Gå till innehåll

Albinsandberg

Medlemmar
  • Inlägg

    6
  • Blev medlem

Inlägg postad av Albinsandberg

  1. Det var ett snyggt och välformaterat manus. Som sagt ovan på är det bättre att skriva "walks" än "is walking" och lite sånt.

    Först saknade jag någon form av miljöbeskrivningar, men allteftersom jag läste så insåg jag att det inte behövdes för historien.

     

    Men, jag förstår inte historien. Jag har läst igenom manuset två gånger nu utan att riktigt få någon ordning på det.

    Hon kommer hem, hör ett skott och hittar sin man död genom självmord i sovrummet. Okej. Hon blir förtvivlad.

    Mitt i utskvätt blod, hjärna och skallben så hittar hon en flaska champange under honom? Med en penisformad kork... Eh... Hennes reaktion tyder på att hon tror att Markus skojar med henne, eftersom hon tar flaskan, korkar upp och dricker. Fast hur skulle hon kunna tro det, när halva hjärnan är bortskjuten? Men hennes reaktion tyder på att hon tror det är ett skämt.

    Sen kommer Markus hem! Vem f**n är det då som ligger död i deras sovrum och som Markus inte är ett dugg beskymrad över?

     

    Som jag ser det, gör klart om det är ett tragikomiskt manus eller en skräckhistoria. Är det ett spöke som kommer, eller är det någon annan som dött i deras sovrum.

     

    OM hon tror att Markus verkligen är död och dricker champage, krypandes runt i en blodig säng, visa på det absurda i hennes agerande, som att påpeka att allt blir blodigt, utan att hon tycks märka det.

    Om hon tror att Markus skämtar skulle hon säkert inte vilja söla ner sig.

     

    Och seröst, vad är det för en sinnesrubbad människa som plockar upp en skallbit? Få det inte att låta naturligt, snälla. Det är det inte. Är det del av något absurt, visa på det absurda.

     

    Om du bara ser till att pinpointa genre och minskar förvirringen, tror jag att du kan ha något riktigt bra på gång här.

     

    Super tack för feedback. Haha, låg och vänta på att någon skulle kommentera på historien. Grattis btw på filmmanuset du skriver, lät väldigt intressant. Så, Charlet har schizofreni där hon i vissa stunder i livet inbillar (hallucinationer och paranoia) sig att hon har en "man" som tog livet av sig. Men ser nu att det kanske kan gå att göra om denna till en någon form av en psycho-thriller. Något som kan vara intressant, med tanke på set-upen jag har just nu så kan jag i stort sett bara backa bandet och ta från några dagar innan samt ändra om climaxen lite.

  2. Oskriven regel när du skriver på engelska. Undvik -ng. Med andra ord istället för walkiNG - walks. Charlet walks in, Charlet enters the room.

     

    Tack, kom på det jag också. Sedan också att det var många missade S som liftS, walkS, mm. Något jag får tänka på nästa gång :)

  3. Super tack att du tog din tid att läsa och tack för respons. Om jag tyder din fråga "Vad är den litterära poängen" korrekt så undrar du över varför jag skriver och isåfall vilket syfte ska textetna ha (film, teater osv)?

     

    Jo, jag har som mål att skriva en långfilm på ca 90sidor. Men innan jag riktigt går så långt så vill jag göra korta sketcher/short-films, och ladda upp för kritik så att kan testa och se om det är något som jag kan förbättra. Sedan just i det här manuset så finns det ingenstans jag skulle vilja gå vidare med det.

     

    Men du, jag har en fråga eller ja, typ två. Såg tidigare i andra inlägg att du har gjort sketcher? Skulle man kunna få läsa en sådan? Sedan, känner jag att jag hamnar i någon slags "loop" där endast använder väldigt få och korta adjektiv och gärna skriver t, ex " Simon går upp för trappan, in på sitt rum och lägger sig i sängen. O.S Simons mamma ropar från nedervåningen " Simon! Det är mat nu! ", Simon skyndar sig ned för trappen".

     

    Som exempelet visar och för att förtydliga vad jag menar så är det jag använder namnet på karaktären alldeles för mycket. Hur ändrar sådana beteenden? (Kan skicka en slumpmässig sida från manuset för att visa)

×
×
  • Skapa nytt...