Gå till innehåll

Hur binder man i hop berättelsen?


gorse

Recommended Posts

Äntligen, sa man när Gorse vinner nobelpriset i litteratur. Sen vaknade jag, och insåg verklighetens krassa sanning.

 

Jag börjar sakteliga få lite substans i mitt gamla evighetsdagdrömsprojekt om en sexualförbrytare som gör övergrepp på barn, och denne förbrytare som konfronteras med en godhjärtad förståndshandikappad pojke. I tanken har små sekvenser byggts upp och många förkastats. En slags extended synopis (nej, snarare en fri berättelse) börjar ta form med de små sekvenser jag redan hittat på och bestämt mig för att spara. Men, jag har kört fast. Tänk vad lätt det är att ge goda råd i forum, men tvärt i h*vete att göra det själv!!

 

Det finns många stora och små luckor i berättelsen som jag ännu inte hittat på ännu. Hur fanken fyller jag dessa luckor utan att det blir tråkiga transportsträckor? Ändå har jag avsiktligt unvikit att skriva i manusform utan som en fri berättelse med film i åtanke, stundtals mer detaljerad än en ren synopsis, ibland bara som punkter, ca tre a4-sidor.

 

Nästa iaktagelse jag gjort är att detaljer jag tycker blir bra, får större utrymme i texten, än de stycken om ännu är lite svaga. Jag vågar inte riktigt visa ännu, för jag tycker det känns som utvecklade partier ser ut att dominera i viktighet fast jag vet att det enbart kommer vara "små" sektioner. Känner ni igen detta? Jag tycker min berättelse håller ännu, men jag har fått totalt handlingförlamning. Jag tror jag behöver lite ny stimulans. Vad gör ni i liknande situation? Ser en film?

Länk till kommentar
Share on other sites

De bitar av historien som du har nu är ju ren inspiration ihopsamlad under en längre period. Det hårda jobbet ligger i att baka ihop det till en färdig historia. Bara sätta sig framför burken och skriva, skriva, skriva...enda sättet att komma vidare. I början kommer de svaga partierna kanske vara rena transportsträckor, men när du väl börjar jobba med dom så börjar du också inse vad som saknas och din fantasi hjälper till. Felet nu är nog att du inte riktigt tänkt på dessa partier utan endast de som kommit som en blixt från klar himmel.

 

De fem manusfrågorna brukar vara till hjälp; VEM, VAD, VARFÖR, VAR, NÄR?

Länk till kommentar
Share on other sites

det låter som du har identifierat dina klimaxpunkter i manuset. nu gäller det som du säger att slå ihop det. allt detta bygger på motivationen hos karaktärerna, vad har gjort att dessa har kommit till denna punkt och agerar som dem gör? varför är sexförbrytaren en sexförbrytare? jobbig barndom, sne verklighetsförankring osv. osv. du måste ju bestämma dig för fokusområde..vem ska vi sympatisera med? varför? samt vem ska vi förakta, förstärk sedan dessa med alldagliga situationer som alla kan känna igen sig i. när jag fasnar i ett manus så byter jag fokus från historian i helhet till mina karaktärer och den tredje parten (publiken). stycka ner ditt manus och koncentrera dig på delarna. exempelvis: fokus ligger på den goda pojken som ändrar om en galen sexförbrtaren. du ska visa att pojken är god. gör upp en lista för hur man visar en god sida, du kankse kan förstärka denna genom att någon trycker ner pojken och på det sättet blir det "synd" om honom. sen så jobbar du vidare. jag är den typen som inte tror på att man ska sitta och "hitta på" saker för manuset ska bli bra, det enda man behöver är att öppna ögonen i det vardagliga livet och sen göra om detta så det passar i ett sammanhang. skriver du om handikapp så kan du besöka en gympalektion med handikappade så ser du hur mkt kärlek det finns bland dessa barn, skriv sedan om det så det passar ditt manus exempelvis. aja lite allmänna tankegångar, hoppas det hjälper något. lycka till i fortsättningen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Antingen tar jag en paus...

Jag lätett manus lika i två år (om inte mer föressten) för att sedan återuppta arbetet, skriva om mycket av historian och göra den mycket bättre.

Men det är väl kanske det sista du vill göra.

 

Så jag föreslår att du ser en film, visst, det kan alltid funka. En som är bra då, som får dig att gå in på djupet. Jag vet inte vad du gillar.

Men nu förtiden då jag har både en flickvänoch en god vän som båda är intresserade av filmskapande (mer eller mindre) så brukar jag diskutera mina manus med dem (när jag kört fast) vi brainstormar ett tag, vilket är mycket effektivt, och jag kommer igång igen med skrivandet. Yeah!

 

Tvinga inte till dig historian bara, låt den komma till dig, och ha inte för bråttom med att finna den.

 

En sak som fungerar för vissa är att skriva de partier man tycker bäst om först. då har du troligtvis fått fart på fantasin. sedan skriver du de "tråkigare" och svårare delarna och arbetar mycket med dem i efterhand.

 

Så ungefär.

 

Ps. Att lägga sig upp och ned i en säng med fötterna upp upp i luften är bra - lite extra blodtillförsel för hjärnan... ;)

Länk till kommentar
Share on other sites

Det här är ett ämne jag tycker är lite för stort för att försöka förklara här, så jag kommer bara angripa det lite smått och sen ge konkreta förslag på literatur som tar upp delar i ämnet.

 

Först till frågan vad man gör: Jag vet vad jag gör, antingen sitter jag och stirrar blint på skärmen i timmar (Även detta om det än låter väldigt tråkigt kan var givande) Många författare får dessa låsningar och det enda det hanlar om tror jag är tålamod och att inte försöka distrahera sig med annat. Jag har också andra metoder, men det här är enormt personlig vad man gör så det bästa är om du hittar ditt eget sätt att jobba.

 

En bra ska att göra när man har ett manus att utveckla, är att läsa på om de olika typer av dramaturgi som finns där ute, struktur är ett nödvändigt ont i alla berättelser.

Detta ska inte ses som någon slags mall för hur du ska skriva din historia, utan mer som verktyg, en gigantisk röd verktygslåda med alla de verktyg man kan tänka sig för att laga vad som hellst, eller bygga vad som hellst. Det är ju inte Skruvmejseln eller hamaren som designar och bygger huset.

Den grekiska strukturen, som Aristoteles först nämde i sin bok Poetik, är en dramatisk struktur som senare har utvecklats och idag används i hela västvärlden. Det kan vara lätt här att säga, "JA men då får jag bara en skitfilm som alla andra skitfilmer från landet i väst", på det svarar jag nej, det är inte strukturen som är dålig, den säljer ju och folk känenr igensig i den och den innehåller massor med nödvändiga element (se verktyg) för att bygga ditt manus (läs hus).

Det dramaturgin gör är att ge dig alal de elemetn som vi människort behöver för att förstå och gå på djupet i en historia. Men skriv för gudskull inte rakt efter de dramatiska stolparna, se dem som riktlinjer, en linjal.

 

EN KORT BESKRIVNING AV DEN MYTOLOGISKA RESAN"

 

Akt ett

En fjärde del av filmen.

Här presenteras huvudkaraktären i sitt vardagliga liv, som han senare rycks ur.. HAn har ett fel elelr flera, och några/någon god egenskap som är viktiga i hitorien.. Detta ses lätt i en klassisk action film men även i dramas och trhillers och är det bra gjort så syns det inte alls att det är byggt på en struktur.. Det är bara när väggarna inte är på huset som ramverketsyns..

Huvudkaraktären blir här också varse om attt det finns något att göra (typ ett äventyr)

Vilket han oftast först nekar att göra, han är ju trygg i sitt normala liv.

Någonting händer, han träffar någon, eller vad som hellst som säger att han kanske borde göra det han inte vill detta är/var oftast en visperson/en merlin (läs obi wan i star wars tex)

Någonting händer/Karaktären gör någonting som får honom att ändra åsikt om (äventyret) och ger sig iväg/Ger suig i lag med att göra det..

 

AKT 2 2/4 av filmen

I akt två så träffar han folk utsätts för test och dylikt för att han ska utvecklas och komma till sitt mål/göra det han ska göra så vidare så vidare vad nu historien handlar om. Han experimenterar..

På mitten av andra akten så får huvudkaraktären ett uppdrag, eller något måste göras i alla fall. han genomgår ett Eldprov.

Efter om och men och så vidare så, vinner Huvudkaraktären (inom sig själv oftast) Det som han letat efter ett Elexir (i sjörövarfilmer så hittar han skatten, detta när allt är som jävligast)

Han måste nu ta sig tillbaka hem (till sig själv sitt sanna jag med en ny syn på livet eller vad det nu är.

 

AKT 3

någon slags återuppståndelse sker av karaktären, där han verkligen blir den nya personen..

Han bemästrar problemet och återvänder med ny vunnen kunskap (eller skatten eller både och)

Karaktären måste ha utvecklats under resan, lärt sig nått nytt- Så att han kan leva som en bättre mäniska med sin nyfunna makt..

 

JA det var lite kort--

Läs The Heroes journey av Christopher Vogler... Där fi8nns det bättre förklarat och mer utförligt...

 

NAdra bra böcker är..

How to build a great Screenplay av David Howard, den svenska att skriva för film. Det finsn fler se inte dramturgin som ett hot utan ett hjälpmedel..

Om jag har varit oklar så bara fråga.

 

Mvh

Johan b

Länk till kommentar
Share on other sites

Föresten, jag brukar också sätta mig ned och skriva något utan krav på vad det ska bli bra eller hur långt det ska bli, och detta i manusform där jag övar mig på att få en historia att hålla ihop, brukar bli mellan 10 och 20 sidor, oftast inte så bra, men fantasin flödar och man får nya krafter..

Länk till kommentar
Share on other sites

Grejen med transportsträckor är ju många gånger att det inte behövs och aldrig borde ha skrivits. Så hoppa över det.

 

Sen kan du ganska linjärt använda dig av någon sorts etablering innan, eller skriva in det i de händelseförlopp som sker. Och på så sätt ge etablerande information efter hand.

 

Jag är lite stressad och orkade tyvärr inte läsa alla många långa svar som stod ovan.

 

/jon

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=louis cyphre]Hm, John. det där var en hjältes vandring... Inte grunden för dramaturgin. Naturligtvis ska hjälten gå igenom vissa av stolparna i en hjältes vandring men filmens struktur går efter en annan "ram".

 

Kolla här! En kort beskrivning om strukturen och de viktiga vändpunkterna i ett manus.[/citat]

 

Jo visst men jag säger också i mitt inlägg att jag inte kan ta allt, försökte bara ta det som jag tyckte var mest relevant...

Tänkte inte gå in hela vägen på grundläggandedramturgi.. Förlåt så mycket om jag var oklar där- Det finns mer att hämta.. men men.. Skit samma som sagt, för lite utrymme för att försöka förklara det här och för lite lärar tallang för att få det förståligt....

 

Jag skrev desutom en kort beskrivning av den mytologiska resan (the Heros Journey) dock inte parantesen...

 

Skulle väl kanske ha sagt att det här är en del av Dramturgin eller liknade, en variant ja ja vad du vill......

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=louis cyphre]Hm, John. det där var en hjältes vandring... Inte grunden för dramaturgin. Naturligtvis ska hjälten gå igenom vissa av stolparna i en hjältes vandring men filmens struktur går efter en annan "ram".

 

Kolla här! En kort beskrivning om strukturen och de viktiga vändpunkterna i ett manus.[/citat]

 

 

Det finns fler akademiska strukturer som andra har schematiskt skissat upp - det är bra att läsa fler av dessa men ge dessa egna ord - det finns inga lagar kring detta.

 

Som en känd Amerikansk dramaturg sagt. -"skriv första manus utkast från hjärtat och nästa från huvudet."

Länk till kommentar
Share on other sites

Så här arbetar jag:

 

Jag får en idé från ovan.

Brainstormar kring den.

Brainstormar mer om jag fastnar för idén.

Efter ett tags brainstormande börjar jag smått på en outline där jag skriver ner korta beskrivelser av scener på små kort jag sätter fast med nålar på en bit kartong.

Brainstormar!

Brainstormar!

Brainstormar!

När jag vet hur filmen slutar (eller tror att jag vet det) blir det lättare och brainstormingen blir mer fokuserad.

Sen gäller det att finna situationer och karaktärer som hjälper huvudkaraktären att gå från A till B.

Någonstans i processen hittar jag vändpunkter och då brukar scener falla rätt naturligt i ordning.

Jag skriver ett synopsis, sen treatment.

Poff, jag har ett antal scener som för huvudkaraktären genom filmen, det känns OK fast vissa problem har jag ännu inte lösningar för.

Jag börjar skriva och märker att vissa saker inte fungerar och kommer på nya lösningar.

 

Så ser det ungefär ut när jag skriver. Det viktigaste för mig är en idé jag är förtjust i (det ökar chansen för att manuset blir bra avsevärt) och en hel del brainstorming.

Länk till kommentar
Share on other sites

Att man gillar idén är absolut det viktigaste, annars kan det vara ett helsike att fortsätta.

 

Problemet är att man ibland kan fastna ändå och man omedvetet ibland kan få upp en ny briljant idé i skallen som känns som om den kanske är enklare att fortsätta med. Bra - låt den nya idén få komma - skriv ner den.

 

Men ge inte upp den gamla om du gillade den från början - risken är att du kommer fortsätta göra samma sak, alltså starta upp en ny fräsch idé.

 

Jag tror att det är bra att ta och plugga dramastruktur - gärna såpass mycket att man kräks på det. MEN sen efter det sluta tänk. Början man strukturera en idé för mycket efter regler finns det risk för ett för linjärt tänkande.

 

En bra sak är när du känner att du älskar din idé - skriv en Logline - alltså en högst tre meningar lång beskrivning av filmen - vad den handlar om.

 

Har man en bra logline för sig själv eller även när man pitchar sin idé för kompisar, producenter osv så är du en bra bit på väg.

 

Och man kan skriva en logline på nästan alla historier. Kan du inte få ner din historia på tre meningar så är du inte riktigt klar med vad du vill berätta.

 

Sen så är ett manus mer än tre meningar självfallet.

 

Ett tips vid långfilm är också att skriva ett nio minuters manus.

 

Här är det bra med gula lappar - och varje lapp är vid olika tillfällen i manuset - ungefär på samma sätt som "the six stages" som louis cyphre länkar till.

 

Har man dessa gula lappar och en logline samt kanske ett tema/premiss så är man nästan i hamn... nästan ;-)

 

De gula lapparna är som stationerna i orientering - du har en karta i ditt huvud och du vet vart målet kanske är men du måste först springa till de olika stationerna för att kunna komma i mål. - Det går inte att gena, tävlingen hade säkert inte blivit leka kul om det bara var en rak sträcka.

 

hmm njae försökte mig på en liknelse - kanske inte hundra men men

Länk till kommentar
Share on other sites

Tusen tack för alla förslag. Jag börjar misstänka att jag är fortfarande på rätt spår, men det är mer arbete framför mig än jag trodde.

 

Så här är grundiden:

 

En otäck jävel "tar" tonårstjejer och "trollar bort" dem. Vad han gör med dem vet endast gud. En förståndshandikappad pojke med tvångsbeteende blir vittne till ett av bortföranden utan att tillfullo förstå innebörden.

 

Den otäcke jäveln blir osäker på om pojken är ett hot honom. För att försäkra sig om att så inte är fallet luras pojken hem till den otäcke jäveln för att försiktigt förhöra sig om läget. Dessa samtal återkommer flera gånger och för var gång får vi veta en ny otäck sak om den otäcke jäveln. Fler barn försvinner. Den otäcke jäveln stör pojkens dagliga rutiner.

 

Under dessa samtal utvecklar de en relation och den otäcke jäveln öppnar sig mer och mer. Vi får veta att mannen är tidigare dömd, har blivit förgripen som barn, är aktiv på internet och alltmöjligt otäckt jag ännu inte har kommit på ännu. Den otäcke jäveln babblar för mycket och tvingas planera att röja pojken ur vägen på något sätt. Den otäcke jäveln tycker pojkens syster är lämplig måltavla och rövar bort henne.

 

Pojken upptäcker under dramatiska former att det är den otäcke jäveln som är gärningsmannen för alla försvinnanden och sin syster, men blir inte trodd av sin omgivning. Han får ta saken i egna händer, men befinner sig ju själv fara (utan att egenligen förstå det). Kampen är naturligtvis väldigt ogämn och naiv samtidigt som den otäcke jäveln ändå har sympatier för pojken. När maktförhållandet vänder och den otäcke jäveln är nära att åka fast går han upp i rök och undkommer med en hårsmån.

 

Som ni ser finns det utrymme för mycket fördjupningar och karaktärsutvecklingar... Men jag vill inte ha några subplottar och inte heller för många karaktärer att röra till. Pojkens föräldrar tex har underordnad betydelse och kommer endast fungera som likare när de tex ser i tidningen om försvinnanden. Polisens arbete tex, skall endast figurera som rubriuker i tidningen så slipper jag dess inblandning i historien.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag har några synpunkter.

 

Det första jag reagerar på är att du kallar en av dina karaktärer för "en otäck jävel". Varför inte bara ge honom ett namn och låta honom vara eller uppfattas som otäck av andra i manuset?

 

Vad händer med tjejerna? Även om kidnappning och "bara" våldtäkt är två grova brott så är det skillnad mellan en man som våldtar och kidnappar tonårsflickor och en som "bara" våldtar dom.

 

Hur utvecklas relationen mellan mannen och pojken? Varför vill pojken umgås med "en otäck jävel" som förgriper sig på unga tjejer? Saknar han kanske en pappa?

 

Utvecklas mannen något?

 

Du säger att maktförhållandena vänder till pojkens fördel ett tag, hur då?

 

Hur slutar det? Det hade varit lättare att hjälpa dig om man visste hur resan slutar.

 

Skriv en logline. Hur skulle du beskriva din idé i högst två meningar? Går det?

Länk till kommentar
Share on other sites

#1 "En otäck jävel" skrev jag i stundens ögonblick i detta forumet. I mina anteckningar har han arbetsnamnet "Gösta", men det kommer nog ändras när jag hittat det perfekta namnet. Att han är otäck lär nog märkas, om inte i anslaget så under resans gång. De medverkande i filmen märker det inte (i brådrasket) utan endast publiken.

 

#2 Jag har ett dilema här. I mitt stilla sinne tänkte jag mig hela rasket, dvs övergrepp, misshandel, styckning, kanibalism och totalt försvinnande. Men välvilliga goda råd i min omgivning säger att jag borde stå över pedofilin. Jag är inte lika övertygad. Tillsvidare tänkte jag lämna spår av ovanstående med antydningar och "avtryck" av aktiviteterna tex genom rester av blodiga kläder etc och lita till att publiken har otäckare fantasi än jag har. Inledningen av övergreppen kan ju få vara med, men sen byter jag scen till något annat.

 

#3 Detta är den bärande delen av berättelsen. Pojken är lätt att "muta" med kakor och godis, även om det är med viss tvekan. Pojken är ändå lite rädd för mannen. Eftersom pojken är förståndshandikapad känner han att han blir tagen på allvar av mannen som pratar "vuxet" med honom, allteftersom mannen vinner pojkens förtroende. Det saknar han från hemmet där han mest blir behandlad som just utvecklingsstörd. Jag har några indicier om det. Eftersom pojken är utvecklingsstörd så är han inte direkt något hot mot mannen som då sätter ord på sina innersta tankar mot pojken. Han berättar från gång till gång epsoder från hans uppväxt eller hans funderingar.

 

#4 Mja, vi får reda på mer och mer om mannen. Men han utvecklas inte direkt, om inte insikten om att vara otäck är att utvecklas. Däremot hoppas jag pojkens känsla för empati kommer att utvecklas och därmed hans vilja att agera. Alltmer han tas på allvar kommer han växa som människa.

 

#5 Mannens aktivitet är olaglig. Risken att pojken talar om det för någon ger pojken lite övertag och begränsar mannens utrymme.

 

#6 När Göstas gärningar avslöjas för allmänheten smiter han spårlöst. Jag har flera alternativ, varav en är att när det ser ut som allt går år h-vete för pojken, så förstår föräldrarna vad som är på gång och kommer undsättandes, men "försent" för pojken har tex lyckats skada mannen som skyndsamt måste ge sig av. Och i avtoningen släpps systern fri som av en mirakulöst sätt ännu lever, men medtagen. Pojken hyllas som hjälte av familjen som nu äntligen ger den uppmärksamhet han saknat. (ja, lite hollywood ja :-) )

 

Idén i två meningar glömde jag: Ett relationsdrama med skräckinslag mellan två särlingar, den ena ond och den andra god.

 

Det vart bara en mening, men det var kanske inte det man menar med logline?

Länk till kommentar
Share on other sites

Vad är ryggraden i berättelsen? Är det pojken som går från att inte bli tagen på allvar till att bli det? Är han protagonisten?

 

Varför mördar inte mannen pojken istället?

 

Mannen verkar inte vara en f.d. kriminaltekniker så det verkar inte realistiskt att han kommer undan med så många mord en längre period när tekniken är så utvecklad idag.

 

Med logline menar man berättelsen sammanfattad i ca en till två meningar.

 

Man brukar inte skriva vilken genre berättelsen är skriven i i en logline, det bör framgå i handlingen.

 

Exempel:

"En tonåring sänds av misstag bakåt i tiden där han måste se till att hans far och mor möts och blir förälskade; han måste sedan ta sig tillbaka till framtiden"

 

Tillbaka till framtiden sammanfattad i en mening. Alla akter är inkluderade, vi vet vem protagonisten är, vad hans mål är, och vi förstår vad som händer om han inte når sitt mål.

 

Det finns tonvis med läsning kring hur man konstruerar loglines. På http://www.twoadverbs.com finns det en bra guide i hur man går tillväga.

Länk till kommentar
Share on other sites

Grejt, nu fick jag lite att bita i.

 

Jag vill inte skildra polisens arbete i min berättelse för det är ingen polisfilm, men nån tid hinner säkert flyta innan polisen är honom på spåret. Det räcker för mig. (det där är en fundering jag ofta haft i hollywoodproduktioner; Kommer aldrig polisen?). Mördaren är ingen mördare för mördandets skull. Det är flickor som är offren. Men det är en bra synpunkt som jag har förbisett. Det måste till ett starkare motiv till att inte göra processen kort. Min ide var att mannen får sina behov tillfredställda genom pojken, och då kan han ju inte bara slå ihjäl honom.

 

Hursom helst, jag tror du sätter tummen på varför det blivit tvärstopp. Jag borde kunna sammanfatta det som att en utvecklingsstörd pojke träffar en brottslig man som tar hans syster och pojken tvingas själv befria henne när pojken inte blir trodd. Så är det nog inte riktigt. Jag misstänker jag gjort det lite för krångligt för mig, för jag envisas med att lyfta fram sympati för den brottsliga mannen. Eller att jag krångar med metahandligar som att pojken fattar inte vad som står på. Jag får återkomma när jag bestämt mig för vad som egentligen är logline. Förslag mottages gärna.

 

Tänk vad bra det är att man inte fallit för frestelsen att börja skriva i manusform ännu :-) Det är inte svårt att stryka eller göra om i det här stadiet. Och jag konstaterar att trots att jag trodde jag gjort läxan finns det delar jag slarvat på.

Länk till kommentar
Share on other sites

"är aktiv på internet och alltmöjligt otäckt jag ännu inte har kommit på ännu."

 

hoho.. den hade jag inte tänkt på...

 

det första spontana jag skulle vilja göra är att skippa starten så att säga. börja med pojken, han träffar den otäcke jäveln. publiken vet lika lite som pojken... så tycker nog jag att det ska vara... men det är ju bara jag :)

 

Jag kan inte hjälpa att tänka på en riktigt hyffsad Stephen King film som jag såg förut. En tonåring gräver upp fakta om en nazi-fångvaktare som bytt namn och flyttat in i kvarteret. För att tillfredsställa sin fantasi tvingar han den nu gamle mannen att iklä sig nazikostym och marschera runt. Efter ett tag visar sig mannens rätta jag som han förträngt genom årens lopp och en riktigt kuslig katt och råtta lek uppstår då ingen av dom vill upptäckas av polisen. Någon som vet vad jag talar om för film? Har du inte sett den så rekomenderar jag den starkt.

 

Det kan ju ta ett bra tag för polisen att ens komma igång med utredningen, speciellt om ingen vet att det har begåtts ett mord överhuvudtaget.

 

nej jag tycker inte att du ska skippa sympatin för den otäcke jäveln. det kan ju vara bland annat sympatin som gör att pojken först inte vill berätta för polisen. Som du säger, pojken blir tagen på allvar och känner att han behandlas som en riktig pojke (lite pinochio där bara). förresten, vem skulle tro på honom om han började yra om sånna grejer. pojken kanske redan har ett förflutet i att komma med vilda påståenden och halvsanningar, så han antar helt enkelt att dom inte skulle lyssna.

 

det var några tankar från mig.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=tomasz1985]Mannen verkar inte vara en f.d. kriminaltekniker så det verkar inte realistiskt att han kommer undan med så många mord en längre period när tekniken är så utvecklad idag.

[/citat]

 

Man behöver väl iofs inte vara fd kriminaltekniker för att gäcka polisen. Även med dagens teknik så är det ofta svårt att lösa mord där förövaren inte har någon direkt koppling till offret (vilket är den ovanligaste sorten av mord). En seriemördare som väljer sina offer slumpvis utan några direkta motiv är polisens mardröm. CSI däremot, det är orealistiskt. :)

 

[citat=jmalmsten]Någon som vet vad jag talar om för film? Har du inte sett den så rekomenderar jag den starkt.

[/citat]

 

Sommardåd (Eng titel: Apt pupil) bygger på novellen med samma namn som återfinns i samlingen Different seasons. En bok som verkligen rekommenderas för den filmintresserade. Nyckeln till frihet och Stand by me bygger nämligen också på historier ur den här boken.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag läste hemsidorna som föreslagits i denna tråd på bussen på väg hem och helt klart har jag blandat ihop begreppen. Undrar om logline har nämts i de svenska böcker jag läst. Vad heter det på svenska?

 

Hursomhelst. Det blev nya frågor. Kan antagonisten vara hjälten?

Jag läste igenom min berättelse igen och igen och jag hade så envist för ögonen att pojken är protagonisten och försöker tvinga in min berättelse i en mall som inte passar.

 

OM jag kastar om lite, att den seriemördande barnvåldföraren är protagonisten och pojken blir antagonist så får jag plötsligt ett embryo till en logline.

 

"En seriemördare med dragning åt barn blir ertappad av en förståndshandikappad pojke som inte förstår situationens allvar. Seriemördaren kämpar med att utvärdera pojkens iaktagelser men trasslar in sig egna samvetskval och tvingas till att rymma fältet när pojken bekämpar seriemördaren."

 

Eller nått sånt. Kanske inte det bästa i skrivande stund men en del pusselbitar faller på plats, men jag skall nu sova på saken. Kan man verkligen göra en sånt manus?

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack Ronnie. Då kanske det håller.

 

Nu har jag sovit och kommit på två brister till: Vad är protagonistens mål och vad står honom i vägen? Här är min berättelse faktisk svag, även om man lindar in berättelsen i mycket glitterpapper. Våldsmannens mål är för svagt och egentligen är det inget som hindrar honom att fortsätta att våldsföra sig. Om pojken är protagonist så skulle målet kunna vara att rädda sin syster, men då blev berättelsen ännu virrigare.

 

Jag har dragit slutsatsen att detta med logline är viktigare än jag föreställt mig. Innan man har den så är det ingen ide. Fanken, jag har ibland gått på amatörteater med hemmagjorda manus och nu tror jag jag vet varför amatörteater ser så amatör ut eller är rena sömnpillren. Inte ens riktigt film har så välgjorda manus alla gånger när allt kommer omkring. Insikten att man skall inte göra så krångliga och otydliga berättelser känns lite som att få en hammare i skallen. Kan vara bra att ha i åtanke när man skall försöka vara orginell. Särskillt efter att ha läst: "Each year, the Writers’ Guild West registers over 40,000 scripts... ...only a handful will be purchased."

 

Åter till ritbordet... Tack för all hjälp.

Länk till kommentar
Share on other sites

Den otäcke jäveln babblar för mycket och tvingas planera att röja pojken ur vägen på något sätt. Den otäcke jäveln tycker pojkens syster är lämplig måltavla och rövar bort henne.

Jag är trött och virrig, så det här kanske har svarats på (fast jag hittade inget direkt svar, men som sagt -- trött), men är det tänkt att han ska använda systern för att hota pojken? Eller ska han röja pojken ur vägen på ett annat sätt?

 

Sen, oavsett vem som blir protagonist och antagonist så har du berättat hela handlingen från "mannen med brödrosten"... öh, jag menar "den otäcke jävelns" vinkel, så det låter som att han kommer att vara huvudpersonen oavsett vem som är vad...

 

Det var bara några väldigt trötta tankar... hoppas de skapade nya tankar, så att de tankarna kan finna varandra och tillsammans skapa minitankar som sedan växer upp och blir stora och starka tankar och -- oj vad jag behöver sova...

Länk till kommentar
Share on other sites

Mannen med brödrosten? Finns det en sån film? Jaha, aldrig något nytt under solen. *besviken* Eller föreslår du en titel? Jag har haft "Slaktarns barn" som arbetsnamn.

 

Jag tror du träffar ganska rätt med från vilken vinkel berättelsen utspelar sig. Jag har grubblat och i dag planerade jag att föreslå en logline, men du hade kommenterat, så jag får börja med replik.

 

Relationen mellan systern och att röja pojken ur vägen är svag och jag grunnar fortfarande på lösningen. Min tanke var att använda systern som utpressning mot pojken. Vi får se. Nu skulle mannen också kunna uppmärksamma att systern är attraktiv för mannens böjelser, vilket är ett stort misstag av honom.

 

När jag grubblat på vad jag egentligen vill ha sagt blir logline enligt följande med reservation att man kanske får finna ord och kommatecken som mer uttrycksfullt säger det jag vill. Vad sägs som:

 

"En seriemördare med dragning åt barn blir ertappad på bar gärning av en förståndshandikappad pojke som inte förstår situationens allvar. När seriemördaren utvärderar pojkens iaktagelser kommer inre konflikter i dagen som seriemördaren får kämpa med förutom att pojken på egen hand tvingas ta upp en ogämn kamp mot seriemördaren."

 

Jag är inte helt nöjd, men så är status för ögonblicket... Förslag mottages gärna. Kidnappningen av syster (eller snarare när pojken upptäcker att det är mannen som tagit henne) är en vändpunkt ihandlingen, så det borde vara med i logline, eller?

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...