Gå till innehåll

Klippningstekniker


Hamburg

Recommended Posts

Redigeringsavdelningen här på forumet är till bredden fyllt av tekniska frågor, med all rätt. Men vad jag skulle vara intresserad av att höra är lite mer om era klippningstekniker. Hur klipper ni filmerna? Hetsigt och med stressande många klipp eller mjukt och harmoniskt med långa tagningar?

 

Det handlar ju mycket om vilken film man vill göra, men man får ju ofta en unik prägel med tiden, så berätta lite om din. Några förebilder eller exempel? Allt är välkommet. Så kanske vi kan inspirera varandra att lägga större vikt vid bildval och klippning.

 

Själv är jag ett stort fan av filmer med långa stillastående tagningar med få men effektiva klipp. Men när jag klipper själv tycker jag även mycket om att klippa i högre takt och skapa övergångar mellan klippen som skapar en större helhet. Gärna lite skakigt och obekvämt ska det vara också. Bilder som hoppar ut och in och byter med varandra. Jag väljer ofta att visa små delar snarare än en given helhet. Associationer. Suggestivt.

 

Aja, som sagt är jag väldigt intresserad av hur klippandet kan påverka bilderna och så vidare. Kanske finns fler som intresserar sig av olika klippningstekniker?

Länk till kommentar
Share on other sites

Det varierar från film till film eftersom jag sällan klipper egna filmer. Men då man klipper in i tightare utsnitt brukar jag slänga in några klipp i varje film som är i nån väldigt distinkt rörelse...tex nån öppnar en ett kylskåp i helbild och i den rörelsen går man in. Resultatet blir ett klipp som man känner av fast det känns ändå skönt på nåt sätt, blir lite actionfyllt även fast det är världens lamaste scen. Vet inte hur jag ska förklara....

 

Om nån bankar på en dörr klipper man in/ut mitt i ett bank typ.

Länk till kommentar
Share on other sites

Eibon, jag känner igen det där. Hur rörelser underlättar övergång. Jag har inbillat mig att det har att göra med att man reagerar på rörelsen istället för klippet och på så sätt känns klippet inte lika påträngande. Själv brukar jag också söka efter rörelser eller dylikt som överensstämmer med varandra, för på så sätt så märks inte klippet heller på samma sätt utan det blir en skön forsättning på samma rörelse. Ögonen behöver inte ställa om sig på nytt för att följa en annan rörelse utan kan istället bara slappan av vilket ger ett väldigt skönt flyt tycker jag.

Länk till kommentar
Share on other sites

Klippa i rörelse försöker jag alltid göra ändå om klippet ska kännas soft. Men vad jag upptäckte efter jag pluggat redigering är att man själv är så satans anal, en frame hit och dit och det känns inte rikigt bra...känns lite som en person vänder sig två gånger etc. Om du sätter dig ner och ser en film och verkligen kollar klipp för klipp så hoppas det friskt och saker som inte stämmer. Det handlar givetvis mer om att få folk intresserade av historien så tänker inte en människa i världen på sånt...förutom om man ser filmen flera gånger. Helt fel konstiga jumpcuts märker man givetvis av. Men det är lätt att som grund självlärd vara mer inne på det tekniska och kunna programmet och vilja att allt ska stämma helt och hållet...vad man lär sig är att det är historien och inget annat. Inviduella klipp bryr sig ingen om, om man inte är nerd.

 

Men det jag snackar om är inte direkt klippa i rörelser. Det gäller bara då man klipper in till tätare bild, ett jumpcut i en snabb rörelse eller ett tvärt ljud. Hjärnan registrerar det som lite konstigt men det blir ett litet skönt actionklipp. Slängde in 3-4 såna i en drama om en man som ska ta självmord för han vågar inte erkänna inför sin familj att han misslyckats. Funkar överallt.

Länk till kommentar
Share on other sites

det är lustigt det där med att om en person vänder sig om, sen klipper man ut i större utsnitt och klipper exakt där ansiktet är på samma plats så blir det att han vänder sig två gånger...varför vet jag fan inte, hjärnan förväntar sig lite tidshopp då det klipps elelr nåt. Kolla på tv-teater eller nåt där det är klaff på milliframen...känns ändå fel då dom klipper mellan kameror.

Länk till kommentar
Share on other sites

Många saker går att klippa ner tiden på. Speciellt rörelser. Skall nån öppna en dörr så behöver inte alla stegen vara "realtid".

 

Ibland är det bra med snabb klippning ibland med en paus. Beror lite vad du vill berätta som sagt.

 

Jämnför filmer från 80talet med filmer från idag. 80 tals filmerna hade lite långsammare tempo. Vilket inte alltid är till nackdel.

Länk till kommentar
Share on other sites

själv hatar jag Michael Bay klippning, känns bara som att han inte hade råd med riktiga kameror som håller farten i mer än 3 sekunder i taget... I hela filmer!

 

men tempohöjande klippning har jag inget emot. men när en regissör lyckas skapa en häpnadsväckande episk panorama blir jag så irriterad när dom bara rycker undan den mot en tråkig bild inom en sekund... Det är en av anledningarna till att jag älskar Blade Runner:D om dom vågar visa vad dom har gjort så blir jag imponerad helt enkelt...

Länk till kommentar
Share on other sites

Jo Michael Bay är ingen Ridley Scott. Fast båda kommer från Reklamfilmen.

 

Micheal Bay lycades väldigt bra med The Rock för att arbeta sig nedåt för bottenskrapet Bad Boys 2, The Island lyckade han tona ner sitt kameraarbet till en mycket bättre nivå.

Länk till kommentar
Share on other sites

Först ett tack till Hamburg för en intressant inte så teknisk diskussion!

 

Själv är jag nog MTV-skadad och vill gärna klippa i någorlunda rappt tempo. Klippa i rörelser är en självklarhet, men som Eibon säger kan det vara intressant att bryta mot "reglerna" ibland. T.ex. Sergio Leones westernfilmer där de klippte bilderna mot soundtracket på ett väldigt "fult" men effektivt sätt.

 

Apropå långa bilder på episka panoramor: De senaste åren (typ efter The Matrix) har det varit populärt att "snabbspola" scener som annars skulle vara långa. Ni vet den effekten där det går i normal hastighet ett tag, sedan går det snabbare (eller tvärtom). Det är väl ett tecken på den moderna publikens ADHD-skador att de inte klarar att titta på en vacker bild mer än någon sekund. Själv har jag lite svårt för långa vackra panoramor, så jag tycker den där snabbspolningseffekten är rätt skön. Det är lite som "ja, jag fattar vad du menar, det är jättesnyggt, fortsätt med handlingen nu". MTV-skadan igen. :-)

Länk till kommentar
Share on other sites

Ah, som i Caché, den franska filmen som kom för ett par år sen. Det är rätt effektfullt, i alla fall i slutscenen. På TV till skillnad från bio är det säkert rätt tråkigt. Sånger från andra våningen är ett annat exempel.

Länk till kommentar
Share on other sites

I "Sånger från andra våningen" är de långa klippen liksom en följd av Roys, som han kallar det själv, "komplexa bildspråk". Det vill säga att istället för att till exempel klippa mellan personer under en dialog så läggs alla scenens komponenter ihop i en enda bild. Jag älskar verkligen "Sånger från andra våningen" och framför allt Roys novellfilm "Härlig är jorden".

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tycker defenitivt att det är mycket mer intressant när det inte klipps utan bilderna innehåller allt som behövs. Roy Andersson gör ju så som ni redan nämnt. Många tycks ju bli uttråkade och somna av såna stillastående tagningar, vilket jag har svårt att förstå eftersom det nästan alltid finns en mycket större intensitet i de bilderna. Och så finns ju även de evighetslånga dragningarna, alltid lika fascinerande.

 

Själv har jag på senare tid fascinerats av klippningen i Ruben Östlunds filmer. Jag tycker att den klippningen ger en väldigt stark närvorokänsla och autensitet åt filmen. Jag älskar mycket av vad Östlund gör, även om jag tycks vara en av de få som gör de. Jag tycker att berättarmodellen han kör med är grymt befriande, speciellt när man är så less på den klassiska berättarmallen.

 

Aja, där började jag glida off topic. Men har ni några stora förebilder inom klippningen?

Länk till kommentar
Share on other sites

Nej, det är nog ingen universalmetod. Eftersom ingen sådan existerar, tack och lov. Vad skulle en universalmetod vara egentligen?

 

Är ju väldigt tråkigt att så många har fastnat i ett mönster, fler borde våga nåt nytt och testa sina vingar. Lite mer egen stil och lite mindre som alla andra. Det skulle jag uppskatta iaf, men jag kanske ser på allt ur fel synvinkel?

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tycker det är ett stort problem att Hollywood får så stort utrymme. Det är alltför många amatörfilmare som är helt låsta i sitt sätt att göra film, väldigt mycket på grund av den amerikanska filmen. Jag förstår inte varför man vill att det man gör ska vara så likt någonting som andra gjort oräkneliga gånger.

Är ju väldigt tråkigt att så många har fastnat i ett mönster, fler borde våga nåt nytt och testa sina vingar. Lite mer egen stil och lite mindre som alla andra.

Håller verkligen med dig!

Länk till kommentar
Share on other sites

Sergio Leone... jag kan inte hjälpa det... dom e så förbannat stenhårda och coola, kanske är lite på grund av honom som jag hatar michael bay:D han fattar ju inte vad som verkligen är coolt.

 

Blade Runner... snubblade över en HDtv-sänd utgåva på tv... jag såg visserligen ibland att husen var av plast och kunde identifiera mattepainting-tagningarna...

 

Mamorou Oshii's Angels Egg har en 6 minuters klipp av en falnande murad vedspis medan flickan sover och mannen vaktar... det är det enda som händer, och kameran är låst,,,

 

men dom visar ju att man sitter och hårdgranskar bilderna, och visar en stillsamhet som den nämnda sakta-snabb-sakta moderna stuket inte kan visa.

 

Kubrick med 2001 förresten får man ju inte heller glömma när man nämnt de långa klippen i Blade Runner. Och ska man räkna ren realism så är det väl den mest realistiska filmen om rymden hittills som samtidigt älskats av kritikerna.

 

Mitt budskap är, Om ni har en fantastisk vision och färdig vy på bild så låt oss njuta av den!

 

Och att arbeta bort anledningen till klippningen är för mig en beundransvärd ambition i denna mtvålder;)

 

Det där med att Hollywood har fastnat i ett mönster, som vi alla följer ger ju lite hopp också... det var ju under den hårda studioeran som de stora bröt sig lös från massan på 50 och 60 och 70 talen..;) A Revulotion is upon us!:D

Länk till kommentar
Share on other sites

Såg Saw 2 igår, minns inte orginalet men mtv-klippningen är riktigt jävla irriterande...tyckte filmen var bra ändå men gud vad den kunnat varit bättre.

 

Sen sammanfattningen i slutet förstör faktiskt allt...kan tänka mig att det inte existerade föränn studion sa åt dom att ingen skulle förstå, så dom måste förklara allt för amerikanska/allmänt puckade publiken. Båda Saw kunde varit mycket bättre om dom inte förklara ett skit...utan man måste tänka, prata med andra och se om filmen flera gånger för att förstå allt...det är dom filmerna som blir mer eller mindre klassiska.

 

Hur bra skulle 2001 vara om den slutade med ett 3 minuters montage som förklarade allt man sett? vem gubben i rummet är, bebisen som flyger i rymden, vad monoliterna är etc etc....pinsamt dåligt.

Länk till kommentar
Share on other sites

Andra sidan hur bra är 2001 egentligen. Visst den låter en tänka men andra sidan så har jag tillräckligt med sådanna problem i verkliga livet vilket gör bio till en verklighetsflykt för min del.

 

Svensk film lider ju annars allmänt av att den är tråkig. De flesta filmer mår bra av att trimma ner handlingen och ibland kan tom att visa mindre hjälpa till också.

 

Ta en av mina favoritfilmer Aliens. Special versioner är längre och en njutning att titta på. Men åndå är bioversionen bättre då den lämnar tittaren i oklarhet vad som hänt på planeten förren de går in i sjuklabbet.

 

Håller nu på tittar på den förlängda versionen av gladiator. Tror inte att den egentligen säger mer än vad bioversionen gör.

 

Samma sak med sagan om ringen filmerna. Visst den förlängda versionen är trevligt att ha sett men som helhet mår den ändå bättre att klippas ner.

Länk till kommentar
Share on other sites

Ser aldrig svensk film, senaste jag såg var nog Ofrivillige golfaren..sett bitar av andra men det är så gruvligt tråkigt. Ok att göra film utan fantasi och i verkligheten...men dom svenska filmerna är ofta i en vardaglig verklighet, totalt ointressant.

 

"MEN HELENA FÖRFAN!!!" osv

Länk till kommentar
Share on other sites

Många nämner "Bladerunner" som ett exempel på bra klippning

och jag kan bara hålla med. När jag läste en filmkurs för ett par

år sen så analyserade jag bl a scenen där Deckard kommer till

polishuset första gången. Där ingår ett väldigt elegant klipp

där åskådaren tas från "spinnern" som Deckard befinner sig

i, till kommisarie Bryants kontor. Jag kommer inte ihåg detaljerna

men med en långsam, nedåtgående kamerarörelse och en dissolve-

övergång så etablerar man en ny miljö och en ny scen. Effektivt

och grymt snyggt!!

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=MovieSwede]Andra sidan hur bra är 2001 egentligen. [/citat]

 

Hur bra som helst!!

 

%2$s skrev:
Visst den låter en tänka men andra sidan så har jag tillräckligt med sådanna problem i verkliga livet vilket gör bio till en verklighetsflykt för min del.

 

Har du likadana problem som karaktärerna i 2001? Vad jag avundas dig!

 

När jag såg 2001 på Draken i Göteborg för knappt 25 år sedan fick jag mitt livs första religiösa upplevelse under filmens sista halvtimme. Ingen annan film har den effekten på mig. Stanley Kubrick är Gud!

Länk till kommentar
Share on other sites

Att ha problem är inget att vara avundsjuk på.

 

Och visst se filmen på draken för 25 år sedan gör självklart att du får en speciell relation till filmen.

 

Men rent generellt så tycker jag inte filmen tjänar på sitt långsamma diffusa slut. Ibland har konst en förmåga att övervärderas. Jag upplever slutet mer som här fick vi slut på pengar, alt här fick Stanley slut på energin och klippte ihop nåt snabbt. (Ja jag vet ingen trolig förklaring för kubrick).

 

Fick nästan samma känsla med Excalibur.

 

p.s. Har filmen i bokhyllan.

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 3 veckor senare...

[citat=Eibon]Ser aldrig svensk film, senaste jag såg var nog Ofrivillige golfaren..sett bitar av andra men det är så gruvligt tråkigt. Ok att göra film utan fantasi och i verkligheten...men dom svenska filmerna är ofta i en vardaglig verklighet, totalt ointressant.

 

"MEN HELENA FÖRFAN!!!" osv[/citat]

 

haha, är helt med dig. men glöm inte att det måste vara minst en polis med i varenda film. som om man inte är irriterad nog på dom i verkligheten.

 

För att vara med i topic då oxå.

Lite halvvågad budgetklippning tycker jag att Desperado innehåller. Desutom blev den ju lite halvkänd oxå. Personlig favorit sådär bara.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...