Gå till innehåll

monic

Medlemmar
  • Inlägg

    162
  • Blev medlem

Inlägg postad av monic

  1. I Final Draft finns det i alla fall DAG, NATT, EFTERMIDDAG, MORGON, KVÄLL, och SENARE, att välja bland.

     

    Ibland behöver man sätta dit ett klockslag och då skriver jag:

     

    INT. VARDAGSRUMMET - 18.37. KVÄLL

     

    Eller:

     

    EXT. ÄNG. KVÄLL

    Det är midsommar och fortfarande ljust fast klockan är 21.

  2. Jag tycker inte det verkar som om Manhattan är ute efter FÖRTEXTER utan snarare ANSLAG och det ska man naturligtvis ha med!

     

    Något som visas i bild som sätter tonen, FÖRE FÖRTEXTERNA. Det är inte alls ovanligt och kan bli mycket både snyggt och effektivt. Förutsatt att man hittar den där perfekta scenen/tonen som anger i vilken värld den här filmen utspelas i och/eller vad som gäller.

     

    Alternativt en back-story kort, ett mord som begås > förtexter > filmen börjar och man förstår inte först vad mordet hade med det hela att göra, men det kryper fram allt eftersom. Sånt funkar.

  3. SIDnumrering ska man ha, det är bra. Särskilt om andra ska läsa och kommentera, då hänvisar man till en viss SIDA.

     

    SCENnumrering sätter man dit så sent som möjligt för att inte binda sig vid en viss ordning.

  4. 12 punkter gäller och anledningen till att man skippar scennumrering i grovmanus är att så mycket kan hända. Det kanske ska skrivas om tolv gånger! Då är scennumrering helt enkelt i vägen och kan göra att man fastnar vid en viss ordning som inte fungerar allra bäst.

  5. Nä. Verkshöjd har jag aldrig hört förut. Jag skulle aldrig ha skrivit dit det där med porrfilm...

     

    Det är allt verksrätt jag har hört. Att man helt enkelt inte får använda en filmtitel som är lite ovanligare än "Systrar" eller så, och använda i vilket sammanhang som helst. Reklamfilm t ex. Eller döpa sin egen film till samma namn. Där det finns verksrätt - om jag nu uppfattat det rätt - gäller att det inte är troligt att någon annan ska ha kommit på exakt samma titel.

     

    Jag menar det verkar ju konstigt om nån skulle kalla sin film Fanny & Alexander, trots att det varit fullt troligt att nån kom på det INNAN Bergmans film kom. NU borde det vara verksrätt på den titeln.

     

    Önskar jag kom på ett bättre exempel.

     

    Är jag ute och cyklar här?

  6. Finns det inte nåt som heter verksrätt också? Som gäller filmtitlar bland annat. Om man kan "bevisa" att nån annan antagligen inte kommit på samma titel och använder den i ett sammanhang som gör att man tror det rör sig om originalet.

     

    Alternativt kallar sin egen film något mycket snarlikt för att få uppmärksamhet. Och om det då är en porrfilm...

     

    Nån som vet mer?

  7. Klart det går att leva på manusförfattande i Sverige! Jag känner många som gör det. Pengarna för en långfilm kan man leva på i ett par år om man får vad man ska ha, skaffar en bra revisor och är lite ekonomisk.

     

    Vad många sysslar med parallellt med eget manusskrivande eller beställningsmanus är att skriva för tv-serier. Just nu går väl ingen sån med avsnittsförfattare men det kommer nog igen. Dokusåpor är INTE bra för manusförfattare!

     

    Dessutom skrivs - OCH betalas för - en väldans massa manus som aldrig blir nåt. Man lägger ner av olika anledningar men manusförfattaren ska självklart ha betalt för jobbet ändå.

  8. Men hur gör man när man har mailat manuset till någon för läsning och sen stjäl den personen manuset och använder det själv. Dvs skickar till en producent utan mitt samtycke eller medverkan och dessutom sätter sitt eget namn på det med ett copyright-c?

     

    Personen skulle bara läsa och tycka. Inget mer. Nu har h_n ändrat namnen på karaktärerna, bytt någons yrke och miljön, men i övrigt är det mitt manus.

     

    Någon som vet?

  9. Jag håller med Bernardo. Kortfilm bör koncentreras på att förmedla en känsla. Tyvärr höll inte Producenten med om det. Hon ville ha karaktärsutveckling a'la långfilm, förstod liksom inte annars. Det känns ju aningen överjobbat... PLUS att hon ville att backstoryn tydligt skulle framgå, alltså varför en person gjorde som han gjorde. Hade hans far varit elak mot honom i barndomen? Psykologiserande alltså. I en film på åtta-tio minuter...

     

    Jag tycker inte sånt behöver vara med. HÄR är situationen. Detta händer NU. Punkt. Ska man lägga in en FÖRKLARING till varför de är där, hur de kom dit, hur deras barndom såg ut... Nä. Det får till att börja med inte plats!

  10. Håller fullständigt med Sandra, Gorse och TDA. Jag förstår bara inte motviljan som finns mot att lära sig hantverket/reglerna först just när det gäller skrivande. Som om det skulle begränsa med verktyg! En snickare skulle nog inte hålla med...

     

    På varenda kurs är det någon besserwisser som ska köra sitt eget race och minsann inte ta till sig "Hollywoodmodellen". Som om det vore en principsak. Ska inte gå i ledband, ungefär. Inte följa mall, kan själv!

     

    Manusen blir ostrukturerade, röriga, utsvävande och innehåller på tok för många personer eftersom man inte heller ska ta till sig något om orkestrering. Jag förstår inte inställningen. Hur ska man kunna vara nyskapande om man inte vet vad som är gjort förut? Och hur. När man faktiskt inte vet vad man gör!

     

    När man kan gör man som man vill, för då förstår man vad som fungerar och vad som inte gör det. Man har i alla fall fått vissa ledtrådar...

  11. Det här förstår jag ärligt talat inte. Om man inte har något man vill berätta, varför ska man då göra film?

     

    Det är som: Jag vill skriva en bok, men jag har ingen historia. Då har man heller ingen bok som måste bli skriven.

     

    Eller tycker ni här att det är annorlunda med film?

     

    En sak är ju att man inte får nån struktur på det, att det finns berättartekniska svårigheter. Men att inte veta vad man vill berätta och ändå vilja "göra film" - den inställningen förstår jag inte. Varför vill man då göra film öht?

     

    Då är väl producent ett bättre yrkesval? Då kan man gå in i färdigskrivna projekt man gillar och vara kreativ producent. Det borde gå att hitta någon annans historia som säger det man inte visste att man ville säga. Men som producent behöver man inte vilja berätta nåt, det är ju författarens uppgift.

     

    Jag kanske är en snobb, men för mig är manusförfattande en högst kreativ syssla och vad som kommer ut är något JAG vill säga och brinner för. Och det VET jag, det behöver jag inte leta efter. Däremot får jag LETA efter bästa sättet att berätta det. Då är andras inputs ovärderliga. Men grunden borde väl vara att en manusförfattare har något att berätta? MÅSTE berätta...

  12. Jag skrev ett manus där det skulle visas vad någon skrev på en datorskärm. Alltså skrev jag:

     

    INKLIPPSBILD: Datorskärm. Texten "Jag vill gärna träffa dig" skrives in.

     

    I ett annat fall ville jag ha en bild på en kvinna i ett fönster och skrev då:

     

    INKLIPPSBILD: Lisa i badrumsfönstret sträcker ut en toapappersrulle.

     

    Jag tycker inte det är svårare än så. Är det det?

  13. Mellan synopsis och manus finns något som kallas treatment. Det är ett förlängt och mer detaljerat synopsis. Det är filmens hela handling men utan dialog. Varje scen är inte med heller. Ett treatment brukar vara på ca 20 sidor.

     

    Man berättar handlingen som sagt, karaktärerna, miljö, tid och allt som är viktigt för att en läsare ska kunna förstå hur ett manus skrivet med detta treatment som underlag kommer att se ut. Du skriver precis som manus, i presens och ingenting om vad folk tänker och känner, bara vad de gör. Enstaka repliker kan man ha med om det känns nödvändigt.

  14. En scen som visar tonen i filmen och där grundkonflikten speglas, men inte nyckelscenen och inte den allra bästa/roligaste/mest spännande el dyl.

     

    Finns väl inget man känner sig så lurad av som när den enda roliga scenen i hela filmen var den i trailern... Skaparen av trailern har visserligen fått MIG att gå och se filmen, men jag kommer knappast att rekommendera den. Eller lita på att nästa film av samma människa är bra...

     

    Luras är inte bra - tror jag. Lönar sig nog inte i längden.

  15. Jag tycker inte The Blair Witch Project var bra alls. Svenska Det okända var i mitt tycke faktiskt bättre. Om man bara jämför de två.

     

    Och om man behöver en bra regissör och ett bra manus, hur kommer det sig då att genren lockar så många nybörjare? Borde man inte börja med nåt "lättare"? Jag menar nu när det verkar väldigt svårt att göra en BRA svensk skräckfilm?

     

    Jag tror tricket är att våga vara svensk i sitt förhållningssätt. I motsatsen till amerikansk alltså. Skapa nåt helt nytt och inte kopiera nån av alla otaliga skräckfilmer som redan gjorts.

     

    En tanke bara.

  16. En ödmjuk fråga: Varför är så många unga filmmänniskor intresserade av att göra skräckfilm? Jag undrar verkligen. De blir ju aldrig nånsin bra på svenska! I alla fall inte om man följer amerikanska mallar och det verkar nästan alla göra.

     

    Vari består tjusningen och lockelsen? Att göra den första svenska skräckfilmen som verkligen blir bra? Det kan jag fatta. Effekterna?

     

    Men inte ens Håfström med STOR budget (med svenska mått mätt) lyckades. Strandvaskaren skrämmer inte många... Så berätta! Varför vill man göra svensk skräckfilm?

     

    Jag tror att anledningen till att det inte fungerar är att vi känner miljön och språket för väl, och är vana att se det på amerikanska. Om man istället riktade in sig på psykologisk thriller tror jag man hade mycket större chans att lyckas. Sen råkar jag vara av den uppfattningen att det är mycket läskigare!

  17. Tja... det är samma idé som Simon Staho med Dag och natt, "lånade" från Abbas Kiarostamis film Tio, och det känns kolsvart. Det var precis vad jag såg som ett problem i Dag och natt också. Man vet hur det ska gå, det finns ingen öppning. Inga samtal leder nånvart, han har bestämt sig. Ingen av dem han söker upp kan ändra på det. Vilket i mina ögon gör hela filmen rätt ointressant.

     

    Jag vet inte hur du har tänkt dig fortsättningen. Ska din huvudperson komma på att han vill leva trots allt och sen dö i en olycka? Kort- eller långfilm?

  18. Det där Framforge såg ju jättekul ut! Ett sånt vill jag ha.

     

    Men när jag har skrivit färdigt manuset skriver jag med rött UNDER varje scen - som jag delar upp förstås - hur jag har tänkt mig att det ska filmas. Detta är bara för mig själv inledningsvis. Det sparar tid sen när storyboard ska ritas. Om man vet exakt vad man vill ha menar jag. Och inte ska rita själv.

  19. Det var Lars Molin som gjorde Mjölkpallen, inte Lars Norén. Men den är verkligen utmärkt att ha som förlaga. När man skriver om noveller/romaner till film behöver man inte kopiera dialogen, huvudsaken är att budskapet går fram och att just TONEN är den rätta.

×
×
  • Skapa nytt...