Gå till innehåll

Vad gör en film till en "kvalitetsfilm"?


Pace

Recommended Posts

Jag tycker att kvalitétsfilm är det jag tycker om. Problemet är bara att om jag satt som beslutsfattare på en statlig institution eller myndighet så skulle min egen smak styra hur skattepengarna fördelades och det kanske inte alltid skulle vara det bästa för dom flesta. Gillar jag t ex bara väldigt smal film som ofta vinner prestigefulla priser men aldrig har någon direkt publik kommer min smak att begränsa dom som jobbar med nåt annat än just det.

 

När det gäller filmrecensenter tycker jag att det är jätteviktigt att man är så personlig och subjektiv man kan vara. Då blir det bra recensioner. man behöver inte dela recensentens åsikter men det kan ändå vara insiktsfull läsning.

 

Men är man filmpolitiskt tillsatt är det livsfarligt att börja röra sig med kvalitétsfilmsbegreppet helt enkelt för att man i grunden faktiskt representerar folket som folkvald. Och folkets smak är väldigt farlig att försöka kontrollera.

Länk till kommentar
Share on other sites

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvalitet

 

Kvalitet för mej är ett omsorgsfullt utfört hantverk som jag är ytterst nöjd med att ha fått konsumera. Någonting som håller längre än bara för stunden. Om det är en tröja vars passform inte blir hängig efter några tvättar, en bil jag kan köra många mil med utan att motorn skär ihop eller en film som berör mej eller får mej att fundera även efteråt så är jag nöjd. Uppfyller produkten inte dom egenskaperna är det skräp och ska reklameras.

Länk till kommentar
Share on other sites

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvalitet

 

Kvalitet för mej är ett omsorgsfullt utfört hantverk som jag är ytterst nöjd med att ha fått konsumera. Någonting som håller längre än bara för stunden. Om det är en tröja vars passform inte blir hängig efter några tvättar, en bil jag kan köra många mil med utan att motorn skär ihop eller en film som berör mej eller får mej att fundera även efteråt så är jag nöjd. Uppfyller produkten inte dom egenskaperna är det skräp och ska reklameras.

 

Håller med till fullo. Livet är för kort för att slösas bort på skräp. Men samtidigt fyller ju det som inte uppfyller "kvalitetskriteriet" funktionen att få oss att faktiskt uppskatta "kvalitetsprodukten" till fullo. Båda behövs således.

Länk till kommentar
Share on other sites

Rabies: Satt just och funderade på min definition och din lät så mycket bättre (och kortare;)) så jag säger bara: "What he said!"

 

e93mw: jovisst... jag skulle inte upskatta Mannen på Taket lika mycket utan att ha sett den smörjan som kommer nu i en strid ström i Bäckväg (haha... no pun intended;)). Men samtidigt är jag försiktig med just ordet "skräp" eftersom det också innebär en charmig liten genre av filmer som jag älskar just för att dom går mot allt vad klassisk kvalitet är... Men så är ju fyra ungar i färgglada jumpsuits som skuttar fram som PowerRangers och dänger en man i monsterkostym i en modellstad gjord med mycket mer hjärta och tanke än hela senaste serien av svenska deckare också... Så det är ju skillnad på skräp och skräp... eller ska jag säga skit och skit? för jag är ju alltid lite förtjust när jag får tag i "Tha GOOD Shiit, dude!"... :p

 

Så... MER KVALITETSSKRÄP TILL FOLKET!!! :e

Länk till kommentar
Share on other sites

Kvalitetsfilm är ett lika nerlusat ord som kommunism. Vad jag menar är när folk hör kommunism så tänker de på diktatur, Stalin, utresningar och hemlig övervakningspolis. Inte på lika värde, gemenskap, fördelning efter behov och annat som kan anses som positivt. Kvalitetsfilm är när kultureliten säger att denna film är bra. En film som slår kassarekord för att folk älskar den och vill se den om igen är tyvärr inte kvalitetsfilm.

 

Jag önskar att jag hade samma uppfattning som Rabies!

Länk till kommentar
Share on other sites

På kurs på jobbet får man lära sig att kvalite är när varan/tjänsten uppfyller eller överträffar förväntningarna. Varken mer eller mindre. Lite trist är när folk blir lite salongsfäiga och börjar babbla i termer som "kvalitetslitteratur", "Kvalitetsporrnografi" och "finkultur". Vaddå?

 

Knepigt ordning egentligen. Jag tycker tex om singelmalt. Men jag vet inte jag tycker det är finare än blended, även om många försöker lära mig så. Det finns många goda blended som jag också tycker om. Man är väl inte så dum att man dricker eller äter nått man inte tycker om. Samma med film, egentligen. Man ser det man gillar och tycker om. Konstigare är det inte.

 

Martin har en poäng som är större än vad som framgår i hans inlägg (eller mer än Martin själv inser?). På nått vänster har en kulturelit tagit på sig rätten att tycka vad som är fint och inte fint. Inte bara inom film, utan även litteratur, mat, dryck, wiskey, hundutställningar, vad fan som helst. Tex känner jag stor frustration när tex akademiker sätter normer för vad som skall läsas på yrkeslinjer, eftersom akademikernas värderingar gäller även utanför deras egna områden. Jag fattar fortfarande inte varför man skal läsa svenska B på bygglinjen, eller varför man inte kan låna Steven King hellre än Hemsöborna på biblioteket.

Länk till kommentar
Share on other sites

gorse har helt rätt. Jag har också gått någon internutbildning om kvalitet, och definitionen (i alla fall i affärssammanhang) är att kunden/konsumenten/åskådaren får det han/hon vill ha. Punkt slut.

 

En liten anekdot från mitt liv: I gymnasiet hade vi uppsatsskrivning i svenska på centralprovet, och jag valde temat "Vad är en bra bok?" Jag skrev något som förklarade ungefär ovanstående kvalitetsbegrepp, alltså att en bok är bra om läsaren får det han/hon vill ha. En thriller är bra om den är läskig, en deckare är bra om den är spännande etc. När jag skulle få tillbaka uppsatsen så var jag nyfiken på om jag hade fått en femma, eller om jag skulle få nöja mig med en fyra. Det här var alltså på den tiden då man fick sifferbetyg. Jag blev helt chockad när jag bara fick en trea eftersom jag aldrig fått det på en uppsats tidigare. Så jag gick fram till katedern och frågade varför, och det visade sig att läraren helt enkelt inte höll med mig om vad jag skrev. Hon tyckte att jag borde valt ett annat ämne, eller i alla fall nämnt ett exempel på en bra bok. Hon hade säkert väntat sig att man skulle skriva om en specifik bok som man tyckte var bra. Typ "Vad är en bra bok? Jag tycker att Hemsöborna är ett exempel på en bra bok //5000 ord om Hemsöborna// Därför tycker jag att Hemsöborna är en bra bok." (Vilket inte vore ett svar på frågan i uppsatsens titel över huvud taget.) När jag började diskutera frågan med henne var det tydligt att det låga betyget berodde på att hon inte höll med mig, och om jag fortsatte säga emot skulle hon sänka till en tvåa. Såhär över 15 år senare är jag fortfarande förbannad. Mer förbannad nu än då faktiskt. I gymnasiet är man ju rätt härdad och van vid att ta all möjlig skit.

 

Ah, det var en parentes. :-)

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...

En kvalitetsfilm är en väl genomarbetad film på alla plan. Kvalitetsfilm är inte nödvändigtvis motsatsen till en dålig film. En kvalitetsfilm behöver inte vara underhållande villket naturligtvis motsatsen mycket väl kan vara.

 

Likaväl som pizza kan smaka förträffligt, även då denne sällan är att betraktas kvalitetsmat (såvida man inte går på italiensk resturang)

Länk till kommentar
Share on other sites

Håller med Gorse med skillnaden att vi fick lära oss att leverera rätt kvalitet. Står det i beställningen att varan skall vara medioker så skall också en medioker vara levereras. Om du således får din kravspec på bra film uppfylld så är filmen kvalitetsfilm, oavsett vad eliten säger.

 

Nu blev det nästan för teoretiskt.

 

Music

Länk till kommentar
Share on other sites

En kvalitetsfilm är en väl genomarbetad film på alla plan. Kvalitetsfilm är inte nödvändigtvis motsatsen till en dålig film. En kvalitetsfilm behöver inte vara underhållande villket naturligtvis motsatsen mycket väl kan vara.

 

Din beskrivning av kvalitetsfilm stämmer in exakt och till punkt och pricka på Pretty Woman.

 

Pretty Woman är oerhört genomarbetad. Originalmanus bearbetades i åratal till närmast oigenkännlighet, den är producerad med stora resurser av rutinerade branschproffs som levererat sin yttersta hantverksmässiga kvalitet och jag tycker inte att den är ett dugg underhållande.

Länk till kommentar
Share on other sites

Din beskrivning av kvalitetsfilm stämmer in exakt och till punkt och pricka på Pretty Woman.

 

Pretty Woman är oerhört genomarbetad. Originalmanus bearbetades i åratal till närmast oigenkännlighet, den är producerad med stora resurser av rutinerade branschproffs som levererat sin yttersta hantverksmässiga kvalitet och jag tycker inte att den är ett dugg underhållande.

 

 

Okej. Då är vi överens. Har själv inte haft och kommer antagligen inte få nöjet att seden.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hm, jag börjar fundera på om inte kvalitetsfilm är film som ligger något över nivån för lättbegriplighet, eller rättare sagt, en film som stundtals är rätt obegriplig. Då kan akademiska filmfilurer ägna mycket tid åt att analysera filmen och komma fram till intressanta dubbelbottnar och underfundiga tolkningar av symbolik som aldrig var meningen av regisören. Jag tyckte Pretty Woman var en bra film, men aldrig i närheten av kvalitetsfilm. När den filmen var ny erinrar jag mig att den gick som "skräpkultur" precis som alla talade så illa om skitfilmen Rocky som i dag klassas som finkultur i filmvärlden. Det säger kanske en del.

 

Är det någon som tror mig när jag säger att Jazzen när den kom så var den populistisk skräpkultur som ansågs revolterande och farlig. Att vara swingpjatt och ha målade ögonlock med tusch var mer upprörande än dagens Pircning/tatoo-våg. Jazzen rörde upp hetare känslor i vuxenvärlden på sin tid än vad Punkrocken gjorde på 70-talet.

 

Vad lustigt det kan vända, eller hur? Vem sätter normerna egentligen? Ni som är unga idag (yngre än mig i alla fall) kommer en vacker dag att förfasas över ungdomens torftiga språkbruk, konstiga musiksmak och kvalitetslösa filmer, och referera till kvalitativa filmklassiker som AVP, Transformers, Spiderman-filmer etc.

 

Föresten fyllde Olivia Newton John 49 år härom månaden. Det var ju inte länge sen jag såg en fruktansvärd skräpfilm som hette GREASE som alla unga tyckte om.

 

EDIT: Fel av mig. Hon fyllde 59!! (femtionio).

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...