belarus

Ok. Det får väl bli en dylik löösning. Tackar!

Jag har just insett att de flesta kameror är anpassade för högerögat. Jag har i princip ingen syn på högerögat men ser som en örn på vänster. Det är därför en förutsättning om jag vill filma att titthålet är för väster öga. Någon som vet var man får tag på en sådan "spegelvänd" kamera? Kostar det mer? Vänsterhänta borde rimligtvis ha samma önskemål, om än inte lika kompromisslöst.

Fast jag har en tydlig målsättning. Det finns ett omfattande manus för tre personer med nischade ideér i kategorin drama som skall förverkligas i sommar. Jag har tänkt mycket på inspelningsplatser och dylikt samt kikat runt lite på internet om hur man genomför en inspelning så att inga otrevliga överraskningar uppstår. När det gäller mina förhållandevis höga krav på kamera så kan jag förstå att det sticker i ögonen att behöva följa ytterligare en vilsen nybörjare (d.v.s. jag) lägga pengar på utrustning som han inte behärskar. Jag tror dock på fake-it-until-you-make-it och att det blir lättare att motivera sig och känna passion om man har acceptabel utrustning. Bilden behöver inte vara så bra men ljudet ser jag som absolut avgörande för en verklig och underhållande feeling. Även om det är ett hobbyprojekt vill jag jobba med visionen att folk skall vilja se resultatet. Att kunniga personer kommer kunna se inom sekunder att jag saknar kunskaper ser jag inte som ett problem. Om jag tillåter mig att tolka Pehrbaus råd känns det som att jag skall köpa nytt eftersom begagnade kameror skiljer sig på "slitage och skick" och jag inte behöver satsa på den absolut bästa utrustningen. En begagnad kamera för 20 000 SEK vs. en ny för 20 000 SEK är visserligen av högre standard men då jag inte förmår uppskatta kvalitén kanske det säkrare alternativet att köpa nytt bör väljas. Jag lutar allt mer åt nytt. Synpunkter?

God afton! Jag har under en längre tid drömt om att köpa en videokamera och gifta mig med den. Jag äger ingen kamera i nuläget och kan ingenting alls. Då och då läser jag på internet men det är svårt att verkligen bilda sig en uppfattning. I höstas köpte jag en kamera för 5000 SEK och lekte med den någon dag men det kändes onödigt att behålla den eftersom jag egentligen vill ha något bättre så den lämnades tillbaka. Nu kan jag snart inte hålla mig längre och har lovat mig själv att slå till någon gång i vår. Undanlagda väntar några tiotusentals kronor som är öronmärkta för kamerautrustning. Vad skall jag då satsa på? Det tycks ju finnas endel begagnat såhär i finanskrisens dagar. Tex: http://www.blocket.se/vi/20332485.htm?ca=11_s http://www.blocket.se/vi/20108000.htm?ca=11_s Problemet är att det känns mycket riskabelt att köpa något begagnat när man saknar förmåga att undersöka det ordentligt. Hur tycker ni jag skall göra - fynda eller säkra? Är det viktigt att kameran är färsk eller kan den ha något decennium på nacken? Om jag kommer med den mycket öppna premissen att det får kosta 20 000-40 000 SEK, vad rekommenderas om jag enbart skall producera eget drama med nollbudget. Bilden behöver inte vara fantastisk. Det skall finnas XLR-ingång för ljud och andra självklara features i aktuell kvalitétsnivå. Det måste inte vara enkelt men överkomligt för en newbie att att sätta sig in i kamerans funktioner och hur man får över materalet till datorn för redigering etc. Jag förstår att frågan är lite väl generell men jag förväntar mig inte det perfekta svaret. Det spelar ingen roll att det finns hundratals modeller som passar mig - huvudsaken är att jag får tag i en så jag kan börja någonstans. Vilken kamera jag väljer får alltså bli godtyckligt.

Så länge kroppen inte visas blir det svårt att dödförklara nån (finns lagar om sånt). Sen är det väl spännande med upphittade kroppsdelar, kläder, meddelanden etc. Om man nu måste veta att folk har dött utan att se dem kan ju någon form av kontakt med det/den som dödar göra att man förstår det av sammanhanget. Svårt dock att skapa spänning. Bra skådespelare är ett sätt.

Jag är inte direkt expert men tyckte det var helt ok. Hyfsat originell dialog och någorlunda medryckande konflikter och spänningsmoment. Själva genren var dock inte min stil. Känns som ett typiskt klyschigt svenskt drama, typ "jägarna" fast mer hårdkokt (kanske var precis vad du ville). Saker som att hålla sig på tinningen vid huvudvärk hade kunnat vara taget direkt från ett rederiet-avsnitt. Hellre en närbild på alvedonförpackningen enligt mig. Genomförs manuset bra tror jag det kan va sevärt. Själva skildringen av det norrbottniska gränslandet mot Finland vore intressant att spela ut och gärna i thriller-form. Personligen föredrar jag mer budskap men det är en smaksak. Tackar som fick läsa lite.

Jag ställde egentligen frågan av retoriska skäl: jag anser inte att man behöver en filmutbildning. Samtidigt erkänner jag att det är en svår fraga. T.ex. är det ju skillnad på en kvällsskurs en dag i veckan över ett halvår och en fyraårig heltidsutbildning. Anledningen till mitt inlägg var att jag hade skummat igenom forumet en hel dag och tyckte mig se en ängslan över hur saker och ting skall produceras. Min poäng är att det inte finns rätt eller fel utan att skapandeprocessen går bättre utan regler ("där okunnighet råder frodas fantasin" var det nån som sa, fast då åsyftades nog värdet av kunnighet inom områden där fantsi kan vara negativt, såsom historia). Egentligen tror jag alla estetiska discipliner kräver talang och inget annat. Lyckas man inte beror det därför inte på vilken utbildning man valt. Alltså tycker jag man skall lägga krutet på mindre kreativitetskrävande ämnen för sin utbildning, om man nu inte har ett genuint intresse för själva filmbranschen snarare än filmskapandet.

Jag är ny på forumet och saknar insyn i filmbranschen men undrar, utan avsikt att provocera, vad man skall med en manus/regiutbildning till? Är det inte bättre att plugga nåt seriöst (typ juridik, matematik eller kemi) och lära sig hur samhället fungerar? Med tanke på hur uruselt tråkig och talangbefriad svensk film är idag så tycks ingen utbildning hjälpa. Mot det jag sagt kan det anföras att utbildningen ger ovärderliga kontakter och gratis resurser (mjukvara, hårdvara, arbetsteam etc.). Behöver man det för att skapa film? Det är väl bara att sätta igång och börja filma? (om intresset nu är så stort att man lyckats avvara tillräckligt med pengar för en kamera) Personligen tycker jag de bästa svenska filmerna idag är kortfilmer av amatörer (som förvisso ibland är filmstudenter, men som troligtvis kunnat göra lika bra ifrån sig utan utbildning). Mitt råd till er (som jag själv följer) är att agera i den ordning som följer: Ge er ut i världen, upplev konstiga saker, och berätta sedan om dem.

Hur är medieutbildningen i Visby? (Högskolan där har vissa medieutbildningar). Jag är lite sugen på att åka dit och bejaka arvet efter Ingmar Bergman.