Gå till innehåll

Kamerainstruktioner i manus - finns det ett mittemellan?


pssthlm

Recommended Posts

Några frågor angående kamera-instruktioner i manus.

 

1.

Vad innefattas?

P.O.V? INSERT? Eller "bara" typ CUT TO etc?

 

2.

Läst om att instruktioner bör finnas om man inte planerar att sköta regi själv, och annars inte. Finns det isåfall något mitt emellan? Min (väldigt ringa) erfarenhet av manusskriving har pekat åt ett håll där jag "ibland" tycker mig vilja ha en kamera-instruktion, typ att jag verkligen VILL att det ska vara någon P.O.V vi upplever, för att t.ex förstärka en komisk poäng. Oftast känner jag dock att jag överlåter till den som ska regissera. Är det ett normalt resonemang i manusskrivning, eller är det alltid antingen eller - d.v.s anting kamerainstruktioner för allt eller inga instruktioner alls?

 

3.

Om svaret på fråga 2 är "det är OK att bara ange kamerainstruktioner när du känner att det är nödvändigt" - är det då underförstått att allt det jag utelämnar är upp till regissören? Exempelvis, om jag angett instruktion för hur en scen ska starta, t.ex med INSERT, och scenen sen består av 5 minuters dialog utan specificering på hur bilderna ska tas, är det då underförstått att det är upp till regissören, eller anses det att detta skall tas i en filmning, utan klipp?

 

Tacksam för alla svar!

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=pssthlm]Några frågor angående kamera-instruktioner i manus.

 

Läst om att instruktioner bör finnas om man inte planerar att sköta regi själv, och annars inte.[/citat]

 

Nu är jag ju inte säker, men jag tror att det är tvärtom i denna frågan. Regissörer som skriver sina egna manus hemfaller nog åt ganska mycket kamerainstruktioner eftersom de "ser" det färdiga resultatet i huvudet. Det är när man inte är regissör som man skall undvika sådant, om det inte finns ett särskilt syfte för filmen i sin helhet.

Länk till kommentar
Share on other sites

Man ska vara konsekvent tycker jag. Det verkar finnas någon konstig uppfattning att det bara är regissören som läser ett filmmanus. Sanningen (d.v.s. det som jag alltid levererar) är att en massa andra ska läsa manuset, och då är det lika störande med kameraanvisningar om författaren ska regissera som om någon annan ska det.

 

Fråga 1: Använd POV och INSERT om det är viktigt, annars inte. CUT TO har jag aldrig fattat syftet med (men jag kanske är dum också).

 

Fråga 2: Ditt resonemang - skriv kameraanvisningar om det verkligen är viktigt är normalt, men det finns inga regler. Vissa författare använder mer kameraanvisningar än andra, men den allmänna uppfattningen är att man inte bör använda det annars än när de behövs.

 

Fråga 3: Ja, det är underförstått. Regissören är dels inte dum i huvudet utan fattar vad du menar, dels har han friheten att strunta helt i dina kameraanvisningar. Detta gäller även om du själv är regissören.

 

Det enkla svaret på alla såna här frågor är att manuset ska vara lättläst och tydligt. Och allt detta är sekundärt till historien som du berättar. För att citera Terry Rossio (ungefärligt) apropå hur viktigt manusformalia är jämfört med storyn: "Producers will accept scripts with shit-smeared covers if only the story is really good."

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=vilcans]CUT TO har jag aldrig fattat syftet med (men jag kanske är dum också).[/citat]

Det är bra för att göra manuset några sidor längre. Det har ju Terry Rossio sagt. Eller så var det han den andre...

 

Allmänt om kameraanvisningar kan tilläggas att det går att instruera kameran i manuset utan att det kommer ivägen. Och det görs hela tiden. Att låta en karaktär lyfta ett ögonbryn innebär att det är en närbild. Att beskriva ett landskap är en vid bild. Om en karaktär stannar upp framför en tavla och vi sedan får en beskrivning av tavlan så är det rimligtvis subjektiv kamera (karaktärens POV).

 

Om en scen utspelar sig i t ex ett rum kan denna miljö beskrivas på helt olika sätt, där ett sätt svarar mot att vi omedelbart får se hela rummet, och ett annat sätt svarar mot en åkning över interiören som avslöjar rummets innehåll bit för bit.

 

Det finns många sätt att frammana en god bild av den färdiga filmen utan att ta till explicita kameraanvisningar.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=jbergman][citat=vilcans]CUT TO har jag aldrig fattat syftet med (men jag kanske är dum också).[/citat]

Det är bra för att göra manuset några sidor längre. Det har ju Terry Rossio sagt. Eller så var det han den andre...

/Jakob[/citat]

 

Jag använder CUT TO bara när jag vill framhäva scenbytet, dvs när det ska vara abrupt.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=TomStac][citat=pssthlm]

 

Läst om att instruktioner bör finnas om man inte planerar att sköta regi själv, och annars inte.[/citat]

 

Nu är jag ju inte säker, men jag tror att det är tvärtom i denna frågan.

[/citat]

 

Farligt med negationer, och alltid lika dumt att använda dem. Du har förstås helt rätt. Jag menade som det du skrev, men det blev tvärtom. :)

 

I övrigt: tack för alla svar/tankar! Ganska precis det saker jag var ute efter. Att det dessutom, för en gångs skull, är svar som passar ens önskningar gör ju inte saken sämre.

 

Tack.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=vilcans]Det enkla svaret på alla såna här frågor är att manuset ska vara lättläst och tydligt. Och allt detta är sekundärt till historien som du berättar. För att citera Terry Rossio (ungefärligt) apropå hur viktigt manusformalia är jämfört med storyn: "Producers will accept scripts with shit-smeared covers if only the story is really good."[/citat]

sen är ju iofs den andra sidan av det myntet att såvida man inte har en riktigt jäkla bra story är det nog bäst att man har åtminstone formaterat manuset rätt.

Länk till kommentar
Share on other sites

Bra poäng, Java. Det finns dessutom en rätt tydlig korrelation mellan hur bra ett manus ser ut rent formellt och hur bra historien är. Manus som ser ut som bajs har normalt inte en bra story heller. Samtidigt ska man ju inte luras av att ett manus ser bra ut på papperet (formatering, stavning etc.), för de sakerna är ju det enkla att få till när man skriver. Få ihop en bra historia är det svåra.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=vilcans]Det finns dessutom en rätt tydlig korrelation mellan hur bra ett manus ser ut rent formellt och hur bra historien är. Manus som ser ut som bajs har normalt inte en bra story heller.[/citat]

det är nog ganska viktigt att ha i åtanke när man skickar in ett specmanus med tanke på att lektörer läser och skriver rapporter om mestadels skitmanus, och ofta är pesimistiska redan från början innan de börjar läsa.

 

jag har hört lektörer säga att de ofta letar efter ursäkter till att skriva negativa rapporter till skillnad från att skriva positiva, så man får tänka sig att man kämpar i motvind.

Länk till kommentar
Share on other sites

Bifogar ett utdrag från mitt manus FORCE MAJEURE. Det är bättre att ni läser själva än att jag förklarar hur jag går tillväga. Mina scener är ganska långa, men jag har valt att dela upp dem i bildutsnitt och med ganska mycket luft mellan. Det finns en viss logik bakom radavstånden; jag försöker (även om det inte alltid går) att separera ut tre saker: 1. scenbeskrivningar (scenografi och hur karaktärena befinner sig i bilden, dvs. bildkomposition), 2. handlingen, och 3. kameraarbete.

 

Innan hade jag allt sammanbakat och varje bildutsnitt utgjorde en egen scen. Nu tror jag att det är mer lättöverskådligt.

 

Observera att jag använder benäningarna UPPLYST och SLÄCKT för interiörbilderna, vilket utspelar sig i en bunker utan fönster. Då tycker jag att det är lika adekvat att skriva ut det, lika mycket som DAG och NATT är det i exteriörscener. Jag har också lagt till ett (SVART/VIT) i kontrast till (FÄRG) för att göra skillnad på olika delar i filmen som jag vill spela in i svartvitt och färg (inte bara av ekonomiska och estisiska skäl, utan av skäl som hör till budskapet i filmen).

 

Just denna citerade sekvens i manuset, ca. 25 minuter in i filmen, är tänkt att spelas in med handkamera, så kamerahänvisningarna är lite fler än normalt.

 

Lite bakgrund: Sju personer (1 kvinna och 6 män) befinner sig i en underjordisk bunker undan en hop med smittade (kalla dem zombies om ni vill) som strövar på ytan. En av karaktärerna i bunkern, NAMNLÖSE (ingen vet vad han heter eftersom han har tappat talförmågan), är chockskadad och har vaknat upp ur en mardröm mitt i natten och fått panik; han vill ta sig ut. Han lyckas nästan öppna ytterdörren när han blir övermannad av ÖVERSTEN och PER (två ledargestalter i sällskapet). De släpar ner honom tillbaka och vi kommer in i handlingen...

 

Se nedan (tänk på att formateringen blir satt ur spel när man klistrar in i ett inlägg; jag följer formalian enligt Voodoofilm så gott det går angående spalter och tabs, etc.):

 

------------------------------------------------------------------------------------

 

25. INT. TRAPPHUSET - UPPLYST (SVART/VIT)

 

HELBILD på JOHAN, KARL och KARIN: Vi ser HANDHÅLLET längs hela korridoren och hur de står och tittar mot trappan i BAKGRUNDEN.

 

Johan, Karl och Karin ser på när Per och Översten släpar och drar Namnlöse ner för trappan. Han SKRIKER och försöker slita sig loss; han skruvar sig, sparkar och slår. När Översten och Per kommer ner till golvet försöker de hålla ner Namnlöse. De lyckas, även om Namnlöse fortfarande SKRIKER och gör sitt bästa för att komma ur deras grepp.

 

Johan och Karin närmar sig Namnlöse till HÖGER och Karl till VÄNSTER I BILD.

 

Vi RÖR OSS FRAMÅT så att Namnlöse hamnar i HALVHELBILD.

 

Översten håller ner hans överkropp medan Per håller hans ben i schack i FÖRGRUNDEN. Namnlöse SKRIKER hela tiden och försöker skruva sig loss, utan resultat.

 

ÖVERSTEN

(ropar åt KARL)

Hämta mitt gevär!

 

Karl reagerar med en gång och springer UT UR BILD.

 

Vi TILTAR UPP och PANORERAR mot Karin i HALVBILD.

 

Karin reagerar med förskräckelse på det inträffade.

 

KARIN

(skriker)

Ni skall väl inte skjuta honom! Han förtjänar inte att dö! För guds skull! Han är ju bara skräckslagen som ett litet barn!

 

Vi TILTAR NER mot Per i NÄRBILD.

 

PER

(åt Karin)

Gud kan inte höra dina böner här nere!

 

Vi TILTAR UPP mot Karin i HALVBILD.

 

KARIN

(skriker högt och upprört)

Era odjur!

 

Vi PANORERAR med Karin när hon börjar backa närmare väggen av förskräckelse, tills hon stöter till den. Hon börjar GRÅTA och vi TILTAR med henne när hon sätter sig ner.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Java ex Machina]jag har hört lektörer säga att de ofta letar efter ursäkter till att skriva negativa rapporter till skillnad från att skriva positiva, så man får tänka sig att man kämpar i motvind.[/citat]

 

Jag har hört raka motsatsen. Lektörerna önskar verkligen att varje nytt manus de läser ska vara lysande. Vem vill inte vara den som först läste ett manus som belönas med en Oscar? Problemet de ser är att de allra flesta manus de läser är dåliga.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=vilcans]TomStac: Det här är ett bra exempel på när kameraanvisningarna gör manuset jobbigare att läsa. Stryker du dem så blir det lättare att hänga med i vad som händer.[/citat]

 

Jo, tanken är att när manuset väl känns "färdigt" till sitt innehåll så skall jag skriva en speciell version utan kamerahänvisningar för skådespelarna och annan icke-teknisk personal.

 

Men jag får en känsla när man läser om hur man NU FÖR TIDEN skall skriva ett manus, att det viktigaste är att det skall vara lättläst.

 

Är manuset ett konstnärligt uttryck i sin egen rätt?

 

Eller är manuset en INSTRUKTION för filmskaparna att kunna göra sin film med (det egentliga konstnärliga uttrycket)?

 

Det känns nästan som att filmmanuskript skall börja konkurrera med romanerna i litteraturvärlden.

 

Samtidigt förstår jag att vissa i filmteamet inte alls är behjälpta av tekniska beskrivningar, som exempelvis skådespelarna. Men producenterna borde ärligt talat vara intresserade av hur regissören (jag förutsätter här ekvationen MANUSFÖRFATTARE=REGISSÖR) har tänkt sig spela in filmen; det påverkar ju budget. Jag är ganska övertygad om att cinematografen skulle föredra att se bildutsnitt beskrivna i ett manus, så att han får en generall känsla för regissörens visuella vision och kan förbereda sig i sitt arbete redan på manusstadiet att förverkliga det. Bildmauset kompletterar sedan det skrivna manuset genom att visualisera kameraanvisningarna.

 

Men sedan så är det (som jag har sagt i någon annan tråd) viktigt för mig att i manusarbetet få skriva ner mina tankar kring bildlösningar eftersom jag ser filmen spelas upp för min inre duk när jag skapar den.

 

Vilket fall som hellst. Så här skulle ovan citerade sekvens i REGIUTGÅVAN av manuskriptet FORCE MAJEURE formateras om till en MASTER SCENE-UTGÅVA:

-------------------------------------------------------------------------------------

 

25. INT. TRAPPHUSET

 

Johan, Karl och Karin ser på när Per och Översten släpar och drar Namnlöse ner för trappan. Han SKRIKER och försöker slita sig loss; han skruvar sig, sparkar och slår. När Översten och Per kommer ner till golvet försöker de hålla ner Namnlöse. De lyckas, även om Namnlöse fortfarande SKRIKER och gör sitt bästa för att komma ur deras grepp.

 

Johan, Karin och Karl ställer sig intill de andra. Översten håller ner Namnlöses överkropp medan Per håller hans ben i schack. Namnlöse SKRIKER hela tiden och försöker skruva sig loss, utan resultat.

 

ÖVERSTEN

(ropar åt KARL)

Hämta mitt gevär!

 

Karl reagerar med en gång och springer iväg. Karin reagerar med förskräckelse på det inträffade.

 

KARIN

(skriker)

Ni skall väl inte skjuta honom! Han förtjänar inte att dö! För guds skull! Han är ju bara skräckslagen som ett litet barn!

 

PER

(åt Karin)

Gud kan inte höra dina böner här nere!

 

KARIN

(skriker högt och upprört)

Era odjur!

 

Karin backar mot väggen av förskräckelse, tills hon stöter till den. Hon börjar GRÅTA och sätter sig ner.

 

-------------------------------------------------------------------------------------

 

Som ni ser är det busenkelt att formatera om manuset.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=TomStac]Är manuset ett konstnärligt uttryck i sin egen rätt?

 

Eller är manuset en INSTRUKTION för filmskaparna att kunna göra sin film med (det egentliga konstnärliga uttrycket)?

 

Det känns nästan som att filmmanuskript skall börja konkurrera med romanerna i litteraturvärlden.[/citat]

 

Intressant fråga. Jag tror att det är en klar fördel om manuset i sig är välskrivet rent språkligt. Anledningen till det är att ett manus som är lätt och spännande att läsa har större chans att bli läst och uppskattat, plus att alla inblandade kan få en tydligare bild av vilken känsla manusförfattaren tänker sig att filmen ska ha, och känslor kan man uttrycka genom ett målande språk. Tittar man på många producerade amerikanska manus så har de ofta rent litterära kvaliteter inom den snäva ramen man har att jobba med i manusformen. Det borde egentligen inte spela någon roll, eftersom man inte kan se i filmen hur manusförfattaren uttryckte sig (förutom i dialogen förstås), men jag är säker på att skillnaden är stor. Det är lite som skillnaden mellan att filma ett kortfilmsmanus med 35 mm, professionella filmarbetare m.m. och att filma samma story med Dogma-stuk med en liten DV-kamera. Även om historien är densamma så kommer folk att uppfatta den olika.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag måste erkänna att jag fattade inte ett jota av kameraanvisningarna i Toms exempel. Jag såg INTE hur det skulle se ut. Däremot har jag sett filmer rulla upp på ögonlocken medan jag läser utan en enda kameraanvisning. Men, beskrivningarna i manus kan vara mycket målande och mer beskrivande om man går efter jbergmans förslag. Och lustigt nog rullar filmen på ögonlocken i realtid, dvs i samma tempo som jag läser. Det är rätt jyst tycker jag.

Länk till kommentar
Share on other sites

En regel är att det är absolut förbjudet med tekniska/kamera anvisningar i manus.

 

Men om man absolut måste ha med det för det inte går att lösa det på annat vis så får dessa instruktioner förekomma max 5 gånger genom hela manuset. Räknat på ca 120 sidor.

 

Detta är bara för att man inte ska bli för bekväm och istället för att skriva ett bra manus, så låter man tekniska anvisningar ta överhanden. För manusskrivande är ett hantverk i sig självt, precis som andra yrkesroller, och man bör respektera detta precis som regissörens roll ska respekteras. Detta betyder inte att man bör respektera manusförfattaren eller regissören, men dock yrkesrollerna.

 

Bildmanus har desto fler tekniska beskrivningar, t.o.m illustrationer är brukligt att det förekommer. Detta skapar man utifrån manus. Ett manus som man kunnat angripa de dramaturgiska bristerna utan att bländas av tekniska beskrivningar som många gånger hindrar ett bättre sätt att tänka.

 

Vad man gör när manuset är klart är en annan femma, men när man skriver manus så skriver man manus.

 

Att instruera klipp i manus är väl bara onödigt, för det är väl underförstått att det ska vara. Fade kan även det användas alternativ till, även om det kräver mer. Smash cut to. Skulle väl dock kunna vara ett undantag som fyller dramatisk funktion.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=gorse]Jag måste erkänna att jag fattade inte ett jota av kameraanvisningarna i Toms exempel. Jag såg INTE hur det skulle se ut. [/citat]

 

Det var ju illa... :(

 

Men tack för din feedback. Den var nödvändig.

 

%2$s skrev:
Däremot har jag sett filmer rulla upp på ögonlocken medan jag läser utan en enda kameraanvisning. Men, beskrivningarna i manus kan vara mycket målande och mer beskrivande om man går efter jbergmans förslag. Och lustigt nog rullar filmen på ögonlocken i realtid, dvs i samma tempo som jag läser. Det är rätt jyst tycker jag.

 

DET är en konstform, antar jag.

 

Det är väl typiskt för en nybörjare att trassla in sig i en massa tekniska beskrivningar, medan en erfaren manusförfattare kan beskriva samma sak med mycket enklare medel som alla kan förstå.

 

Jag skall försöka lära mig skriva enklare av släppa teknisk jargong som "panorera", "tilta", etc.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=jonkanon]Bildmanus har desto fler tekniska beskrivningar, t.o.m illustrationer är brukligt att det förekommer. Detta skapar man utifrån manus. [/citat]

 

Jag trodde att BILDMANUS = STORYBOARD.

 

Alltså att ordet "bildmanus" var en svensk översättning av engelskans "storyboard".

 

Det är alltså inte så? När du säger att "det är brukligt att illustrationer förekommer" så säger du samtidigt att ett bildmanus inte behöver innehålla illustrationer.

Länk till kommentar
Share on other sites

Skriv enbart det som händer på filmen. Den som läser upp manuset kommer bygga upp händelserna i huvudet precis som om de läser en bok. Är den bra kommer läsaren tycka den är bra. Gäller att fånga deras uppmärksamhet snabbt. Helst redan på första sidan.

 

Sen är ju saker som CUT TO mm enbart till för att underlätta läsaren när en ny scen börjar och egentligen inte så mycket med klippningen och regin. Vill regissören ändra på det så kommer han göra det och ännu värre i Hollywood kommer producenten ändra på det.

 

Så håll er och skriv bara det som tittaren kommer att se. Skriv aldrig t.ex. vad nån tänker. Skriv bara att de tänker. Och på vilket sätt de visar att de tänker.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=TomStac][citat=jonkanon]Bildmanus har desto fler tekniska beskrivningar, t.o.m illustrationer är brukligt att det förekommer. Detta skapar man utifrån manus. [/citat]

 

Jag trodde att BILDMANUS = STORYBOARD.

 

Alltså att ordet "bildmanus" var en svensk översättning av engelskans "storyboard".

 

Det är alltså inte så? När du säger att "det är brukligt att illustrationer förekommer" så säger du samtidigt att ett bildmanus inte behöver innehålla illustrationer.[/citat]

 

Jag vitsade lite, självklart är det storyboard jag menar :) Och det ska vara bilder där.

 

Lesen om jag rörde till det,

 

jon

Länk till kommentar
Share on other sites

Tom, jag tror hela diskusionen om kameraanvisningar i manus eller inte ligger i att när man skriver så har man en vision hur scenerna skall se ut. Läsaren har inte visionen och därför går det inte att överföra hur man tänkt sig med ord som "Närbild", "Panorerar" etc. Vad menar man egentligen med dessa ord? Panorera år höger, vänster? På vaddå? Vad skall det vara närbild på? Det är inte självklart.

 

I ett bildmanus (eller vad det nu heter?) kan man göra utsnitt, vinklar, hel- och halvbilder och ändra efter behag och behov. Men det förändrar inte själva manuset eller berättelsen. Ett bildmanus blir som en serietidning där man kan se resultatet. Om man är riktigt giftig har jag lärt mig att man kan fotografera sina teckningar och redigera dem i Premiere unegrfär som den färdiga filmen skall se ut, nästan som animeringar, så ser man hur det blir.

Länk till kommentar
Share on other sites

TomStac: Jag tror att mycket av svårigheten i att läsa ditt manus med kamerainstruktionerna ligger i att man redan skapat sig en bild av vad som försigår innan du kommer med kamerainstruktionerna. Man har en bild av hur någon blir nedbrottad på golvet, och sedan kommer uppgiften att någon ligger med benen mot kameran... Man stannar upp och måste omvärdera allt man redan läst.

 

Ditt reviderade manus går däremot att läsa utan problem, men om jag fick versionen med kameraanvisningar skulle jag lägga undan det efter första sidan. Det är på tok för jobbigt att läsa.

 

Det är även värt att tänka på att fotografen vanligtvis inte är så intresserad av att läsa kamerainstruktioner i förväg. Personligen blir jag lite irriterad om jag plåtar en film och regissören säger "men det stod ju i manus". Som fotograf har man tusen saker att tänka på under inspelningen, och att hålla reda på exakt vad som stod i manuset går helt enkelt inte.

 

Kamerainstruktioner måste man alltid ge i förväg under inspelningen i alla fall, så att tro att kamerainstruktioner i manus skulle hjälpa fotografen är att tänka fel.

 

/Jakob - inte bara manusförfattare utan även fotograf

Länk till kommentar
Share on other sites

Gorse och jbergman! Jag uppskattar verkligen era kommentarer. Jag förstår också att det är störande att läsa kameraanvisningarna för en som inte behöver känna till dem. Det är därför som jag kommer att skriva en "light" version.

 

Men samtidigt slår ni huvudet på spiken när ni säger att ni blir störda av mina kamerainstruktioner. I synnerhet jbergman som tydligt säger att han måste anpassa sin bild av vad som sker efter mina instruktioner.

 

Den bild ni får av scenen i den senare versionen (utan tekniska beskrivningar) är blir ju er personliga och behöver inte alls vara den som jag har tänkt ut från början.

 

Frågan är vems version av visionen som är den rätta?

 

Sedan, för att vara helt rättvis, så valde jag medvetet den scen som innehåller flest kamerainstruktioner i manuset. Det finns normalt sett inte så mycket av detta i manuset i övrigt. De flesta scener är ganska enkelt uppbyggda rent cinematografiskt och innehåller därför få instruktioner.

 

Men, hursomhelst. Jag överväger att använda min "regi" version tillsammans med ett bildmanus; vänsterspalten skall utgöras av bilder och högerspalten av texten från manuskriptet, för att med text komplettera det som man inte kan beskriva med stillbilder. Skall man vara ärlig är ju mitt manus ett bildmanus, fast utan bilder...

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...