henne. Visst, det finns ett sätt att avaktivera bomben, men om det inte fanns, så skulle han ju inte vinna, eftersom det då inte fanns någon chans att han skulle visa sig smartare än hon. Genom att ha en kod att avvaktivera, som han räknar med att hon inte kommer att räkna ut, så har han visat sig smartare och "vunnit". Om han bara velat döda henne, skulle han ha gjort det direkt, men då skulle han ju inte fått visa sig smartare först. det är svårt att förstå varför han vill döda henne. Har hon svikit honom, kanske moralmässigt, eller skymfat honom, vill han hämnas? Om nu han nu blev rejectad av henne så känns det otroligt vagt som argument att han skulle vilja döda henne. Som han presenteras nu är kallsinig eftersom han är kalkylerande i sina handlingar. Uppgiften han har lagt ut. Men jag anser ändå att mekanismen här inte funkar ordentligt: Typ, jag vill spränga dig i tusen bitar om du inte kan lösa den här uppgiften, äh förresten ta det inte illa, det är var bara en lek. Kände mig sårad eftersom du dissade mig.

 

jag tycker verkligen att hon hamnar i chock när hon inser att det är en riktig bomb. det räcker inte med att hon börjar att gråta. Sök på nätet och kolla upp vad som verkligen händer när man hamnar i chock. Det finns ingen manusförfattare som inte gör ordentlig research. att hon skulle hamna i chock en gång till när hon faktiskt får ett kvitto på att hon gissat rätt, känns konstigt, tycker jag. Hon har ju redan gissat vem det är som ligger bakom långt innan och blir chockad och handlingsförlamad när hon inser att han faktiskt riggat ett bomb som skulle kunna döda henne. Men som sagt, det står dig fritt att tycka annorlunda. Hur skulle du föreslå att jag visualiserar hennes chock? hur vet vi som publik att hon har gissat rätt att det är en snubbe som hon känner? Om nån låser in mig så kommer jag förmodligen inte ha en aning om vem det är. Speciellt när rösten är så kort och intetsägande. I hennes subjektiva värld förstår vi att hon vet vem det är. Men detta är ju bara hennes egna teori.

det är en tolkningsfråga om hon har besegrat antagonisten eller ej. om hennes mål är att komma ut ur rummet har hon lyckats med det. Men du får tänka på att rum inte har någon antagonistisk kraft. Det är ju snubben som är antagonisten och han kan ju befinna sig var som helst. hon har bevisat sig smartare än han, hon har vunnit över honom. Hon vet vem han är så det är bara att ringa polisen och låta dem ta över. Här är det ju inte bara en fråga om symbolik utan även om budget. Visst, det skulle vara "kul" att se grabben ledas ut till en polisbil i handbojor, men det är inte värt den kostnaden. Redan detta att man måste bygga upp ett rum i en studio kan vara avskräckande, budgetmässigt.

 

Tack än en gång för dina synpunkter.

xxxxxxxx

absolut jag håller med dig men, du skall berätta en historia och du måste rättfärdiga personens agerande på något sätt. Om nu din antagonist har såpass mycket problem varför har du då inte gjort en bra beskrivning? Det är väldigt mycket "deus ex machina" över den här karaktären. En människa "tranformeras" inte över en natt om det inte finns starka skäl till det.

Du slänger dig med begrepp du inte riktigt är insatt i. "Deus ex machina" betyder Gud ur maskineriet och användes mycket i grekiska dramer där gudarna bokstavligen klev ner och rättade till allt när människorna trasslat till det för sig - ett sätt att lösa oöverstigliga problem på som vi inte vill se idag (men som ändå förekommer i t ex Disneys Askungen när hennes trollkunniga gudmor uppenbarar sig). Att det finns en karaktär som är otydligt beskriven har ingenting med gamla grekiska dramer eller gud ur maskineriet att göra.

"Om nu din antagonist har såpass mycket problem varför har du då inte gjort en bra beskrivning?" ??? Du får gärna utveckla lite hur du menar här. Det är en kamera vi ser. Var och i vilket sammanhang skulle jag beskriva Bob? Särskilt som du klagade över min användning av dialogen.

det är svårt att förstå varför han vill döda henne. Har hon svikit honom, kanske moralmässigt, eller skymfat honom, vill han hämnas? Om nu han nu blev rejectad av henne så känns det otroligt vagt som argument att han skulle vilja döda henne. Som han presenteras nu är kallsinig eftersom han är kalkylerande i sina handlingar. Uppgiften han har lagt ut. Men jag anser ändå att mekanismen här inte funkar ordentligt: Typ, jag vill spränga dig i tusen bitar om du inte kan lösa den här uppgiften, äh förresten ta det inte illa, det är var bara en lek. Kände mig sårad eftersom du dissade mig.

Du verkar utgå ifrån dig själv och dina reaktioner, men kan inte tänka dig hur en människa med annan form av logik fungerar. Det verkar som att jag får tydliggöra och formulera om lite grand. Men å andra sidan finns det säkert människor som inte anser att Anders Breivik Breivik agerade fullt logiskt utifrån hans världsbild sett, även om de läser en tjock lunta från en psykolog. Jag får försökta hitta några nyckelbegrepp som går fram till så många som möjligt, helt enkelt.

det räcker inte med att hon börjar att gråta. Sök på nätet och kolla upp vad som verkligen händer när man hamnar i chock. Det finns ingen manusförfattare som inte gör ordentlig research.

Jag är ledsen att göra dig besviken, men jag är utbildad första hjälpare och har varit aktiv i Röda korsets första hjälpen grupp och har faktiskt egen erfarenhet av ur människor i chock uppträder. Dessutom gör hon faktiskt mer än börjar gråta. Gråta är det sista hon gör i sitt chockstadium. Givetvis varar chock längre än i detta manus, men det är allmänt känt faktum att känslomässiga förändringar går fortare i film än i verkligheten.

Jag uppskattar konstruktiv feedback, men din andra omgång av kritik baserade sig inte direkt på mina försök till förklaringar eller gav några förslag på hur den infon skulle kunna utnyttjas på något bra sätt i manuset, utan ägnade sig mest åt att upprepa vad som redan var sagt och såga lite till.

Jag gillade din första omgång med synpunkter. Utifrån vad du skrivit andra gången känner jag att feedbacken inte kommer att leda vidare. Tack för att du tagit dig tid.

Du slänger dig med begrepp du inte riktigt är insatt i. "Deus ex machina" betyder Gud ur maskineriet och användes mycket i grekiska dramer där gudarna bokstavligen klev ner och rättade till allt när människorna trasslat till det för sig - ett sätt att lösa oöverstigliga problem på som vi inte vill se idag (men som ändå förekommer i t ex Disneys Askungen när hennes trollkunniga gudmor uppenbarar sig). Att det finns en karaktär som är otydligt beskriven har ingenting med gamla grekiska dramer eller gud ur maskineriet att göra.

 

"Om nu din antagonist har såpass mycket problem varför har du då inte gjort en bra beskrivning?" ??? Du får gärna utveckla lite hur du menar här. Det är en kamera vi ser. Var och i vilket sammanhang skulle jag beskriva Bob? Särskilt som du klagade över min användning av dialogen.

 

 

 

Du verkar utgå ifrån dig själv och dina reaktioner, men kan inte tänka dig hur en människa med annan form av logik fungerar. Det verkar som att jag får tydliggöra och formulera om lite grand. Men å andra sidan finns det säkert människor som inte anser att Anders Breivik Breivik agerade fullt logiskt utifrån hans världsbild sett, även om de läser en tjock lunta från en psykolog. Jag får försökta hitta några nyckelbegrepp som går fram till så många som möjligt, helt enkelt.

 

 

 

Jag är ledsen att göra dig besviken, men jag är utbildad första hjälpare och har varit aktiv i Röda korsets första hjälpen grupp och har faktiskt egen erfarenhet av ur människor i chock uppträder. Dessutom gör hon faktiskt mer än börjar gråta. Gråta är det sista hon gör i sitt chockstadium. Givetvis varar chock längre än i detta manus, men det är allmänt känt faktum att känslomässiga förändringar går fortare i film än i verkligheten.

 

 

Jag uppskattar konstruktiv feedback, men din andra omgång av kritik baserade sig inte direkt på mina försök till förklaringar eller gav några förslag på hur den infon skulle kunna utnyttjas på något bra sätt i manuset, utan ägnade sig mest åt att upprepa vad som redan var sagt och såga lite till.

 

Jag gillade din första omgång med synpunkter. Utifrån vad du skrivit andra gången känner jag att feedbacken inte kommer att leda vidare. Tack för att du tagit dig tid.

Först vill jag säga att jag inte vill såga utan vill föra argument om din historia. Det skall absolut inte tas personligt och inte vara ett krig mellan två människor.

Deus ex machina handlar om att du inte rättfärdigar handlingarna. Det handlar inte om bara ett scenario eller under hela filmen, man kan gå in på enskilda scener med. Ett bra manus måste rättfärdigas på alla plan, det gör du självklart genom planteringar.

Absolut har du har rätt när du säger att jag utgår först från mig själv, vad jag känner för historien och hur jag reagerar på utvecklingen. Men senare måste jag även se det ur en manusförfattares synvinkel, allt va det gäller inom det som tex hur du presenterar dina karaktärer och om de är trovärdiga. Det är mitt yrke och det är det jag har studerat till. Vi har lagt otroligt stor vikt i att förstå psykologi bakom varje karaktär och hur de ev kan bete sig. När man jobbar med en långfilm så är det inte ovanligt att man har samtal med en psykolog för att få trovärdig personligheter. Nu är det ju dock en draft av en historia men det behövs utveckling av karaktärer och historien måste vara mer solid för att det skall funka.

Sen kan jag inte hålla med dig om att man skall vända till sig så många som möjligt när du konstruerar en karaktär. Varje människa på den här jorden har sina egenheter och precis likadant är det med karaktärer i film. Det måste finnas ett djup dem för att väcka empati hos publiken. Som det är nu så känner man väldigt lite för dina karaktärer.

Du gör mig inte besviken genom att berätta att du kan kan första hjälpen, men däremot blir jag besviken av att du kan det men inte kan beskriva ett chocktillstånd i din scen.

Glömde svara din fråga hur skall beskriva snubben, här kommer den: Du kan utnyttja rummet för att beskriva lite av hans personlighet kanske. Du kan även jobba mer med dialogen. Tänk dig att han pratar om den händelse när han blev sårad. Då blir han riktig läskig. McGee brukar säga att prata i dialogen om vad som händer i scenen är man ute på djupt vatten. Det finns flera vägar men kanske får du låta den vila ett tag?

Det är inte negativ kritik, jag tar trots allt tid att kommentera eller hur?

Först vill jag säga att jag inte vill såga utan vill föra argument om din historia. Det skall absolut inte tas personligt och inte vara ett krig mellan två människor.

Jag har skrivit filmmanus alldeles för länge för att ta det personligt. Och det är inget krig. Jag bara kände att första kritiken bidrog, men inte nästa omgång. Då känns det inte som att det kommer att utvecklas. Och då talar jag om det.

Deus ex machina handlar om att du inte rättfärdigar handlingarna. Det handlar inte om bara ett scenario eller under hela filmen, man kan gå in på enskilda scener med. Ett bra manus måste rättfärdigas på alla plan, det gör du självklart genom planteringar.

Det är klart att allt som görs måste vara underbyggt i karaktären. Om du inte förstår varför en karaktär inte gör som han gör, så har jag visat karaktären på fel sätt. Jag vet vem Bob är och varför han gör som han gör. För mig är det alldeles självklart. Men jag har inte fått igenom det på pappret, baserat på vad du säger.

Deus ex machina - Wikipedia har dock ingenting med situationen att göra. Det har ingenting med en illa presenterad karaktär att göra.

Det är mitt yrke och det är det jag har studerat till. Vi har lagt otroligt stor vikt i att förstå psykologi bakom varje karaktär och hur de ev kan bete sig. När man jobbar med en långfilm så är det inte ovanligt att man har samtal med en psykolog för att få trovärdig personligheter.

Här är ett litet problem. Du förutsätter att du är den som vet mest om hur man skapar karaktärer. Du skriver till mig som om jag var en nybörjare. Det är jag inte. Jag påstår inte att jag kan allt eller är ofelbar, men jag har sannolikt skrivit filmmanus längre än vad du har.

Nu är det ju dock en draft av en historia men det behövs utveckling av karaktärer och historien måste vara mer solid för att det skall funka.

Nej, det är inget utkast. Då skulle jag inte lagt upp det. Jag begär aldrig att få kritik på material som jag inte står för.

Du gör mig inte besviken genom att berätta att du kan kan första hjälpen, men däremot blir jag besviken av att du kan det men inte kan beskriva ett chocktillstånd i din scen.

Då har vi olika erfarenheter av vad chock är, eller så har jag lärt mig att lämna den typen av agerande till skådespelaren. Jag ansåg att en utförliga beskrivning av agerandet inte bidrog till historien, utan kunde lämnas till skådespelare och regisör. Kanske tog jag bort för mycket.

Glömde svara din fråga hur skall beskriva snubben, här kommer den: Du kan utnyttja rummet för att beskriva lite av hans personlighet kanske.

Har du spelat ett Escape Room Game någongång?

Du kan även jobba mer med dialogen. Tänk dig att han pratar om den händelse när han blev sårad. Då blir han riktig läskig.

Jo, det är tänkbart att han kan berätta för oss om hur djupt sårad han blev. Men dialogen förs mellan två människor som båda vet vad det handlar om, så det gäller att det blir något som inte berättas för tittarna. Ska fundera på det.

McGee brukar säga att prata i dialogen om vad som händer i scenen är man ute på djupt vatten.

Jo, det håller jag med om, men det finns också en psykologisk effekt här. När du pratar med en vägg så blir det lätt att du pratar extra mycket för att fylla ut för de svar du inte får. Det skulle kännas mindre naturligt om hon höll tyst och inte pratade med kameran och inte kommenterade saker som att möblerna sitter fast eller att det är femte boken på tredje raden.

Det finns flera vägar men kanske får du låta den vila ett tag?

Det gör jag. Jag jobbar på ett långfilmsmanus just nu.

Det är inte negativ kritik, jag tar trots allt tid att kommentera eller hur?

Um? Negativ kritik tar väl också tid att skriva? Det är klart att den är negativ, vad är det för larv att försöka få det till något annat? Du gillade inte manuset och talade om varför. Det behöver ju inte betyda att den inte är konstruktiv. Du har påtalat ett antal brister i manuset och jag ska fundera på dem. Och jag har tackat för att du tagit dig tid.

Jag förstår inte riktigt kritiken som riktas mot karaktärernas motivation här och realismen i manuset (ursprungliga betydelsen av ordet).

Jag personligen fick uppfattningen om att antagonisten helt enkelt bara vara en...ja, bad guy. Han lider av någon form av storhetsvansinne och vill bevisa sig själv överlägsen sin lärare. Klassisk antagonistisk mentor - lärjunge dynamik. Går tillbaka till grekisk mytologi; fadermord/patricide.

Inget Hamlet eller Tony Soprano djup, men funkar bra för ett sådant situationsdrivet/high-concept manus som detta.

Jag har skrivit filmmanus alldeles för länge för att ta det personligt. Och det är inget krig. Jag bara kände att första kritiken bidrog, men inte nästa omgång. Då känns det inte som att det kommer att utvecklas. Och då talar jag om det.

 

 

 

Det är klart att allt som görs måste vara underbyggt i karaktären. Om du inte förstår varför en karaktär inte gör som han gör, så har jag visat karaktären på fel sätt. Jag vet vem Bob är och varför han gör som han gör. För mig är det alldeles självklart. Men jag har inte fått igenom det på pappret, baserat på vad du säger.

 

Du vet vem din karaktär absolut där säger jag inte emot, men publiken har ingen aning. Du måste beskriva han på något sätt.

 

Deus ex machina - Wikipedia har dock ingenting med situationen att göra. Det har ingenting med en illa presenterad karaktär att göra.

 

Du har inte förstått min poäng, bob är gubben i lådan, han dyker upp från ingenstans helt utan att det rättfärdigas på något sätt.

 

Här är ett litet problem. Du förutsätter att du är den som vet mest om hur man skapar karaktärer. Du skriver till mig som om jag var en nybörjare. Det är jag inte. Jag påstår inte att jag kan allt eller är ofelbar, men jag har sannolikt skrivit filmmanus längre än vad du har.

Jag ser mig absolut inte som den bäste men du gör ju vaga karaktärsbeskrivningar helt enkelt. Du skriver inte ens ålder på henne.

 

Nej, det är inget utkast. Då skulle jag inte lagt upp det. Jag begär aldrig att få kritik på material som jag inte står för.

 

 

 

Då har vi olika erfarenheter av vad chock är, eller så har jag lärt mig att lämna den typen av agerande till skådespelaren. Jag ansåg att en utförliga beskrivning av agerandet inte bidrog till historien, utan kunde lämnas till skådespelare och regisör. Kanske tog jag bort för mycket.

 

Vänta lite, du låter skådespelare gissa vad som skall hända?

 

Har du spelat ett Escape Room Game någongång? Nej tyvärr.

 

 

 

Jo, det är tänkbart att han kan berätta för oss om hur djupt sårad han blev. Men dialogen förs mellan två människor som båda vet vad det handlar om, så det gäller att det blir något som inte berättas för tittarna. Ska fundera på det.

 

Ok båda vet vad det handlar om och även du, men hur vet publiken det?

 

 

 

Jo, det håller jag med om, men det finns också en psykologisk effekt här. När du pratar med en vägg så blir det lätt att du pratar extra mycket för att fylla ut för de svar du inte får. Det skulle kännas mindre naturligt om hon höll tyst och inte pratade med kameran och inte kommenterade saker som att möblerna sitter fast eller att det är femte boken på tredje raden.

 

 

 

Det gör jag. Jag jobbar på ett långfilmsmanus just nu.

 

 

 

Um? Negativ kritik tar väl också tid att skriva? Det är klart att den är negativ, vad är det för larv att försöka få det till något annat? Du gillade inte manuset och talade om varför. Det behöver ju inte betyda att den inte är konstruktiv. Du har påtalat ett antal brister i manuset och jag ska fundera på dem. Och jag har tackat för att du tagit dig tid.

Lycka till med manuset. K

Jag förstår inte riktigt kritiken som riktas mot karaktärernas motivation här och realismen i manuset (ursprungliga betydelsen av ordet).

 

Jag personligen fick uppfattningen om att antagonisten helt enkelt bara vara en...ja, bad guy. Han lider av någon form av storhetsvansinne och vill bevisa sig själv överlägsen sin lärare. Klassisk antagonistisk mentor - lärjunge dynamik. Går tillbaka till grekisk mytologi; fadermord/patricide.

 

Inget Hamlet eller Tony Soprano djup, men funkar bra för ett sådant situationsdrivet/high-concept manus som detta.

Aristoleles brydde sig inte om karaktärens inre. Han var mer intresserad av historien. Är det konstigt att fråga sig varför han skulle utsätta en människa han tycker om på det här bisarra sättet? Om han nu vill visa sin överlägsenhet så vill man gärna varför han är sån. Det är helt naturliga reflektioner som skapas när man läser historien är det konstigt?