Snabbkurs i skådespeleri?

Tja!

Jag undrar ifall någon har något tips på en sida med snabbkurs i skådespeleri för film? Grunderna o saker att tänka på m.m.

Annars, skriv era egna tips! Hur blir man en bra skådespelare?

Finns ju lite att ta på i filmskolan här på voodoofilm dock, men jag är också intresserad av tips utöver dom. Kanske någon kan berätta om sina egna erfarenheter om vad som gör skådespel övertygande?

Alla människor har ett känsloregister, dom flesta har varit arga, glada, ledsna, rädda osv. Skådespel handlar nog mycket om att kunna plocka fram dessa känslor när man inte känner dom. Sen tror jag att man måste ha lätt för att sätta sej in i andras situationer. Om man tex ska spela hemlös lodare så är det bra att veta hur en hemlös lodare mår och gör under en dag elelr om man ska spela en utvecklingsstörd så är det bra att ta reda på hur, vad och varför dom beter sej som dom gör och sen sätta sej själv in i det.

Alla människor har ett känsloregister, dom flesta har varit arga, glada, ledsna, rädda osv. Skådespel handlar nog mycket om att kunna plocka fram dessa känslor när man inte känner dom. Sen tror jag att man måste ha lätt för att sätta sej in i andras situationer. Om man tex ska spela hemlös lodare så är det bra att veta hur en hemlös lodare mår och gör under en dag elelr om man ska spela en utvecklingsstörd så är det bra att ta reda på hur, vad och varför dom beter sej som dom gör och sen sätta sej själv in i det.

Hej!

Jag är utbildad skådespelare vid teaterhögskolan. Dessutom har jag arbetat som studioregissör för en av våra stora såpor i tv (108 avsnitt)

Om man ska tala om en snabbkurs för filmskådespeleri, och arbete med orutinerade skådespelare är min åsikt att inlevelse utifrån konkret situation inte är att föredra.

Det handlar om teknik och synonymkänsla. Att som filmregissör inte nödvändigtvis arbeta med method acting med en amatör, utan snarare föra det mot skådespelarens egan synonyma erfarenheter. Om man jobbar med proffs, sköter de detta själva.

Det finns en klassiker hämtad från inspelningen av "Maratonmannen". Dustin Hoffman ska göra en scen där han ska spela en människa som inte har sovit, inte tvättat sig och har supit under flera dygn. Dustin som den method actor han är gjorde följdaktligen inte det. Han sov inte och tvättade sig inte på flera dygn innan tagning.

I studion på tagningsdagen möter han så sin motspelare Sir Laurence Olivier, som ser på honom och säger:

- Have you ever tried acting, Mr Hoffman? :)

Per

nu vet jag inte riktigt vad du menar med synonyma erfarenheter. det känns som att det va precis det jag sa. man skapar sej en erfarenhet genom att studera andra om man nu själv inte har upplevt det och plockar sedan fram den. ungefär som referensmaterial. jag tror att det är svårt att agera nånting som man aldrig har upplevt. asså man researchar först vad man ska spela så man har nånting att plocka av sen plockar man fram det vid inspelningstillfället. jag tror att det är svårt att spela utvecklingsstörd om man inte vet vad, hur och varför man agerar som man gör utan bara plockar det från luften. om inte skådespelaren har nån erfarenhet utav situationen så har den ju ingeting att plocka utav om dom inte har en jävligt bra fantasi och en genial talang. Brad Pitt studerade väl en massa psykfall inför sin roll i 12 Monkeys om jag itne minns fel. Tror Dicaprio studerade utvecklingsstörda inför Gilbert Grape med

nu vet jag inte riktigt vad du menar med synonyma erfarenheter. det känns som att det va precis det jag sa. man skapar sej en erfarenhet genom att studera andra om man nu själv inte har upplevt det och plockar sedan fram den. ungefär som referensmaterial. jag tror att det är svårt att agera nånting som man aldrig har upplevt. asså man researchar först vad man ska spela så man har nånting att plocka av sen plockar man fram det vid inspelningstillfället. jag tror att det är svårt att spela utvecklingsstörd om man inte vet vad, hur och varför man agerar som man gör utan bara plockar det från luften. om inte skådespelaren har nån erfarenhet utav situationen så har den ju ingeting att plocka utav om dom inte har en jävligt bra fantasi och en genial talang. Brad Pitt studerade väl en massa psykfall inför sin roll i 12 Monkeys om jag itne minns fel. Tror Dicaprio studerade utvecklingsstörda inför Gilbert Grape med

Jag vill inte dra detta till nåt annat än vad det faktiskt handlar om. Tror inte att alla lodisar känner på samma sätt och gör samma saker på dagarna. Tror heller inte att utvecklingsstörda (funktionshindrad) fungerar på samma sätt.

Det finns många tekniker vad gäller skådespeleri. Den ryska stanislavsikj/Lee stassbourg/ actors studio, Yat, Penka, Brecht, Anouill osv....

Är du skådespelare så sök din egna teknik och ingång. Är du regissör, ta reda på vilken sätt som skådespelaren vill närma sig rollen på.

med ytterst vänliga hälsningar

Per

Regissör på Moomsteatern - Sveriges största professionella teater med funktionshindrade skådespelare.

"All as well and the rest is silence"

Shakespeare Richard lll

Intressanta osikter. Jag ska snart sätta igång och filma en långfilm och vissa av skådespelarna har inte överdrivet lång erfarenhet. Då menar jag inte att de är dåliga, för vi hade audition med flera riktigt erfarna skådespelare och vi valde ändå någon som inte gjort något speciellt innan eftersom vi såg att det fanns tallang.

Hur som hellst... Jag skulle vilja ge dem lite tips och råd hur de ska kunna närma sig sina roller, och även hur JAG ska kunna regissera dem på bäst sätt. Självklart kräver ju olika personer olika slags regi, men om man drar alla över en kam.

Intressanta osikter. Jag ska snart sätta igång och filma en långfilm och vissa av skådespelarna har inte överdrivet lång erfarenhet. Då menar jag inte att de är dåliga, för vi hade audition med flera riktigt erfarna skådespelare och vi valde ändå någon som inte gjort något speciellt innan eftersom vi såg att det fanns tallang.

 

Hur som hellst... Jag skulle vilja ge dem lite tips och råd hur de ska kunna närma sig sina roller, och även hur JAG ska kunna regissera dem på bäst sätt. Självklart kräver ju olika personer olika slags regi, men om man drar alla över en kam.

Det är alltid svårt, stört omöjligt att dra alla över en kam. Men mina enkla tips till dig är att först själv svara på vad du vill ha ut av scenen, bilder, temperaturer och färger i skådespelareprestationerna. Sen är det viktigt att du på rätt sätt förmedlar detta till din ensemble. Min erfarenhet är att skådespelaren, då den inte har koll hur han ser ut i monitorn, tenderar att överspela, både i röst, plastik och gestik. Finner du rätt sätt att kommunicera, så faller det andra på plats.

Och jobba inte med kompisar framför kameran :)

Lycka till

Per

Och jobba inte med kompisar framför kameran :)

Per

Bara några konkreta exempel på problem med varför man inte ska jobba med kompisar framför kameran? Det är ju så att jag har inga andra att sätta framför kameran :P

Bara några konkreta exempel på problem med varför man inte ska jobba med kompisar framför kameran?

Därför att man vill kunna behandla sina skådisar som skådisar och inte som som kompisar. Det är väl uppenbart?

Det är ju så att jag har inga andra att sätta framför kameran :P

Har du testat? Om du har en bra historia att berätta så kan du hitta folk, tro mig.

/Jakob

Därför att man vill kunna behandla sina skådisar som skådisar och inte som som kompisar. Det är väl uppenbart?

Så jag ska undvika bli vän med skådespelare med andra ord ;)

jag håller absolut inte med. Man kan vara kompisar och ändå behandla varann med respekt. Kompisar har också mer förtroende för varandra och känner sig mer bekväma i varandras sällskap och kan därför ge mer och våga mer.

Därför lär jag alltid känna skådissarna jag jobbar med. Ser vad som får dem att ticka och villka känslor de har lagrade innom sig. Det gäller att få förtroende för varann, så att de vågar visa sin själ till dej. Så jag tycker du absolut ska köra på dina kompisar. Lycka till. SÄg bara till dem att när kameran är framme är det jag som är regissör och ni är mina underställda. Om ni börjar tjaffsa eller larva er förstör ni för mig och er själva.

Ja inte ser jag det som något problem att använda kompisarna, därav min frågeställning om problem som skulle kunna uppstå till Iggiepops uttalande om att inte använda kompisar framför kameran, så man vet vilka problem man ska försöka förebygga. Att Jbergman hoppar in och svarar för iggiepops istället gav inte ett tillfredställande svar. Men jag uppskattar ändå din omtanke Jbergman!

Jag förstår hur du tänker med kompisar framför kameran, men håller inte med dig. Visst kan det vara så att kompisar inte lyssnar lika mycket på varandra eftersom de vågar sätta sig upp mot varandra. Men självklart måste man ha den dissiplinen att kunna vara liiite proffisionella. Jag håller med om att man självklart ska lära känna skådespelara man jobbar med, det gör det ju lättare att förstå varandra och förstå hur den andra fungerar.

Jag vill inte dra detta till nåt annat än vad det faktiskt handlar om. Tror inte att alla lodisar känner på samma sätt och gör samma saker på dagarna. Tror heller inte att utvecklingsstörda (funktionshindrad) fungerar på samma sätt.

 

Det finns många tekniker vad gäller skådespeleri. Den ryska stanislavsikj/Lee stassbourg/ actors studio, Yat, Penka, Brecht, Anouill osv....

 

Är du skådespelare så sök din egna teknik och ingång. Är du regissör, ta reda på vilken sätt som skådespelaren vill närma sig rollen på.

 

med ytterst vänliga hälsningar

Per

Regissör på Moomsteatern - Sveriges största professionella teater med funktionshindrade skådespelare.

 

"All as well and the rest is silence"

Shakespeare Richard lll

jag har aldrig sagt att alla lodisar eller utvecklingsstörda känner elelr fungerar lika. det handlar om att bilda sej en uppfattning genom att observera andra och sen gör nåt eget utav det. samma sak som man gör när man lär sej att teckna. först tittar man på hur andra gör och kopierar rakt av sedan gör man nånting eget utav det. det går inte att från huvudet få med alla detaljer om man inte är ett underbarn. jag känner inte till några tekniker så kan inte glänsa med sånt men jag tror att referenser hjälper i allt kreativt man gör, vare sej det handlar om filmlook, filmning, skådespel, teckning, effektarbete, musik etc.

Jag förstår hur du tänker med kompisar framför kameran, men håller inte med dig. Visst kan det vara så att kompisar inte lyssnar lika mycket på varandra eftersom de vågar sätta sig upp mot varandra. Men självklart måste man ha den dissiplinen att kunna vara liiite proffisionella. Jag håller med om att man självklart ska lära känna skådespelara man jobbar med, det gör det ju lättare att förstå varandra och förstå hur den andra fungerar.

Jag lovar att göra som du säger. Oftast.

Nerå^^ Tänkte bara skjuta in att en grej som jag vet endel regisörer använder sig av då det finns två grupper i filmen som på något sätt är emot varandra är att även sära på skådespelarna som ska spela på de olika sidorna.

Möjligtvis låta dem träffas för att möta varandra i tävlingar som till exempel fotboll eller liknande för att få en naturlig känsla av solidaritet och laganda.

(Intern: En vollybollmatch mellan hip-hoppare och hårdrockare kanske?^^)