Efter filmskolan i London gjorde jag min "efterfilm", post-school film, lite slarvigt översatt, nästan helt själv. Klippte ihop det jag hade på en Macbook med FCE, lade in lite voiceovers, skottlossning, slag och skrik för att få liv i ganska livlösa sekvenser av ett getto.
Resultatet blev lite "Cops" + tidigt M. Scorsese-stil. Bildkvalitetsmässigt var det inte så mycket att hurra över, men den gryniga bilden gav en ganska smutsig gatunära Fight Club-atmosfär. Och dom pålagda ljuden gav viss närvarokänsla. Men jag lärde mig en hel del av det.
En kurskamrat gjorde en grym film där han blev jagad av en mördare, med kameran påslagen. Visserligen fick han lite hjälp av mig men det blev en ganska trovärdig 15 minuters flykt genom stan, parken, förbi folk som inte ingrep och... nästan hemma.
Hur det går till i Sverige vet jag faktiskt inte mycket om. Man ska göra så himla rätt för sig redan från början. Tycker att man som amatörfilmare kan skippa den tesen och bara köra. Det du inte är nöjd med behöver du inte ens visa för nån.
"Expand your mind!"