Utkast: Laugh Out Loud (2 sidor)

Titel: "Laugh Out Loud"

Voodooversion 1

"Har du nånsin blivit krossad mot en vägg när det känns som värst liksom? Det har jag, och det var fan inte roligt..."

- Jens

Jens är en blyg kille i gymnasiet, han är en drömmare med lite "otur" ibland. Hans största kärlek är Louise, en tjej på samma skola. En dag börjar hon skriva till Jens, som öppnar hela sitt liv för henne. Samtalen får deras världsbild att förändras... och rasa...

Genre: tonårsdrama.

Detta är en grovskriven outline, hur noga saker beskrivs varierar. Tacksam för alla synpunkter på utkastet!

En film om en kille som sitter och chattar på nätet känns inte jättehett... Dramaturgin är inte heller så upphetsande: en kille blir lurad och tänker ta livet av sig för att sedan låta bli för att sedan kort därefter ta livet av sig i alla fall? Njae...

Dessvärre kan jag inte komma med några konkreta tips på hur du skall förbättra din historia, för jag förstår faktiskt inte vad det är du vill berätta. Skriv vad du ser som berättelsens kärna och vilka tankar du har runt historien, så blir det lättare att förstå.

/Jakob

Lol. Med det sagt så vill jag bara berätta att jag hatar när folk tar livet av sig i slutet. Var fick han tag på geväret förresten? Det är ju inte direkt så att varenda tonårskille bara "tar fram ett gevär". Slutet med paradisscenen känns lite överdriven.

Ursäkta väntan, jag satt och försökte att få liv på min trådlösa router som vägrade att fungera, men nu så...

En film om en kille som sitter och chattar på nätet känns inte jättehett... Dramaturgin är inte heller så upphetsande: en kille blir lurad och tänker ta livet av sig för att sedan låta bli för att sedan kort därefter ta livet av sig i alla fall? Njae...

 

Dessvärre kan jag inte komma med några konkreta tips på hur du skall förbättra din historia, för jag förstår faktiskt inte vad det är du vill berätta. Skriv vad du ser som berättelsens kärna och vilka tankar du har runt historien, så blir det lättare att förstå.

 

/Jakob

Här kommer lite bakgrundsinformation...

Den här historien bygger främst på känslor som jag tror att många känner igen, om inte så bör detta lära en hel del. Några moment är tagna ifrån verkliga livet, vad jag har hört och själv upplevt. Historien är för övrigt mycket dramatiserad men skulle mycket väl kunna inträffa i verkligheten.

Faktum är att jag själv blivit lurad på ett snarlikt sett, men i det fallet rörde det sig om att jag skrev till en kompis och undrade om han hade lust att gå på bio. Då var det i själva verket en av kompisens kompisar som skrev och tackade ja. Blev pinsamt då jag senare hörde av mig om tid - en löjlig grej egentligen, men om man dramatiserar det hela kan det få andra följder…

Jag försöker även få fram den rädslan av misstänksamhet. Du tror att de vet – kan man sammanfatta det hela.

Sätt dig då in i situationen; din drömtjej skriver till dig och lär känna dig tillräckligt för att träffas. När du är som lyckligast dissar hon dig och utsätter dig för psykisk mobbing. Efter allt velande försöker du ta självmord, som misslyckas och slutar med att du sitter i telefonen med din drömtjej. Sanningen gör dig lättad, men gör drömtjejens situation sämre. Senare märker du att personerna i din omgivning vet, och att du själv blir påmind om självmordsförsöket och blir rädd. Vilket tillslut resulterar i hans död. – Got it?

Lol. Med det sagt så vill jag bara berätta att jag hatar när folk tar livet av sig i slutet. Var fick han tag på geväret förresten? Det är ju inte direkt så att varenda tonårskille bara "tar fram ett gevär". Slutet med paradisscenen känns lite överdriven.

Geväret känns ganska självklart tycker jag, det förklarar var vi befinner oss. Jens bor knappast i centrum med lägenhet, utan mer i ett villaområde eller i glesbygden. Någon i Jens närhet har licens för vapen, om inte han själv. Eftersom Jens är så gammal bör han säkerligen veta var nyckeln till vapenskåpet är. …och därmed ha ett vapen att använda för att begå självmord.

Varför så långsökt, han kan ju lika gärna bo i stan och skära sig med kniv?

Karaktären ”Jens” passar helt enkelt inte in i miljön och jag tror att de flesta skulle se honom som ett emo om han skär sig. Vilket skulle förstöra historiens innebörd, och få folk att skratta ”Hehe, emo…”. Inget illa menat men det är vad jag tror att människor kommer att reagera på.

Jag kanske skrev denna synopsis/treatment/outline(whatever!) för kortfattad? Skriv gärna vad ni tycker…

Förstår inte namnvalet, när jag såg namnet trodde jag det handlade om en komedi.

när jag skriver manus så försöker jag beskriva mina karaktärer så bra jag kan, hur de ser ut, hur gamla de är, vad de har för klädstil, så att den som läser ska kunna föreställa sej allting mycket enklare.

Jag skulle ha skrivit nått sånt här i början: Vid en busshållsplats står Jens, Jens är 18 år och ganska normalbyggd, han är klädd i blåa jeans och en luvtröjja.

du skrev: Jens står vid en busshållsplats.

förstår du vad jag menar?

Håller med delta one om namnvalet, håller även med Anhool om geväret. Sen var idéen var inte överdrivet orginell, men lite egen idé. Skulle vilja att du skrev mer om karaktärernas tankegångar kring hela incidenten. Manuset är rätt bra som drama, även om jag egentligen inte gillar genren, men utarbeta det så blir det säkert mycket bättre.

Okej, förstår precis hur ni menar. Just nu ser det inte ut som om jag kommer att prioritera tiden till att skriva klart ett manus, men när jag får tid över kommer jag säkerligen sätta mig ner och slippa till storyn igen. Då kanske jag har bättre ideer som gör denna mer intressant.

Delta one, detta jag skrev är knappast ett manus men bör som du säger förtydligas lite.