Gå till innehåll

monic

Medlemmar
  • Inlägg

    162
  • Blev medlem

Inlägg postad av monic

  1. Så om en producent vill köpa det och har idéer om förändringar säger du nej tack? Om en duktig regissör vill filma, men även ändra några saker, så säger du samma sak? "Det är mitt manus, det är klart och jag är nöjd"?

     

    Intressant inställning...

     

  2. Du inleder själv ditt inlägg ovan med "adam".

     

    Men jag ger dig kommentarer på ditt manus och det enda du undrar över är var jag fick Adam ifrån! Råkade skriva det istället för adamstjarnljus (som skrev att dialogen var "skum").

     

    Det var det du fann intressant i mitt inlägg. Ok.

  3. Det är precis det här jag menar. Du har en massa idéer i huvudet. Det kan vi som läser ditt manus inte veta. Du måste låta alla dina idéer och tankar framgå i manus. Så enkelt är det.

     

    Ser att du har ändrat lite sen sist, det är bra. Jag vet inte vad Adam menar med "skum" dialog. Det är problemet med människor som tycker utan att kunna precisera VAD det är de menar.

     

    Dialogen är styltig och med det menar jag att alltför många frågor får raka svar. Jag ser att du strukit viss dialog - och det blev mycket bättre vilket jag hoppas du känner själv.

     

    Manuset känns mycket bättre nu, men du har fortfarande en rätt bra bit kvar. Det är fortfarande inte menat att vara negativt.

     

    Jag tror att du MÅSTE klargöra vem som är vem vid containrarna och i actionscenerna. Jag hänger i alla fall inte med alls. Och grannen? Om han är mannen i masken, är det då en tillfällighet att han råkar bo granne med Adam?

     

    Ha kul när du skriver nästa version!!!!

  4. Det är inte menat att vara negativt utan KONSTRUKTIVT. Stor skillnad där. Om jag inte förstår att det var samma man, så har ju du ett problem. Jag belyser det så du förstår att du är otydlig (för mej i alla fall) på den punkten, och kan göra nåt åt det. Det är POSITIVT. För då kan du komma ett steg vidare med ditt manus. Bra va?!

     

     

  5. Jag har också haft ett sådant samarbete. Det är klart det är det jag menar med manusutveckling. Men hur mycket man än gillar varann så är den enes roll kritikerns. Där menar jag att om manusförfattaren varje gång försvarar sig och avbryter, så blir det rätt jobbigt. (Om han/hon inte blir direkt påhoppad förstås, då SKA man försvara sig!)

     

    Bättre då att stillsamt lyssna på synpunkterna och sedan gå hem och skriva om. Men jag menar ju naturligtvis inte att man inte får förklara alls. Det kan ju vara så att man menar samma sak men uttrycker det olika. Vissa scener kan man ha olika åsikt om också till exempel Men den ibland nästan fientliga attityden - som förstås bottnar i osäkerhet och rädsla, den leder ingen vart alls. Tycker jag.

     

    Ett annat problem är att efter ett par omskrivningar är man precis lika hemmablinda båda två, alla tre. Det är faktiskt ett stort problem i filmbranschen. Man blir kollrig och vet varken ut eller in om man skriver och ändrar ett manus för länge.

     

    Om man verkligen skulle vilja göra världens bästa film skulle man få filma den en gång först, kolla alla missar och sedan filma om den!!!

     

    Undras hur det skulle bli...

  6. När man får kritik på sitt manus är första reaktionen alltid att försvara sig. Sedan förklara. Berätta hur det är/var. Men hur det är i verkligheten spelar absolut ingen roll alls. (Om man inte skriver dokumentärer.) Hur man EGENTLIGEN har tänkt har inget värde om det inte framgår ur texten.

     

    Huvudsaken är att den som läser manus dras in i historien, bryr sig om karaktärerna och ser framåtrörelse. Det är DET man ska diskutera i manusutvecklingsarbete. Inte hur det egentligen är. Eller vad manusförfattaren egentligen vill säga. Det ska man förstå när man läser manuset. Manusförfattaren ska ju inte behöva förklara någonting egentligen, i ett följebrev eller så... Ofta när jag ger kritik får jag kommentaren: "Ja men jag menade si eller så." Och jag svarar varje gång att det är jättebra, men jag vill läsa det i manuset!

     

    För att lättare kunna ta konstruktiv kritik (annan slags är bara att strunta i) kan man försöka tänka bort sin egen person och endast fokusera på vad som är bäst för BERÄTTELSEN. Vad fungerar och vad fungerar inte? Om man är öppen och flexibel blir det också mycket roligare att utveckla manus!

  7. Nja, jag tänkte mig ju inte att det skulle vara SAMMA personer med henne i de olika rummen på de olika våningarna. Vi träffar ju rätt många olika människor i vårt liv. Jag tänkte mig mer situationer (viktiga händelser som påverkat henne) som swischar förbi, så tolkade jag din idé. Och bara man fattar att det är hennes liv som ramlar förbi samtidigt som hon själv, behöver man inte ha henne med alls. Det gäller bara att sätta förutsättningen så att säga.

     

    Eller också fattar man inte det förrän strax efter att hon dunsat i gatan och det blir AHA! Var det så det var!? Kan man överraska publiken är det ju bra. Det tycker i alla fall jag.

  8. Ja där ser man! Jag uppfattade inte alls att det var kvinnans EGET liv hon föll förbi på sin väg mot döden. Jag såg istället detta som en prolog för att sedan berätta hur hennes självmord påverkar alla de olika personerna i huset. Rosemary's Baby typ fast ändå inte om du förstår hur jag menar.

     

    Mycket bra idé är det i alla fall tycker jag, oavsett hur man använder den.

  9. Förstår inte meningen. Det verkar inte som om något står på spel och där finns ingen konflikt, alltså blir det ganska ointressant.

    Men om detta är något du bara "kladdat ner" är ju inte det så konstigt...

     

  10. Håller med Sluten Cell nr 13. Fokus borde ligga på den ytterst intressanta historien mellan Sten och Marcus. DÄR har du verkligen något att berätta! Strunta framför allt i flickvännens kompisar, de tillför ingenting. Olof är inte heller så spännade, men det går ju att ändra förstås. Nej, det som i alla fall jag fastnar direkt för är den mycket komplicerade relationen mellan son och styvfar.

     

    Som det är nu är det för mycket på för kort utrymme och som SCN13 också skrev, man känner inte för karaktärerna (Marcus) han blir för ytlig. Men det går att åtgärda. Det är ju det manusutvecklingsarbete och inputs är till för!

     

    Dialogen bör du nog jobba en del med. Jag tycker den känns styltig, vilket dialog har en tendens att göra när den nästan bara handlar om frågor som får raka och ärliga svar. En kille som Marcus skulle knappast svara på sådana frågor överhuvudtaget. Tror jag.

     

    Om juryn kan se potential har du stor chans. Tror jag.

  11. Men om kvinnan blir slagen av sin man och blir förbannad och vill hämnas. Hon får en hållhake på nån elak kriminell i fängelset som hon tvingar att hjälpa henne? I början avskyr hon honom, och han henne. Sen tror alla att de ska bli kära, men då kommer hans flickvän ut från sin fängelsevistelse och han väljer henne!

     

    Äh... Jag spånar bara

  12. O ja! Absolut. Vissa meningar eller ord kan man mycket väl låna eller stjäla. Ibland säger någon av mina vänner nåt riktigt kul eller fyndigt och då brukar jag säga att har du lite tur hamnar den där kommentaren på bio en vacker dag!

     

    Det här med att stjäla någons karaktär eller liv är väl lite mer känsligt. Jag har några gånger tagit personer jag känner som passar och stuvat ihop dem till en person i manuset.

  13. Det här med inspiration... Som jag ser det har man ju något man vill berätta. Något man brinner för och vill förmedla. Det kan vara svårt att bestämma sig för form och genre, men själva grundbudskapet bör man väl ha klart för sig? Eller?

     

    Att lyssna på människor och på det viset lära sig att skriva dialog är inte ett tips jag håller med om. Alldeles tvärtom faktiskt. Eftersom dialog simulerar vanligt tal, men kopierar det inte.

    Ska man skriva bra dialog får man se till att lära känna sina personer så man vet vad de tänker i varje filmsekund. Då kommer de att svara därefter. Alltså inte på en fråga de får, utan något de tänker på. Bra dialog handlar mycket om "goddag-yxskaft-svar!

×
×
  • Skapa nytt...