Gå till innehåll

Svensk soldat


Tobbger

Recommended Posts

Jag har upptäckt hur otroligt svårt dett är att skriva i manus hur en person ska bete sig och hur otroligt svårt det är att be en skådespelare att bete sig som en svensk soldat under andra världskriget som blir anfallen av tyskarna. :)

 

Anledning? Ja, att Sverige aldrig blev attackerade så man vet inte hur folk reagerade. Mitt team och jag diskuterade lite hur man ska göra och vi kom fram till att man får tänka på dessa sakerna:

 

* Hur van personen är att döda

* Situation, i anfall eller försvar

* Om personen i fråga är arg vid tillfället

 

Hur van personen är att döda

Är man inte van vid att döda så blir man väldigt rädd. Man blir otroligt skakis, får hjärtklappningar, blir kallsvettig och kanske till och med spyr. Är man däremot van att döda så vet man hur det är och bara skjuter. De 5 första gångerna är dock lika skulle jag gissa på, sen så blir man mer van. Sinnet kan vara otroligt rubbat efter ett tag och personen väljer att vara ensam eller pratar inte mycket.

 

Men att inte vilja skjuta kan också vara för att dom tvingades in i det militära så dom vill inte kriga, dock var det annorlunda på den tiden så dom var stolta att bära uniform. Men soldaterna kan upptäcka senare att det är hemskt i krig och då ändras uppfattningen helt.

 

Situation, i anfall eller försvar

Blir man anfallen är man liksom peppad och känner ett övertag. Man kan bli så inne i att skjuta när man ser tillfället att man inte tänker på att man verkligen skjuter någon. Om man försvarar och blir helt överraskad över att en kula träffar marken eller någon annan person (framförallt en själv) så känner man sig rädd, överraskad och underlägsen.

 

Om personen i fråga är arg vid tillfället

Är man arg över något eller någon så tänker man inte heller på avd man gör. Vi har nog många gånger märkt vad en människa kan göra av ren ilska då vi knyter nävar och kastar vaser runt omrking oss. Inte minst om man är arg på fienden efter att dom t. ex. dödat en kamrat eller liknande.

 

Jag ville bara förmedla våra tankar. Ännu bättre vore ju om ni kom med fler exempel och kanske tänkte mer på hur en soldat skulle reagera om den hörde; "Tyskarna har intagit Sverige, vi måste strida".

Länk till kommentar
Share on other sites

I "lust och fägring stor" beter sig inte en enda människa som den tidens. Men folk tycker konstigt nog av många märkliga skäl att det är en bra film. Tja, illusion kan skapas på många olika sett - framförallt av åskådarnas egen okunnighet!

Länk till kommentar
Share on other sites

Hmm, måste det vara så att de blir rädda då? Visst, det är den mest naturliga reaktionen och förmodligen den mest gripande och bästa reaktionen för din film. Men kolla på amerikanarna i Iraq som gillar att döda till låten "Burn Motherfucker Burn." Inga känslor där inte.

 

Men visst. Klart soldaterna ska må dåligt, har de dock sett tyskarna göra något illa så tror jag genast att känslorna ändras. Att smyga sig på en tysk som har geväret på ryggen är inte samma sak som att skjuta någon som precis dödat två av dina närmaste vänner. Det spyr man inte. Möjligtvis av sorg för de som tysken dödade.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=lilla_farbrorn]Hmm, måste det vara så att de blir rädda då? Visst, det är den mest naturliga reaktionen och förmodligen den mest gripande och bästa reaktionen för din film. Men kolla på amerikanarna i Iraq som gillar att döda till låten "Burn Motherfucker Burn." Inga känslor där inte.

 

Men visst. Klart soldaterna ska må dåligt, har de dock sett tyskarna göra något illa så tror jag genast att känslorna ändras. Att smyga sig på en tysk som har geväret på ryggen är inte samma sak som att skjuta någon som precis dödat två av dina närmaste vänner. Det spyr man inte. Möjligtvis av sorg för de som tysken dödade.[/citat]

Det är andra tider nu än då. Helt andra händelser i samhället. Världen är hårdare idag på det sättet.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag vet inte riktigt hur det stämmer över med verkligheten, men en kompis till mig sa att i en dokumentär där de intervjuade soldater var det som du säger första gången som kändes riktigt dålig. Efter den blev det mest på rutin, man blir inte lika berörd. Kanske är som med rovdjur? En gång människoätare, alltid människoätare. Blodad tand liksom.

 

Nu är jag ju absolut ingen expert, det finns säkert bättre svar. Kanske kolla på några intervjuer med krigsveteraner, eller få tag på någon släkting eller liknande som verkligen varit i krig, om det är möjligt.

 

En sak som är säker, krig är extremt hårt för psyket. Min morfar var en 'tuff människa', jobbade som polis, brandman m.m.., och han blev alkolist under/efter finska vinterkriget.

 

Lycka till! =D

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 10 år senare...

Tjenare, går på medialinjen och håller på med APU just nu dvs att vi ska praktisera i 8 veckor. Jag skulle gärna vilja hålla på med något som har med film att göra, typ att vara med under någon filminspelning eller något liknande. Är mest intresserad regissörs tekniken.. Någon som vet vart man ska bege sig av och fråga?

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...