Random

Well, nu har jag läst en del av det som är sagt. Ryan: Jag vill bara säga att jag tycker du ska fortsätta pusha på om du vill bli en manusförfattare. Vare sig commercial eller inte. Jag tycker du handskas men skiten som blir kastad på dig rätt fint. Å andra sidan, så tycker jag du snackar en massa skit. Ta inte illa upp, det är inte menad som en diss. Verkligen inte. Jag menar bara att det finns säkert 1000 "Freaky Friday"-aktiga manus därute och jag tror de flesta av dom har någorlunda struktur. Jag köper inte hollywood-historian tyvärr. Hollywood, kommersiell eller inte, har ändå en struktur de följer. Jag vill säga mall, men så är inte alltid fallet. Jag råder dig att läsa mer om denna strukturen, eller ta några workshops i manusskrivning. Jag ska rekommendera en del böcker till dig längre ner, vilket jag tror att andra kan få stor nytta av med för den delen. Jag tycker du har en fin glöd, men att säga att du är manusförfattare gör dig inte till manusförfattare. En idé, vare sig om du bara prövade den på folket i forumet, har gått lite ur styr och jag tror att du bara har fortsatt på den lögnen. Det är inte bra för dig. Jag tycker däremot att du ska sätta dig ner och skriva. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag att detta var en manusförfattare som researchade en karaktär, för du min vän Ryan, är en karaktär =) Ta dig tid att förstå varför jag säger det och skriv in denna karaktären i ett manus. DEN karaktären hade jag tyckt om. DEN karaktären har djup, psykologiska förklaringar till varför han gör som han gör. Inte du nu då, men karaktären. Tänk på vad skulle driva en person till att skriva en liten grej i ett forum som blåser ur proportion tills det att den lögnen börjar färga honom som person. DET är mer intressant än generaliserade stereotyper som gör det vi alla förväntar av dom. Du spelar upp dom precis så som du ser dom i ditt huvud, som du har sett dom i så många andra filmer. Det vill ingen se, för vi har sett det, ge oss något nytt. Ge oss, om du insisterar, de människorna, men med Ryan's twist på dom. Ryans förklaring till varför de är som de är. Men jag tycker om din iver och du kanske överraskar oss alla en dag. Lycka till med dina historier Ryan! Och lycka till i La-la-land! Rekommenderad bok som Hollywood följer strukturen av: "A writers journey" av Christopher Vogler. Han baserar sin bok på Joseph Campbells arbete om mytologi och historier genom människans evolution. that's all for me Random out!

Hej Phip! Här kommer ett par tankar. Hoppas de hjälper. Antigen hatar du mig eller så älskar du mig efter detta =P Here goes.. Den heter kontorskillen, varför börjar den inte på kontoret eller precis utanför? Hur mycket mer information får vi genom att se honom hemma? Frågor till dig, som du inte behöver besvara här, men ha klart för dig själv: Vill inte Patrik till jobbet? Isåfall, varför? Är han en allmän slacker eller hatar han bara det monotona jobbet han har? Hade han andra planer i livet för sig själv? Tänkte han att han skulle sluta upp med att stämpla papper? Förresten vilket är hans yrke? Inom vilken bransch och vilken position jobbar han? Det är viktigt att DU vet detta. Detta kan hjälpa dig så mycket mer i detaljerna kring Patriks tillvaro, hur han är. Finns massor med andra frågor du kan ställa dig själv men jag lämner det till dig. Min förståelse av Patrik: Han är en slacker som hellre vill få pengar i handen än att jobba för dom. Han bor tydligen i en shabby lägenhet som han behöver rusta upp. Kanske han är typen som inte bryr sig om materiella ting, men det kommer inte fram i manuset. För mig verkar han som en som borde blivit sparkad för längesen. Jag tycker inte Patrik har det jobbigt. Jag vet inte vad han vill. Hans enda vilja jag ser i manuset är att han vill hem och sova. Han största hinder är alltså jobbet. Det är till och med väldigt lätt för honom att bara skita i det och sova vidare medan han bryter från sin struktur och missar tåget han brukar ta. Om du gav honom ett större hinder, en större vilja, ett mål han vill uppnå så blir det genast mer intressant. Det fanns verkligen en ljusstrimma av manusförfattarens personlighet i detta vilket jag gillade. Det var för att du talar om det med, inte bara åsikt, men med känsla. Du känner starkt, misstänker jag, att människor är monotona flockdjur som lever i en mekanisk struktur. Patrik är en del av denna och han vill ut. Men problemet är att jag vet inte om detta är en engångnshändelse för honom när han kommer till jobbet eller om det är en engångshändelse att han stannar hemma. Ingenting leder mig till att tro mer på det ena eller det andra. Han kommer till jobbet en dag, han jobbar, han drar hem, nästa dag kommer han inte. De två dagar jag har tagit del av i hans liv ligger jobbet och den rebelliska handlingen av att stanna hemma på 50/50. Jag vill se mer av rutinen, jag vill förstå den bättre. Jag vill se i honom att han verkligen hatar denna rutinen, att han kan explodera närsomhelst. Jag vill att chefen ska va en större idiot, ett större hinder, sen vill jag gärna ha några mer hintar om att detta är chefen och inte en vanlig dryg medarbetare, och inte bara genom en text innan scenen där det står CHEF. Tar chefen äran för hans arbete? Vad är det med jobbet som han vill bort från? Tänk på vad du skulle ha gjort om din chef frågar dig: Så du beslöt dig för att komma idag! Den dialogen är VÄLDIGT provocerande! Själv hade jag säkert börjat bortförklara mig, men det är om jag vill behålla jobbet. Och klart jag vill behålla jobbet! Jag har skåpsdörrar hemma utan handtag! Eller, pfft jag skiter i det här jobbet! Vem fan är du som ska snacka till mig sådär! Han behöver som sagt inte SÄGA de sakerna jag nämner, bara känna dom. För det färgar dialogen han kommer att ha med henne. Viktigast: Vad VILL Patrik? Hur tror han han kan få det? Vad måste han OFFRA för att få det? Vem måste han igenom/förbi/runt för att nå det? Lyckas han? Misslyckas han? Vad händer sen (ev. epilog) Aja, bara lite tankar. Jag vill bara säga att du ska inte ta det som kritik till det du skrivit. Den kreativa processen är just det, en process. Det är en möjlighet för dig att gå tillbaka och tänka om. Hur vackert är inte det! Du kan faktiskt gå tillbaka och rätta fel! Men de är fel BARA om DU anser att de är fel. Folk kan bara ge dig kontruktiv kritik. Du kan antigen ta det eller kasta det. Eller ta delar av det, och kasta resten. Det är alltid känsligt när man skriver manus för utan att man vet det så skriver man in en del av sig själv i det. Du har varit grymt duktig på att ge av dig själv i denna. Jag älskar vissa av detaljerna du har med. Jag älskar din attityd kring saker och ting som är VÄLDIGT visuella för mig. Jag får bilder i huvudet medan jag läser. Så jag säger detta till dig för att jag tycker du har potential som manusförfattare (som SKA vara visuella) men också en fin historia om du ger oss något värt att se på. Vi vill se människor som har problem. Vi vill se problemen. Vi vill känna problemen. Vi vill lösa problemen. Om vi lyckas är upp till dig. Ta med oss på en tur!