16:9 eller 4:3 på äldre film i trånga utrymmen

Vad passar bäst?

Bestäm själv! Mer kan jag inte säga, dvs, om du inte ger mig fler för- och motargument!

Bestäm själv! Mer kan jag inte säga, dvs, om du inte ger mig fler för- och motargument!

Tänkte mer på, får det plats mer i bild med 4:3. Eller är det bara vad man tror.

Samt stilen. Kanske inte 16:9 passar på en äldre film eftersom det känns modernt? eller?

Tänkte mer på, får det plats mer i bild med 4:3. Eller är det bara vad man tror.

Samt stilen. Kanske inte 16:9 passar på en äldre film eftersom det känns modernt? eller?

Hur mycket som får plats i bilden beror väl bara på hur långt ifrån det man filmar, kameran står och hur mycket inzoomat man har :l

Hur gammal film ska det föreställa då?

Just 16:9 är ett ganska nytt bildförhållande, men bredare format än 4:3 har du funnits i en väldans massa år.

Men ska de se ut som riktig gammal, 35 mm stumfilm så ska du använda 4:3 (1.33:1)

Hur mycket som får plats i bilden beror väl bara på hur långt ifrån det man filmar, kameran står och hur mycket inzoomat man har :l

 

Hur gammal film ska det föreställa då?

Just 16:9 är ett ganska nytt bildförhållande, men bredare format än 4:3 har du funnits i en väldans massa år.

Men ska de se ut som riktig gammal, 35 mm stumfilm så ska du använda 4:3 (1.33:1)

Är det så? Det är alltså bara ögat som luras men precis det som får plats i 4:3 på bild är exakt samma som syns i 16:9?

50-talet utspelar sig det.

Intressant, påminer mig om en massa kompisar som länge hävdat att när det är letterbox på filmen så har de skurit bort över och nederkant på bilden så att man "förlorar bild", hehe, lustigt det där. Nej så är det ju inte, det är när en film som från början hafft bredbild (Alla dessa format som man offtast ser på bio) krymps till 4:3 som man förlorar bild, när letterboxen är där så ser man faktisk (oftast) det på riktigt som det filmats, det vill säga hela bilden. När man konverterar detta till 4:3 så använder man sig av en metod som heter Panscan där man med tekniskhjälp "klipper ned" bildrutan till 4:3 och tar den del av bilden som man tycker är viktigast, en teknik som hellt och hållet födärvar mycket kameraarbete enligt mig.

Men till saken;)

På vilket sätt du ska filma din film beror ju på hur du vill berätta med bilder. Då en bredare bild gör att man kan ha mer saker som händer i bild bakom själva motivet eller bredvid, ett störe utrymme för Action så att säga, en större känsla av liv enligt mig. Men det är inget fel med att skjuta 1.33:1 (4:3) heller, man berättar bara med bilderna på ett lite annat sätt, men allt är upp till dig som filmare, om det ska utspela sig på 50 talet så kan du använda vad som hellst av de format du vill, skulle jag vilja säga.

(Och vad man får plats med bestämmer man själv)

Vad passar bäst?

Aha..........nu vet jag, du ska alltså filma i en tågkupé 50-tal. Som i tidigare tråd. Du är hemlighetsfull. Avslöjad ;)

/nils

Men till saken;)

På vilket sätt du ska filma din film beror ju på hur du vill berätta med bilder. Då en bredare bild gör att man kan ha mer saker som händer i bild bakom själva motivet eller bredvid, ett störe utrymme för Action så att säga, en större känsla av liv enligt mig. Men det är inget fel med att skjuta 1.33:1 (4:3) heller, man berättar bara med bilderna på ett lite annat sätt, men allt är upp till dig som filmare, om det ska utspela sig på 50 talet så kan du använda vad som hellst av de format du vill skulle jag vilja säga.

(Och vad man får plats med bestämmer man själv)

Hmm, intressant att det var letterboxen som var det "normala" tillståndet. Trodde det var 4:3 jag. Eftersom man sett det längre.

Hmm, ja, det är svårt att välja.

Aha..........nu vet jag, du ska alltså filma i en tågkupé 50-tal. Som i tidigare tråd. Du är hemlighetsfull. Avslöjad ;)

/nils

Ssssshh! Don't tell anyone.^^ ;)

Ett litet tips, leta igenom era din/dina föräldras filmsamlig efter någon gammal VHS kopia av en film som du också har i Widescreen version på dvd eller vhs, titta på samma scen på båda filmerna så förstår du vad som är rätt och hur mycket man missat eller som blivit förvanskat när man sett på film på tv eller VHS, det kan vara riktigt skrämande.. (PS finns faktiskt en hel del filmer som är filmade direkt i 1.33:1 och då är det självklart ingen större skilnad)

Tack för tipsen och informationen angående formaten.

Jag har bara så svårt nu att bestämma mig för 16:9, vilket är snyggt, men kanske för modernt för en 50-tals film...

Vad tycker ni?

Tack för tipsen och informationen angående formaten.

Jag har bara så svårt nu att bestämma mig för 16:9, vilket är snyggt, men kanske för modernt för en 50-tals film...

 

 

Vad tycker ni?

Hur ska du visa filmen? Om du bara ska visa den över internet för folk kan du ju filma valfritt format med båda aspekter i åtanke och klippa av i efterhand. T.ex. filma typ 4:3 men med tejpbitar på displayen på kameran så ni ändå tar utsnitten i scenerna för 16:9 i fall ni vill klippa av det senare till 16:9. eller filma åt andra hållet.

Detta alltså om filmen ändå kommer tryckas ihop i upplösning och hamna på internet snarare än på biograf eller DVD?

Alltså 50-talet var ju det årtionde då de riktigt breda filmformaten började komma. Cinemascope (2,66:1) kom 1953, men det användes nog bara på stora blockbusters. Svenska filmer körde länge med 1,33:1 tror jag, och t.o.m. svartvitt av budgetskäl.

Jag såg Troy igår =) utspelar sig rätt långt inann 50-talet och den var i brett format. Men du vill kanske att det ska se ut som om man har spelat in filmen på 50-talet?

Jag såg Troy igår =) utspelar sig rätt långt inann 50-talet och den var i brett format. Men du vill kanske att det ska se ut som om man har spelat in filmen på 50-talet?

Nej behöver ju inte se ut som själva inspelningen äger rum då men jag tänkte om man tappar känslan med 16:9 just för det moderna flashiga som används så mkt på action typ.

Nja även om mycket action använder bredare format kommer det inte påverka den känslan så mycket, det beror mer hur du kommer filma istället.

Finns många filmer med brett format. Som ändå förmedlar känslan av gammal tid.

Schindler´s List 1.85 : 1

Saving private Ryan 1.85 : 1

Band of brothers 1.78 : 1

Nu är ju det Spielberg exempel allihopa men han använder väldigt mycket med ljusättning och färgsättning när han gör sina filmer. Så undvik ljusättning ala Bruickheimer utan gå tillbaka lite mer till gammal tids ljusättning så kommer det lättare förmedla känslan. Sen kan man antingen bleka filmen alt färga den efter en film på 50 talet.

lite mer komplicerat än så är det ju kan man ju tillägga...

en genomgång av bildformat som jag känner till:

2.20:1 - 65/70 mm filmens glada dagar... enorm yta och cirkulär lins (ej hoptryckt anamorphiskt...)

2.35 - 2.6:1 . scope-format i anamorphisk bild... bilden trycks ihop sidledes för att få plats på 35mm filmen. Tell-tale-signs som visar att en film skjutits anamorfiskt är de klassiska horisontella blåa ljusskenen vid lensflares. Men innan 70-80 talets glada dagar tog man den effekten som ett tecken på taskigt foto och klippte bort alla gånger det råkade komma med... senare filmer utnyttjar det ibland som ett stilistiskt grepp.

2.35 - 2.4:1 . finns även som inspelad med cirkulär lins i kameran på 1.33:1 negativ. I efterarbetet klipps över och underdelarna bort för biovisning och filmen visas i scopeformat med anamorfisk lins.

4:3 full-frame-utgåvor . Fördelen var att man med ovan nämnda metod vid videosläpp kan göra "4:3 Full Frame"... alltså att man visar hela bilden som den togs upp på negativet... en del regissörer som James Cameron och Roland Emmerich brukar (brukade iallafall) välja kamerainställningar som passar båda formaten utefter denna metod. Så man ser mer av sidorna i widescreen, men mer uppåt och neråt dock ej sidorna på 4:3.

4:3 utgåvor av anamorfiska negativ däremot måste göras genom att klippa bort sidorna... om man inte vill gå in och skapa bildinformation över och under som inte finns där...

Ett annat sätt att få widescreen är ju 2-perforations-metoden, och där tar kameran bilderna på negativet så att bildytan bara blir 2 perforeringar hög. Kallades förut "poor mans widescreen"... Sergio Leone sköt åtminstånde sina westerns i detta format. och tydligen ska det ha varit enda sättet att få hans trade-mark extrema närbilderi ena kanten och extrema översikter i andra kanten i samma bild samtidigt utan trickfoto.

som en fotnot kan jag ju även nämna Cinerama... som spelas in med 3 synkade kameror bredvid varandra med 1:33 negativ och cirkulära linser... det syns dock rätt så väl när metoden används eftersom skarvarna aldrig blev riktigt perfekta... och formatet dog ut eftersom biograferna inte ville satsa på sådan gimmick. En viss panorering gjordes förresten på liknande vis i Gladiator av Ridley scott.

Man kan också få en stor scope-negativyta med cirkulär lins om man kör filmen horisontellt genom kameran som i VistaVision-systemet. Numera finns inga biografer med sådana projektorer vad jag vet, men det har ju varit ett favoritsystem för ILM som dom sedan printar ut som vanlig vertikal anamorfisk 35mm film efter effektarbetet.

phew... det var scope det... sedan har vi vad vi idag kallar widescreen:

1:85 . Amerikanska widecreenstandarden tar bilderna i fullstor bild och bilden maskas av uppe och nere antingen vid post arbetet eller av projektorn i bion. Orson Welles Touch of Evil ska tydligen inte ha visats på bio i widescreen alls förrän den senaste restaureringen maskade bort över och underkanten... det är denna version som numera finns på dvd. Själv tycker jag det ser ut som att den filmades för 1.33 pga att toppen av huvudena ofta klipps bort lite väl mycket. Och David Lynch ville att när hans film (minns inte vilken, tror det var Mullholland Dr.) visades så skulle dom visa mer av överdelen än underdelen...

1:66 . Europeisk widescreenstandard åtminstånde förut (se de gamla svenska nyrestaureringarna av mannen på taket, hasseåtage-filmerna m.fl.)... nu ser jag mest att den nämns i samband med super16. Hur det var förut med 35-mm film vet jag inte, men jag tror att man liknande 1.85an maskade bort över och underkant. super16 däremot åstadkommer detta format genom att exponera även det som normalt förbehålls till ljudspår. Exempel finns på Stanley Kubricks The Shining som finns på dvd just nu endast i fullbilds-4:3... men jag har hört att SK själv gjorde filmen med 1.66 i åtanke.

1.77:1 (16:9). ser jag ju som att det endast kan ha varit pga en kompromiss mellan 1.85 och 1.66, då jag inte hittar någon film som haft filmnegativ innan HDtv kom som använder 1:77... Hur bilden tas upp här är ju såattsäga olika... en del kameror kör anamorfisk, en del kör cirkulär, en del klipper bort... men bilden visas ju i tv nuförtiden om möjligt i 1.77...

widescreen-Filmer på dvd visas ofta med aningens letterbox för sånt som filmats med film då det är 1.85.. om man ser på äldre svenska filmer som Mannen på taket och HasseåTage-filmerna som fått fantastiska dvdutgåvor så visas det med s.k. pillarbox för att få hela 1.66 bilden i 1.77 rutan. SVT's teveseriesläpp som dykt upp på dvd på senare tiden har använt 4:3 letterbox för att visa de bilderna. som troligtvis sköts på super16 gissar jag.

1.33:1 (4:3) är ju den yta bilden tar upp på negativet i de flesta fall. ända från det att standarden fastställts för över hundra år sedan fram till och med nu. antingen anamorfiskt eller cirkulärt. De första färgfilmerna var ju också full-frame med 3-strip technicolor.

1.22:1 nämner jag bara för att när ljudfilmen först kom så gjorde dom bilden lite smalare för att få plats med ljudspåret.

IMAX nämner jag inte eftersom det är så pass stort och speciellt i sig själv, och jag vet ingen film som skjutits i det formatet...

-

Så vilka utgåvor man får se allt och vilka utgåvor som visar det regissören ville visa är ju helt olika en del gånger;)

Så för din del... 50 talet? då ska det ju antingen vara i min mening antingen 4:3 full frame, eller något slags scope-format. och i fallet med trånga utrymmen (som de stora filmmakarna undvek i sina enorma studios) så skulle jag rekommendera 4:3 svartvitt... kanske någon gjorde färg i det formatet då. Men undvik allt sådant som vi i dagens filmer skulle tillåta, som lensflares, vilda kameraåkningar (dom där blimpade kylskåpen var inte lätt att flytta på;)), dagens fascination av närbilder... jag skulle väl säga att du skall undvika närbilder som är närmare än knän-till huvud om det inte är något extremt passionerat som skall visas. Visst teatralt skådespeleri skadar ju inte heller för tidsandans skull;)

Men det är ju bara om du vill emulera den tidens sätt att filma... Skiter du i det så kan du ju köra modernt i äldre miljöer helt enkelt:)

Phew... långt besserwisser inlägg nu men jag tror jag inte missat något stort nu... hoppas någon tyckte det var intressant... lycka till!

EDIT: Kom på att Hitchkocks berömda "entagnings-film" The Rope var 4:3 och färg;)