Désirée

Du får i regel mer för ett färdigskrivet manus, än att skriva ett på beställning, eftersom risken är mindre. Det beror också på om du ska skriva om manuset eller ej. I USA är tumrelgeln att manuset får 2-3% av budgeten. Jag vet inte som samma tumregel gäller i Sverige, men givetvis beror betalningen på budgeten på hela filmen. Men tänk dig att det tar tre månader att skriva ett långfilms manus på heltid (vanlig tumregel) och du under denna tid ska ha en heltidslön.

Nej, ingen kallar dig för nazist. Det är inte fråga om något personangrepp. Du ställde en fråga och Tegelhuve svarade på ett bra och konstruktivt sätt. Han anser att det är fråga om en berättarteknisk fråga snarare än en formateringsmässig fråga, dvs - som jag tolkar det - det är inte fråga om att det ska anges med någor särskilt format, utan du skriver som de talar. Filmmanus är mer än fråga om berättarteknik än "rätt format" för enskilda detaljer i berättandet. Vad det gäller brittisk engelska jämfört med amerikansk så behöver man inte skriva ut att det är amerikansk engelska - det ska synas på det du skriver. Om du vill ha svar på vilket format du ska ange och får svaret att det inte är fråga om format, utan något annat, så är det fortfarande ett relevant och konstruktivt svar. Jag är lessen att jag inte fångade upp detta tidigare och kunde gå in och medla.

Jag personligen skulle nog säga att fråga och svar överst är relevanta och välformulerade. Sedan missförstås svaret och svaret på påföljande fråga tolkas oerhört negativt och det hela flippar ur. Men det ställs en fråga och denna fråga får enligt min mening ett relevant svar. Jag tolkade det som att om en person pratar amerikansk engelska så ska det skrivas amerikansk engelska. Man skriver ju så som de pratar. Rent formateringsmässigt behöver man inte göra något utan skriv som de pratar.

Du verkar redan ha en bestämd uppfattning om vad som gäller och jag kan inte se att jag överhuvudtaget hade något att tillföra som svar på din ursprungliga fråga. Du missar dock en väsentlig skillnad mellan ett spec-script och ett shooting-script, nämligen att ett manus skrivet på spekulation i huvudsak ska attrahera manusläsare, inte biobesökare. När läsaren (dvs den som du vill ska köpa manuset och göra film av det) börjar man planera för filmen och ser då vad som behövs för att den som ser filmen ska förstå vad det handlar om. En manusläsare vill ha flyt, smidig och tydlig läsning och att tala om vad det ska stå på bilden kan störa detta. Inte nödvändligtvis så, men det är en risk. Vad någon vill läsa är dessutom en smaksak, precis som så mycket annat. En del gillar inte "vi ser", andra vill inte ha exakt ålder (23) utan en mer runt tjugofem-års-åldern. Det är sånt som är svårt att parera för.

Beskrivningstexten beskriver det du ser och hör. Hur menar du att detta är abstrakt och inte enkelt kan ersättas med en bild? Om det inte kan ersättas med bild och ljud har det inget i manuset att göra. Om du har en scen som utspelar sig i en fransk salong 1850, så är det utmärt information att ange i scenhuvudet, och inget man behöver göra en superinoisition av, då läsaren ändå vet var man är. Om det behövs för filmen är en senare fråga. Av det du beskriver så borde det tänket fungera även för dig. Men det viktiga är att läsaren hänger med och får tydliga bilder och ljud. Om du anser att ditt manus faller samman utan skriva på bilden, så ska du självklart göra det. I spec-manus ska du undvika kameravinklar, klippinstruktioner, text på bilden etc. Allt som har med själva filmandet att göra. Det viktiga är att förmedla en historia i bild och ljud på bästa sätt och lämna tolkningen till de som ska göra filmen. Det är långt mycket bättre att guida läsarens blick genom ett rum med hjälp av sin beskrivande text än med ANGLE ON. De flesta manus man hittar på nätet är shooting script, vilket är viktigt att komma ihåg. Kolla in Go Into the Story för mer info.

Försök i möjligaste mån at inte ha med sådant alls i ditt manus när du skriver på spekulation. Vad finns det för läge där du måste ha med det? Vad finns det som du inte kan beskriva i scenhuvud eller beskrivningstext? Vad det gäller formatering för dessa saker så, ja, det finns säkert en vedertagen formatering som gäller "shooting script". Kan tyvärr inte hjälpa dig där då inget av mina producerade manus har haft behovet. Generellt kan jag dock säga att läsbarhet och tydlighet är viktigare än 100% rätt foramtering för dessa specialfall.

Det är i regel inte OK att ha med sådant i ett manus skrivet på spekulation. Det är sådant som tas med när man skriver det manus som ska gå i produktion, Shooting script. Även om du ser texten framför dig, så försök fokusera på att beskriva bilden utan den hjälpen. Ditt manus kommer att ge ett avsevärt bättre intryck.

Gothenburg Studios är den största filmstudion i Sverige. Trollhättan den näst största. Påstås det, har inte dubbelkollat.

Jag föreslår att du tänker ut en karakär, gärna extrem. Och sen gör en motsats till denne. Låt dem sedan mötas i någon specifik situation. Se till att de båda har olika mål de vill uppnå och att de olika målen hindrar den andres mål (om den ena vill bli full och den andra vara nykter är det i regel inget problem, men om den ene vill slåss eller ha sex med den andre är det en konflikt) Improvisera och se vad du får fram.

Du skriver väldigt kompakt, vilket gör att tidsåtgången blir missvisande. En sida ska motsvara en minuts film och jag skulle tippa att ditt manus är ungefär en och en halv timme. Genom att dela upp det anger du tempot i filmen och fokus. Jag känner att du målar för mycket med dina egna uppfattningar och för ovisuellt, som en välvaxad överläpp. Hur ser en sån ut? När du väljer ord om avskum i din beskrivning lägger du in dina egna uppfattningar och värderingar, vilket du bör undvika. Det är bilderna som ska berätta din historia och du ska göra så mycket det bara går för att måla vad vi ser och hör i ord, men inte lägga värderingar i texten. Efter den första scenen som onekligen fångade mitt intresse, så kände jag att det inte hände så mycket mer. Jag kände inte för någon av karaktärerna och jag tyckte inte om någon av dem, världen var främmande för mig. Det är inte så bra. Även om jag är en helt annan person än huvudkaraktären så måste hon slå an en sträng hos mig som gör att jag bryr mig. Jobba med att hitta den där tråden som gör att du vill berätta den här historien, det om gör att du brinner för den. Var inte rädd för att ta ut svängarna och gå over-the-top.

Vad kul att du börjat skriva filmmanus. Det är fantastiskt roligt när man väl fått kläm på det. Det första jag reagerade på var scennumreringen. Slå av den. Scenerna får nummer först när manuset ska filmas och man behöver fasta, säkra referenspunkter. Sen skriver du oehört kompakt. Det funkar för en roman, men är inte bra för ett filmmanus. Tänk dig att en manussida motsvarar en minut film. Jag skulle mellan tummen och pekfingret säga att du har skrivit en film på kanske 10-15 minuter. En bra längd för en kortfilm. Genom att dela upp styckena, målar du den rörliga bilden som ska visas. Dessto tätare du skriver, desto snabbare växlar bilderna. Vill du fokusera på hur han slår boxningssäcken, ja då "går du in i närbild" och beskriver hur handen med dånande kraft träffar säcken så att den gungar. Du målar bilden med innehåll såväl som tempo. Läs en del filmmanus - finns en hel del på engelska på nätet - och jämför med filmen så tror jag att du förstår vad jag menar. Historien känner jag att du inte rikigt fått fram vad du vill säga. Jag kände lite "jasså" över den och jag tror att du har något du vill berätta. Försök hitta fokus, de viktiga bärande delarna i historien och var inte rädd för att ta ut svängarna. Fördelarna med din historia är att den inte skulle kosta så mycket att spela in då den utspelar sig i nutid med få personer och inga konstiga miljöer.

Kortfilmen "The Third Wish" har blivit verklighet, baserad på mitt manus. Det är en verkligt häftig upplevelse att se sitt manus omvandlad till film. Här är teasern:

Jag har fått 8-9 kortfilmsmanus producerade på det sättet. Jag hade nog lite tur i början, för det var en amerikansk producent som gillade min blogg och bad mig skriva ett kortfilmsmanus till honom. Det blev riktigt proffsigt producerat och att ha en amerikanskproducerad kortfilm på CVet såg bra ut och sen blev det en till som beställde ett manus. Och från där har jag fått det jag skrivit läst, om än sällan producerat, för att det inte passat av olika skäl. Senaste beställningen var ett långfilmsmanus, betalt jobb. Så, tips: * Försök skriva bra även när det inte är manus. Forumulera dig väl, med personlighet, när du tar kontakt via mejl. * Lyssna på feedback och anpassa efter producentens behov. * Skriv kortfilmsmanus * Skriv för två personer i ett vanligt rum, fast mer intressant än så. Undvik att ha med barn, hundar och svårfunna miljöer. Undvik allt som är svårt att få till inspelningsmässigt. Om du har en udda miljö, se till att utnyttja den. Exempel: Jag har ett filmmanus som några har läst och gillat men att miljön är för svår att hitta och spela in i. MEN om du skriver tillräckligt bra kommer de ändå att bli intresserade av dig som författare. * Om du skriver på engelska, skriv BRA engelska. * Skriv på engelska och du får en uppsjö av tävlingar och andra tjänster att utnyttja för att få feedback. Några andra tips: * Om inte du får betalt för ditt manus, så ska ingen annan i produktionen ha betalt heller. Får någon betalt, så ska du ha betalt. Ett bra manus är viktigt för en bra film, så underskatta inte din insats. * Skriv gärna på beställning, men om du inte får betalt, gör klart vem som äger rättigheterna till manuset om det inte blir producerat. Prata om det INNAN. * Du har alltid copyright på din text. Ingen har rätt att använda ditt manus på ett sätt du inte godkänt.

Jag har för mig att så länge du håller i kameran (och inte ställer den på stativ, gömmer den, kör med drönare etc) så får du filma vad du vill om det inte är ett skyddsobjekt. Frågan är snarare vad du får göra med materialet. Om du lägger upp klipp på Facebook eller använder det i en kommersiell film utan de medverkandes godkännande, ja, då ligger du pyrt till.

Det låter lite som boken "Han sålde sin frihet". Jag vet att det har gjorts film på den men jag har inte sett den.

Okej, jag har läst ungefär halvvägs. Jag ska läsa klart, men jag tänkte ge dig lite feedback som gäller ditt sätt att skriva och formatet redan nu. Du har gjort ett imponerade jobb, så se mina kommentarer utifrån att du faktiskt har skrivit ett långfilmsmanus som jag känner för att läsa klart, och inte som någon totalsågning. Generellt känns dina scener lite för långa. Du kommer in för tidigt och lämnar dem för sent. Det är för mycket vardagligt samtal. Repliker och situationer saknar oftast det fokus som en filmscen kräver. Dina action-texter, de som beskriver vad som händer, är för kompakt skrivna. Om en sida manus ska motsvara en minut film, så blir "Jens parkerar bilen och går och ringer på. Ingen öppnar." något som är över på fem sekunder och på den tiden hinner man inte ens kolla om någon öppnar när man ringer på. När du beskriver en serie snabba klipp är problemet detsamma - vi får ingen känsla av tidsåtgång, eller att det rusar fram. Dela upp texen mer. Det är inte en roman-text du skriver. Ett problem med dina dialoger är att de inte är visuellt tilltalande. Försök i större utsträckning kombinera att de gör något som för historien framåt, eller visar karaktärsdrag. Det är inte helt lätt, men du har ganska långa dialoger och det blir inte mycket att titta på, bara lyssna. Så utnyttja bilden och visa något om karaktärerna.

Nej, jag jobbar inte så. Jag går igenom historien med kunden, alla viktiga moment, budskap, mm. När vi är överrens skriver jag manuset. Det som sen ingår i priset är mindre korrigeringar och finputsningar, men inga övergripande strukturella ändringar.

Personligen har jag aldrig varit med om timpris. Jag och kunden har alltid satt upp ett fast pris och sagt vad som ingår i det priset. Givetvis är priset satt utifrån hur många timmar jag tror att det tar och vilket timpris jag behöver ha. Gillar kunden det du gör men anser att priset är för högt lär du få veta det. Säger kunden bara nej, eller inte hör av sig, ja, då har kunden antingen en orimlig förhoppning på priset (som hen som ville jag bara skulle skriva ett långfilmsmanus och när jag upplyste om att detta "bara" var tre månader heltidsjobb = 100 000kr inte hörde av sig igen) eller så låg du väldigt för högt.

Allt faktureras med moms. Sedan tar du den moms du har betalat och drar bort den moms du själv tagit emot och betalar/får tillbaka mellanskillnaden.

Om jag inte missminner mig så är det förbehållet admins att radera trådar, och vi gör det väldigt sällan.

Jag har bara läst igenom de första sidorna, men det kändes helt klart bättre. Mycket tydligare att du siktar på komik och medvetet utnyttjar clichéer.

Ett sätt är att få hjältinnan på sin vita springare mindre cliché. Öka kontrasten mellan dem, så att hon känns överdrivet normal och han konstig. Man kan också skriva att han uppfyller alla clichéer för en skurk, för att markera att man utnyttjar clichéer. Men då får resten av den normala världen inte vara cliché. Man kan nästan svänga det åt anti-cliché med att hjältinnan trampar i en hästbajs, eller något liknande. Har du sett "The Quick and the Dead"? Den leker också medvetet med western-clichéer, men den är inte en komedi direkt.

Vad jag är glad att du har fortsatt skriva på manuset. Det är avsevärt bättre språk- och formatmässigt nu. Du använder lite väl många "suddenly" och dra ner på antalet adverb - de ord som beskriver hur man gör något - som "quickly". Amerikanarna anser adverb som en styggelse. I ett filmmanus kan jag hålla med, för man ska ge så lite direktiv som möjligt om hur något ska göras. När jag läste den här frasen blev jag lite fundersam: Jack stops in front of the town's saloon and THEE O. HORSTMANN, a serious-looking horseman, secretly rides off with his brown-colored horse toward the East Balooba desert. Jack och Thee är i samma scen och Thee rider iväg i hemlighet. Hur då? Han gör det ju mitt framför ögonen på Jack. Två karaktärer som heter samma sak är mer förvirrande i manus än det blir i film. Känns ganska onödigt om det inte ska bli någonslags återkommande gags av det. Jag ställer mig frågande till alla clichéer. Är det medvetet som du har valt dem? Finns det något syfte? Är det en parodi eller komedi? Om du vill ha det anslaget måste du jobba mer på att det verkligen ska framgå att det är medvetet från din sida. Som det är nu vet jag inte riktigt om du saknar fantasi och är insnöad på hur skurkar och hjältar "ska" se ut i Westernfilmer, eller om du faktiskt har gjort ett medvetet val som du kommer att utnyttja. Tempot i manuset får du jobba med. Du ägnar flera meningslösa minuter åt ett hostanfall och huruvida whisky var rätt bot. Tio minuter in vet jag fortfarande inte vad det hela handlar om. En som ser ut som en skurk kommer till stan och hjälten kliver in och frågar Vad står på? Jag saknar något. Någon form av spänning annat än från människor fördomar om vilka som är skurkar. Vem är hon? Vad är det för en stad? Det finns liksom ingen laddning. Inget som hindrar mig från att stänga av TVn och göra något annat. Men om igen, jag är glad över att du jobbat vidare med manuset och du har gjort stora framsteg mot vad jag minns av den första versionen.

Jag är lessen om du missförstod mig. Det var inte avsett som kritik, utan en uppmuntran att det går att lära sig ändå och att det är okej att inte ha intresse av att göra film själv. Jag har ofta - i Sverige - blivit bemött med misstroende och förvåning att jag "bara" vill skriva. Självklart är det alltid lärorikt att se sitt manus som film.

Det är säkert en metod som är mycket lärorik. Jag har själv funnit det lärorikt att se mina manus inspelade. Men att göra som du föreslår förutsätter intresse för något utöver skrivandet. Jag ser gärna mina manus producerade men jag har mycket lite intresse av att göra det själv. Jag är författare, inte regissör. Jag har ingen bekantskapskrets av skådespelare och inga som vill ställa upp på mer eller mindre stolliga testfilmer för mitt eget lärande. Testa dialoger kan man göra ensam eller tillsammans med en kompis, ingen skådespelartalang nödvändig.