Gå till innehåll

IronLion

Medlemmar
  • Inlägg

    125
  • Blev medlem

Inlägg postad av IronLion

  1. Tar 2 vanliga uppladdningsbara AA eller AAA batterier a 1,25v (2x1,25=2,5 Icke uppladdningsbara batterier ger 1,5v.) och kopplar de med en tunn ledning till exposure metern. Vissa äldre filmkameror har ihåliga handtag där du kan gömma dessa batterier. Ännu bättre är att om kameran redan drivs med vanliga AA eller AAA batterier att dra tråden dit. Även en liten ficklampa (som batterihållare) kan fästas med tejp på kameran och kopplas till metern.

  2. Canon IXUS100 kostar runt 1000:- och filmar i 720p. Stor som ett cigarettpaket och filmar i bättre kvalitet än äldre proffskameror. Kvalitén duger i de flesta sammanhang, som training, som audiovisuell anteckningsbok m.m. Kan alltid bäras utan att synas. Bättre att få något videomaterial med den än inget alls. Sedan kan utvalda scener spelas in med bättre kameror. IXUS100 tar i mörker och skymning bättre bilder än den Canon EOS systemkamera som jag har.

  3. Det verkar vara extremt svårt att få information om några år gamla Fujinon objektiv trots att företaget har tillverkat jättemånga modeller. Känner någon till websiter som har sådan info? Fujinon tycks bara vilja tillhandahålla information om årets aktuella modeller. Det vore intressant att diskutera fördelar och kvalitetsskillnader eftersom dessa objektiv kan kosta från några tusenlappar till över 200 000 kronor.

  4. Personen som säljer dessa falska Shure mikrofoner är försiktigt och sätter inte ut namnet Shure i auktionens rubrik på http://www.tradera.com/Studio-Scenutrustning-c3_2111. Rubriken kan lyda t.ex mic , slad . Tillhörande bild visar en Shure SM58 mikrofon med kartong, sladd, hållare och väska. Det enklaste sättet att testa om mikrofonen är äkta är att med handen göra handrörelser när man håller i den. En äkta SM58 har en suspenser som dämpar handrörelser så att de inte kommer med i ljudupptagningen. Skruva man isär SM58 så borde ledningen till kapsulen vara gul-grön. Röd-svart tyder på en falsk SM58. Initialer från personen som tillverkade mikrofonen ska sitta inne på membranhållarens top. En äkta SM58 har en mindre ring på 4mm runt grillen. De falska har 5-6mm. Trycket på Shure märket är mindre skarp/markant och sämre på falska mikrofoner. Skumgummiet inuti ska vara mörkgrå inte svart. Tillhörande väska tillverkas i Kina och ska ha märket "Made in China" under blixtlåset. Förfalskningar är utan detta märke. Tillhörande garantikort finns också med hos falska mikrofoner. Falska mikrofoner görs av olika företag i Asien och förekommer i olika utföranden. Det finns fler detaljer att titta på. Se på nätet. Shure vill inte avslöja exakta detaljer för då hjälper den informationen förfalskarna att göra bättre kopior. Enklaste sättet att testa borde vara handtestet.

  5. Jag läste på ett forum att personal från mikrofontillverkaren Shure erkände att det finns tonvis med förfalskade mikrofoner typ Shure SM58 tillverkade i Kina ute på marknaden. Många mikrofoner hade skickats tillbaka till Shure för reparation. Jag har idag fått en SM58 och testat den men tycker inte att den är mycket bättre än en no name variant av samma typ. Hur ska jag kunna bevisa att just detta examplar kan vara en förfalskning?

  6. SVT´s tekniska instruktioner läste jag c. ett år sedan. De är ytterst sparsamma med kommentarer och kräver ytterligare studier om man är nybörjare. Hela vitsen med en "norm" är att nybörjare ska kunna läsa till sig vad som är "rätt". De som kan behöver inte. Är det så att de som sitter på berget´s top känner sig som en elit och glömmer bort att de också började nån gång som nybörjare? Är svensk filmindustri ett "skyddad reservat" för en elit som inte vill att andra kommer in? Är en "norm" som beskriver verksamheten farligt och hotfull?

  7. Eftersom van Caine har riktat angrepp mot mig (som har blivit bortredigerade i inlägget p.g.a. brott mot forumreglerna) vill jag förklara att jag är en lycklig nybörjare i videoredigering. Jag törstar efter kunskap som proffsen inte vill eller kan dela med sig. Att jag skulle vilja skapa en facistisk tankenorm är inte sanningen. Normer är frivilliga och dåliga normer har alltid övergivits.

     

    Ett konkret verklighetsexempel på varför en norm för videoredigering behövs:

     

    En filmare vill skicka en film/video till en filmfestival eller TV-station i en annan del av världen. Förlagan på DVD är i PAL som gäller i Europa. Ska förlagan kodas om till NTSC och hur? Behövs verkligen en total omkodning av hela materialet eller räcker det med en ändring i .ifo filen? Vem vet hur videon avspelas om regionkoden är satt till 0 tillsammans med PAL i en NTSC spelare?

     

    Vilka formkrav har SVT, TV4 och andra kanaler för inlämnad material? Det finns säkert hundratals filmare varje år som undrar. Tro ni att TV-kanalerna har tid och lust att ständigt svara på nya samtal om standard? Med en frivillig fastställd norm vet alla vad som gäller och behöver inte svara på nybörjarfrågor utan kan istället hänvisa till normen.

     

    Till sist är det den demokratiska majoriteten som arbetar fram en lämplig form för en norm och bestämmer vilka arbetspunkter och metoder som ska ingå i beskrivningen. Med tanke på det enorma antalet olika videoavspelare som finns och det antal frågor som syns omkring detta i olika forum så vore en enhetlig norm en lösning att undvika problem som i slutet drabbar filmaren själv om arga användare kallar honom för en klåpare.

     

    Ska förlagan till en TV-kanal vara på 720p, 720i, 1080p eller 1080i? Ska signalen vara på 0,75V eller 1,0V? Vilka luminansvärden? Vilka codecs föredras och ger den bästa kvalitet? Hur uppstår fel? Vilket workflow skapar en effektiv arbetsprocess? Vilka program förorenar videomaterialet?

     

    Kan en filmare på en enda gång och plats får reda på vad som är misstag så kan det spara honom mycket tid, pengar och ilska från klienter.

  8. En norm är en förebild och vägledning för de som behöver kunskap om ett visst ämne. Konstnärer brukar inte hålla sig till normer och söker sitt eget uttryckssätt. Andra kan undgå problem och långvarigt sökande om det finns en norm. Jag spillde mycket onödig tid för att samla kunskap och testa olika redigeringsprogram/metoder. Istället borde man ägna tiden åt att filma. Med tanke på den stora vilseledande information som förekommer om hur man ska göra så anser jag att en norm är ett ideal som borde eftersträvas. Till sist: Varför finns det SIS, ISO, DIN, normer och standarder? I industrin är det ett kvalitetsmärke som alla företag vill visa upp utåt!

  9. Vad sägs om att starta en industrinorm för videoredigering? Alla som har frågor kan på enda plats se vad som är den lösningen för ett bestämt problem. Konkret går det till att majoriteten här på forumet enas om vad som är den bästa tekniska lösningen på ett beskrivet steg i videoredigeringen. Sedan sammanfogas det till ett stort uppslagsverk online som ständigt uppdateras.

  10. Finns det någon som vet hur produktionsansvariga på tex TV4 tänker, resonera och agera? Kommer en privatperson med en idé och vill att TV4 ska producera den så är risken för kapning maximalt. Om däremot produktionen splittras upp och TV4 bara sänder så borde upplägget vara säkrare?

  11. I stället för löjliga Ipred skulle det finnas ett EU-register dit man skickar sin idé innan man träffar kunden. "Får" kunden sedan samma idé senare så ber man om ett utdrag ur registret och - Voliá - där ligger den färdig för ett civilrättsmål i EU-domstolen.

     

    I USA finns WGA Writers Guild Association som fixar detta för $20. Problemet ligger istället hos den som har idén. Man kan inte belägga en allmän idé med copyright. Man måste kunna bevisa ond uppsåt hos den som använder idén vidare. Därför söker jag efter praktiska tips om hur man kan lägga upp hinder för tv-kanaler eller produktionsbolag att enkelt sno idéer. Kanske ska man tidigt dra in så många parter som möjligt och delar upp kakan? ..?

  12. Du borde söka råd i datakretsar innan du fördömer upplägget. En van datoranvändare ladda upp sitt viktiga material till olika servrar i olika länder. Allt sker inte på en gång. Det är en prioritering om vad som ska "säkras" från dag till dag. Antingen har du med dig ett mobilt bredbandskort för bärbar dator eller du besöker med jämna mellanrum internetcaféer. Om du förutbestämmer vilka videoscener som är extra viktiga för dig, så behöver du bara ladda upp dessa till "säkra" servers (som du har kollat upp innan resan). När du sedan kommit hem laddar du ner materialet till Sverige från dessa servers. Vill du istället anlita den opålitliga snigelposten så gör det. Det är ditt eget material och en fri värld. De som reser till osäkra länder och är bekymrade över att videomaterialet kan komma att beslagtas eller stjälas har en enastående "reservplan" i detta upplägg.

     

    Angående din beräkningsmodel om överföringshastigheten så är "allt" beroende på vilken typ av kamera/data utrustning och vilken kompression som används samt lokala telelinjer. Detta väljer varje användare själv. Jag kunde genom planering korta ner överföringstiden från kameran till datorn till 1/5 av tiden. Efter varje scensslut eller dag förde jag materialet över till datorn för att inte få en enda lång svårhanterbar fil.

  13. Idén gäller en "reality" serie som liknar "Idol". Därför är det svårt att skriva ett exakt manus. Det finns tävlingsmoment och deltagarna agera spontant "live". Hur skulle man kunna beskriva eller "säkra" idén skriftligt?

  14. Tänkte presentera en bra idé till en tv-serie för en tv-kanal. Är dock bekymrad över rykten hur andra idéskapare har blivit ställda åt sidan och hur tv-kanalen´s egna produktionsbolag sedan övertagit idén och presenterat den som deras egen. Hur kan man "säkra" idén eller copyrighten?

  15. Och man kan skicka hem dem med post när det blir för mycket att bära.

     

    I vilken tidsålder befinner ni er? Man ladda upp till en server/eget konto i Sverige eller elsewhere från tex Japan via internet och får bekräftelse direkt om överföringen har lyckats. Internetcaféer finns i Asien.

  16. Eftersom Chopin är död sedan 1849 finns ingen copyright rättighet knuten till hans person. Däremot finns en copyright rättighet på den "tolkning" som en särskild musiker gör. Denna tolkning ägs antingen av musikern eller ett musikproduktionsbolag. Du behöver deras tillstånd eller så använder själv du noterna från Chopin till en ny tolkning utan tillstånd.

×
×
  • Skapa nytt...