Manus: Lika barn (5 sidor)

Titel: Lika barn

Voodooversion: 1

Samador och Mirina är på flykt i en dyster framtid, offer för sina egna känslor och samhällets oförståelse.

Det här är mitt hastigt ihopsatta bidrag till FFFs kortfilmsmanustävling (som jag tidigare tipsat om), där förutsättningarna var att filmen skulle vara sci-fi, fantasy, skräck eller action, och längden på den färdiga filmen skulle helst inte överstiga fem minuter.

Om det finns andra som i slutändan fick ihop sina bidrag så vore det självklart kul att se även dem postas här på forumet.

/Jakob

lika_barn_3.pdf

hmm, hur börjar jag.

Först måste jag fråga vem/vad Samador egentligen var? Såvitt jag förstod framkom det inte i manuset. Hade jag vetat vem han var, hade det varit enklare att bedöma hur orginellt manuset var.

Även om det var en fin idé så tyckte jag kanske inte att den var så särskilt orginell, två personer som är kära i varandra och flyr från någon som vill döda dem p.g.a just det.

Annars måste jag säga att Manuset var bra skrivet, man förstod precis hur du menade hela tiden (förutom just det med att man inte visste vem Samador var).

Jag tror absolut att storyn, med hjälp av bra skådespel och regi, kan bli väldigt bra som film. Dock som sagt kanske inte så orginell.

Tack för kommentarerna! Nu vill jag inte spoila för mycket så högt i tråden, så mina svar kanske inte är så konkreta som du hoppats.

Först måste jag fråga vem/vad Samador egentligen var? Såvitt jag förstod framkom det inte i manuset.

Det bör framgå ganska tydligt om du läser slutet en gång till.

Även om det var en fin idé så tyckte jag kanske inte att den var så särskilt orginell,

Nä, det är ganska slitna sf-klyschor jag utnyttjar.

två personer som är kära i varandra och flyr från någon som vill döda dem p.g.a just det.

Tja, fast det är ju inte därför de är jagade.

/Jakob

Ah! nu förstår jag, tror jag i alla fall.

Jag kanske inte uttryckte mig alldeles glasklart med "två personer som är kära i varandra och flyr från någon som vill döda dem p.g.a just det" men jag menade i alla fall att den ena blev jagad p.g.a att hon är kär i någon som ska bli dödad, ja förhoppningsvis förstår du hur jag menar.

Jag gillar den MEN, inte som en hel film.

Det känns som ett anslag till en längre film.

Finns för övrigt inte något och klaga på direkt, förutom några stavfel.

Det känns som ett anslag till en längre film.

Mm, formen var det jag hade mest problem med. Att vara bunden till en så kort speltid gjorde att jag fick förkasta nästan alla mina ideer så snart jag fick dem. I slutändan blev det den här historien, där jag skrev en början och ett slut, och så upptäckte jag att det inte fanns plats för någon mitten.

På sätt och vis kan det dock ha gjort att manuset än mer liknar de klassiska sf-noveller jag hade i åtanke då manuset skrevs.

Kul att du gillade den i alla fall!

/Jakob

Hej!

Jag tyckte det var en helt okej historia du har fått till där. Twisten sög till i kistan dessutom. Bra jobbat! Däremot gillar jag nog inte titeln alls tyvärr.

Lycka till i tävlingen!

/Johan

Jag förstår hur titeln är tänkt men jag har glömt bort den flera gånger redan när jag skulle leta efter den här tråden. Manuset är stämningsfullt, hotande och lite poetiskt.

Jag förstår att det har varit svårt att klämma in den på så kort tidsram, det känns lite att man skulle vilja få veta mer om dem men det sägs inte så mycket i dialogen om det. Miljön känns lite Stalker vilket är bra, juryn kommer väga det visuella tungt skriver FFF, kanske det skulle beskrivas lite mer i manuset, mycket är upp till läsaren.

Jag gillar själva twisten, påminner som du säger om en scifi-novell (var det inte Asimov som skrev om en robotkirurg?)

Däremot gillar jag nog inte titeln alls tyvärr.

Tack för kommentarerna! Jag har nog inte reflekterat särskilt mycket över titeln. Jag drog mest bara till med något som dels referarar till tanken att lika barn leka bäst, och dels till idén att både robotar och människor egentligen är likadana, att de alltså är "lika barn". Jag behövde en arbetstitel, och det blev som det blev. Är det något särskilt med den du ogillar?

juryn kommer väga det visuella tungt skriver FFF

Mm, det där var ett problem. Jag skulle naturligtvis ha kunnat beskriva hur fantastiska och visuella miljöer som helst, men det hade jag inte klarat av att spela in om jag vunnit. Jag var tvungen att förlägga handlingen till en förhållandevis tråkig plats för att kunna vara säker på att kunna få tag i den.

Jag gillar själva twisten, påminner som du säger om en scifi-novell (var det inte Asimov som skrev om en robotkirurg?)

Det var säkert 15 år sedan jag läste Asimov, så jag minns inte det specifika fallet, men visst hade jag Asimovs robothistorier i huvudet, liksom den sf-tradition som gärna avslutar noveller med en twist som skakar världen, så att säga. Men jag har alltid gillat robotar. Och golem.

/Jakob

Tack för kommentarerna! Jag har nog inte reflekterat särskilt mycket över titeln. Jag drog mest bara till med något som dels referarar till tanken att lika barn leka bäst, och dels till idén att både robotar och människor egentligen är likadana, att de alltså är "lika barn". Jag behövde en arbetstitel, och det blev som det blev. Är det något särskilt med den du ogillar?

Det är främst att den känns sjukt tråkig. Man blir inte alls sugen på att läsa manuset/se filmen. Slätstrukenhet är enligt min åsikt att undvika, speciellt i titeln vilket är det första man stöter på när man kommer i kontakt med filmen.

Heteromaskinell kärlek...

Jag vet inte. Sunkigt exempel. Men något som man kan komma ihåg utan att behöva skriva upp namnet för att minnas.

Tackar! Det är sant som du säger att det är en titel som är lätt att glömma, och jag får se till att komma på en bättre om filmen någonsin blir producerad.

/Jakob

Jag tycker det här är helt okej. Jag har alltid gillat scifi-noveller och tycker därför att det här också funkar i det här korta formatet. En kortfilm kan gott och väl komma undan med att bara ha en situation/scen som sedan avslutas med ett budskap eller en twist så länge den håller tillräcklig kvalité på vägen och det tycker jag det här manuset gör.

Det finns dock några grejer som är lite negativa. (VARNING för några mindre spoilers nedan.)

Först och främst, som andra redan sagt, titeln. Inte nog med att den känns tråkig (och lite pretentiös), den knyter inte riktigt in i, eller ihop, historien. Jag tror jag förstår vad du vill säga med den, men jag tycker inte riktigt att det räcker.

Några små detaljer med stavfel och uttryck också. (Exempelvis repliken "Håll mig" känns väldigt mycket som en försvenskning av engelskans "Hold me". På svenska är nog "Håll om mig" mycket vanligare.)

Största problemet har jag nog med att den är lite för förutsägbar. Problemet uppstod för mig när sergeanten meddelade vilka som finns i byggnaden. Den repliken i samband med Koras lilla monolog efteråt gav åtminstone mig en alltför tydlig bild om vad Kora var och vart historien var på väg. När jag sedan läste Mirinas och Samadors kärleksförklaring och drömdiskussion stod det väldigt klart för mig vem som var vad och hur det skulle sluta.

I en sån här kort film så har jag ofta inga problem med att kunna förutse twisten eller poängen OM det inte blir alltför tidigt. I det här manuset så tycker jag det blir det. Det positiva i det hela är att det är den väldigt specifika repliken från sergeanten som ställer till det. Med en mindre korrigering där så skulle historien åtminstone för mig få betydligt bättre spänning och twist.

Men, som sagt, på det stora hela helt okej och riktigt kul med lite scifi!

Tack för kommentarerna, greenlighted!

(Exempelvis repliken "Håll mig" känns väldigt mycket som en försvenskning av engelskans "Hold me". På svenska är nog "Håll om mig" mycket vanligare.)

Lustigt. Utan att försvara mig så vill jag säga att "Håll mig" inte kom till under inflytande av engelskan, utan var en medveten skrivning. Jag ville ha något kortare eftersom hon mumlar det med sina sista andetag, men också för att jag tycker att "håll om mig" känns rätt tillgjort. Fast varför jag tycker det har jag ingen aning om. En excentricitet antar jag...

Största problemet har jag nog med att den är lite för förutsägbar. Problemet uppstod för mig när sergeanten meddelade vilka som finns i byggnaden. Den repliken i samband med Koras lilla monolog efteråt gav åtminstone mig en alltför tydlig bild om vad Kora var och vart historien var på väg.

Mm, det är ju där man får de flesta ledtrådarna, om än mer i vad som inte sägs än vad som faktiskt sägs. I de första versionerna var det faktiskt lite mer kryptiskt, men jag gjorde det tydligare just för att ge tittarna en liten chans att förutse slutet. En knepig balansgång.

Det positiva i det hela är att det är den väldigt specifika repliken från sergeanten som ställer till det.

Bra med konkreta kommentarer!

/Jakob

Lustigt. Utan att försvara mig så vill jag säga att "Håll mig" inte kom till under inflytande av engelskan, utan var en medveten skrivning. Jag ville ha något kortare eftersom hon mumlar det med sina sista andetag, men också för att jag tycker att "håll om mig" känns rätt tillgjort. Fast varför jag tycker det har jag ingen aning om. En excentricitet antar jag...

Ja, det var bara känsla jag fick när jag läste repliken. Är det ett medvetet val du gjort och du trivs med det så ska du givetvis köra så. En sådan replik påverkas ju också väldigt mycket av leveransen, så det går så klart att få till den utan att det känns svengelskt.

Mm, det är ju där man får de flesta ledtrådarna, om än mer i vad som inte sägs än vad som faktiskt sägs. I de första versionerna var det faktiskt lite mer kryptiskt, men jag gjorde det tydligare just för att ge tittarna en liten chans att förutse slutet. En knepig balansgång.

Som tittare vill jag ha en viss chans att förutse slutet, ja, men jag vill inte förutse det så mycket så tidigt som jag gjorde här. Det faktum att jag så tidigt och så tydligt kunde förutse berättelsen var faktiskt det som gjorde att jag tyckte den "bara" var okej istället för riktigt bra.

Jag håller med om att det är en knepig balansgång och det är självklart du som måste avgöra hur balansen ska vara. Men om du hade, EXEMPELVIS, ändrat sergeantens

"En människa och en maskin i byggnaden. De rör på sig." till

"Två utslag i byggnaden. De rör på sig."

och Kolas

"Du! Jag borde skjuta dig omedelbart." till

"Du! Förrädare. Jag borde skjuta dig omedelbart."

samt kanske visat lite innanmäte i samband med skottet i ryggen så det blivit både kryptiskt och tydligt nog i alla fall för mig.

Men, som sagt, det är helt okej som det är.

Jag vet inte riktigt, tycker personligen att om du ändrar "En människa och en maskin i byggnaden" måste du förklara någon annanstans i texten vad de båda egentligen är. Jag sluddrade igen manuset en gång till och hittade ingen annan stans som det berättades vad de båda var. Inte ens slutrepliken som du hänvisade mig till senast. "Den sista i ditt slag, människa." Man kan vara många slags människa, och i mina öron låter det som om meningen "Den sista i ditt slag, människa." syftar på att han är i den sista i sitt slag av människa om du förstår vad jag menar.

Att lägga till extra Förrädare tycker jag inte hjälper. Det säger mig ingenting. Om du skulle få för dig att byta ut meningen "En människa och en maskin i byggnaden", vilket jag tycker du ska göra, håller med om att den är lite för uppenbar. Hitta då något annat sätt att förklara vad de båda är, i alla fall i slutet annars finns risken att man inte förstår tror jag...