Gå till innehåll

Manus: Blomväktaren version 4 (11 sidor)


_nemo_

Recommended Posts

Ser det hela lite Burton med perfekta gräsmattor, man ser skarvarna =)

 

Inget fel men, jag gillar/föredrar då man ger beskrivningen på platsen innan man sätter i folk i ”bilden”. Själv hade jag kanske flyttat beskrivningen av platsen och sedan introducerat flickan.

 

Det hade varit kul om blommorna följde något typ av mönster, börjar med vit tex och blommorna blir mörkare och mörkare. En kul detalj bara. Eller att de blir större och större, något som får Amanda att verkligen vilja byta upp sig hela tiden.

 

Gillar att fladdermusen är feg men jag gillar inte att han svär, för mig så förstör det stämningen och jag börjar tänka på Chris Tucker eller vad han heter.

 

”Amanda tar upp en sten och kastar den mot hålet, den landar en bit ifrån. Tystnad. All fågelsång försvinner, endast ljud av vind finns kvar. Ingenting händer.” Då jag läser det så läser jag att fåglarna sjunger fram till det att stenen landar, rätt eller fel? Kanske att det tystar tidigare och bygger upp stämningen mera?

 

Slutet var lite förvånande, jag var beredd på att mamman skulle vara borta… Um, ska mamman bara vara vacker på bild eller ”tog” blomsterväktare något av/ur henne?

 

Tycker att det var bra men slutet kunde ha varit kraftigare, jag var så inne på att Amanda skulle ”av misstag” ha gett bort sin mamma så jag gillade det fram till slutet som genast mattade av alltsammans.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag trodde precis som Shelly att mamman skulle vara borta när Amanda kom hem. En tanke är att lägga till en scen allra sist där Amanda ligger på sitt rum med fladdermusen i famnen och hör hur ytterdörren öppnas och hur mamman skriker till. I sängen ligger Amanda och fladdermusen och ler.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Det hade varit kul om blommorna följde något typ av mönster, börjar med vit tex och blommorna blir mörkare och mörkare. En kul detalj bara. Eller att de blir större och större, något som får Amanda att verkligen vilja byta upp sig hela tiden.

 

Jag hade ju tänkt vackrare och vackrare, men det är ju en smakfråga om vad som är vackert, så att göra de större och större känns som en bra idé.

 

Gillar att fladdermusen är feg men jag gillar inte att han svär, för mig så förstör det stämningen och jag börjar tänka på Chris Tucker eller vad han heter.

 

Jag vet det, egentligen. Men om du läst något jag skrivit innan så förstår du att det är SVÅRT att undvika, fan jag använder det för helvete hela jävla tiden i mitt språk :)

 

Jag ville verkligen försöka skriva något HELT annat än vad jag skrivit tidigare, försöka undvika anala våldtäkter på män och svordomar i varje mening för en gångs skull, men en och annan svordom smögs sig in iaf, pga att det kändes FÖR pluttenuttigt och eftersom fladdermusen inte lever på riktigt, utan bara i Amandas fantasi så kändes de motiverat att han svor, så att Amanda kunde säga åt honom att sluta, precis som föräldrar gör till sina barn. Uppfostrar honom lite.

 

”Amanda tar upp en sten och kastar den mot hålet, den landar en bit ifrån. Tystnad. All fågelsång försvinner, endast ljud av vind finns kvar. Ingenting händer.” Då jag läser det så läser jag att fåglarna sjunger fram till det att stenen landar, rätt eller fel? Kanske att det tystar tidigare och bygger upp stämningen mera?

 

Ja, förmodligen kommer fåglarna att tystna redan när de kommer fram till det området där hålet finns, jag ville få fram en stämning där bara vid stenen, men utan att skriva att "musiken" stannar upp. Men det är helt rätt, det blir bättre stämning om fåglarna tystnar tidigare, kanske rent av dämpas så fort de kommer in i skogen, för att sedan vara knäpptysta när de kommer fram till hålet.

 

Slutet var lite förvånande, jag var beredd på att mamman skulle vara borta… Um, ska mamman bara vara vacker på bild eller ”tog” blomsterväktare något av/ur henne?

 

Tycker att det var bra men slutet kunde ha varit kraftigare, jag var så inne på att Amanda skulle ”av misstag” ha gett bort sin mamma så jag gillade det fram till slutet som genast mattade av alltsammans.

 

Ok, jag har tydligen misslyckats med slutet, måste förtydliga det i manuset. Tanken är att allt innan hon kommer hem och får det kyliga mottagandet av mamman är sett ur ett barns (Amandas) ögon. Fantasifullt med klara färger, talande gosedjur och den vackra blomman och dess väktare. När hon sedan kommer hem och möts av den tråkiga, vuxna verkligheten så blir hela filmen verklig, fladdermusen är bara ett vanligt gosedjur, den kan inte prata, blomman är inte alls så vacker som hon först såg den, det finns ingen blomväktare, bara ett barns fantasier som dämpas och förstörs av de vuxnas verklighet.

 

Först var tanken att fladdermusen skulle prata med henne i köket litegrann, ge lite mer fakta om varför morsan var så kylig, hon har nyss skilts från Amandas pappa och Amanda försöker göra henne glad igen. När fladdermusen då pratar så ska Amanda bli arg och skrika "DU ÄR INTE VERKLIG" och kasta in den i ett hörn tillsammans med blomman och det är i den tagningen vi ser att det är ett vanligt gosedjur och en tråkig blomma.

 

Jag trodde precis som Shelly att mamman skulle vara borta när Amanda kom hem. En tanke är att lägga till en scen allra sist där Amanda ligger på sitt rum med fladdermusen i famnen och hör hur ytterdörren öppnas och hur mamman skriker till. I sängen ligger Amanda och fladdermusen och ler.

 

/Jakob

 

Det var faktiskt en sak som var med i tanken, att hon skulle vara borta när de kom hem. Men enbart för att bygga upp mystiken och inte för att hon FAKTISKT skulle vara det. Men jag förstår hur ni tänker och det är en läskig (och bra) tanke, att blomväktaren tagit mamman i utbyte, men själva grundtanken med filmen försvinner, då blir allt plötsligt verkligt, att det verkligen finns en blomväktare osv.

Länk till kommentar
Share on other sites

Kanske lägga till något i stil med, först med kortet av mamma, kanske har hon stora blonda lockar som gnistrar (typ), vacker klänning osv och sedan då hon kommer hem och mamman är där så är håret matt och fett, sittandes i en träningsoverall gör kontraster mellan dröm och verklighet riktigt tydlig.

Länk till kommentar
Share on other sites

Kanske lägga till något i stil med, först med kortet av mamma, kanske har hon stora blonda lockar som gnistrar (typ), vacker klänning osv och sedan då hon kommer hem och mamman är där så är håret matt och fett, sittandes i en träningsoverall gör kontraster mellan dröm och verklighet riktigt tydlig.

 

Precis. Funderar även på att lägga in att mamman är borta och Amanda verkligen blir rädd att blomväktaren tagit henne. För att få det (vad det verkar) förutsägbara slutet och mer mystik, men för att SEDAN visa att allt bara var ur hennes fantasi.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tyckte slutet var bra och jag tänkte precis som du tänkte från början Nemo, så för mig kom inte slutet som en överraskning. Men jag tyckte det var rejält underhållande att läsa. Det enda jag störde mig på var att fladdermusen svor. :P

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tyckte slutet var bra och jag tänkte precis som du tänkte från början Nemo, så för mig kom inte slutet som en överraskning. Men jag tyckte det var rejält underhållande att läsa. Det enda jag störde mig på var att fladdermusen svor. :P

 

Kul, tack!

Länk till kommentar
Share on other sites

Okej, jag köper din poäng med filmen, men jag tycker att morsan i borde vara mer tragisk än direkt osympatisk. Jag tänker mig en trött, arbetslös white trash-morsa som sitter i morgonrock och tittar på dagteve och som snarare säger "är du redan hemma?" än "Vart fan har du varit?". "Tyst, mamma tittar på teve." snarare än "Du kan gå in på ditt rum på en gång." Kanske avslutas dialogen med en snäsning, men inte från början som nu. Jag tänker mig alltså en morsa som inte orkar prata med sin dotter snarare än någon som faktiskt inte vill göra det.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Okej, jag köper din poäng med filmen, men jag tycker att morsan i borde vara mer tragisk än direkt osympatisk. Jag tänker mig en trött, arbetslös white trash-morsa som sitter i morgonrock och tittar på dagteve och som snarare säger "är du redan hemma?" än "Vart fan har du varit?". "Tyst, mamma tittar på teve." snarare än "Du kan gå in på ditt rum på en gång." Kanske avslutas dialogen med en snäsning, men inte från början som nu. Jag tänker mig alltså en morsa som inte orkar prata med sin dotter snarare än någon som faktiskt inte vill göra det.

 

/Jakob

 

Tycker jag låter som en bra idé.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tyckte det var en rätt mysigt och bra liten historia. Jag kan ju tänka mig att du tänkt dig en rätt sagolik värld, vilket är väldigt passande. Har inte så mycket att säga till om.

 

P.s. Jag gillade att fladdermusen svor. Så längde det är svordommar light.

Länk till kommentar
Share on other sites

Vad tycker du i övrigt då Bergman? Ris eller ros? Förutom slutet då.

Ja jäklar, det har jag ju inte skrivit. Jag gillar manuset och tror att det kan bli en grym film om du hittar en övertygande huvudrollsinnehavare. Det enda jag saknar lite grann är en starkare koppling mellan slutet och resten av filmen, dvs att temat fantasi-verklighet var lite mer genomgående, men med tanke på det korta formatet vet jag inte hur det skulle gå att få in. Det är bara en svag känsla av att något litet fattas.

 

Och så tycker jag att filmen borde börja med att flickan snurrar runt fladdermusen och säger att han är söt, så att vi kastas rakt in i något istället för att behöva se henne gå på vägen och utbyta smårepliker med fladdermusen.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Ja håller med om mycket. Nu när det inte blir så att denna kommer att spelas in nu, i syfte att använda den som bete till producenter så kan jag ju göra den längre. Jag ville ha den så kort som möjligt, men det har ändrats nu, tänker fylla ut den en aning för att precis som du säger, göra en starkare koppling mellan slutet och resten.

 

Tänker även byta ut fladdermusen mot något annat djur, något lite vanligare gosedjur, får se vilket som passar bäst av dockorna vi får till CR, men förmodligen en katt eller hund, sen göra en liknande (väldigt liknande) fast "gosedjur-style", för scenerna där man ska se "verkligheten".

 

Håller dock inte med dig om början, gillar etableringen med det talande djuret som den är just nu, men vi får se hur det utvecklas =)

 

P.s. Jag gillade att fladdermusen svor. Så längde det är svordommar light.

 

Vilken tur, då var jag inte längre ensam om det =)

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 1 månad senare...

Detta är version 3 av manuset som tidigare enbart kallades "Blomman".

 

Amanda är på väg hem med sin talande kanin, men något gör att de blir fördröjda.

 

"Fantasy-light", barnvänlig, mystisk, kanske liiiite läskig för mindre.

 

11 sidor.

 

 

Förlängt slut, men är osäker. Vill jag ha ett sorgset eller ett glatt slut? Vet inte riktigt, gillar båda iofs (även om det förlängda behöver slipas på). Hursomhelst, skulle jag inte köra på det förlängda så är det efter scen 12 filmen ska sluta. Men jag gillar det förlängda, fast ...aaargh. Svordomarna är borta, det är inte längre en fladdermus, lite ändrad dialog i övrigt med.

 

 

Vad tycker ni?

Länk till kommentar
Share on other sites

Putsa dialog, kaninen är lite för förklarande och självklar i vad han säger. Ge honom lite mer egen röst så att säga.

 

Jag skulle ha låtit blomväktaren ta mamman, det är sensmoralen, gapa och förlora ;) Men det är vad jag skulle valt.

 

Dialog för väktaren

-"Bytt är bytt kommer aldrig mer tillbaks!"

 

Faktiskt så blir det snuttiga slutet ointressant och omintetgör all tidigare spänning på bästa "bobby bara drömde" manér ;)

 

Men jag talar om min personliga åsikt bara.

 

/jon

Länk till kommentar
Share on other sites

Varför byte du ut fladdermusen? Någon särskild anledning? Jag har inte läst något som du skrivit tidigare efter synopsisen (he he, vilket kul ord) brukar skrämma mig men det kändes lite som om du gick från ditt kännetecken. Fladdermusen var, i mitt tycke en kul detalj, trist med just nallebjörnar eller kaniner. (kan beror på att jag har en väldigt söt fladdermus nalle själv :))

 

(Reagerad på att mamman skruvade av korken på tandkrämstuben, finns det fortfarande såna tuber?)

 

Jag föredrog den gamla versionen, minns jag rätt om man aldrig såg blomväktaren i den versionen? Det tycker jag är mycket läskigare, ett mörkt hål, kommer det komma upp något ur hålet? Det är läskigare än att det faktiskt gör det.

 

Tycker att slutet blev lite långt och utdraget, och aningen söt. Fick ingen kläm på mamman, först grining och sedan gullig? Varför ändrade hon på sig? Skulle behöva en anledning till mamman, kanske får hon se en bild då hon själv var liten, kanske hade hon lika mycket fantasi och drömmar i sig själv då?

 

Var inte rädd för att lämna ungen i skiten så att säga, jag tycker att det var bättre då flickan kom hem och blev förkrossade, the end.

Länk till kommentar
Share on other sites

Gillade den skarpt. Riktigt schysst sagokänsla. Tyckte den var ganska perfekt. Lite småsaker kanske, och då kanske främst kaninens uttryckssätt. Eftersom jag tänker mig att målgruppen är barn, så tycker jag att kaninen borde vara mer sympatisk, typ.

Då kaninens personlighet är sprungen ur Amandas fantasi (och verkligheten) kan man förstås tänka sig att kaninen är en förlängning av modern - alltså vuxen, varnande och barsk. Så tolkar jag det iaf. Men å andra sidan tycker jag nog inte kaninens "röst" riktigt gör sig i denna story... Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Tyckte bara att kaninen var lite väl trist ibland; fick gärna ha lugnare ordval, tonfall, inte så hätsk - mer orolig, rädd (som ju kaniner kan vara). Som Nasse kanske. Det skulle inte förta storyn, tycker jag.

 

Gillar det positiva slutet. Inget fel i det.

Länk till kommentar
Share on other sites

väldigt fint manus och fin idé! får lite härliga mayazaki-vibbar av det! ^^

slutet är bra men ja... skulle vilja ha ett lite dystrare... något som mer säger att det bara förstör ens själ att växa upp, men att man är lika sårbar för drömmar och fantasi som vuxen. om du kan förstå vad jag menar? :)

 

men allt som allt, väldigt fint!

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack så mycket för att ni tagit er tid att läsa och kommentera, uppskattas!

 

Jag skulle ha låtit blomväktaren ta mamman, det är sensmoralen, gapa och förlora ;) Men det är vad jag skulle valt.

 

Faktiskt så blir det snuttiga slutet ointressant och omintetgör all tidigare spänning på bästa "bobby bara drömde" manér ;)

 

Att blomväktaren skulle ta mamman är ju coolt, men det finns ingen förklaring till det, det tar bort själva meningen med filmen och jag skulle vara tvungen att skriva ett i stort sett nytt manus.

 

Slutet, jo...mmm. Det är nog en smaksak som sagt :). Jag har funderat på ett mellanting.

 

Varför byte du ut fladdermusen? Någon särskild anledning? Jag har inte läst något som du skrivit tidigare efter synopsisen (he he, vilket kul ord) brukar skrämma mig men det kändes lite som om du gick från ditt kännetecken. Fladdermusen var, i mitt tycke en kul detalj, trist med just nallebjörnar eller kaniner. (kan beror på att jag har en väldigt söt fladdermus nalle själv :))

 

Well, att det var en fladdermus till att börja med berodde på att jag hade en sån docka som jag skulle testa lite scener med, då ville jag göra en hel film som test istället för bara några scener, då föddes det här manuset. Nu är det inte bara ett test längre och fladdermusen har enligt mig inte riktigt passat in från början. Den ser alldeles för elak ut (kan bifoga en bild). Jag är inte 100 på att det kommer att vara en kanin heller i slutändan, bara skrev det nu för att testa, det kan lika gärna bli en katt eller hund, eller en björn. Beror på vilken av alla dockor som skapas nu till Crazy Rabbit som passar bäst. =)

 

(Reagerad på att mamman skruvade av korken på tandkrämstuben, finns det fortfarande såna tuber?)

 

Ja, de finns kvar =)

 

Jag föredrog den gamla versionen, minns jag rätt om man aldrig såg blomväktaren i den versionen? Det tycker jag är mycket läskigare, ett mörkt hål, kommer det komma upp något ur hålet? Det är läskigare än att det faktiskt gör det.

 

Håller med, ville få in att man verkligen visste vad det var i badrummet, så därför får man se en arm. Men jag underskattade publiken lite där förmodligen, för det du säger är helt enligt min åsikt också. Men är ändå inte riktigt säker, skulle gärna vilja visa NÅNTING, kanske bara en skugga av något slag. Skuggan av en lång gren med kvistar som fingrar, snabbt, knappt synligt? Kanske.

 

Tycker att slutet blev lite långt och utdraget, och aningen söt. Fick ingen kläm på mamman, först grining och sedan gullig? Varför ändrade hon på sig? Skulle behöva en anledning till mamman, kanske får hon se en bild då hon själv var liten, kanske hade hon lika mycket fantasi och drömmar i sig själv då?

 

Var inte rädd för att lämna ungen i skiten så att säga, jag tycker att det var bättre då flickan kom hem och blev förkrossade, the end.

 

Jo, där ligger ju mitt dilemma, vet inte riktigt om jag vill avsluta filmen efter scen 12 som sagt, eller fortsätta. Men jag tror jag fortsätter och berättar klart. Eller som sagt skapar något mellanting.

 

Mammans reaktion tycker jag inte är orealistisk. Händelsen som detta manus baserats på är inte långt ifrån alls. Mamman drabbas av ångest helt enkelt när hon ser blomman på golvet som dottern plockat åt henne. Men det kan mycket väl förstärkas på något sätt.

 

Gillade den skarpt. Riktigt schysst sagokänsla. Tyckte den var ganska perfekt. Lite småsaker kanske, och då kanske främst kaninens uttryckssätt. Eftersom jag tänker mig att målgruppen är barn, så tycker jag att kaninen borde vara mer sympatisk, typ.

Då kaninens personlighet är sprungen ur Amandas fantasi (och verkligheten) kan man förstås tänka sig att kaninen är en förlängning av modern - alltså vuxen, varnande och barsk. Så tolkar jag det iaf. Men å andra sidan tycker jag nog inte kaninens "röst" riktigt gör sig i denna story... Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Tyckte bara att kaninen var lite väl trist ibland; fick gärna ha lugnare ordval, tonfall, inte så hätsk - mer orolig, rädd (som ju kaniner kan vara). Som Nasse kanske. Det skulle inte förta storyn, tycker jag.

 

Gillar det positiva slutet. Inget fel i det.

 

Tack så mycket för dina kommentarer, jo, kaninens personlighet ja. Den var värre först =) Men det ända jag ändrat från förra versionen egentligen är att jag tog bort svordomarna, men jag gick aldrig igenom resten tillräckligt. Men jag ser vad du menar.

 

väldigt fint manus och fin idé! får lite härliga mayazaki-vibbar av det! ^^

slutet är bra men ja... skulle vilja ha ett lite dystrare... något som mer säger att det bara förstör ens själ att växa upp, men att man är lika sårbar för drömmar och fantasi som vuxen. om du kan förstå vad jag menar? :)

 

men allt som allt, väldigt fint!

 

Tack.

 

Oooh, Mayazaki-vibbar, det kan ju inte vara fel? =)

 

Slutet, jo det har jag också tänkt på som sagt, att kompromissa lite, eftersom jag gillar det dystra men även det glada slutet, funderat på att göra ett mellanting, men inte hunnit fundera på det tillräckligt ännu. Men det ska helst klart funderas =)

1.JPG

Fladdermus.JPG

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...