Gå till innehåll

Första Regijobbet


deAquila

Recommended Posts

Nu är det så att jag ska regissera i ett ganska omfattande skolprojekt vi i teamet har jobbat med i snart ett år, inspelningen ska komma igång nu till våren. Jag är fortfarande osäker på mig själv och ganska negativt inställd för tillfället (säker på att jag kommer att göra bort mig) Är det någon som har bra tips för hur man bäst ska regissera? (det är en westernfilm och skådespelarna är både amatörer och "proffesionella" dvs 1 pluggar teater, 1 har aldrig jobbat med film/teater förr och resten är folk som har jobbat i en temapark och är någorlunda insatta i att agera.) Tacksam för råd och tips!

Länk till kommentar
Share on other sites

Ja när dom kommer in där första gången så är dom malliga och har attityd som att dom tror att dom vet bättre än dej, då är det bara till att sänka dom till den grad att dom snudd på börjar utveckla en djup depression, sen slänger du åt dom en morot så märker du ifall dom e hungriga, å då börjar dom jobba på bra för då känner dom din värme och dom vill absolut inte ner i kylan igen, men akta dej så dom inte tar hela handen då får du stå beredd med käppen och ge dom några rapp, men sen när dom e lugna så slänger du till dom en liten kaka också och då brukar dom oftast va fromma, sen jobbar dom sej bara uppåt. Så kommer du så småningom ha ett par väldresserade skådisar

Länk till kommentar
Share on other sites

Låt giljotinen falla över den vars huvud icke kunna bära dess kropp - är ett bra gammalt ordspråk som jag brukar gå efter. Det kan tolkas ganska så fritt men betyder ungefär att är dom uppe i det blå och svävar för mycket så ta ner dom på jorden igen

Länk till kommentar
Share on other sites

Du måste bryta ner dom för att sen kunna bygga upp dom

Härlig Fassbinder-inställning! Eller varför inte Bresson? Ta om tagningar så pass många gånger, att skådespelarna blir så fruktansvärt uttråkade och frustrerade att dem inte längre lägger ner nån energi i agerandet - och då, den magiska trancendentala gränsen! Bresson, je t'aime!

Länk till kommentar
Share on other sites

Beror ju på vilken känsla man vill ha fram, vill man att dom ska agera energilösa så är det ju ett bra sätt att få dom att tappa glöden. Vill man däremot att dom ska spela över så matar man dom med socker så att dom blir hypade av energikicken. Finns lite olika sätt, allting är fel och ingenting rätt. Välj ditt eget sätt när du ska ge regi. Dom jag jobbar med nu ger en input till en skådis och nånting annat till motspelaren utan att den andra parten vet nåt. Sen är dom lite oklara så att skådisarna(som bara är amatörer från gatan) blir förvirrade vilket skapar mycket bra blickar och en naturlig nervositet som är perfekt för deras typ av humor.

Länk till kommentar
Share on other sites

eller en typ som blir ilsken efter ett dygn utan coca-cola, som allt som oftast avbildas med tvångströja och fånler under dokumentärer om diktatorer. Jo jag kan nog ryta ifrån jag också, om inte annat så var klappan en bra idé ;) Men eftersom det är en westernrulle kan jag nog skarpladda ett vapen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag gillar skådiar som Robert De Niro som är känd för att innan inspelningen berätta för regissören att han inte vill ha någon regi på inspelningsplats eftersom han redan spenderat ett halvår med att förbereda sig och ingenting regissören säger kan påverka hans förberedelse. Han har rdan brutit ned sig och byggt upp sig. Marlon Brando var tydligen sån i sin glans dagar också.

 

Själv körde jag mycket "bryta ned" i yngre ålder men det känns som att med tiden fattar man att skådespeleri är ett yrkeshantverk. Jag tror att den poletten trillade ned ute i Ernst-Hugo Järegårds villa på Lidingö. Jag skulle inte viljat ge mig på att försöka "bryta ned" Ernst-Hugo på en inspelningsplats. Främst för att det skulle vara ett sånt oerhört slöseri eftersom man skulle missat att suga i sig av alla hans kunskaper om skådespeleri.

 

Numera jobbar jag enbart efter Hans Alfredssons motto "Det ska vara kul och skoj att göra film".

 

MEN självklart gillar jag tuffa tag och lite generalsfasoner i stil med John Ford. Tydliga ledare med järnkoll är bra på inspelningar - särskilt på snabb lågbudget. Neurotiska sadister med jätte-egon funkar bara på SVT-produktioner med obegränsad budget.

 

(Ett litet tips för blivande regissörer; det finns få saker som är en sån "dead give away" på att man är orutinerad som regissör som när man försöker kompensera sin brist på erfarenhet med en stenhård attityd. Fast och bestämd är alltid rätt men om man lätt tappar humöret, är otålig och startar scener på inspelningsplats samtidigt som man knappt flyttat ut ur pojkrummet eller flickrummet så tappar man bara respekten från seriösa skådespelare.)

Länk till kommentar
Share on other sites

Sluta haka upp dej på ett skämt Munthe

 

deAquila

Tänk på att castingen är typ 75% av jobbet med. Casta inte en mes till att spela en kille med skinn på näsan(Andreas Wilson - Ondskan) det blir inte trovärdigt. Casta inte heller Jakob Eklund till att spela actionhjälte. Ja du hajar poängen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack Rabies, det har jag märkt nu när vi förlorade vår huvudrollsinnehavare (hade aldrig spelat ens teater tidigare) Det fungerade helt enkelt inte och ingenting blev bra. Insåg sen i efterhand att han helt enkelt inte passade i rollen. Det finns fortfarande vissa som jag är osäker på (har i stor del hand om castingen också) skulle det kunna vara en idé att låta skådespelarna göra en till casting efter att de fått tillsatta roller? En casting som visar lite mer ifall de passar i den rollen eller inte?

Länk till kommentar
Share on other sites

Det hjälper om du har en klar bild över hur dina rollkaraktärer är och bra personkännedom, då kan du bara gå ut på stan eller vart som helst och leta, du kanske får bra vibbar från nån och frågar om personen vill komma på provfilmning. Sen ge dom nåt att säga och se hur bra dom e på att ta regi. Många börjar ju spela över så fort dom får en kamera i ansiktet, läser repliker rakt från pappret etc. Men ge dom bara en input typ, säg ungefär såhär, så kommer dom ifall dom e naturliga, att agera precis som dom själva gör, och då eftersom dom e castade efter just den rollen som ligger deras personlighet nära så kommer dom att bli trovärdiga. Duktiga skådespelare kan kanske spela ett större register som går utanför deras personlighet men dom som kan det är ytterst få, speciellt här i Sverige, och troligtvis så kommer varken du, jag eller Munthe att jobba med vare sej Ernst Hugo eller Robert Deniro. Amatörer is the shit. Kolla bara på Elin och Johan i Fucking Åmål. Helt perfekta i sina roller för att deras personligheter ligger så nära till hands. Dom två amatörerna är helt överlägnsa många andra professionella svenska skådisar i sina roller. Anton Glanzelius i Mitt liv som hund. Enastående. Det är när det är naturligt som det ser bra ut i kameran. Teater hör hemma på scen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Lite så har jag känt för huvudpersonen, såg en kille ifrån början som utseendemässigt passade perfekt och att han kan agera vet jag (sett honom på reklamfilm, show etc) Men olika anledningar gjorde att vi inte kunde få med honom på en casting, så att den andre snubben vi tog för huvudrollen hoppade av har möjliggjort att vi kan få tag på den andre istället. Har bara sett en, två scener ur "Fucking Åmål" och jag ogillade den direkt men nu när du säger det så var skådespelarna väldigt bra. Naturliga helt enkelt. Ska försöka tänka på allt det där, tack så mycket (:

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...
  • 5 månader senare...

När jag regisserar så försöker jag alltid att se filmen framför mig som en helhet. Vad ere jag vill berätta? Den känslan ger jag då till skådisarna. Är det en komedi så är jag nog mer lugn och relax en vanligt och kan bjuda på mig själv. Är det en drama då är jag mer "filosofisk", är det en thriller då kontrollerar jag med järnhand. Tror att stämmningen gör mycket.

Om en skådis ska göra en komedi och kommer till inspelningen och regissören kontrollerar med järnhand så tror jag att de underpresterar. Å andra sidan om man gör en drama där självmord är inbakad i handlingen då är det inte så smart kanske att vara mer lättsam och skojig eller kontrollera med järnhand.

 

Det är iallafall så jag ser på saken och det är mitt arbetssätt, många jag jobbat med gillar mitt arbetssätt då de känner att jag får ut det maximala av dom.

 

Samtidigt måste du vara stensäker på vad du vill ha och förklara det för skådespelarna.

En annan sak jag brukar göra är att redan vid genomgångarna med skådisarna är att de får varje gång vi ses (även på inspleningarna) i uppdrag att leta fram ett nytt citat från nätet från nätet som påminner om deras karraktär. JAG TROR att genom att de vet vad de letar efter så börjar de haja vad jag vill få fram.

TEX i en film så kanske två goda vänner blir osams pga att den ena är skyldig honom en hel del pengar. Om skådespelaren ger mig citaten som tex:

 

"Ät och drick med din vän, men gör inga affärer med honom" som är ett turkiskt ordspråk så skulle jag bli glad. ANledningen är att han börjar haja vad som pågår och beefen mellan dom två.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...