manus: Mitt livs dröm (5 sidor)

[Simmej]

Hej!

 

Titel: Mitt livs dröm (Arbetstitel)

Filmtitel: Att flyga utan vingar

Version: 14

Genre: Drama/Monolog

 

Filmen är en monolog om drömmar.

 

Är väldigt tacksam för kritik och åsikter!

 

UPD: NY VERSION: Mitt livs dröm XIII.pdf

 

Mvh

Simmej

Mitt livs dröm V.pdf

Mitt livs dröm VIII.pdf

[Simmej]

Ingen som vill ge kritik?

[park]

Hej simmej,

 

Jag tycker det är ett jättetrevligt manus med många fina poänger. Gud vad tråkigt det låter det här som jag skriver, men ja.

 

Min enda invändning skulle väl vara slutet. Jag tycker att det är för... enkelt, om än dignande av symbolik. Helst vill jag inte veta hur en historia slutar efter jag läst de första raderna. Vad vet jag, ni kanske är supernöjda med det men om jag hade blivit överraskad av slutet, och det vill jag bli, så hade jag nästan ramlat av stolen.

 

Inte mycket till kritik... förslag. Låt oss säga att... att drömmen förblir en hägring. Istället för att han hoppar, fångas vingarnas fjädrar av vinden och blåser iväg.

[Simmej]

Tack för åsikterna Park!

 

Jag gillar slutet, som sagt väldigt symboliskt. Det som gör slutet spännande för mig är att man inte får veta om han klarar sig eller inte, han vet inte om han kommer att flyga eller falla, men han vågar tro på sin dröm.

 

Mer kritik?

[Daniel Hållquist]

Bästa jag läst på länge men gå inte ut och filma det än, för det kan bli ännu bättre!

 

Har ni sett något av Werner Herzog? Om ni inte har gjort det rekomenderar jag att ni gör det, handlar ofta om besatthet som slår över till något som liknar vansinne, och därifrån kan ni stjäla, eh, inspireras av mycket :)

 

Är han förresten sinnessjuk? Det är åtminstone så jag tolkar honom, en person som är så besatt av att flyga, ja vara så änglalik som möjligt, att han till och med har bytt namn till Angel. Det kan ni göra mer av, för som det är nu är allting ganska vinklat från hans synvinkel, och det vore roligare om ni använde er av ett kallare öga när ni berättar er historia, visade några av hans jobbigare sidor, tex, hans totala blindhet för hur hans besatthet faktiskt är farligt för honom. Visst, det han säger är både sant och insiktsfullt, men det ligger en konflikt i det han säger och det han gör, eftersom hans så kallade dröm aldrig kan leda till något bra. Där har ni helt plötsligt en betydligt mer utmanande film, mycket mer mångbottnad och flerdimensionell, där protagonisten är spritt språngande men framför ett budskap som de allra flesta skulle behöva ta till sig.

 

Hur reagerar man på det, som publik?

[Désirée]

Den var väldigt vacker och poetisk.

 

Jag hade förväntat mig att han skulle falla och inte flyga. Jag menar, vi vet ju att vi inte kan flyga med vingar, sådär som han försökte. Så jag trodde att den skulle sluta sorgligt. Kanske kan man poängtera slutet med att man ser honom flyga bort.

 

Sättet att skriva är lite för detaljrikt. T ex är utseendet på idrottsläraren och mönstret på pyamasen är ointressanta. Intryck är bättre än enskilda detaljer. Det blir bättre flyt i texten och man fångar det som är viktigt för storyn.

 

Jag håller med Daniel härovan i frågan om Angel är "sinnesjuk". Han verkar så väldigt fixerad vid att flyga att det känns riktigt sjukt. Nu blev det ju vackert för honom och han blev lycklig, men det är ju inte riktigt normalt. Vad som är "sjukt" är ju alltid en fråga om definition, men han känns inte som en genomsnittsmänniska.

 

I det stora hela en väldigt bra historia, som kan göras ännu bättre.

[Simmej]

Bifogar en ny version. Mitt livs dröm VI.pdf

 

Tack för er åsikter!

 

Vi hade inte tänkt att han skulle lida av psykiska störningar, och därför anser jag det väldigt intressant att ni tolkar det så. Det budskap vi vill ha fram är att man ska följa sina drömmar, inte att man ska dö av dem. Det hade vi i åtanke när vi reviderade manuset.

 

Läs gärna igenom nya versionen, och kom med nya åsikter!

[Daniel Hållquist]

Godafton! Jag läste det men det kändes inte som om ni hade ändrat så himla mycket, förutom namnet då och andra smådetaljer?

 

Lite väl enkelt budskap, tycker jag. Min känsla är att ni slarvar bort en grymt bra idé på göra en film vars budskap man redan fått nedkört tusentals gånger förr, dock med en liten knorr, och det känns trist, för er story förtjänar bättre enligt mig, har ingredienserna till något riktigt stort.

 

Har ni verkligen ställt frågor om er karaktär, varför han är som är, hur hans dröm uppstod?

[Simmej]

Hejsan igen,

 

Laddade upp fel version (blir lätt så många...).

 

Här kommer en reviderad version av den som vi nyligen borde ha laddat upp! Här har vi, som ni lär märka om ni läser, lagt till ett fysiskt problem istället för ett psykiskt.

 

Tacksam om ni orkar läsa och komma med någon åsikt!

 

Mitt livs dröm VIII.pdf

[Daniel Hållquist]

Wham – där satt den :)

 

Jag skulle kanske föreslå längre längd och annan fördjupning men det är petitesser och helt och hållet utifrån min personliga smak. Det här är bättre än er första version & den var bra redan från första början, hoppas ni filmar det snart!

[Simmej]

Tack! Känns verkligen bra att höra!

 

Skall ännu se över, om man eventuellt skulle fördjupa den lite och göra den aningen längre!

 

Vi är i fullgång med att söka pengar för filmen, som kommer att spelas in i sommar.

 

Någon annan som vill tycka till?

[Simmej]

Tja!

 

Tänkte updatera tråden i och med att vi gjort en del ändringar, bla. skrivit om slutet.

 

Vore grymt om någon kunde kolla igenom och komma med lite kritik!

 

Mitt livs dröm XIII.pdf

[tomgrejs]

har inte läst någon version innan. bara läst senast nu. och det här tänkte jag på:

vad är meningen med filmen? vad händer egentligen? justnu händer inget vi får se ett förlopp som slutar. ingen utveckling.

det är en lång berättelse som likaväl kunnat vara en radioteater, eller hur? gör den mer gestaltande som film ska vara så blir den bättre.

är besviken på att vi aldrig får se den som pratar genom hela filmen, det är bara v.o.

med sista repliken känns det mer som att filmen är en informationsfilm, där man ska tänka efter om det är värt att ta självmord eller nått.

 

så skippa frågan till publiken, gör att huvudperonen eller dess omgivning utvecklas. och samtidigt så att den inte slutar som vi tror att den ska sluta.

och i mitt tycke, visa vem som pratar v.o. genom att den får prata i scenen i slutet så vi vet vem det är som tittat tillbaka på livet.

[Simmej]

Vi har nu bytt titel på manuset till "Att flyga utan vingar".

 

Tomgrejs:

 

Det som händer i filmen är att vi går igenom en persons liv, hur han har kunnat vända sina motstånd till förutsättningar, hur han har kunnat kämpa för att följa sin dröm även fast han har haft det svårt. (Därav titeln, Att flyga utan vingar, för att han inte alltid haft förutsättningar, men ändå lyckas...).

 

Vad menar du med att detta lika bra kunnat vara en radioteater? Utan bilderna så tror jag omöjligt att denna film skulle kunna bli så djup som jag vill ha den.

 

Sen anser jag att det vore jätte konstigt om vi såg att personen rörde på läpparna. Det vi nu istället får höra är hans berättelse, berättad från hans tankegångar.

 

I tidigare versioner av manuset har vi slutat med att han hoppat med sina konstgjorda vingar (och följt sin dröm i form av att flyga), och på så sätt blir fri. Nu har vi istället tolkat uttrycket att flyga till frihet, och därmed så släpper han upp allting som tynger honom i form av den här rislyktan.

 

Men tack så otroligt för dina åsikter, vi fick oss en liten tankeställare och skall fortfarande fundera om vi kan göra saker och ting lite finare!

 

Mvh

Simon J

[jbergman]

Berättarröst är rätt tråkigt. På allvar.

 

/Jakob

[tomgrejs]

Precis som bergman skriver, gestalta hela filmen utan dialog och ni hr en riktigt bra film. se introt till diseny eller pixars film "upp". där berättas en livshistoria på ett par minuter. mycket imponerande.

vad jag menade med att han själv pratar i slutet är att vi söker helatiden efter vad som är nu och vad som har hänt i filmen. vi vill veta hur det ska gå. om ni låter sista scenen vara icke v.o. så vet vi att det är där karaktären är nu, och allt innan det är hans berättelse. annars kan han ju likagärna vara död? och återbrätta?

 

det låter på det stora hela som att ni vill göra en konstfilm. visst det är en genre i sig, men inget jag är intresserad av. jag läste manuset igen nu, och det är aldeles för mycket dialog. dialogen isig låter mer som hämtad ur en informationsfilm där någon vill lära oss något. inte genom sina erfarenheter eller aktioner, utan genom att berätta rakt ut. det är inte filmiskt och väldigt onaturligt. jag ser filmen som seg och utan poäng. man kan inte ha en utveckling i dialogen, karaktären måste utvecklas genom sina val.

[Daniel Hållquist]

Hej! Enligt mig har det förändrats till det sämre, tyvärr. Jag saknar det galna i era tidigare versioner och nu när jag tänkt efter ett tag måste jag också säga att ni tar en alldeles för enkel utväg när ni låter honom vara rollstolsbunden. Det var intressantare när han var frisk.

 

tomgrejs har några bra poänger

[Simmej]

Hejsan!

 

Vill börja med att tacka så mycket för synpunkterna! Verkligen skojj att ni orkat ta er tid att läsa.

 

jbergman:

 

Menar du berättarröster i allmänhet, eller just den här monologen?

 

tomgrejs:

 

Förstår nu hur du menar med gestaltande. Scenen i "Upp", är en av de absolut bästa i Pixars filmer. Men menar du att vi istället för att ha den monolog vi har nu, skulle försöka gestalta hela filmen? Eller ska vi ha kvar monologen, men ändra den? Isåfall, hur tycker du vi ska ändra den?

 

Angående att han skulle prata i slutet verkar som ett bra tips. Jag menar, du har ju helt rätt, just nu kan det i princip vara vem som helst som pratar.

 

Jag hade från början tänkt detta som en konstfilm i fiktionsformat med en stark och intressant protagonist. När du pratar om att den är som hämtad ur en informationsfilm, menar du då att texten inte är tillräckligt personlig? Borde texten skrivas om på så sätt att den känns mer personlig som att den kommer mer från hans erfarenheter?

 

Daniel Hållquist:

 

Vad tror du om att vi skulle ta bort hans fysiska skador, och istället ersätta med någon slags psykisk så att han blir mer manisk att följa sina drömmar? Eller ska han vara en frisk man som bara vill följa sina drömmar?

 

Det känns på nåt sätt som att budskapet blir "Följ dina drömmar och du dör" om han är psykisk sjuk, men jag vet inte.

 

 

 

Mvh

Simon J

[jbergman]

Menar du berättarröster i allmänhet, eller just den här monologen?

Jag menar berättarröst i allmänhet, och den här monologen är inget undantag. Det är helt enkelt rätt sömnigt att lyssna på en berättarröst som maler på medan man tittar på en film. Fundera på hur ni kan berätta med bilder i stället.

 

/Jakob

[tomgrejs]

tomgrejs:

Förstår nu hur du menar med gestaltande. Scenen i "Upp", är en av de absolut bästa i Pixars filmer. Men menar du att vi istället för att ha den monolog vi har nu, skulle försöka gestalta hela filmen? Eller ska vi ha kvar monologen, men ändra den? Isåfall, hur tycker du vi ska ändra den?

 

 

Jag hade från början tänkt detta som en konstfilm i fiktionsformat med en stark och intressant protagonist. När du pratar om att den är som hämtad ur en informationsfilm, menar du då att texten inte är tillräckligt personlig? Borde texten skrivas om på så sätt att den känns mer personlig som att den kommer mer från hans erfarenheter?

 

 

Gör som ni vill, men nu är monologen aldeles för stor del av filmen, ta bort den helt om ni kan berätta hela filmen utan. Då blir filmen bättre, till 100%. Upp är ett bra exempel.

Annars ha korta välformulerade tankar som som är mer verklighetstrogna, max en eller två rader långa. Och kanske inte i varje scen. Att få till verklighetstrogen dialog i film är inte helt lätt. Dels ska det låta naturligt, men samtidigt inte upprepande eller för långt. Det blir en kompromiss. Nu är dialogen lite för lång, tex;

 

THEODORE (V.O.)

Det finns inga omöjliga drömmar,

men vi måste alla hitta vår egen

väg för att nå dit. Jag har hittat

vägen till min dröm. Jag förstår nu

varför jag drömmer och vad min dröm

betyder. Min dröm är att vara fri

och jag följer min dröm. Följer du

din?

 

>Kan skrivas om till:

THEODORE V.O

Det finns inga omöjliga drömmar,

men vi måste alla hitta vår egen

väg för att nå dit.

 

Resten av dialogen är bara ett utvik av karaktärens känslor, det vill man inte höra hon om säga, kanske i en bok, och radioteater, men inte i film. då vill vi se det. har du en bra historia bakom så förstår vi det genom gestaltningen, tex, att han släpper balongen, då förstår vi att han har hittat sin dröm. att han sen frågar publiken blir informationsfilm direkt. Det blir informationsfilm när man pratar publiken på näsan. Alltså, säger saker som vi kunde fått se istället.

 

hoppas ni får till det med en ny version.

/Tom

[Simmej]

Hejsan!

 

jbergman:

 

Yes, alla har vi olika åsikter, jag gillar monolog och har därför skrivit det. Men du har rätt, det kan vara betydligt roligare om allting visas istället.

 

tomgrejs:

 

Tanken är att monologen skall vara hela filmen, det han berättar är det som skall beröra. Se den här filmen som exempel: http://www.youtube.com/watch?v=aY-7RmYH6Ms

Den vann Vårrullen för nåt år sen och har varit stor inspiration för mig när vi skrivit det här manuset.

 

Jag förstår precis vad du menar med informationsfilm, och är även jag rädd för att det ska bli för mycket information över det... Vi skriver ihop en ny version snart och så lägger jag upp den hit sen.

 

Tack.

 

Mvh

Simon J

[Simmej]

Filmen är numera klar. Vi hade igår premiär inför ca 200 personer på vår lokala biograf. Filmen kan ni se här:

 

[Désirée]

Wow!!!

[StrikerLee]

Riktigt bra manus och riktigt bra film måste jag säga. Ett mycket fint budskap med.

 

Skulle också vilja se en rapport av något slag på hur ni gjorde filmen ect.

[Mr A]

Snygg film. Ni ska vara stolta över det ni har åstadkommit.