Gå till innehåll

Manus med: "asså, typ" osv.?


sweden_noobie

Recommended Posts

Själv skriver jag replikerna ordagrant, men en massa onödiga talspråksord undviker jag, för de har inget i en film att göra. Att göra replikerna alltför talspråkliga är ett bombsäkert sätt att döda intensiteten i scenerna.

 

Med det sagt så finns det självfallet undantag, och i så fall skriver jag mer talspråkligt, och jag skulle aldrig få för mig att låta bli att skriva något som jag faktiskt vill ha med i den färdiga filmen.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag håller inte riktig med Jbergman... tramssnack och talspråk är ett måste för att få liv i manus - vi talar så. Men den svåra balansen är att få liv i dialogen och ändå ha ett driv. Svensk film lider ibland av att replikerna är för raka och Tarantino är det omvända där snacket är det viktigaste.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hej, undrar bara, när ni skriver manus.

Skriver ni replikerna ordagrant, med t.ex. typ och asså osv? Eller ska sånt ö.h.t. inte vara med i filmen eller vad?

Bara nyfiken :)

 

 

Dialog skall självfallet skrivas som talspråk med slanguttryck etcetera.

Särskilj mellan brödtext och dialog, och använd propert genomarbetat "skriftspråk" i samtliga övriga delar av manuscriptet.

 

Det är lika bra att förtydliga ovanstående,

Lär känna din karaktär eftersom dennes röst består av de "åtta elementen"

1. Texten, eller Orden

2. Undermeningen, eller meningen av orden

3. Grammatik och Syntax

4. Vokabulär

5. Accent och/eller regionala eller utländska influenser

6. Professionell jargong

7. Slang

8. Talstil, inklusive rytm och meningslängd

 

Ett tips är att hålla dialogen kort och koncis samt undvika långa tal.

Kom ihåg att det är inte vad du säger - utan HUR du säger det!

 

Glöm inte att dialogen skall uppfylla vissa mål, att föra historien framåt, utveckla karaktärer och avslöja deras attityder, uppfattningar, värderingar etc. Därför är det alltid bra att alltid involvera någon form av konflikt i all dialog, även om det rör sig om passivt motstånd.

Nu ska jag vara tyst, googla dialogens funktioner eftersom det är mest lärorikt att få fram information själv om den skall tas upp effektivt.

 

/Cerberus

Länk till kommentar
Share on other sites

Frågan har även behandlats här.

 

Jag tycker:

 

Att skriva talspråk får till följd att karaktärens språk känns konstlat och tillrättalagt. Tonfallet känns inte naturligt alls, trots alla goda föresatser.

 

Och därtill är det onödigt. Om det står "Vad är klockan?" i ett manus, så tänker du per automatik, om det är en femtonårig tjej: "Va e klockan?"; eller om det är en gammal greve: "Vad är klockan?".

Kontexten och karaktären skapar tonfall och uttal av sig själv. Jag tycker inte det ska skrivas i repliker. Det ät överflödigt och att skriva läsaren på näsan.

 

Självklart finns det undantag, men återhållsamhet är en dygd.

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...
Jag håller inte riktig med Jbergman... tramssnack och talspråk är ett måste för att få liv i manus - vi talar så. Men den svåra balansen är att få liv i dialogen och ändå ha ett driv. Svensk film lider ibland av att replikerna är för raka och Tarantino är det omvända där snacket är det viktigaste.

 

 

Väldigt sant skrivet.

 

Simon W skrev

Jag tycker:

 

Att skriva talspråk får till följd att karaktärens språk känns konstlat och tillrättalagt. Tonfallet känns inte naturligt alls, trots alla goda föresatser.

 

Replikerna skall vara utskrivna exakt så som karaktären skall säga dem för att skapa verklighetstrogna karaktärer. Det är i skrivandet (till stor del dialogen) du först & främst skapar karaktärerna, inte när du regisserar i efterhand.

Länk till kommentar
Share on other sites

Det krävs väl fyra människor för att skapa en karaktär inom film. Manusförfattaren, regissören, skådespelaren och klipparen. Inom teater finns naturligvis inte klipparen, men de andra tre har lika stor del av arbetet.

En karaktär är inte färdig förrän filmen är färdig. Den skapas genom hela arbetet. En regissör, en skådespelare och en klippare kan, och uppmuntras, förändra en karaktär jävligt mycket.

När filmen spelas in bryr sig inte någon om vad det stod exakt. Dom kommer gå på det som funkar då, inte det som manusförfattaren hoppades skulle funka.

 

Dessutom vill jag gärna ha förtydligan på uttrycket att "regissera i efterhand". Är det när regissören står i biosalongen och filosoferar med karaktärerna på duken?

 

Karaktärerna skapas i skrivandet. Manusförfattaren skall kunna beskriva karaktärerna såpass väl (främst via dialog) att ingen amatöraktig "skapning" av karaktärer behöver ske under regin. En skådespelare söker till en roll och regissören väljer ut den personen som passar in på karaktären bäst. Skådespelaren söker inte till en bunt repliker, utan som sagt till en skapad karaktär av manusförfattaren, som självklart regissören skapar en egen bild av när han läser manuset, vilket i 9 fall av 10 är den bilden manusförfattaren vill att han ska få om det är välskrivet. Självklart kan ändringar i manuset (dialog, etc) ändras under inspelning, har jag sagt något annat? Detta är dock tidskrävande, kostsamt och smått oproffsigt att göra för ofta.

 

Nej, man uppmuntras VERKLIGEN INTE att "omskapa" en karaktär under själva inspelningen/repetitionen. Självklart är det regissörens val, men det vore extremt oproffsigt att "omskapa" karaktärer under regins stadie. Kanske vill regissören ändra på en karaktär eller två och ber om en ny draft innan ens inspelningen är påtänkt, men manuset skall vara såpass välskapat att karaktärerna lyser rakt igenom. Sen, som sagt, så är det så klart regissörens val och många "omskrivningar" sker så klart även på plats under inspelning då man får nya idéer - men då handlar det i 90% av fallen om dialogen. Det sista man brukar ändra på i en omskrivning, och då menar jag verkligen det sista, är filmens karaktärer, speciellt de viktigaste karaktärerna eftersom det är en stor del av filmens grund. Men självklart händer det, dock som sagt aldrig under inspelningen. Det vore katastrofalt ur min synpunkt.

 

Som du skriver att "en karaktär är inte färdig förrän filmen är färdig" är för mig helt bisarrt. De regissörerna som inte har en precis bild av karaktärerna efter sin första genomläsning av manuset (som oftast matchar författarens vision till 99%, om det är en duktig författare), har ingen rätt att ens kalla sig filmskapare.

 

En klippare "omskapar" verkligen inte en karaktär, om vi nu inte pratar om studentfilmer på extrem amatör-nivå. En klippare kan dock försköna en hel del, men kom ihåg att en klippare inte har något att säga till om i skapande processen förutom kreativa idéer. Du kan se klipparen som regissörens sista försök att täcka EXTREMT KATASTROFALA misstag om regissören ber honom att "ändra på sina karaktärer" i det absolut sista stadiet av skapandet av en film. Regissören slutar inte att regissera när inspelningen är klar, utan han regisserar även klipparen under det stadiet. Klipparen sitter alltså INTE och omskapar karaktärerna på egen hand.

 

Regissera "i efterhand" var bara en felskrivning och känns mer som en ordmärkning, för du lär förstå att jag inte menade att de står i biosalongen och regisserar. Det hoppas jag i alla fall, för din skull, att du förstod.

 

Alla har dock, uppenbarligen, sina egna fantasier kring processen av ett filmskapande. Det kanske är därför det finns så varierande kvalité på filmer.

 

 

Åter till ämnet:

Skriv dialogen precis så som du vill att de ska säga den. Dialogen skrivs ut så som den ska sägas, SÅ SOM VI PRATAR PÅ RIKTIGT - så som karaktärerna pratar i filmen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Vill bara säga detta: Ni har båda rätt i det ni säger...

 

Men jag anser att chrisal är lite för kåt på manusförfattare.

 

Såhär ligger det till: Manusförfattaren skapar helt klart karaktären, men tänk på att de flesta filmer som görs är inte från manus som författaren skapat själv, utan manus som författaren redan blivit signad att göra. Så då har vi ju regissören som kungen på toppen och manusförfattaren kommer under denna processen att arbeta efter var REGISSÖREN vill ha. När manuset är färdigt så har vi haft manusförfattaren och regissören i skapandet av karaktären!

 

Nu ska vi casta! Då fixar man skådisen som präglar rollen bäst. Men ofta är det de skådespelare som ger regissören en helt ny syn på rollen som får rollen som karaktären (alltså så hjälper skådisen till att utveckla karaktären). Finns flera exempel: Han glasögonormen i Full Metal Jacket. Matthew Modine hette han väll? Och jag ska inte gräva djupare än så. Hitta era egna exempel.

 

Nu filmar vi filmen och att säga att klipparen hjälper till att skapa karaktären är BS. Isåfall är ju ljudsnubben och fotografen lika hjälpsamma med att skapa rollen. Dock hade jag möjligtvis nickat om du sagt att scenografen hjälpt till att skapa karaktären på grund utav att denne bygger hans interiör. Och då får vi se vad det är for sorts snubbe, men även detta sker under det vakande ögat av den såkallade Regissören... hört talas om han?

 

Och nu är filmen klippt och gått på bio och nu är den på DVD:n. Nu tittar på extramaterialet och ser hur speciellt producenten slickar upp hela rumpan på skådisen med ord som "han gav en helt ny karaktär med sin prägling på rollen" m.m., men i slutändan så är det Regissören följt av manusförfattaren som skapar rollen. Skådespelaren hjälper till att utveckla rollen, men det är aldrig så överdrivet att de skapar en totallt ny roll, de skiner bara ljuset i motljus mot regissören och han har sett rollen på tvärtom vis.

 

 

Förstår vi alla nu?

Länk till kommentar
Share on other sites

"ber skådespelaren att vara t.ex. "stöddig"". Om du någonsin har regisserat så borde du veta att man använder verb, _aldrig_ adjektiv.

 

Sedan, om du ska "testa dig fram" som regissör, så kommer din film inte bara kosta det tredubbla mot vad den kunde ha gjort att spela in, utan resultatet kan även det bli extremt lidande. Självklart som jag skrev ovan, så kan en regissör se att en scen eller två inte fungerar och börja tänka om, men inte under en hel inspelning, och inte genom att ständigt "ändra" på sina karaktärer. Detta skulle inte bara förvirra skådespelarna och få dem frustrerade över en virrig regissör, det skulle även få olika sinnestillstånd i olika scener genom hela filmen hos karaktärerna och karaktärerna blir inte trovärdiga.

 

Å andra sidan så hoppas jag att det är sådana som dig som vill samma sak som mig inom filmbranschen. Alla har ju olika uppfattningar, och det är nog bäst så. Nu blir det inga fler gratis lektioner.

Länk till kommentar
Share on other sites

Replikerna skall vara utskrivna exakt så som karaktären skall säga dem för att skapa verklighetstrogna karaktärer. Det är i skrivandet (till stor del dialogen) du först & främst skapar karaktärerna, inte när du regisserar i efterhand.

 

Håller inte med.

 

Jo, karaktärerna skapas i dialogen, men framförallt är det i kontexten karaktärerna skapas. Skådespelarna skapar naturlig dialog på egen hand, utifrån denna kontext. Där ligger magin, där slår det gnistor, där blir det levande.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...