Närma sig ett nytt manus

Undrar lite ifall ni har några speciella sätt ni har, när ni som regissör får ett nytt manus ni ska göra, att närma sig det på. Hur berarbetar ni det till att få ut det bästa möjliga. Jag är ute efter lite tips o trix, saker man kan tänka på och ta till sig. Dela lite erfarenhet med varandra hur ni regissörer här på voodoo går till väga att skapa en riktigt bra film!

Jag filmatiserar inte andras manus, det är inte intressant. För mig ska skapandet vara i högsta grad personligt, vilket betyder att jag skriver manus, regisserar och filmar själv. Det är min vision som ska fram när jag arbetar, ingen annans.

Men visst inspireras jag. T.ex blev jag mycket inspirerad av att avdramatisera och omstrukturera en pjäs av Sarah Kane, "Psykos 4.48", för ett tag sedan. Som ett litet experiment av vad jag är kapabel till i manusväg. Jag formar om ett tidigare verk till någonting annat, någonting eget.

Danell; förklara för mig, vad menar du med "får ett nytt manus ni ska göra"? Kommer de inte från ditt inre när du vandrar runt, fikar, ser, hör? Det är DET som ska dit, dit på filmen, dina upplevelser, ingen annans. Eller förklara för mig. För mig låter det fullständigt galet att låta någon filmtisera "min film". Då blir det ju inte MIN film längre, då blir det någon annans tolkning av min film.

Självklart kan man regissera andras manus, förutsatt att man gillar manuset och tror att det kan bli en bra film.

Jag skulle börja med att läsa manuset och skriva ner lite anteckningar om vad jag tycker är bra och vad som kan förbättras och sen prata med manusförfattaren och se om han/hon eller vi tillsammans kan göra manuset ännu bättre. Tänk på att väl genomarbetade och realistiska karaktärer gör mycket för filmen.

En grej jag lärt mig av Ridley Scott är att lyssna på dialogen i en film innan man spelar in. Blunda och låt någon läsa dialogen i manuset för dig eller spela in och lyssna på. På så vis hör man lättare om dialog är repetitiv eller känns fel.

När jag tycker att manuset är bra så är nästa steg att visuallisera scenerna och rita storyboards. Tänk på kameravinklar, komposition och ljus. Självklart kan man avvika från storyboards när man filmar, men det är alltid bra att ha en klar uppfattning om vad man tänkt sig.

När det gäller själva regi-biten så är det viktigt att prata mycket med skådespelarna och få dem att känna sig säkra. Ge dem feedback och uppmuntra både dem och de andra i ditt crew att ge dig feedback på dina ideer men var noga med att det är du som är regissör och tveka inte att säga "nej" om du verkligen inte tycker att en idé är bra. Med det sagt så är det viktigt att vara öppen för nya idéer och improvisation, ibland kan saker man kommer på framför kameran bli bättre än vad man planerat från början.

Det är bättre att inspirera och ge skådespelare idéer som "vad tror du om att göra det på det här viset?" istället för att leka diktator och säga "gör exakt såhär!".

Som avslutning kommer ett tips från Greg Beeman som regisserar Heroes:

"I learned that the currency of the craft is (a) emotion and (b) physical action. To communicate effectively to an actor you need to know what emotion or combination of emotions their character is experiencing and how that is to be physicalized with their bodies. The saying is that an actor’s body is their instrument – and it’s true. Like a cello or a paintbrush the actor uses their body, their voice and their emotions to depict a character."

Anledningen varför jag skrev "får ett nytt manus ni ska göra" är att jag är med i ett projekt som Film i Öst håller i som heter 3x3. Där sätter de ihop en manusförfattare, en regissör och en musiker i en grupp och ger dem 50 000 i startbelopp. Så därför har jag blivit "tilldelad" detta manus i en läroprocess. Annars skriver jag mina egna manus, och detta är det första jag regisserar som jag själv inte skrivit. Och jag är jättespänd! Har länge velat göra det för att fördjupa mig i regissörsarbetet genom att släppa så mycket annat som möjligt. Men självklart är jag även nu inblandad i manusarbetet. Har haft långa diskussioner med hon som skrivit det och vi arbetar fram en slutversion ihop.

Manuset jag ska göra kan ni läsa här: http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=18289

Tack Andreas för dina kommentarer. Det var lite sånna trix o tips jag var ute efter, även fast man skulle kunna gå djupare in på finliret. Jag har regisserat många gånger innan och tror jag har "grunden" rätt klar för mig ;)

Mer kommentarer!

Jag filmatiserar inte andras manus, det är inte intressant. För mig ska skapandet vara i högsta grad personligt, vilket betyder att jag skriver manus, regisserar och filmar själv. Det är min vision som ska fram när jag arbetar, ingen annans.

helt rätt tycker jag. Annars börjar det likna fabrikstillverkning av film, anpassat till vad det får kosta. Nu menar ja inte mina jävla animationer. Ren hobbyverksamhet får det väl klassas som, hoppas på de ;)

Kul kommentera humor t.e.x nemos knäppa grejer. Kontrasten mellan absurd humor och skarp verklighet behövs. Iallafall för mej.

Min inspiration kommer ofta från musik eller målningar. Mina tankar och manus håller ja för mej själv.

Att sprida manus över internet gör inte filmen bättre på nåt sätt, snarare blir det ingen bra film. Eller ingen film alls, för det mesta.

/nils

Det är bättre att inspirera och ge skådespelare idéer som "vad tror du om att göra det på det här viset?" istället för att leka diktator och säga "gör exakt såhär!".

Kompromissen är det första steget mot misslyckande!

Visionen om hur filmen ska se ut bör vara helt klar innan man börjar inspelningen, om man nu inte eftersträvar något slags experiment utan manus (vilket är en annan liga - domna, osv). Och apropå skådespelare håller jag med, som stort undantag, med Hitchcock (som jag för övrigt anser vara något av en klåpare); "Skådespelarna är regissörens boskap".

Att gå med att skådespela är en frivillig sak, och bör tänkas efter, eftersom man som det inte har någonting att säga till om (om nu regissören är allvarlig med sin konstnärskap dvs). Jag tänker på Reiner W. Fassbilder (eller kanske ur modern tid, Michael Haneke?), som kompromisslöst körde över sina skådespelare, manglade dem, torterade dem psykiskt, för att få det han ville ha på filmremsan.

Det var ett extremt exempel, men det tåls att tänkas på! Skådespelare har i teorin inget med filmproduktionen att göra. Bara i praktiken, och praktiken är kanske det mest besvikelsefyllda momentet inom filmskapande? Tänk om man mer tacksamt (ur kommersiellt perspektiv) kunde göra film UTAN skådespelare!

Jag filmatiserar inte andras manus, det är inte intressant. För mig ska skapandet vara i högsta grad personligt, vilket betyder att jag skriver manus, regisserar och filmar själv. Det är min vision som ska fram när jag arbetar, ingen annans.

En bra regissör bör kunna arbeta vidare på någon annans vision och göra den till sin egen. Och det vore ju resursslöseri att tvinga alla som är duktiga regissörer men dåliga manusförfattare att alltid filma sina egna kassa manus. (Det låter väldigt likt hur det ser ut idag inom amatörfilms-"branschen". Den skulle må bra av fler projekt där manus och regi var separata roller.)