Gå till innehåll

monic

Medlemmar
  • Inlägg

    162
  • Blev medlem

Inlägg postad av monic

  1. Ett litet tips: Om man inte vet när det ska vara "de" och när det ska vara "dem". Skriv DOM. Alla fattar och det är huvudsaken.

     

    Simon har en viktig poäng här också. En tolvårig flicka talar naturligtvis inte på samma sätt som en 40-årig präst eller en 50-årig kåkfarare eller som en 80-årig dam. Hon pratar eventuellt inte ens som en tolvårig pojke som går i samma klass... :-)

  2. Jesper: OM du ska skriva HUR någon säger något - då gäller presens = viskar. Men undvik gärna sånt. Skådespelare gillar det inte. De vill göra sin tolkning, betona på sitt vis. Och många gånger är det jättespännande när de gör nåt helt annat än vad man har tänkt sig!

  3. Oj. Voodoo kom ihåg mitt lösenord (och jag också!) trots att jag inte har varit här på två år. Fantastiskt. Nå. Jag är helt inne på Vilcans linje.

     

    Hemmablindhet.

     

    Jag skriver kanske på ett manus i ett halvår i alla fall innan jag skickar det nånstans. Om det inte är ett beställningsjobb. Jag skriver och skriver... ändrar och stryker... skriver om och flyttar och lägger till. Till slut vet jag knappt vad det står där. JAG manusförfattaren vet knappt. Jag måste ta reda på om det jag skrivit är begripligt. Jag ger det till en vän.

     

    Vem som helst. Behöver inte vara nån som vet nåt om film eller manus, bara nån som kan läsa. Fattar man? Är min enda fråga. I första läget. Sen kommer följdfrågor. Minsta logiska lucka upptäcker vilken läsare som helst.

     

    Bra. Jag får veta. Jag kan skriva vidare. Kanske förtydliga eller precis det motsatta på vissa ställen. Det är sen problemen kommer.

     

    För låååångt innan nån publik ska se din film - om du vill göra långfilm finansierad av bolag vill säga - har du ett gäng producenter - som ska fatta. Fattar inte dom behöver du aldrig bekymra dig om nån publik.

     

    Nå. Min erfarenhet är att folk i allmänhet begriper saker mycket bra. Sen ska man komma ihåg att alla inte behöver fatta precis allt heller. Hellre att de inte fattar nåt, än att man skriver dem på näsan med kryckig informativ dialog! Dessutom får ju alla tolka filmen som de själva vill. Kanske inte alls som du tänkte, men vad spelar det för roll?

     

    Alla kommer aldrig att fatta allt. Jag tänker som så här; jag skriver det jag vill berätta, det jag brinner för, det jag tycker är kul och intressant. Äkta och inifrån, alla uppfattar fejk även om de inte kan sätta ord på det.

     

    Huvudsaken är att huvudkonflikten framgår och att en eventuell producent förstår vad det handlar om - egentligen! Det där du ska kunna sammanfatta i ett par meningar helst :-) !! Vilket du självklart ska kunna göra även om du filmar själv och skiter i allt vad producenter heter.

  4. [citat=tomasz1985]Men att innan man börjar skriva hålla på och skriva ner massa information om karaktären verkar meningslöst för mig iaf.[/citat]

     

    Det håller jag med om. Det ger inte mig någon bättre kännedom heller. Det där med biografier kommer efter en tids skrivande. OM jag känner att jag behöver det, för MIN skull. Ofta handlar det faktiskt om karaktärernas relationer till varann. Varför ogillar de varann så mycket? T ex.

  5. GORSE:

     

    Ja, Indianen är definitivt den som utvecklas = protagonist. Men den som sätter käppar i hjulet för BÅDE Indianen och McMurphy är syster Rached = antagonist. Medan McMurphy är Hjälten. Som i det här fallet "offras".

     

    Clarice Starling har en stark inre konflikt. Hon blir av Lecter medvetandegjord, eller påmind om den. Jag tycker hon utvecklas och därför är protagonist. Mördaren = antagonisten och Lecter Hjälten. I en lätt negativ bemärkelse... Att han flyr ser jag inte som en utveckling utan något han med sin personlighet, givetvis tar chansen att göra.

     

    Men det där kan man ju ha olika uppfattningar om.

  6. GORSE: Vi har väl olika erfarenheter. Bara. För mig är det viktigt att känna mina skapade karaktärer väldigt väl. Jag vet att de blir ytliga och konstiga om jag bara skriver in dem med utseende och ålder och sen låter dem prata. och agera med andra. Ingen substans liksom.

     

    Jag har läst manus där jag är helt säker på att det är precis så manusförfattaren har gjort. Och då har jag föreslagit att han ska ta en liten promenad och ett snack med sin huvudperson (i det fallet) för att fatta vem han är. Eftersom det så tydligt framgår av manus att han inte har en aning...

     

    Måste alltså inte alls vara biografier, man kan ta en fika också :-) !!

     

    Är inte "knep" ungefär samma sak som "ett exempel ur läroboken"? Jag håller med dig, presentationen av McMurphy är mycket effektiv. Lysande. Och det är klart det är viktigt i vilken film som helst. Att snabbt och effektivt presentera huvudkaraktären! Särskilt då de kan flyga!

  7. [citat=gorse] Man kan skriva biografier om man tycker det gör det lättare, men de kommer inte att synas i filmen. Risken finns att någon egenskap man har i sin biografi blir rätt väsentlig för berättelsen, men så "glömmer" berätta det i filmen.[/citat]

     

    Nu förstår jag faktiskt inte hur du menar. Biografin är till för att man ska lära känna personen. Inte för att det ska synas i filmen, nej. Inte på ett ytligt plan. Men känner man någon har man betydligt lättare att veta hur han/hon talar, rör sig, reagerar, vad h*n tycker om och inte tycker om osv osv osv, allt sånt man vet om sina vänner.

     

    Jag ser ingen risk med att en väsentlig egenskap glöms bort. Då är den nog inte så väsentlig ändå...

     

    För att inte tala om vad skådespelarna har nytta av det! Om de vill förstås.

     

    I början på Gökboet får man lära känna McMurphy. Får hans bakgrund mm. Eftersom man där FÖRSTÅR honom, kan han - precis som du skriver - göra nästan vad som helst sen. Det är ett ofta använt "knep". Men jag skulle nog vilja påstå att McMurphy är hyfsat komplicerad...

  8. Jätteintressant!

     

    Jag kommer genast att tänka på American Psycho. DEN killen är INTE sympatisk. Han har en negativ, men dock, karaktärsutveckling. Filmen funkar tycker jag. Inte för att jag sympatiserar med huvudpersonen utan därför att jag vill se hur det går = när han åker fast!

     

    I Gökboet är väl Jack Nicholsons McMurphy hjälten och Indianen protagonisten? Syster Rached antagonisten.

     

    I När lammen tystnar har jag alldeles för mig att Clarice Starling är protagonist och Hannibal Lecter antagonist...

     

    Sen har jag aldrig riktigt förstått att man har problem med tema och budskap. Vad är det som dyker upp i skallen när man får en manusidé? Jo. Någonting man vill berätta. Varför vill man det då? Bara för att det är cool att skriva manus? Tror jag inte. Det är något man vill säga. Det kan vara omedvetet och dolt och jag tycker då att man ska idka lite självanalys. Typ:

     

    Varför känns den här historien viktig för mig att berätta? Svaret på den frågan är filmens tema.

     

    Vad jag tror de flesta vill se på film är personer som kämpar, som har ett mål och något som står på spel. Man måste inte tycka om huvudpersonen, men man bör kunna förstå hans/hennes val.

     

    Vad jag tycker fungerar allra allra sämst är KORKADE huvudpersoner. När publiken börjar heja på fienden har något gått fel!

  9. Gör det enkelt för dig och skriv det som ett montage!

     

    MONTAGE

     

    Nisse är i rummet, han öppnar dörren och springer ut på gräsmattan. Osv. Så får regissören och kamaramänniskan fixa det sen!

  10. Nej, det är klart att inte kostnaden för inspelning har med antalet omskrivningar att göra.

     

    Det har oftast med strukturen att göra däremot. Man tycker inte att historien "lyfter". Alternativt inte berättar något nytt, spännande, engagerande, gripande, roligt, intressant. Den fångar inte. Läsaren tröttnar på sidan 22.

     

    Att det är så rörigt att även om idén i sig är bra, skulle det ta för mycket resurser med dramaturg mm, att få styr på det hela. Då väljer man hellre ett annat manus.

     

    Det märks också för den vane läsaren direkt, om manusförfattaren brinner för sin historia eller inte. Dvs, har något h_n vill berätta/förmedla, bakom allt det roliga, bakom all action eller vad det nu är. Vilket inte bör komma i pekpinneform eller förklaringsdialog.

  11. Om man frågar produktionsbolag, eller för den delen SVT Fiktion om vad de vill ha för slags manus, får man aldrig svar. Och varför får man nu inte det?

     

    Därför att de inte VET vad de vill ha förrän de ser det.

     

    En sak kan jag säga: OM en producent vill köpa ditt manus får du inget brev. Då får du ett telefonsamtal.

     

    Anledningen till att de skriver trevliga refuseringsbrev är förstås att NÄSTA gång kommer du kanske med ett manus de vill ha. De vill inte bränna några broar. Att de inte "kan" utveckla det manus du redan har skickat kan ha flera orsaker. Har du räknat kamelerna och helikoptrarna? Går de att stryka? Ja, de tittar givetvis på vad det skulle kosta att producera. Kanske har de ett annat manus i pipen som påminner om ditt. Kanske skulle det gå att filma efter 34 omskrivningar, och de vill inte lägga ner den tiden. Påminner ditt manus för mycket om en redan gjord film?

     

    Och så vidare.

     

    Tips: Skriv "billigt". Inga masscener, inga flyguppvisningar, inga personer som är med i EN scen, inga krig, inte utland, inte 540 olika locations. Berätta en historia med framåtrörelse som går att sammanfatta i en mening.

     

    Bara...

  12. Undrar om nån kan svara på hur man sparar manus från Final Draft till PDF OCH FÅR MED TITELSIDAN!!!

     

    Jag får bara upp det förtryckta hur många gånger jag än skapar en "title page" och den sparar sig själv i dokumentnamn.fdr.fdr. Varför det?

     

    Hur gör man!?

  13. Bara en enkel fråga. Du vill berätta om nåt intressant, hur vi förhåller oss till döden och landet Sverige, du vill att det ska vara mer komedi än action, lite skruvat kanske.

     

    Varför vampyrer?

  14. En vanlig tanke verkar vara att man vill vara nyskapande och inte använda nån Hollywoodmodell och/eller struktur 1A. Jag tror dock det är väldigt bra att kunna den ändå. Kunna den bra dessutom.

     

    För att kunna vara nyskapande måste man ju veta vad som är gjort förr och hur!

     

    Kort sagt: Man lär sig reglerna först, sen kan man bryta mot dem, annars vet man faktiskt inte vad man gör. Och DET lär synas i manuset.

     

    (Annars kan man göra som Kjell Grede i Kommer du med mig då. Han visste bara att han INTE skulle ha struktur 1A. Det fungerar ungefär lika bra som att be nån tänka på INTE grönt. När man bara inte vill använda en viss struktur av princip och inte har nåt att ersätta den med blir det pannkaka.)

  15. Undrar om intervjuerna ska ta så stort utrymme som 1/4-del av hela filmen. Åtta sidor av 32 innan han har en inneboende. Vet inte riktigt... Snabba klipp är en annan idé...

     

    Jag förstår ju att han kommer att hitta nån och jag tycker inte det var särskilt roliga tjejer som sökte heller... Mest utflippade konstiga men ungefär likadana ändå. Och som nån skrev ovan, VILL de inte få flytta in? Då försöker man kanske framställa sig i den bästa dagern? Det blir ju roligare om de säger en sak men visar nåt helt annat. Tycker jag...

     

    Sen vet jag inte heller om man som ny inneboende bara meddelar lägenhetsinnehavaren att man ska ha inflyttningsfest... kanske man gör..?

     

    Däremot har jag inga problem med älskarinnan, hon kan gott och väl vara just så provokativ, och att Nikki testar sin bögfaktor är kul.

  16. Eftersom det egentligen inte är manusförfattarens jobb att fixa förtexter, det brukar helt andra företag göra om det gäller kommersiell långfilm, precis som de fixar affischer och sånt, så tror jag inte det finns nån ETABLERAD metod för förtexter.

     

    Det är bara att skriva precis det du vill att man ska se tycker jag. På ett klart och tydligt sätt, kanske med punktlista?

     

    Nisse och Kalle går på en parkväg.

     

    FÖRTEXTERNA RULLAR UNDER TIDEN ENLIGT NEDAN

     

    * Filmens titel

     

    Nisse och Kalle kommer fram till skolan.

     

    * Huvudrollsinnehavarens namn

     

    Stina gråter.

     

    * Nästa huvudrolls namn

     

    Och så vidare. Inte så vansinnigt kul läsning om det är nåt sånt du menar, och jag föreställer mig att man hoppar över det, men... man ska göra som man känner.

×
×
  • Skapa nytt...