Utbildningslös Regissör....dröm eller möjlighet??

Jag tycker inte man ska sätt en låg ribba och göra dålig film (även om jag förstår vad som menas med det) utan det som jag ser som viktigast är att ha en vision som man slaviskt håller sig till. Jag kan ju bara tala för mig själv men när jag fått en idé och sedan utvecklat den, då tänker jag banne mig nå så nära perfektion jag kan komma! Först därefter vet man om det blir bra eller dåligt. Det är ju klart att det kan gå en och annan krona rätt ner i sjön men what da heck...

Dessutom behöver inte skolor vara allt. Jag har sökt till en massa men kommer egentligen aldrig in. Vad gör man då? Jo man börjar planera ett eget projekt. Ett litet till och börja med och sedan med den takt man skaffar sig fler kontakter (t.ex. genom voodoofilm) så kan man börja tänka lite större. Huvudsaken är att man har en vision och att man tror på att det går att genomföra.

Grattis, bland dom första grejjerna och det har gått så bra. Vissa har tur.

Det gäller att veta vilka trådar man ska dra i för att få folk att få ens uppmärksamhet. O de som hittar dem lyckas oftast.

Det som bestämmer allt är... kontakter... Utan dom kommer man ingenstans hur bra man än är...

Det som bestämmer allt är... kontakter... Utan dom kommer man ingenstans hur bra man än är...

MEN, är man bra så får man kontakter.

MEN, är man bra så får man kontakter.

Sant... Ger man bara fan till så går allt...

Alltsa det e sjalvklart att man kan ta sig in i branschen utan att plugga. Regissor e inte ett skyddat yrke som advokat eller doktor. Regissoren e ocksa i teorin den enda personen pa en filmning som inte behover veta natt.

Dock sa e "name-droppandet" ganska missvisande. Har det namnts nagra regissorer i traden som HAR GATT FILMSKOLA? Visst vi kan alla har sitta o prata om hur grym Rodriguez e eller Tarantino, men faktum e att de e ett fatal, valdigt skickliga filmskapare som knappast representerar branschen.

Jag laste senast idag info om Sundance o antalet filmer som kom dit, 6000 skickas dit, 250 st screenas, etc... Jag laste om hur manga feautures som gjors per ar och for hur mycket, och det finns gott om independent folk, gar knappast nagon brist pa dem. Sa chanserna e sma.

Det e svarare (enligt antalet ansokningar) att komma in pa film pa UCLA, an att komma in pa law pa Harvard. De som gar UCLA e inga muppar, men de flesta independent-manniskor e muppar. De e independent for de inte har pengar och for att ingen vill sponsra dem (mest pga. de e muppar).

Gar man pa filmskola sa lar man sig vissa saker forhoppningsvis. Det finns dock gott om filmfolk som e helt tappade. Tondova finns for musiker, antar att filmblinda e en termin man kan ge dem.

Sen ska man ha klart for sig att det e skitsamma vilken skola man gatt pa, det e vilka kontakter man skapar och vad man producerar som raknas!

Jag anser att plugga film (iaf for min del) har bara hjalpt mig, det har inte "kvavt min artistiska tankande/individualitet" det har bara, BARA forfinat och forbattrat mina processer.

En filmutbildning måste ju itne vara på en filmskola, det kan vara en kurs du anmäler dig till efter att ha sett en lapp i din närbutik eller nått sånt. Bara du lär dig något som ger dig nya kunskaper så är det bra.

Alltså, kan man överhuvudtaget säga att det finns en bästa väg?

För flera år sedan hörde jag att "tur" bara var förberedelse som kolliderade med rätt tillfälle. Kan nog stämma på det här ämnet. Vissa personer såsom Kevin Smith (som hoppade av en utbildning), Quentin, Rodriguez har en kombination av otroligt egen stil och väldigt mycket egensinnighet.

Det finns också de som har gått utbildningar. Men det jag tror vinner i längden är att man verkligen har något att berätta och att man faktiskt vågar ta risker med sitt intresse. För i längden tror jag det kvittar exakt hur mycket utbildning man har. Finns det inget att berätta, eller är det så att man berättar det så att ingen vill se det så kvittar det nog om man har kontakter eller utbildning. Då kommer man nog ingenstans.

Fast det är ju bara min åsikt/tanke.

Kan bara lägga till att jag alldeles nyligen insett att jag har ideer, men på grund av CSN-regler kanske jag inte kan gå en filmskola. Dessutom vid de uttagningar jag varit på har folk som jag absolut inte kan förstå kommit in istället för mig. Och jag tänker åtminstone försöka den utbildningslösa vägen med både teater och film. För jag vet någonstans att mina ideer inte är helt värdelösa.

Så är det.

Alltså, kan man överhuvudtaget säga att det finns en bästa väg?

 

För flera år sedan hörde jag att "tur" bara var förberedelse som kolliderade med rätt tillfälle. Kan nog stämma på det här ämnet. Vissa personer såsom Kevin Smith (som hoppade av en utbildning), Quentin, Rodriguez har en kombination av otroligt egen stil och väldigt mycket egensinnighet.

Det finns också de som har gått utbildningar. Men det jag tror vinner i längden är att man verkligen har något att berätta och att man faktiskt vågar ta risker med sitt intresse. För i längden tror jag det kvittar exakt hur mycket utbildning man har. Finns det inget att berätta, eller är det så att man berättar det så att ingen vill se det så kvittar det nog om man har kontakter eller utbildning. Då kommer man nog ingenstans.

 

Fast det är ju bara min åsikt/tanke.

 

Kan bara lägga till att jag alldeles nyligen insett att jag har ideer, men på grund av CSN-regler kanske jag inte kan gå en filmskola. Dessutom vid de uttagningar jag varit på har folk som jag absolut inte kan förstå kommit in istället för mig. Och jag tänker åtminstone försöka den utbildningslösa vägen med både teater och film. För jag vet någonstans att mina ideer inte är helt värdelösa.

 

Så är det.

Men du maste anda skilja pa "ideer" o "jobbroller". En bra regissor med daligt manus blir en dalig film, ett bra manus med dalig regissor blir en dalig film.

Alltsa, ett exempel e i min "acting for the camera" sa var det i princip 85% hur man saljer sig sjalv, och 15% sahar skadespelar man.

Jag sager inte att du har fel, utan bara att forvaxla inte formagan med att beratta en bra historia med att vara en bra regissor eller manusforfattare. Film ar ett yrke om man ar i Hollywood.

Quentin Tarantino e ingen speciellt bra regissor (han e bra), men det som gor honom bra e hans story/manus. Rodriguez e tvartom, han har bra regi (actionpackat, roligt, galet, egensinnigt) men som manus/berattare e han inget speciellt.

Det jag vill komma fram till att vill man vara regissor sa innebar inte det att man maste skriva manus, eller vara bra pa att skriva manus for att lyckas. Samma sak galler for manusforfattare fast som regissor da.

Sen ska man ha klart for sig att de har sakert fatt gott om hjalp fran medarbetare o producenter. Det finns gott om inspelningar dar det e cinematographern som styr o staller. Igar nar jag filma sa korde hela crewet over var regissor da hon inte visste vad hon ville, eller hade en anning om hur saker skulle se ut i klippningen och hur galet allt skulle verka for "the audience". Var producent (min larare) tycker det e helt OK for oss (jag som e cinematographer och line producern) att andra saker o gora som vi vill da han vet att det blir ratt. Da e detta trots att regissoren e 46 ar gammal, har en BA i film (hon e beviset att filmskola knappast e for alla).

Vi kan ocksa borja prata om hur Punk, typ Sex Pistols bevisa att man inte maste kunna spela ett instrument for att bli megakandisar. Det innebar ju inte att man rekommenderar musiker att skippa lara sig spela gitarr?

Men du maste anda skilja pa "ideer" o "jobbroller". En bra regissor med daligt manus blir en dalig film, ett bra manus med dalig regissor blir en dalig film.

 

Alltsa, ett exempel e i min "acting for the camera" sa var det i princip 85% hur man saljer sig sjalv, och 15% sahar skadespelar man.

 

Jag sager inte att du har fel, utan bara att forvaxla inte formagan med att beratta en bra historia med att vara en bra regissor eller manusforfattare. Film ar ett yrke om man ar i Hollywood.

 

Quentin Tarantino e ingen speciellt bra regissor (han e bra), men det som gor honom bra e hans story/manus. Rodriguez e tvartom, han har bra regi (actionpackat, roligt, galet, egensinnigt) men som manus/berattare e han inget speciellt.

 

Det jag vill komma fram till att vill man vara regissor sa innebar inte det att man maste skriva manus, eller vara bra pa att skriva manus for att lyckas. Samma sak galler for manusforfattare fast som regissor da.

 

Sen ska man ha klart for sig att de har sakert fatt gott om hjalp fran medarbetare o producenter. Det finns gott om inspelningar dar det e cinematographern som styr o staller. Igar nar jag filma sa korde hela crewet over var regissor da hon inte visste vad hon ville, eller hade en anning om hur saker skulle se ut i klippningen och hur galet allt skulle verka for "the audience". Var producent (min larare) tycker det e helt OK for oss (jag som e cinematographer och line producern) att andra saker o gora som vi vill da han vet att det blir ratt. Da e detta trots att regissoren e 46 ar gammal, har en BA i film (hon e beviset att filmskola knappast e for alla).

 

Vi kan ocksa borja prata om hur Punk, typ Sex Pistols bevisa att man inte maste kunna spela ett instrument for att bli megakandisar. Det innebar ju inte att man rekommenderar musiker att skippa lara sig spela gitarr?

Exemplet med er regissör som du tar upp är just när hon inte verkar veta vad hon vill. Det jag sa, om jag försöker dra ur en sorts kontenta i det jag sa, var att om man har så pass starka visioner och bilder av vad man vill berätta så hittar man nog medlen. Då kvittar utbildning i de allra flesta fallen. Av de regissörer som jag känt någon form av dragning till när jag sett film så har det slumpat sig så att jag gillat de utbildningslösa, eller halft utbildningslösa som Kevin Smith.

Och det du nämner ibörjan av ditt inlägg, jag tror att jag så pass har fallit för de jag nämnde att jag ser dem lite som filmens singer/songwriters.

De kan, likt Madonna som är rätt medioker om man plockar isär delarna i det hon gör, med sitt sinne sammanföra saker till höga nivåer. De jobbar hårt, och det de gör är liksom deras. Jag tror att någon tidigare nämde Brett Ratner, han har utbildning, men hans filmer har aldrig satt något intryck i mig. Ironiskt nog har han tidigare regisserat en av Madonnas videor, visst hon var jättesnygg...men videon i stort är jättetråkig.

Jag håller med dig Emma, det viktiga med både regissörer och manusförfattare är inte vad man läst i skolan utan att man är en bra storyteller och tydligt kan förmedla vad det är man vill göra.

Sen måste det sägas att bara för att man inte gått på Dramaten eller UCLA så behöver man inte vara utbildningslös. Själv läser jag kontinuerligt böcker om manusförfattande och regi, tittar på extramaterial och lyssnar på kommentarspår, samt analyserar bildutsnitt, klippning och story structure. Man kan lära sig mycket på egen hand, det gäller bara att vara motiverad och vilja lära sig, för informationen finns både i böcker, på dvder och på nätet.

Jag förstår att en del kan tycka att jag inte är "utbildad", men om man läser samma böcker som de gör på filmskolorna och lyssnar på flera timmar långa kommentarspår och föredrag av regissörer som Peter Jackson och Robert Rodriguez tror jag faktiskt att man lär sig mer nyttiga saker än vad man lär sig av lärarna på landets filmskolor. Sen är det klart att man missar mycket av det praktiska, men det kan man också lära sig själv och exempelvis genom att fråga och diskutera med folk på nätet.

Jag håller med dig Emma, det viktiga med både regissörer och manusförfattare är inte vad man läst i skolan utan att man är en bra storyteller och tydligt kan förmedla vad det är man vill göra.

 

Sen måste det sägas att bara för att man inte gått på Dramaten eller UCLA så behöver man inte vara utbildningslös. Själv läser jag kontinuerligt böcker om manusförfattande och regi, tittar på extramaterial och lyssnar på kommentarspår, samt analyserar bildutsnitt, klippning och story structure. Man kan lära sig mycket på egen hand, det gäller bara att vara motiverad och vilja lära sig, för informationen finns både i böcker, på dvder och på nätet.

 

Jag förstår att en del kan tycka att jag inte är "utbildad", men om man läser samma böcker som de gör på filmskolorna och lyssnar på flera timmar långa kommentarspår och föredrag av regissörer som Peter Jackson och Robert Rodriguez tror jag faktiskt att man lär sig mer nyttiga saker än vad man lär sig av lärarna på landets filmskolor. Sen är det klart att man missar mycket av det praktiska, men det kan man också lära sig själv och exempelvis genom att fråga och diskutera med folk på nätet.

Jag säger bara lycka till, till dig om du tror du lär dig mer på exta material på en any-given dvd än att gå i en filmskola. Du ska bara veta hur mycket nyttigt det har varit för mig att läsa om olika länders filmhistoria. Dels så är det inte så mycket böcker på filmskolor vad jag har hört. Det är mer lärararna och vad deras erfarenhet är inom film. Allt de har läst och tagit del av och ger de till sina elever. Och det är inte något som just de har läst i böcker.

Grejen är ju den att jag inte ser någon större skillnad mellan att lyssna på en lärare i ett klassrum och att lyssna på Peter Jackson prata på TVn i mitt vardagsrum. Båda pratar om sina erfarenheter och hur de löst problem. Visst, man kan inte ställa frågor, men jag tycker man kan se behind-the-scenes-intervjuer som just föredrag med filmskaparna.

Jag lär mig mycket hellre genom att lyssna på Peter Jackson berätta om hur han genomför sina projekt än att lyssna på någon svensk lärare.

Sen är det självklart inte så att "any-given-DVD" går att jämföra med filmskola. Många DVDer har riktigt uselt extramaterial, men sen finns det faktiskt de som har riktigt bra extramaterial och kommentarspår med, exempelvis Lord of the Rings Extended Editions och Sin City Recut and Extended.

Grejen är ju den att jag inte ser någon större skillnad mellan att lyssna på en lärare i ett klassrum och att lyssna på Peter Jackson prata på TVn i mitt vardagsrum. Båda pratar om sina erfarenheter och hur de löst problem. Visst, man kan inte ställa frågor, men jag tycker man kan se behind-the-scenes-intervjuer som just föredrag med filmskaparna.

 

Jag lär mig mycket hellre genom att lyssna på Peter Jackson berätta om hur han genomför sina projekt än att lyssna på någon svensk lärare.

 

Sen är det självklart inte så att "any-given-DVD" går att jämföra med filmskola. Många DVDer har riktigt uselt extramaterial, men sen finns det faktiskt de som har riktigt bra extramaterial och kommentarspår med, exempelvis Lord of the Rings Extended Editions och Sin City Recut and Extended.

Nu är det just att en lärare ligger mer närmare verkligheten för oss som ska hålla på med film i sverige än vad Peter Jackson ger oss. Alldeles för stor skillnad i verkligheter.

Vad just tror du att du lär dig genom att kolla på en massa extra material? Tycktesjälv att extra material dög när jag inte gick på filmskola. Nu är inte det ens i närheten av tillfredställe gentemot den kunskap jag får i skolan.

T.ex. kommer det ta en ett j*vla tag för dig att lära dig om narration inom film (och dess termer) genom att bara se på EM, och intervjuer.

Och sen hur hade du tänkt att utvecklas som person och filmvetare genom att bara se storheter som Jackson, Tarantino, Rodreguez? Frågar jag dig om rysk-montage film eller Italiensk neo-realistisk film så tror jag inte du kan svara på något om det.

Med rysk montage-film antar jag att du syftar på Sergei Eisenstein's teorier om hur man kan klippa för att framkalla vissa känslor hos tittaren.

Italiensk neo-realistik film karaktäriseras av historier som handlar om Italiens fattiga och folk ur arbetarklassen. Rollerna spelades ofta av vanligt folk och inte profesionella skådespelare.

Jag kan erkänna att jag inte visste det där för 5 minuter sedan, och visst är det lite intressant, men det är ingen information som jag inte klarar mig utan. Eisenstein's teorier ser jag mer som självklarheter och att man gjorde film om folk som hade det eländigt efter kriget i Italien är inte relevant för mig och mitt filmskapande.

Dessutom var det ju väldigt enkelt att hitta information om det. Är det något som intresserar mig så kan jag läsa på om det på egen hand, behöver inte göra det i skolan.

Som jag ser det kan man sitta i ett klassrum i ett par år och lära sig massor av teori, men 80% av all filmhistoria kan man klara sig utan. Jag vill bli manusförfattare/regissör, inte filmhistoriker. Visst, all filmhistoria känns väldigt intressant när man läser om det, men vilken egentlig nytta har man av den kunskapen när man står på en inspelningsplats och regisserar? Det känns som att man lär sig det för lärandets skull tycker jag.

Utvecklas som person och filmvetare gör jag just genom att se på film och diskutera film med kompisar och folk i branschen.

Beträffande att en lärare är närmre verkligheten än Peter Jackson så kan jag förvisso hålla med, men sen är det så att Peter Jackson också är en helt vanlig person precis som du och jag. Kan han göra filmer som når ut till hela världen så kan jag det och det är precis vad jag tänker göra.

Det jag tycker är intressant med BRA extramaterial och intervjuer är dels att man blir inspirerad och dels att man lär sig små knep och idéer som man inte själv funderat över. Sen är det som sagt så att jag inte enbart tittar på extramaterial och tror att jag kommer bli världens bästa regissör på det viset. Självklart inser jag att det finns massor av saker att lära sig, som till exempel story structure och berättarteknik, men sånt kan man läsa i böcker. Syd Field's "Screenplay" är exempelvis passande i det samanhanget.

Det bästa viset att lära sig att göra film bortsett från att vara på inspelningsplatsen och lära sig genom att skapa, tror jag faktiskt är att se på film, för allt man behöver veta angående berättarteknik, klippning med mera syns faktiskt mitt framför ögonen på en, det gäller bara att analysera och lära sig av det man ser. Jag förstår att det kanske låter lite småflummigt, men jag är den typen av person som har väldigt lätt för att lära mig saker (högsta betyg i nästan alla ämnet på gymnasiet). Andra personer har lättare för att lära sig i en traditionell skolmiljö och det har jag full respekt för.

"Himla tjöt om regissörer" som någon annan skrev här. En regissör är konstnär som sätter penseldragen på helheten i en målning. Finns ingen utbildning för just regi, utbildning finns för intresserade som har gjort egna filmer och har känsla för regi. Utbildning på högre nivå. På den högre nivån inräknas praktik under filminspelning samt egna livserfarenheter som massa filmer med egen regi. På svenska filmer finns oftast filmmakare som jobbar från A-Ö. Skulle regissör saknas i något projekt, är kontaktnätet redan inmutat, till rätt person med erfarenhet och referenser. Allt annat vore slöseri med pengar.

Så filma på med egen film och egen regi. Var jag tråkig nu?

/nils

Med rysk montage-film antar jag att du syftar på Sergei Eisenstein's teorier om hur man kan klippa för att framkalla vissa känslor hos tittaren.

 

Italiensk neo-realistik film karaktäriseras av historier som handlar om Italiens fattiga och folk ur arbetarklassen. Rollerna spelades ofta av vanligt folk och inte profesionella skådespelare.

 

Jag kan erkänna att jag inte visste det där för 5 minuter sedan, och visst är det lite intressant, men det är ingen information som jag inte klarar mig utan. Eisenstein's teorier ser jag mer som självklarheter och att man gjorde film om folk som hade det eländigt efter kriget i Italien är inte relevant för mig och mitt filmskapande.

Du är inne på rätt spår. Och Sergeis teorier bygger mycket på det Japanska språket. Kan du se skildringar mellan Anime/manga med Rysk montage?

Vad jag vill få fram är att om du börjar läsa dig in mer på dessa diverse ämnen så kommer du utveckla en större inblick på hur film arbetas och hur folket har upplevt det genom alla tider. Och iom det så kan du få en bättre förståelse mellan publik och film, och kontakten mellan dessa två.

Dessutom var det ju väldigt enkelt att hitta information om det. Är det något som intresserar mig så kan jag läsa på om det på egen hand, behöver inte göra det i skolan.

 

Som jag ser det kan man sitta i ett klassrum i ett par år och lära sig massor av teori, men 80% av all filmhistoria kan man klara sig utan. Jag vill bli manusförfattare/regissör, inte filmhistoriker. Visst, all filmhistoria känns väldigt intressant när man läser om det, men vilken egentlig nytta har man av den kunskapen när man står på en inspelningsplats och regisserar? Det känns som att man lär sig det för lärandets skull tycker jag.

Det gäller också att ha ett medvetande om att det existerar. just de där två ämnena drog vi igenom på 2 dagar. Det är svårt att ens kunna läsa in något som man inte ens har vetskap om.

Nu har jag aldrig påstått att det ska vara ett substitut för att bli regissör. Men om du inte förstår hur filmen har utvecklats och vilket impakt det har haft på folket genom alla dessa år så tror jag inte du kan ha en sån kontakt med den publik som du kommer göra film åt (rena spekulationer)

Och som jag nämnde ovan så får du en större inblick vad film är genom att se dess historia.

Utvecklas som person och filmvetare gör jag just genom att se på film och diskutera film med kompisar och folk i branschen.

 

Beträffande att en lärare är närmre verkligheten än Peter Jackson så kan jag förvisso hålla med, men sen är det så att Peter Jackson också är en helt vanlig person precis som du och jag. Kan han göra filmer som når ut till hela världen så kan jag det och det är precis vad jag tänker göra.

Peter Jackson är helt och hållet i en annan verklighet än vad vi är. Han har intressanta ideer man kan ta del av men hur ska vi kunna använda dem hade du tänkt? Ta åt sig kan man göra, men att försöka göra precis som honom så har man tappat sin egna stil. Det som skiljer mellan dem som slår och dem som inte gör det.

Många härmar och tror det är bra, bara för X regissören gjorde det. De tappar vad som gjorde det bra och varför. Och vad det är är alldeles upp till dig att ta reda på.

Det jag tycker är intressant med BRA extramaterial och intervjuer är dels att man blir inspirerad och dels att man lär sig små knep och idéer som man inte själv funderat över. Sen är det som sagt så att jag inte enbart tittar på extramaterial och tror att jag kommer bli världens bästa regissör på det viset. Självklart inser jag att det finns massor av saker att lära sig, som till exempel story structure och berättarteknik, men sånt kan man läsa i böcker. Syd Field's "Screenplay" är exempelvis passande i det samanhanget.

Självklart kan man läsa om det. Men är mer inne på vad du skriver i nästa stycke att man ska filma själv och kolla på hur mycket film som helst. Just på min skola har vi 1 analysfilm per vecka som vi analyserar varje fredag, på olika teman (narratologi, musik&ljudeffekter m.m) Och det har varit ganska så givande för en person som mig som är ganska så djuptrotad inom film från början (sett ca: 14,000 filmer och spelat igenom 147 Rollspel)

Det bästa viset att lära sig att göra film bortsett från att vara på inspelningsplatsen och lära sig genom att skapa, tror jag faktiskt är att se på film, för allt man behöver veta angående berättarteknik, klippning med mera syns faktiskt mitt framför ögonen på en, det gäller bara att analysera och lära sig av det man ser. Jag förstår att det kanske låter lite småflummigt, men jag är den typen av person som har väldigt lätt för att lära mig saker (högsta betyg i nästan alla ämnet på gymnasiet). Andra personer har lättare för att lära sig i en traditionell skolmiljö och det har jag full respekt för.

Visst är det, det. Men har fortfarande inte sagt att skola ska vara en ersättning. Du kan göra allt det där + gå i skola så får du mångdubbelt tillbacks. Dels kan en skola tillgå med en massa utrustning som en vanlig dödlig inte alls skulle ha haft råd med.

Sen är jag också audodidakt, och jag + 3 kompisar gick ut med mellan 19.7-20.0 på Natur-Natur. Eller jag gick iof samhälle-ekonomi och hoppade av efter halva. Men vad jag vill komma fram till är jag + dem hade ungefär lika uppfattninsförmåga att lära oss, och ändå ser jag att gå i en filmskola som lärande, fast jag kan själv läsa in det hemma.

Att ta del av andras åsikter som är av samma intresse är ganska ovärderligt. Och då är det knappast i denna skala som folk på detta forum. (Det ä inte så hög kvalite precis om man kollar in deras manus osv. Tyvärr)

Om du har sett 14,000 filmer ska jag nog bara buga och vara tyst, för du måste ju ha en enorm kunskap om film och berättarteknik.

Vad jag vill få fram är att om du börjar läsa dig in mer på dessa diverse ämnen så kommer du utveckla en större inblick på hur film arbetas och hur folket har upplevt det genom alla tider. Och iom det så kan du få en bättre förståelse mellan publik och film, och kontakten mellan dessa två.

Jag förstår vad du menar, och visst har du säkert rätt, men jag är inte ute efter att göra film som alla gillar, utan film som jag själv gillar (och förhoppningsvis tillräckligt många andra för att det ska vara ekonomiskt gångbart). Att läsa på om filmhistoria känns för tråkigt och inte tillräckligt relevant för att jag ska lägga ner den tid som det krävs på det. Personligen tror jag att jag växer mer som filmskapare genom att lägga den tiden på att skriva manus och göra filmer.

...om du inte förstår hur filmen har utvecklats och vilken impakt det har haft på folket genom alla dessa år så tror jag inte du kan ha en sån kontakt med den publik som du kommer göra film åt (rena spekulationer)

Jag tror faktiskt det räcker att göra bra film. Blir jag berörd av den visuella historien jag försöker berätta så kommer troligen publiken också att bli det.

Sen tror jag att man lär sig mycket av hur film är uppbyggd och fungerar undermedvetet när man tittar på film och mer eller mindre omedvetet följer de "reglerna" när man skapar film, eller kanske medvetet bryter mot dem.

Peter Jackson är helt och hållet i en annan verklighet än vad vi är. Han har intressanta ideer man kan ta del av men hur ska vi kunna använda dem hade du tänkt? Ta åt sig kan man göra, men att försöka göra precis som honom så har man tappat sin egna stil. Det som skiljer mellan dem som slår och dem som inte gör det.

 

Många härmar och tror det är bra, bara för X regissören gjorde det. De tappar vad som gjorde det bra och varför. Och vad det är är alldeles upp till dig att ta reda på.

Peter Jackson och alla andra regissörer för den delen med lever i precis samma verklighet som vi, undervärdera inte dig själv.

Jag är egentligen grafisk formgivare och för ett par år sedan fanns det folk i den branschen som jag verkligen såg upp till, som att de var någon typ av superstjärnor som levde i en annan verklighet (ungefär som du skriver). Två av de personerna som jag verkligen såg upp till är jag idag vän med och oftast är det jag som ger dem tips och idéer. Det var ett par andra designers jag verkligen såg upp till med, men så såg jag dem föreläsa (egentligen visa en demonstration av sitt senaste projekt) på en festival/konvent och grejen de visade var absolut skräp. Då insåg jag att alla personer man ser upp till faktiskt är precis vanliga människor.

Eftersom vi nu pratar om Peter Jackson så vet du säkert att han aldrig gått på någon filmskola utan att han precis som de flesta på det här forumet gjorde egna filmer på fritiden, skickade in en till filmfestivalen i Cannes och startade sin karriär på det viset.

Att fråga hur vi ska använda oss av de idéer man får av att lyssna på intervjuer med regissörer är inte relevant eftersom det beror helt på vad man jobbar på och vad det är man vill uppnå. Grejen är ju den att när man lärt sig något smart knep så kan man det när det väl kommer till användning.

Självklart är det inte bra att göra något bara för att en känd filmskapare gjort på det viset och det är klart att man ska göra saker på sitt vis, men om man kan undvika att göra samma fel som de en gång gjort så ser jag det bara som positivt.

För att summera så är fördelarna jag ser med att gå på en filmskola att man får tillgång till utrustning och att man får kontakter i branschen. Jag har faktiskt funderat på att gå på en filmskola, men dels känner jag mig inte lockad av de svenska skolorna, dels är de utländska oftast väldigt dyra och dels vill jag slippa studielån helt om det går. Sen är det också så att i filmbranschen får man inte jobb för att man gått på en viss skola utan baserat på vem man känner och vad man skapat. Visst får jag troligen kämpa hårdare för att synas och få kontakter om jag inte går på en filmskola, men jag tror på mig själv och vet att jag kommer klara det.

Att ta del av andras åsikter som är av samma intresse är ganska ovärderligt. Och då är det knappast i denna skala som folk på detta forum.

Tja, jag tycker att den här diskutionen känns rätt givande i alla fall!

Sen kan det också vara värt att ta del av åsikter från folk både med och utan samma intressen om målet är att nå ut till en så bred publik som möjligt och att växa som person.

Filmstudies e oerhort givande.

Man skjuter sig sjalv i foten om man inte kan filmhistoria. Det e mycket lattare att kommunicera med folk om man kan snabbt forklara vad man e ute efter.

Sen e det inte bara en "soviet montage" ideal/ide som anvands som kommer fran den epoken.

Alltsa, sjalvklart finns det inte "en form passar alla". Men genom att studera det "basta" filmerna sa lar man sig hur sjukt mycket arbete och tankande som ligger bakom.

De felet "daliga" filmare gor e att de bara slanger upp kameran o trycker record utan att ha en anning om vad de e ute efter. De kanske forsoker harma en grym actionscen men oftast blir det bara patetiskt.

Jag kanner folk som gar pa skolan har som hoppa av, for det e for dyrt o de lar sig for lite. Orsaken till de inte lar sig e for de e lata. Jag lat andra DP:a for mig da jag varit borta. Jag kommer tillbaka och kollar pa grejerna och vad ser man? Varje scen de filmat sa har de lyckat fa me skuggor pa sig sjalva bakom kameran. En massa ganger sa ser man folk reflekteras pa blanka ytor, bilar, stal-kyl, fonster, etc. vilket innebar att det maste filmas om. Sen e bara bildkvaliten skit, trakiga vidvinkel-bilder, daligt ljussatt, omotiverade pans, tilts, handheld, zooms. Da e det anda folk som tagit filmklasser (cinematography) och de gor sadana feta missar. Men storsta problemet e att om man fragar dem varfor de har en viss kameravinkel, installning, etc. sa kommer de inte kunna svara varfor (eller de kanske sager "for det e coolt").

Sa, det finns gott om folk som "pluggar film" som verkligen suger och garanterat inte kommer lara sig (varken via skola eller via arbete).

Jag kanner folk som gar pa skolan har som hoppa av, for det e for dyrt o de lar sig for lite. Orsaken till de inte lar sig e for de e lata. Jag lat andra DP:a for mig da jag varit borta. Jag kommer tillbaka och kollar pa grejerna och vad ser man? Varje scen de filmat sa har de lyckat fa me skuggor pa sig sjalva bakom kameran. En massa ganger sa ser man folk reflekteras pa blanka ytor, bilar, stal-kyl, fonster, etc. vilket innebar att det maste filmas om. Sen e bara bildkvaliten skit, trakiga vidvinkel-bilder, daligt ljussatt, omotiverade pans, tilts, handheld, zooms. Da e det anda folk som tagit filmklasser (cinematography) och de gor sadana feta missar. Men storsta problemet e att om man fragar dem varfor de har en viss kameravinkel, installning, etc. sa kommer de inte kunna svara varfor (eller de kanske sager "for det e coolt").

 

Sa, det finns gott om folk som "pluggar film" som verkligen suger och garanterat inte kommer lara sig (varken via skola eller via arbete).

Det där var väl inte speciellt bra reklam för att gå på filmskola? Det verkar ju skittrist att gå en filmutbildning och ha en massa inkompetenta klasskamrater.

Det där var väl inte speciellt bra reklam för att gå på filmskola? Det verkar ju skittrist att gå en filmutbildning och ha en massa inkompetenta klasskamrater.

Ja, men det är ju inte en "riktig" filmskola. Som sagt, jag försökte inte göra reklam, men man kan ju också se det som sa att folk som anda är sa pass intresserade att de pluggar och tar klasser och sedan suger, ja da kan man undra hur bra "vanligt folk" är också.