Jag handskas med mina skådespelare som om de vore lika sköra som äggskal, jag behandlar dem med silkeshandskar, jag intalar dem att dom är motherfuckingmegastars och tror dom på det så spelar dom bra fast egentligen så säger jag (till professionella skådisar) s p e l a inte utan v a r den du spelar (rätt så schizofrent men deras yrke går ut på det) och jag håller fullständigt med om att det inte finns dåliga skådespelare utan bara dåliga regissörer, bästa beviset på det är Vittorio de Sica som tog två människor från "gatan" och instruerade dem så att de spelar som gudar i "Cykeltjuven". Regi handlar om kommunikation mellan människor av kött och blod så det är nödvändigt att vinna sina skådespelares förtroende och snacka med dem om livet i största allmänhet och inte begränsa sig till deras tilltänka roll i filmen - och som bekant vi i Svedala har vissa svårigheter med kommunikation människor emellan.
