Mattias S

Måste be om att få ursäkta mig över att jag inte varit inne och skrivit på forumet på så lång tid! Kom precis tillbaka efter att ha varit 9 månader utomlands och studerat. Som jag ser har det ju varit många inlägg sen jag var inloggad senast och mycket att svara på. Jag tackar för kritiken så länge och vill påpeka att jag arbetar med små förbättringar fortfarande. Förhoppningsvis kan jag äntligen få chansen att filma projektet i höst. ps. Om ni vill se på något jag filmat när jag har varit borta så gå in på http://www.sprocket.se och leta upp filmen "Setting Sun". Jag gjorde en fem minuters kortfilm tillsammans med en tjej-kompis i våras. Det är en konstfilm som gjorts på extremt små resurser (inga pengar och totalt bara två personer som medverkat under inspelningen) som man får se och tolka efter eget tycke. Inte var mans film, men jag är ändå nöjd med att det överhuvudtaget blev en film. Jag har försökt lägga in en länk till filmen här på "Kolla min film", men den har inte kommit upp hittills, så troligen misslyckades jag väl med att uppfylla någon av de femtioelva reglerna som skulle följas för att få den upplagd. Tror inte att jag orkar prova igen... förstår inte vad jag gjorde fel. ds

I stort sett klockrent! Jag tycker att hoppen mellan frames när hon sitter och sjunger funkar bra - särskilt i början (gungan är grymsnygg!) - men de kanske kunde användas i mindre utsträckning och inte lika länge för att de inte ska vara jobbiga att se på...särskilt den på slutet när det blinkar vitt blir lite för mycket... Om du finslipar lite mer på detta, samt "tajmingen" mellan klipp och musik kommer videon att bli ännu bättre. Musiken för övrigt är också jättebra - den är precis i min stil, gillar den skarpt! Låten fastnar lätt! Jag bugar och bockar - var nöjd!

När jag läste de första meningarna suckade jag lite för att jag trodde att idén var lite befängd, men jag tvingade mig att läsa hela och sammanfattningsvis måste jag säga att idén inte är så tokig ändå. Det kan bli jättebra som en sån där förtrollande saga för barn om den genomförs på rätt sätt. Jag såg många scener framför mig som skulle göra sig lysande i en sådan film! Men - det finns mycket du behöver tänka på om du nu skulle vilja göra en långfilm av det. Mitt första råd är att du INTE ska skriva på engelska. Då kommer du att misslyckas totalt om du nu inte är engelskspråkig från början. Det bästa du kan göra är att skriva på svenska och hyra in/skaffa en engelskspråkig medförfattare om du nu verkligen vill att det ska vara på engelska. Jag har läst många manus av svenskar som är skrivna på engelska...jag blir mörkrädd varje gång... Testade själv en gång för att se om jag kunde bättre (min engelska är bra, långt över medelsvenssons...), men det blev ändå mest crap av det hela... så snälla, gör inte det misstaget du också, för då kanske din idé går under i ett fasansfullt språkligt ruckel...

Glad att du gillade manuset Black Star! Om det är någonting som du skulle velat ha ändrat/borttaget ur manuset får du gärna skrika till... Det är inte dags för filmning riktigt ännu, så ändringar är fortfarande möjliga.

Jag håller också med om att manuset var bra, dock inte felfritt. Språket är bra, lättläst och man får direkt en bild i huvudet över det som händer. En liten detalj som jag undrar över är varför du har med tiden på dygnet hela tiden... Det räcker ju med att du skriver dag eller natt. Vill du poängtera att det t ex är på natten klockan tre som han vaknar kan du ju skriva att man ser hans klockradio eller dylikt. Så långt allt väl egentligen - det är dramaturgin/uppbyggnaden som jag har lite synpunkter på. Med tanke på att det ska vara en kortfilm måste händelserna, själva plot'en sätta igång tidigare. Visserligen utspelar sig själva våldtäkten (som ju är det dramatiska ögonblicket i berättelsen) i början, men tittarna får inte reda på detta direkt. Vi anar att någonting kan vara fel, men det är först på sida nio, när Johan säger att Jenny blivit våldtagen som själva handlingen drar igång på riktigt - och då har vi betat igenom mer än halva manuset... Just den informationen tycker jag behöver komma tidigare, med tanke på att det är själva poängen med handlingen. Då kan även spänningen byggas upp bättre och genom Eriks konstiga beteende kan tittaren börja dra slutsatser. Annars tycker jag att det är ett bra manus, som definitivt fungerar som film! Angående texten på slutet så förstår jag varför du valde att lägga till den; personligen tycker jag dock att det vore bättre att beskriva i bild och sedan låta tittaren dra slutsatser istället för att låta texten göra det åt honom/henne.

Jag lovar att jag ska läsa när jag får tid, men först ett råd - slakta genast ett av sluten och skriv hela historien med inriktning mot det andra. Om du bygger en historia där två slut ska funka blir den troligen ofokuserad och diffus... Även om du tycker att båda sluten är bra kommer det bara att försämra innehållet i manuset om du envisas med att hålla kvar dem allt för länge...

Jag skulle säga att själva slutet börjar när han får reda på att han inte kommer in på skolan - men det behöver inte ändras....det är bara det definitiva slutet, alltså från och med idén med benet till och med partiet då man hör honom komma fram till dörren... men för att ändra det kan du behöva ändra saker tidigare osv...det beror på vad du hittar på för ändring.

Jag ville bara meddela att jag lagt upp en ny Revision av manuset i vilken jag har tagit bort vinterdelen och lagt dit en annan händelse. På så sätt känns manuset mer sammanknutet och fokuserat än innan.

Hade det varit mitt manus hade jag valt mellan två saker: Ett - att byta ut slutet helt och hållet. Krångligt, men ändå ett bra sätt att gå vidare på. Så har jag själv gjort många gånger - det känns hemskt i början varje gång, men man har inget val. Vad du skulle byta ut det mot i så fall kan jag inte säga på rak arm... Det brukar ta tid att fundera ut och det överlämnar jag helt åt dig att göra ;) Två - att lämna slutet ungefär som det är, men bygga upp handlingen så att det skapas en förväntan och gör att man köper slutet. Detta är inte heller lätt... Jag antar att det skulle krävas ett längre manus. Kanske även mer specialeffekter om man vill visa på någonting liknande som någon annan gjort (cyborg?)...jag vet inte om detta sätt är lättare... jag hade nog valt det första alternativet, för då kan du troligen lämna början som den är (för den är bra och behöver inte ändras). Hoppas jag hjälpt lite och inte bara förvirrat dig nu...

[citat=dreeze]Att han lutar ansiktet i den fick mig att tänka att han samtidigt skrynklar ihop den, och därför fick jag intrycket av att det var hans käraste ägodel men att han av förtvivlan inte var så försiktig med den som han borde vara. Det var även därför jag tyckte att den borde vara på ett något närmare ställe än i ett skåp.[/citat] Jag ser detta lite som en beskrivning av Franks förvirrade tillstånd. Jag har bilden framför mig om hur han, när han är vid sina sinnens fulla bruk, putsar och dammar av huvudbonaden och sköter om den som vore det den mest dyrbara ägodel på jorden. Då skulle han förmodligen aldrig få tanken att använda den för att torka sina tårar, men då han är förtvivlad tänker han inte på vad han gör och misshandlar den istället. Frågan är också var han annars skulle förvara den... giulietta masina, jag håller med om det du skriver, men är också av uppfattningen att ett manus ska vara läsbart av andra - det får alltså inte innehålla för mycket som inte hör dit.

En liten detalj innan jag kommer med mina åsikter. På sista sidan står att Niklas har ett halvfullt glas framför sig som han tömmer. Vad är innehållet? Mjölk, sprit? Det är en liten, men ändå viktig detalj som beskriver karaktären... Manuset är bra skrivet tycker jag. Få stavfel och bra, tydliga beskrivningar av scenerna. Man hänger precis med i det som händer, även om det ibland kanske är väldigt tunna beskrivningar. (Men det kan ursäktas eftersom det faktiskt utspelar sig i väldigt alldagliga miljöer som alla känner igen.) Sedan till handlingen. Själv tycker jag att Niklas och Johans dialoger är bra . typiskt vanliga för ett par kompisar som hängt ihop länge. Jag tycker inte nödvändigtvis att schackspelet är fel, för det visar också att de hängt ihop länge och att de träffas ganska ofta. Problemet är bara att det känns som en lite för klassisk grej bara...men jag godkänner det ändå. En sak som jag tycker fattas är oväntade händelser. Det enda som händer som sticker ut förutom det "vanliga" (Niklas och Johan träffas; Niklas handikapp avslöjas; Niklas önskan att gå på skolan och sedan hans besvikelse över att inte få komma in.) är drömmen om hur han räddar pojken från att bli rånad. Sedan kommer slutet förstås som är rätt speciellt - kanske för speciellt för att passa in i den väldigt alldagliga berättelsen. Vi vet att Niklas kan laga mobiltelefoner, men det krävs rätt mycket för att kunna skruva dit ett ben på sig själv... Slutet kommer lite för överrumplande - det skulle funka bättre om det byggdes upp en förväntning om vad som ska hända så att läsaren/tittaren hinner förbereda sig inför slutet och så att spänningen uppstår. Nu infinner sig aldrig någon spänning, högs en slags förväntan över att det ska hända någonting. När det väl händer så är historien redan slut, så därför blir man lite överrumplad. Annars tycker jag att karaktärerna fungerar bra, särskilt Niklas, som lyckades fånga min sympati. Du avslöjar hans handikapp på ett snyggt sätt som direkt skapar medlidande för honom. Hoppas min kritik hjälper.

[citat=dreeze]En sak till. Varför är hatten i ett skåp när schackpjäserna ligger på golvet?[/citat] Pjäserna slår han ut på golvet precis när Lisa går ut. Troligen slutade hans förra parti exakt likadant... därför ligger pjäserna på golvet i början. Huvudbonaden är han rädd om och den vill han inte mista för allt i världen.

Tack för kritiken. "Fet kossa"-grejen var en sak jag fastnade för eftersom den faktiskt har verklig bakgrund, hur vrickat det än låter. Det är nog tillfälle att använda "kill your darlings" här.... Har även funderat på att byta ut hela vinterdelen och istället göra en händelse som utspelar sig under Natalies och Franks schackparti istället. Då slipper man även den kanske lite smått förvirrande tillbakablicken i tillbakablicken... Ska även gå igenom dialogerna lite till. Det är en av de svåraste sakerna jag vet att få till och tyvärr lika viktiga som de är svåra...

Vad jag skulle vilja tillägga är: - Det som är viktigt i ett manus måste först och främst vara historien som berättas, inte femtioelva detaljer som ska vara sådär si och sådär så. Visst är det viktigt att det finns någon slags struktur, men det ska inte gå till överdrift. Meningen är att handlingen ska få huvudrollen i ett manus, inte dess struktur. Vi vill ju inte ha manus för att de ska vara fina att titta på, inte heller för att de ska vara underordnade något slags totalitärt enhetssystem som inte en enda kotte kan reda ut helt och hållet. Om man knyter fast sig för mycket i regler kommer man aldrig någonstans i sitt skrivande, utan sitter istället och tappar bort sig i struktur och form. Hoppas också att nån läser klart, trots att det är många sidor att läsa... ;)

Felet är att den känns typiskt "sett förut" och att den dessutom blir lite för gullig. Det jag tänkte var - om det kunde ha varit så enkelt... Sedan tycker jag att det finns lite för mycket beskrivningar i manuset som inte går att riktigt visa i bild. Tänk på att du bara ska skriva sånt som tittaren ser i bild. "Han lutar sig tillbaka med en aning av ångest och saknad" - där borde du snarare skriva: "Han lutar sig tillbaka och ser dyster/sorgsen/kraftlös ut." (Uttrycket är för övrigt inte en metafor som Asterix skriver utan bara en beskrivning av hur han lutar sig tillbaka.) Om du tänker till en gång och försöker skriva om manuset med samma tema, (dvs "Tar du aldrig chancen lyckas du aldrig heller") inser du att det finns många sätt att skriva det på och att det kanske finns intressantare sätt att skriva det på än du har gjort det. Prova att t ex göra en liknelse med någonting annat... eller att använda en metafor som grund till filmen ;) Lycka till!