Gå till innehåll

fönstret15

Medlemmar
  • Inlägg

    103
  • Blev medlem

Inlägg postad av fönstret15

  1. Hejsan!

     

    Jag har en story och vill skriva ett manus till tv-serie. Undrar dock vad som gäller? Antar att det beror lite på antal avsnitt och så, men om det handlar om exempelvis 10 x 60 min, ska man skriva alla avsnitt helt själv? Har sett några tv-serier senaste tiden och det varierar lite. Vissa skrivs i stort sett av en manusförfattare, medan andra av en manusredaktion? Och några där avsnitten skrivs av olika personer?

  2. Hejsan!

     

    Går i trean på gymnasiet och ska som projektarbete göra en turistfilm om Göteborg. Problemet är: Hur ska jag skriva manus till filmen? Vet att det inte ska vara så exakt beskrivet som ett manus till spelfilm, men ändå någorlunda beskrivning.

    Jag vet på ett ungefär vad jag vill filma (filmen ska vara ca 10 min), ska jag då så konkret som möjligt skriva ner det i manusformat, eller?

     

    Tacksam för tips/hjälp!

  3. Hejsan!

     

    Jag har en komplex story jag försöker utveckla. I handlingen ingår en rad karaktärer, däribland ett större och ett mindre företags styrelse, polis (kriminalkommissarie, krimchef m.m.), en familj och dess vänner och släktingar.

     

    Ska jag strukturera storyn först, från början till slut, eller forma de nödvändigaste karaktärerna först?

     

    En till fråga: I filmmanus brukar det finnas en början, mitten och ett slut. Men hur är det med tv-manus till tv-serier? Hur är dramaturgin uppbyggd där? (Funderar på att göra min "komplexa story" till tv-serie.) Finns det några enkla standardregler där?

  4. När man vill sälja ett långfilmsmanus så ska man ju först skicka synopsis och sedan manuset om producenten/regisörren gillar idén, men hur är det när man vill sälja kortfilmsmanus? Ska en kortare synopsis skickas först då också eller kan manuset skickas direkt?

  5. Det har du nog rätt i. =) Så fort det blir mera laddat, så blir det intressantare. Gör den film du vill göra, och lyssna inte för mycket på kritik. För det är underhållande i grunden, och jag tycker du har lyckats med detaljer. Som att Viktor kollar på klockan, Kims blickar och liknande. Det är laddat och blir nog ännu mera så efter en omskrivning. Lycka till!

     

    Tack! :)

  6. Det är det jag inte vet. Känner bara att något behövs som får det att bli mer än en vardagssituation. Behöver inte nödvändigtvis vara något övernaturligt, bara något som gör det minnesvärt. Nu är jag i och för sig skadad av genre-film och drama är inte min specialite. Kanske är det något med karaktärerna, någonting som får dem att sticka ut från mängden? Men återigen, vill man skildra vardagssituationer med vanliga människor, så är jag fel ute.

     

    Ja, jag vet inte riktigt... grejen med manuset är att det ska skildra en typ av "oönskad situation". Kim och Viktor har ju en tidigare konflikt (som jag tänkt också ska "avslöjas" i den nya versionen) samtidigt som Kim är kär i Sofia, och att fastna tillsammans med sådana människor i en hiss är nog inte den typ av situation man vill råka ut för, därför blir det också ännu mer spänningsfullt stämning.

  7. Jag tyckte det var underhållande, men något extra saknas, något som får det att sticka ut. Nu tänker man på filmen "Devil", som kom ut för ett tag sedan, där var det mera laddat, detta är kanske lite för mycket en vardagssituation, för att jag ska bli riktigt engagerad.

     

    Så kanske, för in det övernaturliga i det, eller något annat.

     

    Hur/vad? Ska det kanske hända något med hissen som inte kan hända i verkligheten? Eller något med karaktärerna?

     

    Det stora problemet för mig är när mannen kommer in på slutet. Varför går inte de andra ur hissen? Har jag missuppfattat eller beror detta på något annat?

     

    Från början var det tänkt att det visar sig vid slutet att hissen "bara" är lite trasig, men i den nya versionen som jag håller på med nu ska det istället vara tänkt att fortsätta genom att hissdörren öppnas och alla tre stiger ut ur hissen. Väl ute i korridoren får de på något sätt (exempelvis genom en kollega) reda på att det blev något fel med hissen varpå de ringde en tekniker som fick komma och fixa problemet. Sedan slutar manuset så som det är nu, att Kim kommer leende ut ur byggnaden.

  8. jag läste filmen andra gången med mr.bean i rollen som sofia. grymt kul!

    har inte läst hela tråden, men det kändes som drama när jag läste den första gången. kanske bättre som komedi?

     

    Nja... den är egentligen tänkt som drama där olika personliga relationer utvecklas till en konflikt, men det skulle säkert funka med en parodi på den!

  9. Den här versionen är bättre men fortfarande lite stämningslös.

     

    En sak jag reagerade på var tiden som påstås ha gått. Han trycker på nödknappen och förväntar sig att det ska vara hjälp på plats efter tio sekunder? Jag har stått och tryckt på nödknappen i en minut innan någon reagerade och undrade vad det var som lät. Och sen säger de att de suttit fast i en halvtimma? Det går inte ihop. Vi har ju följt dem hela vägen i hissen och vet precis hur lång tid som har gått.

     

    Man skulle kunna ladda upp stämningen mellan karaktärerna betydligt. Nu händer det inte så mycket mellan dem. Dra upp alla snaska händelser och rykten och påhopp och låt det kulminera här. Det behöver inte betyda att de ska börja gräla. Det kan komma smygande, giftigt. Nu är det tre personer utan bakgrund och relation till varandra som hamnar i en hiss.

     

    Och sen öppnas hissdörrarna av någon som säger "visste ni inte att hissen är trasig?" Trasiga hissar är inte i drift. Slutet var ett stort anticlimax. Det är ungefär som att vakna ur drömmen istället för att lösa problemet.

     

    Jo, jag håller med dig. Jag har inte tänkt så mycket på de detaljerna, men jag ska skriva en ny version där jag kommer ändra ytterligare i dialogen och andra grejer.

     

    Tack för kommentaren. :)

  10. Hejsan, jag har några frågor jag skulle vilja få svar på.

     

    1. En del filmer börjar med att man visar förtexter på olika sätt, t.ex. visa bilder på en stad, flygfoto m.m. eller helt enkelt när filmen börjar "på riktigt".

    Hur ska man skriva sånt i manus, speciellt när bilder på städer m.m. visas tillsammans med förtexter? Typ "Flygfoto på staden X tillsammans med förtexter", eller är det regissören som sköter det helt och hållet och bestämmer hur det ska visas om det ens ska visas förtexter?

     

    2. I tv-serier är det ju vanligt med att man visar "flashbacks", alltså vad som hänt i tidigare avsnitt. Hur skriver man sånt? Eller gäller det samma sak som för förtexter, att regissören bestämmer om det ska visas flashbacks?

     

    Tack för svar.

  11. Som malsum skrev, att satsa först på enkla kortfilmer är inte bara bra för att bli bättre på manusskrivandet, det är även bra för karriären. Det spelar ingen roll hur bra långfilmsmanus du skriver, om du inte har fått något manus sålt ännu. Därför är det till fördel om man har några kortfilmer i "bagaget" som man har skrivit manus till.

    Detta kan jämföras med exempelvis byggindustrin eller företag; ingen blir byggledare eller vd på ett företag utan några tidigare erfarenheter.

  12. Eller så skulle du kunna ändra slutet helt. Mannen som kommer in som om ingenting hänt skulle kunna vara döden och när Kim går ut ur byggnaden är han och de andra egentligen döda (han "spökar", kort sagt) och sedan växlar man till en bild där man ser hissen ligga i ruiner med tre döda personer också.

     

    Jag har också funderat kring ett sådant slut, att Kim kommer leende ut ur byggnaden och blir påkörd av en bil - men bilen bara åker rätt igenom honom som om han var ett spöke, att liksom göra en "The shining"-slut (om du har sett sista scenen i den filmen?).

  13. Du skaffar väldigt snabbt fokus på Kim och det är bra. Sedan kommer ett parti som är lite jobbigt skrivet, enligt mitt tycke. Kim ser, Kim går, Kim går. . . Förstår du vad jag menar? Det går att skriva lite mer skönlitterärt och lite trevligare att läsa. Sen blir det nästan lite märkligt när du beskriver exakt hur han går. Det viktiga är att han reser sig och går till hissen. Rent krasst behöver han inte ens prata med kollegan.

     

    Sedan blir jag väldigt nyfiken på konflikten i hissen. Kim är betuttad i Sofia, men vem är Viktor? Har Viktor och Sofia varit ihop? Har Kim och Viktor varit ihop? Är Viktor Kims chef? Är Kim Viktors chef? Allt det där borde dras till sin spets när de sitter i en hiss som just fallit en bit - de borde tro att de ska dö!

     

    Anledningen till att jag skriver "Kim går, Kim går" osv. är att jag inte vill riskera att det blir någon missförstånd om t.ex. en producent/regissör skulle läsa det. Därför skriver jag så exakt och tydligt som möjligt om vad som händer.

     

    Viktor är precis som Kim och Sofia anställd på ett stort företag. Konflikten mellan Kim och Viktor är "historia" och därför ansåg jag att det inte är nödvändigt att berätta vad det handlar om, utan istället bara visa att de är arga på varandra.

     

    Tack för kommentaren! :)

  14. Jag gillar den faktiskt. Det enda jag har att anmärka på är att det är lite kort. Du skulle kunna utveckla den mer, utveckla karaktärerna mer. Viktor skulle till exempel kunna visa sig lida av cellskräck och det skulle kunna vara anledningen till att han reagerar som han gör.

     

    Tack för tipset! Jag ska göra en ny version där jag ändrar lite på dialogen, speciellt Viktors.

     

    Har du någon förslag på hur jag kan förlänga storyn? Ska Kim exempelvis göra något efter att ha kommit ut med ett leende från byggnaden?

×
×
  • Skapa nytt...