Dubbades mycket av Sagan om Ringen?

hur vanligt är det att eftersynca i sverige egentligen ? jag har aldrig hört talas om att det görs ens, annat än i nödfall, men en lärare jag har påstår att det är praxis...

Det görs men absolut inte i lika stor utsträckning som i amerika tex. Man försöker alltid få ett så bra synkljud som möjligt då det ofta eller i princip alltid låter bäst. Vissa regissörer vill verkligen undvika eftersynk. "Den enskilda medborgaren" tex hade endast eftersynk på scenen på golfbanan när de åker i golfbilarna, där det var praktiskt omöjligt att få bra synkljud. Resten är från plats har jag för mig. Men alla regissörer är ju inte lika noga med ljudet som Claes (tyvärr).

Arn som diskuteras i en annan tråd har ju väldigt mycket eftersynk, och jag har för mig Solstorm har ganska mycket eftersynk också. Men ofta görs den väldigt bra så "svensson" tänker inte ens på att den är där. Jag kan störa mig på den ibland men då sitter man ju och lyssnar mer aktivt på ljudläggningen än andra skulle jag tro.

Att all svensk film har uselt ljud är ju bara bullshit. Kanske Eibon kan ge exempel på några filmer som har bra ljud? (utlänska då misstänker jag). Sen är det ju ganska mycker mer än ADR´en som gör att en film har bra ljud eller inte, till viss del kan jag hålla med om. Och att ADR´en blir lite sämre här än i andra länder där de gör mer eftersynk skulle jag säga beror mer på skådespelarna och att de inte är vana än just den tekniska biten.

Håller helt med om att svensk filmljud inte är sämre. Däremot har vi en lite annan inställning till ljudet än t ex amerikaner. Vi är t ex oerhört bra på "naturalistiskt" ljud i Sverige men väldigt svaga på actionljud. Vi tar i så vi spricker när vi ljudlägger action för att vi tror att det ska vara så. Det blir ibland nästan lite dålig kungfu-film av slag och smällar och skottljud i svenska snutfilmer och thrillers. Vår styrka ligger mycket i dialogklangen och miljöljud. Amerikaner som sätter standarden för actionljud (som svensken Per Hallberg) är väldigt bra på tunga mullrande mattor av ljud. Där har svensk filmindustri massor att lära. Vi mixar också musiken helt annorlunda. Inte sämre - bara annorlunda.

Det är just all denna glittriga naturalism jag har så svårt för.

I Sverige är normen oftast att försöka efterlikna verkligheten till varje pris, vilket väldigt ofta ger ett sterilt & lack-lustre sound som inte tillför själva berättandet något alls. Inga detaljer, ingen dynamik & inget eget liv.

Det är stor skilnad på realistiskt & övertygande.

Terminator 2 är ett bra exempel på det, lyssna på skottljuden i bra anläggning.

I dialogen tar många gärna bort allt som inte ger direkt tydlighet men som hade behövts för att ge karaktär. Man filtrerar hårt i lågmidden & lägger gärna en ganska hyfsat transparent men tydlig kompression som är mer att jämföra med viss musikmixning. Jag sa inte emot mig själv där, transparansen ligger i att ljudet inte färgas alls, men effekten är väldigt tydlig i ett platt & livlöst ljud utan dynamik.

Volume-Graphing (automatisering av volymen) verkar inte existera här utan allt ska gå fort som fan.

Jag har inget emot lätt compression i dialogen, använder det ofta själv men då för att tajta till den, inte jämna ut den.

Meet Joe Black är ett lysande exempel på vacker & levande dialoghantering.

Skulle gärna höra exempelvis Persbrandt & Per Oscarsson mixade efter Amerikanska kriterier :-)

Folk ser filmen, dom kanske tycker om den medans dom ser den, men när dom vaknat dagen därpå har dom glömt bort den igen. Vissa filmer fastnar för att dom helt enkelt har något som gör dom unika, Kopps är en personlig favorit, men dom hade kunnat konkurrera på mer internationell nivå om dom hade tagit ljud & design på större allvar.

Utan pengar prioriteras ljudet bort. Utan ljudet så blir det mycket svårare att sälja utomlands. Kan man inte sälja utomlands så ser bara svenskar filmen. Ser bara svenskar filmen så blir det inte många pengar att återinvestera. Utan pengar måste man prioritera bort saker...

Tänker absolut inte säga att jag aldrig sett Svenskproducerade filmer med bra & intressant ljud alls. Jag är personligen, även om jag sällan jobbar så själv, väldigt svag för ett "punkigare" sound som finns i filmer som Romper Stomper, Train Spotting & tidiga Hellraiser. I Sverige har Yrrol för att nämna en defenitivt ett eget snyggt & "punkigt" sound vill jag minnas. Det är så mycket mer än dyra prylar som bestämmer hur resultatet kommer bli, men inte många här vet verkligen hur man arbetar med ljud utan betraktar det som en ren bildkomponent som går att läsa i mallar & siffror & inte förtjänar nån närmare omtanke.

Deprimerande.

Besökarna hade varit så sjukt bra med Ringu-aktig ljudbild, nu är den bra men lär inte se om den många gånger...

Kan ge hur många bra exempel som helst på filmer där ljudet är en aktiv del av berättandet & ger hela storyn nya dimensioner, men, undantaget dom självklara Once Upon A Time In The West & Saving Ryan´s Privates, tre filmer som utmärker sig fet-hårt är Se7en, Apocalypse Now & Sympahy For Mr Vengeance.

Mr Vengeance är måhända inte precis sonisk perfektion överallt precis, men har tillsammans med Se7en & Apocalypse bland dom absolut bäst planerade & genomförda ambiancer jag någonsin hört. Dom gör hela skillnaden! :-D

Min åsikt, som det ser ut nu, är att många svenska regissörer har en övertro till musiken.

Det är en åsikt jag delat med väldigt många kollegor jag snackat & umgåtts med.

Istället för att bygga en nerv & stämning genom psychoaukustisk ljudläggning & design i symbios med ett välkomponerat musikspår & bildspråk, så ligger musiken som en matta över filmen medans ljudbilden tas för givet.

Misstolka mig inte, musiken är mycket viktig, men den klarar sig absolut inte ensam, SPECIELLT inte för att bygga en nerv. Det krävs balans & känsla för det.

Raiders Of The Lost Arc är ett mycket bra exempel på snygg balans mellan bild, sounddesign & musik.

Det viktiga är inte vad man hör utan vad man inte vet man hör. Hollywood & många asiatiska länder vet det & är ofta duktiga på det.

Signs är ett bra exempel på både det & att tänka utanför bilden. Tyvärr är vi inte många som gillade den heller tydligen, så den är väl även ett exempel på att fantastisk ljuddesign (& bra film!) inte automatisk betyder succé, faller en sak så faller allt, & ibland har publiken bara fel förväntningar.

Film är en svår & oförutsägbar konstform, men även om det är väldigt svårt att göra en block-buster alla talar om så är det förbannat lätt att göra något mediokert ingen minns.

Mm jag hatar svensk film och vardagsverkligheten som eftersträvas. Inget fan av Hollywood heller dock.

Tyvärr kan man ju inte filtrera svensk dialog likadant som engelsk dito… om man skulle göra det skulle publiken missa det mesta av den. Ni kanske har tänkt på att amerikaner hörs på långt håll i en folksamling? Det finns en orsak och det har inte att göra med att de skulle tala starkare än andra.

Jag tycker att svenskar hörs sjukt bra när man är utomlands. Vi artikulerar så otroligt tydligt.

Och sedan är det skillnad på talspråk och spel. Det finns någonting som heter "mikrofonteknik" som fler skådspelare borde lära sig. Amerikanska skådespelare är otroligt bra på mikrofonteknik.

Och så kan man lägga till ytterligare än dimension till ljudteknik: Amerikanska lead actors (manliga) är nästan alltid baryton eller bas-baryton medan nästan alla svenska ligger i tenorskiktet (tänk Jonas Karlsson, Björn Kjellman, Björn Skifs, Robert Gustafsson, Andreas Wilson osv). Det finns några få undantag USA som t ex Bruce Willis. Dom svenskar som inte ligger i pojkröstregistret (Stellan Skarsgård, Max Von Sydow, Peter Stormare, Dolph Lundgren, Bo Svensson) har lättare i USA. Den klassiske amerikanske filmhjälten är en baryton.

Indeed!

Insåg dessutom att jag glömde bort en viktig sak i mitt inlägg.

En film som över lag imponerat stort på mig på alla möjliga sätt, inklusive ljudet, är Ondskan!

Väldigt snygga ambiancer & välinspelad dialog :-)

Finns några ställen där det blir lite reflektionsbummel & nåt ställe där det inte är helt i focus, men inget som stör & i övrigt grymt snyggt gjort!

Är även väldigt förtjust i fotot & färgtonen genom hela filmen :-)

Ett fantastiskt exempel på filmer som fastnar av alla möjliga orsaker!